Recension: Jelinek, Elfriede; Pianolärarinnan; 1983

PianolärarinnanJag har redan skrivit om Pianolärarinnan är Feministbiblioteket, men jag gör här en uppdaterad recension. Anledningen är att den jag skrev då vad mycket kort och nu har den aktualiserats i och med att vi läst den i bokcirkeln Fjorton nobelpristagare.

Erika är pianolärarinna och trots att hon är snart fyrtio bor hon ihop med sin mamma. Hon kontrolleras av den dominanta modern och det förtryckta liv hon lever mynnar ut i ett sexualiserat självskadebeteende. Bland annat smyger hon på par som har sex med varandra och kikar in på sexklubbar. En dag träffar hon den unge Walter som vill bli hennes elev. De inleder ett trevande förhållande, men blir något konstigt när Erika i ett brev till Walter förklarar sin sexuella önskningar om att bli förnedrad och slagen.

Det är en märklig bok och oerhört obehaglig. Jag tyckte om den till en början, men sedan så spårade den lite väl mycket. Det är många jobbiga scener mellan Erika och hennes mor när det blir incestuöst. Jag har sedan jag läst denna, läst Älskarinnorna av Jelinek, och vill man läsa henne så bör man i första hand välja den. Pianolärarinnan är överkurs, bara för dem som verkligen vill läsa Elfriede Jelinek.

Läs den gamla recensionen här.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.