Recension: Crowther, Kitty; Lilla döden hälsar på; 2004

Lilla döden hälsar påMin man blev bestört när jag lånade Lilla döden hälsar på av Kitty Crowther. Jag ville dock ge denna belgiska Almapristagare en chans. Jag tycker inte att döden ska glorifieras, men vi behöver alla förklara för vårt barn vad döden är och försöka göra det på ett sätt så de inte blir rädda.

Döden en en ganska blyg och försynt kvinna i Crowthers tappning. Hon är rätt så tråkig och blir ledsen när ingen blir glad när hon kommer. Alla är rädda för henne. Men en dag ska hon hämta ett barn som blir glad att se henne och då blir allt annorlunda. De gör massa roliga saker tillsammans till den dagen barnet ska vidare till en ny värld. Men barnet åker aldrig vidare, hon ber om att få bli en ängel så att döden och hon kan hämta människor tillsammans.

Det är en glad bok, med mestadels glada känslor. Den avdramatiserar något som är skrämmande och okänt för många barn. Det är klart att det går att tolka den här boken som en glorifiering av döden, men den kan också hjälpa det barn som mister någon som står det nära, eller … (det andra, det mycket hemskare, det klarar jag inte ens att skriva om). Jag har inte läst den här för min son och kanske inte skulle göra det utan anledning. Om jag fick en anledning, så skulle den stå högt upp på inköpslistan.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.