Recension: Bouraoui, Nina; Pojkflickan; 2000

Jag läste Nina Bouraouis Pojkflickan på min semester direkt efter Lars Bill Lundholms Citymorden och skillnaden var slående. Jag gör inte Lundholm rättvisa om jag jämför honom med Bouraoui, men det ger en hint om vilken typ av litteratur jag föredrar att läsa. Jag har helt enkelt tröttnat på dussindeckare, till och med på semestern.

Pojkflickan är en självbiografisk roman om Bouraouis uppväxt i Algeriet och Rennes i Frankrike. Som titeln antyder så är det en bok om att identifiera sig som något annat än de gängse könsrollerna. Det är också en bok om att inte veta vilket land man tillhör. Är jag en flicka eller pojke, algerier eller fransyska, frågar sig huvudpersonen. I Frankrike är hon invandrare och i Algeriet bland algerier fransyska och bland fransmän algerier.

Nina Bouraoui skriver med ett poetiskt språk och fångar väl upp känslan av att inte passa in i någon slags mall och att hela tiden känna utanförskap. Både könstillhörigheten och etniciteten beskrivs mer som hinder än som möjligheter och det borde få alla att tänka till om hur stora behov vi har av att definiera varandra. Vi skulle alla må bra av att bara få vara, men det finns fack som vi förväntas att passa in i och så länge de finns kommer alla som inte passar in att känna sig utanför.

Lär mer: Adlibris, Bokus