Recension: Dimitrova, Blaga; The last rock eagle; 1992 (1966-1991)

The last rock eagleBlaga Dimitrova var poet i det kommunistiska Bulgarien. Enligt Wikipedia så blev hon allt mer kritiskt till systemet under 70-talet och flera av hennes böcker gavs inte ut i hemlandet eftersom hon ansågs inte vara politisk korrekt. The last rock eagle är en poesisamling med dikter skrivna under en stor del av hennes aktiva period. 1993 blev hon vice resident i det fria Bulgarien och hon gavs då ut bland annat på engelska. Hon finns utriven på svenska också, men tyvärr fanns sådana översättningar långt ner i Stockholms radonförgiftade magasin, så jag har läst henne på engelska.

Dikterna är ofta naturskildringar och personliga iakttagelser om livet och livets gång. De är också politiska. I början när jag läste kände jag att det inte riktigt var den typen av dikter som jag gillar mest, men så småningom började jag uppskatta det allt mer. Dimitrova har ofta en tvist på sidan dikter som gör dem lite speciella och oerhört intressanta.

Dikten Most från 1990 börjar såhär:

I lived in the most golden of ages, 
I lived in the fairest system,
under the wisest doctrine,
with the highest morality,
amid the most eternal friendship,
in the happiest society,
towards the most wonderful future.

Slutar såhär:

It’s just that I dn’t know why
my poems became so sad
and sadder and sadder towars the end.

Tydligare kommunistkritik kan det knappast bli. Jag tyckte bäst om de dikter där politiken och kritiken kom fram. Jag tyckte också mycket om ironin som ni kan se framkomma i exemplet ovan.

Blaga Dimitrova dog 2003, men oavsett om hon levt idag eller inte så misstänker jag att hennes poesi inte blev den samma efter kommunismens fall och efter att hon själv får plats i maktens finrum.

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Lär sig hur dina kommentardata behandlas.