Recension: Grennvall, Åsa; Svinet; 2010

SvinetJag har tidigare läst Åsa Grennvall och gillat henne så när jag hittade Svinet på bibblan så lånade jag den. Det tog mig dock flera veckor innan jag läste den, mest på grund av det ganska tunga ämnet. Och Grennvall är inte direkt känd för att skriva lättsamma serieromaner.

Dan är ett svin. Han drar sig till psykiskt labila kvinnor och biter sig fast. Han slår dem och lämnar dem aldrig ifred. Boken kretsar kring Dan och fem kvinnor i hans liv. En av kvinnorna är en som tillslut har vett att säga ifrån. En är hans mamma, som aldrig har sagt ifrån och inte heller har för avsikt att göra det.

Det är en bra seriebok, men det är svårt att låta bli att jämföra med Grennvalls andra. Hon har skrivit betydligt bättre, men det säger mer om hennes kvalitet än denna boks nivå. Hon är bra på att skildra psykisk ohälsa och det finns många rutor i Svinet som är träffsäkra i både ord och bild. Det som är intressant i den här är att det inte bara är Dan som är ett svin, även kvinnorna beter sig svinaktigt. Både mot varandra och mot sig själva. Den enda jag fann någorlunda trevlig var Bea, hon som enligt Dan var tillräcklig vanlig för att passera. Henne behövde han inte göra om så mycket.

Mitt i allt elände var det ibland roligt. Jag måste säga att förutom att vara en fantastisk serietecknare har Åsa Grennvall mycket svart humor. Jag gillade Svinet, även om andra böcker av Grennvall är bättre.

Läs mer; Adlibris, Bokus, Expressen, SvD

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.