Sex är politik. Det finns många aspekter kring sex som är mycket omdiskuterade. Prostitution, homoäktenskap och steriliseringar av transpersoner har under det senaste decenniet varit heta debattämnen. I ett historiskt perspektiv har frågor såsom abort, sexualupplysning och häxeri varit minst lika omdiskuterade. Om allt detta skriver Klara Arnberg, Fia Sundevall och Pia Laskar i sin bok Sexualpolitiska nyckeltexter som precis getts ut på Leopard förlag.
2012 skrev nästan samma trio Könspolitiska nyckeltexter, två volymer med klassiska feministiska och andra könspolitiskt intressanta texter som kommenterades av forskare. Sexualpolitiska nyckeltexter har liknande upplägg, men i stället för att vara uppbyggd kring kända texter är boken indelad efter sexualpolitiskt intressanta områden och texter har grävts fram på dessa områden.
Det mest intressanta var de kapitel som jämförde olika teman över tid. I exempelvis kapitlet om äktenskap påtalar Sara Edenheim, universitetslektor för genusstudier i Umeå, att även den modernare texten innehåller konservativa drag. Den text som rör partnerskapslagen ser också äktenskapet som räddning för de barn som lever med homosexuella föräldrar.
Ett kapitel handlar om en text som skulle bli startskottet för ”den svenska synden”. Den amerikanska journalisten Joe David Brown kom till Sverige 1955 och upptäckte att vi levde i fullständig omoral och att inte ens kyrkan hade kraft nog att stoppa sex före äktenskapet, abort och preventivmedel. I analysen kan vi läsa att det inte bara var utländska vrångbilder som bidrog till den bilden. Svenska staten gjorde också sitt till genom att anspela på sex i sin marknadsföring utomlands.
De första texterna är på 1600– och 1700-talssvenska och mycket svåra att läsa för en som inte är språk-vetenskapligt bevandrad. De berör ämnen som Guds lag, sex med naturväsen och djävulen och samernas sexualitet (som ansågs intressant och annorlunda på 1700-talet). Att texterna inte översatts till en mer begriplig svenska gör att delar av boken är oerhört svårtillgängliga för en större publik, vilket är synd på ett sådant viktigt ämne.
I och med att texterna var relativt okända och ibland svårlästa, var forskningsdiskussionerna bokens främsta behållning. Vissa var strikt kopplade till forskning och andra var mer politiska, även om jag tror att det är oavsiktligt. Exempelvis är det märkligt att låta litteraturprofessor Ebba Witt-Brattström kommentera kapitlet om Grupp 8 som hon själv ingick i. Även om det var oerhört intressant är det mycket fokus på vad Grupp 8 hade propagerat för och vad Witt-Brattström tyckte att de hade gjort rätt.
Det är ingen tvekan om att Sexualpolitiska nyckeltexter ger oss en gedigen sexualpolitisk historielektion. Med en historisk odyssé genom århundraden och genom många av de omdiskuterade ämnena kring sex och samlevnad måste den ses som tämligen heltäckande.
1 kommentar
På 1970-talet var Grupp 8 ledande i den feministiska nymoralismen i Sverige. Feministerna (kvinnorörelsen) kom då att överta rollen från de kristna att vara de stora offentliga moralisterna när det gäller heterosexualiteten. Den nymoralismen kom att drabba Kerstin Thorvall.
Sådant talas det väl inte om i boken kan jag tänka.