Recension: Arnborg, Beata; Kerstin Thorvall: Uppror i skärt och svart; 2013

Kerstin Thorvall - Uppror i skärt och svartKerstin Thorvall (1925–2010) var en på många sätt udda person. Hon provocerade inte bara sina politiska motståndare, utan också den kvinnorörelse som hon själv var en del av.

I kåseriboken Kvinnoglädje diskuterade hon yrkeskvinnan och modern, och konstaterade att jobbet ställde krav på försakelse av barn och familj. Det var inte populärt bland dåtidens feminister. Kontrasten mot dagens verklighet för föräldrar, med utbyggd barnomsorg och pappors ansvar som faktiskt gör det möjligt för fler kvinnor att balansera familj och yrkesliv, är skarp.

Dessutom hävdade Thorvall kvinnans rätt att vara en åtråvärd varelse, och en varelse som spränger av åtrå, vilket om möjligt var ännu mer känsligt inom 60- och 70-talens feministrörelse.

Kulturjournalisten Beata Arnborg fick fina recensioner för sin biografi om Barbro Alving från 2011, så när hon tar sig an Kerstin Thorvalls liv är förväntningarna höga. Uppror i skärt och svart ger en mångfacetterad bild av Kerstin Thorvall i ljuset av hennes delvis självbiografiska böcker.

Som romanen Det mest förbjudna, om kvinnan som lever något som i dag skulle beskrivas som sexmissbruk efter en uppväxt med en psykiskt sjuk far och en kall och kontrollerad mor. Bilden av föräldrarna stämmer överens med Thorvalls egna, och berättelsen överlappar med den senare självbiografin Jag minns mina älskare och hur de brukade ta på mig. Den som vill veta vilka de där älskarna var blir besviken, Arnborg nämner bara några enstaka.

Och många frågor om bokens självbiografiska inslag blir hängande i luften.

Desto mer noggrann är Arnborgs redogörelse för hur Thorvalls böcker togs emot av samtiden. Det mest förbjudna fick usla recensioner och Thorvall beskrevs som en fruktansvärd dotter – bland annat för berättarjagets sexfantasier om en far vars signalement överensstämde med Kerstin Thorvalls egen pappas, men framför allt för att hon beskriver modern som så kontrollerande och känslokall.

Som feministisk roman fick den inte erkännande förrän långt senare. Kvinnorörelsen på 70-talet tyckte att den inte var tillräckligt politisk.

När Jag minns mina älskare och hur de brukade ta på mig kom ut 2000 var reaktionerna också starka. Boken är en lång redogörelse för de män Kerstin Thorvall träffat och haft sex med, både hemma i Sverige och på sina många resor till främmande länder. När den kom ut dömde Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöller ut Thorvall som sexturist.

Frågorna om yrkesarbetande kvinnors ansvar för hem och barn må ha svalnat sedan Thorvalls författardebut. Hennes sprängande sexlust, och sexuella utlevelser, är lika heta som någonsin.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Magasinet Neo, Atlantis, Aftonbladet

6 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 3853
    • sven erik hansson on 5 februari, 2014 at 04:21
    • Svara

    Som jag har skrivet tidigare.
    Jag kommer ihåg när boken Det mest förbjudna kom ut.Den kom mitt under den feministiska nymoralismen under andra hälften av 1970-talet.Feministerna övertog då från de kristna att vara de stora offentliga sexualmoralisterna när det gäller heterosexualiteten i Sverige.Det är ju en ställning de fortfarande har.
    Som jag också har skrivet tidigare.Orden feminister och feminism var känsliga ord inom kvinnorörelsen på 1970-talet.De orden förknippades med USA.

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 3853

      Jag vet att du har tagit upp det förut om 70-talsfeministernas syn på sex. Var det bara i Sverige det såg ut så. jag tänkte på böcker av Erica Jong och Suzanne Brögger och de var ju mycket frispråkiga när det kom till sex. Mycket intressant iakttagelse i vilket fall.

  2. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 3853
    • sven erik hansson on 6 februari, 2014 at 11:37
    • Svara

    Erica Jong bemöttes helt negativt av den svenska kvinnorörelsen.Det var larvigt amerikanskt.Till Suzanne Brögger var de mer tvehågsna till.

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 3853

      Det är ju lustigt eftersom många lite äldre feminister idag säger att Rädd att flyga var deras feministiska uppvaknande. Det kan ju iofs vara en efterhandskonstruktion.

  3. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 3853
    • Siv on 6 februari, 2014 at 09:01
    • Svara

    Den där boken fick jag med mig hem från Bokmässan 2013, men den ligger fortfarande kvar i skattkistan med oläst. Fick den signerad och blev så fruktansvärt lycklig när Beata berättade att hon kom ihåg en bild jag tog av Bangboken i Berlin.

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 3853

      Åh vilken fin anekdot! Biografier blir ofta olästa för mig, så jag förstår dig.

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.