Recension: Hermann, Judith; Sommarhus, senare; 1998

Sommarhus, senareJudith Hermanns Sommarhus, senare är en novellsamling och det var lite roligt att jag inte upptäckte det förrän halvvägs in i andra novellen. Boken blir mitt sista bidra till Tyskland i EU-läsningen.

Novellerna går alla lite i samma stuk och har någon form av mystik eller förföljelse över sig. Jag tyckte bäst om Sonja som handlade om en man som träffade Sonja och känner någon form av dragningskraft till henne och trots att han har flickvän kan han inte låta bli att träffa henne. De har aldrig sex utan dragningskraften består i något annat. Hon försvinner inte ur han liv förrän han gifter sig. Novellen med samma titel som boken är också en lite läskig novell om en kvinna vars ex köper ett sommarhus som egentligen är ett ruckel. Av någon anledning får kvinnan nycklarna, men besöker aldrig mer huset. Mannen skickar vykort och berättar om renoveringen, men en dag händer något konstigt. Det blev ett läskigt slut, på en ganska märklig novell.

Det är svårt att beskriva den lite obehagliga känsla som ligger över alla noveller, men det är något som författaren fångar i känslan av maktlöshet samt förföljelse. Jag tyckte om novellsamlingen, även om det kanske inte var den bästa jag läst. Jag måste tacka Västmanländskan för att hon varit så vänlig att skänka boken till mig!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.