Recension: Belševica, Vizma; Jordens värme; 2003

Jordens värme av Visma Belševica är en samling dikter som den lettiska översättaren juris Kronbergs satt ihop. Belševica har gett ut många samlingar och flera urvalsvolymer av henne finns på svenska (tack vare Kronbergs). Hon är en av Lettlands främsta poeter och har nämnts i nobelpristagarsammanhang innan hon dog 2005. Då är det klart att jag var tvungen att läsa henne!

Dikterna i den svenska volymen är från 1959-2000. Belševica var tämligen illa ansedd av det kommunistiska styret i Sovjetunionen och hon har varit avstängd från allt publicerande för att hon skrivit alltför uppenbar kritik mot ockupationsmakten. I Jordens värme finns två dikter som tidigare inte varit publicerade, kanske just med tanke på censuren. Av dem gillade jag Oron och väntans vår… (1956) mest.

Oron och väntans vår…
Upprörd irrar bäcken under skaren…
Förlåt mig, hemland, om du kan.
I ditt namn har det lidits, ljugits så mycket.

Lettland, du gav mig en röst
Du gav mig ett hjärta, hett i bröstet.
Hur kunde jag tiga, när tigande dina söner
Dog för dig utan strid?

(…)

Annars handlar dikterna mest om kärlek och naturen. Jag tyckte att många var ganska ointressanta, men jag hittade några pärlor. Min favoritdikt var I förtroendet sagt från 1977:

Låt oss inte inbilla varandra, att vi båda
Har haft framför oss. Jag har redan
Försökt hälla havet i en kopp.
Det fick inte plats.

Så har jag läst ännu en poet som intresserar mig och som jag läst mer om och som verkar oerhört fascinerande. Belševicas son var också en omtyckt poet i Lettland, men mördades förmodligen av regimen 1987. Antagligen för vad hans mor gjort. Jag måste bara läsa mer av Belševica och som tur är finns hennes självbiografiska romaner översatta till svenska. Av Juris Kronbergs såklart.