«

»

Jan 10

Recension: Lihammer, Anna; Medan mörkret faller; 2014

Medan mörkret fallerJag har då äntligen satt tänderna i en Anna Lihammer-deckare! Jag fick Medan mörkret faller av min hemliga bokvän strax innan jul och det tackar jag verkligen för!

Bokens handling är förlagd i historisk miljö. Den handlar om polisen Carl Hell och polissystern Maria Gustavsson och tiden är 1934. En man mördas synnerligen bestialiskt på Akademiska sjukhuset i Uppsala och Stockholmspolisen Carl Hell kallas dit. Han har med sig polissystern Maria för att han anser att alla konstaplar som fanns till buds var så urbota korkade och han ville gärna se vad polissystern gick för. Den mördade är en känd rasbiolog och vi får följa diskussionerna kring den omtalade steriliseringslagen som precis trätt i kraft. Hela mordfallet verkar få en enkel upplösning ända till en annan man mördas på liknande sätt på Karolinska i Stockholm.

Anna Lihammer gör något mycket intressant i den här boken (och i sina andra deckare också gissar jag, men den här är som sagt den första jag läser), hon förenar historisk fakta med en fiktiv intrig och lägger in en stor portion feminism. Kända rasbiologer som Herman Lundborg förekommer och steriliseringslagen trädde i kraft vid den tidpunkt som boken utspelar sig, men morden och det som orsakar morden är helt uppdiktat. Alla ”goda” karaktärer ser jämställdhet och kvinnlig frigörelse som något självklart. Carl Hell vill se polissystern Maria utvecklas och karaktären Henrik som har stor betydelse för handlingen tycker att det är viktigt att hans fru får göra som hon vill och vill inte hålla henne i ”hårdare tyglar”.

Jag tyckte att Medan mörkret faller var en välskriven och spännande deckare. Jag tycker att det märks att författaren är arkeolog och särskilt intresserad av tiden. Det är verkligen inte omöjligt att jag läser något mer av Anna Lihammer!

UPPDATERAT

Min mamma påminde mig om det lite roliga i att polisen är namne med min morfar (jag kallade honom bara för Gustav, därför kom det inte till mig omedelbart).

Läs mer: Adlibris, Bokus, Den läsande kaninen,

4 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Anna

    Hon skriver ruggigt bra! En extra dimension till boken kan man få om man läser hennes boktips där hon berättar vilka böcker som inspirerat: http://www.kulturkollo.se/2014/08/24/anna-lihammer-boktipsar-2/

    1. Hanna

      Det är något med 20-talets Berlin. Det känns så deprimerande för att man vet att allt gick åt helvete sen. Men jag borde läsa någon av de böckerna, jag har tänkt på det länge. Tror att jag köpt Ensam i Berlin och har den på Letton.

  2. Sanna

    Kvinnorollerna var intressanta men jag är så ointresserad av blod och kladd och groteskheter så polisdeckare är inget för mig. Jag vill ha böcker som är spännande för att intrigen är spännande inte för att de beskriver hur det låter när en sågar i ett kranium…

    1. Hanna

      Där håller jag med lite. Boken tangerar att bli too much, men jag tyckte att det uppvägde av allt annat runtomkring.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kan använda följande HTML etiketter och attribut: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>