Recension: Backman, Fredrik; Björnstad; 2016

BjörnstadIbland missar jag manliga feministiska författare och då är det bra med lite tips från omgivningen. Enligt O tipsade om att Fredrik Backmans Björnstad (Piratförlaget) tog upp problematiken som Katarina Wennstam skriver om i Flickan och skammen. Jag kastade mig praktiskt taget över den.

I Björnstad har det spelats hockey i generationer, men nu var det längesedan det var ett lag i elitserien. Men juniorerna är bättre än någonsin och ska spela en viktig semifinal. Boken kretsar kring spelarna i juniorlaget, sportchefen och den före detta NHL-proffset Peter och inte minst Peters dotter Maya. Bland spelarna får vi träffa Kevin, det stora stjärnskottet, som har föräldrar som inte verkar bry sig så mycket om honom. Benji bryr sig om Kevin och gör allt för honom, i alla fall nästan allt. Amat är yngre och kär i Maya och tränar varje dag för att bli så bra att han ska kunna få spela i juniorlaget. Något fruktansvärt händer och en flicka är numer en hora och en pojke fortfarande en hjälte. Människor väljer sida. Allt ska göras för klubbens bästa och den som har mest makt utpressar dem som har mindre. Vill du vara på insidan är det bäst att du sluter upp. Men har du sett något kan det vara det svåraste att tvingas välja mellan nya kompisar och sanningen.

Jag har bara läst En man som heter Ove av Fredrik Backman tidigare och redan i den finns det feministiska drag. Björnstad är i allra högsta grad en feministisk bok, skulle jag säga. Det är Flickan och skammen i skönlitterär form och förhoppningsvis kan Backman nå ut till många som kan få sig en tankeställare. Backman beskriver väl machokulturen, för att inte säga våldtäktskulturen, som råder i många idrottsklubbar. Det är barn som växer upp och hör sina fäder och tränare skrika bögjävel och jävla hora och som sedan tar efter.

Jag tyckte mycket om Björnstad. För mig kändes den både nära och fjärran från mitt liv. Jag kommer själv från en småstad, som dessutom är en bandystad. (Men jag fick inte riktigt kläm på hur stor Björnstad var. Ibland kändes den som typ Mellansel och grannstaden Hed skulle då vara Bredbyn och där Mayas mamma jobba är Örnsköldsvik, Men det stämmer ju dåligt i och med att Björnstad har ett gymnasium. Men det kanske inte är meningen att jag ska gräva ner mig i detta så jag släpper det.) Jag kände igen mig en hel del i småstadsmentaliteten och ryktesspridningen. Jag kände mindre igen mig i det norrländska och den totala uppslutningen till en sport.

Det finns många intressanta karaktärer. Jag fastnade mest för Mira, Mayas mamma som slits mellan karriär och familj och Benji, den duktiga hockeyspelaren som bär på en hemlighet. Historien rymmer många varma personer och personer som vågar gå mot strömmen. Det är en fint berättad historia, men precis som i Ove så är den ganska tillrättalagd. Det finns hopp och det finns bra personer mitt i allt elände. Slutet vittnar om en liknande fortsättning. Det är lite av feelgood trots det allvarliga temat och trots att den är så pass hemsk. Men det är Backman bra på och det är bra att han utnyttjat stilen, som verkar falla många i smaken, att skriva om ett allvarligare ämne.

Jag fångades av historien och kunde tillslut inte lägga boken ifrån mig och förutom grubblerier om Björnstads storlek så lämnade den mig med en känsla av att jag verkligen ser fram emot del två!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Enligt O, Lottens bokblogg, Hyllan, Västmanländskan

10 kommentarer

2 pingar

Hoppa till kommentarformuläret

  1. Oj, jag har väldigt svårt att tänka mig Fredrik Backman skriva om ett ämne som våldtäkt! Jag gillar inte alls hans böcker, det är sockersött och sliskigt och alla ”viskar” hela tiden för att markera känsloladdad scen. Men kanske att det funkar på ett lite mer seriöst ämne? Jag håller med om att En man som heter Ove kan ha något aningens feministiskt i sig, däremot har Backmans blogg senaste åren varit en orgie i humorstereotypen ”mannen som aldrig växer upp utan förblir en omogen pojke som beter sig illa men alla älskar honom ändå för han är en sån loveable bastard”.

    Hmm, så negativt det där lät.

      • Hanna6 oktober, 2016 kl. 08:39
        Författare
      • Svara

      Alltså det är ett stort allvar i den här men det sockersöta som du inte gillar i hans andra böcker finns även här, men inte i så vada utsrcäkning. Men folk väljer ju rätt sida, även om inte alla gör det.

      Den här boken är ju inte alls som hans blogg. Den är något annat och han tar verkligen detta med slutshaming på allvar.

    • Krister9 oktober, 2016 kl. 03:17
    • Svara

    Ni feminister borde ta upp kvinnliga förövare.
    https://mitti.se/mamma-doms-for-barnmisshandel/

    Feministiska författare ser bara kvinnor som offer.

      • Hanna9 oktober, 2016 kl. 03:57
        Författare
      • Svara

      Du vet att detta är en manligt författare? Och jo det finns feministiska författare som tar upp kvinnor som förövare. Några finns recenserade på den här bloggen.

      Jag driver mina hjärtefrågor och andra sina, men eftersom detta verkar vara ett favoritämne för dig så är det väl bättre att du engagerar dig i frågan?

    • Hampus3 oktober, 2018 kl. 10:19
    • Svara

    Lovar dej att d är ytterst sällan man ens nämner våldtäkt i omklädningsrum, tro mej jag har aldrig hört att man ens pratar om tjejer på ett nedvärderande sätt. Att säga att d råder våldtäktskultur i många idrottsklubbar är patetiskt. Har idrottar hela mitt liv i alla sporter du kan tänka dej men främst hockey. Aldrig någonsin har någon uppmuntrat att våldta och ALLA klubbar och spelare jag träffat har varit emot våldtäkt. D finns ingen våldtäktskultur i någon klubb/förening.

      • Hanna3 oktober, 2018 kl. 07:20
        Författare
      • Svara

      Jag tror att du missuppfattat detta med våldtäkt och våldtäktskultur. Dessutom handlar denna bok om någon som inte anser sig våldta en tjej. Sedan kanske du ska höra med författaren om du tycker att han har gjort dålig research.

    • Hampus3 oktober, 2018 kl. 10:31
    • Svara

    . D som våldtar är d som springer runt på stan på kvällarna å röker på och tror d är något d är dom Inte sportkillarna. Självklart finns d säkert i nån klubb/förening eller supporter d kan ha hänt, men d är inte en våldtäktskultur imon klubben, d är idioter som inte har något m idrottande å göra. D är d så kallade ”orten” grabbarna som våldtar som inte fattar något, d pratar väldigt nedvärderande om tjejer och snackar om våldtäkt INTE sportkillarna. D är verkligen patetiskt å säga att d händer i många klubbar.

      • Hanna4 oktober, 2018 kl. 10:32
        Författare
      • Svara

      Och nej, det är inte bara förortskillar som våldtar. Det finns omfattande statistik på det.

    • emma20 september, 2022 kl. 01:51
    • Svara

    jag läser den här boken i skolan men fattar inte så mycket av den. Jag har bara kommit till kap 8 men hänger inte med när det byts mella karaktärer så mycket men det ända jag har fattat är att det kommer vara en match nästa dag och Aaa, det är de. tror du du skulle vilja förklara lite smått vad det är som händer i början lite enkelt? skulle hjälpa otroligt mycket;)

      • Hanna20 september, 2022 kl. 03:11
        Författare
      • Svara

      Jag läste den här boken för sex år sedan så jag minns verkligen inga detaljer.

  1. […] Enligt O, CRM Nilsson, Just här just nu, Bims blogg, Zellys bokblogg, Vargnatts bokhylla, hyllan, Feministbiblioteket, Ylvas läsdagbok, Nellons bokblogg, Bokhuset, Miimz, Bokmumriken, […]

  2. […] 9789164222848, 9789164204967. Andras röster: Carolina läser…, Fantastiska berättelser, Feministbiblioteket, Just här – just nu. Köp hos t.ex. Adlibris, Bokus, […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.