Efter Helena Thorfinns bok Innan floden tar oss blev jag sugen på att läsa mer från Bangladesh. Tahmima Anams En gyllene tid handlar om kriget mellan Bangladesh och Pakistan 1971 och lät som en bra bok att läsa.
Före kriget dör Rehanas make och eftersom hon är fattig förlorar hon vårdnaden om sina barn. Hon kämpar stenhårt i ett år för att få dem tillbaka och när vi är framme vid 1971 så är barnen stora och har starka politiska åsikter. Kärleken till sina barn går alltid först och det drar in Rehana delvis ofrivilligt i Bangladeshs frihetskamp.
Enligt baksidestexten så handlar boken om en kvinna som kämpar för att få tillbaka sina barn, vilket är mycket märkligt eftersom detta behandlas i ett inledande kapitel och sedan bara är något som det refereras tillbaka till. Men det är stort fokus på barnen och kärleken till dem. Till viss del kunde jag som mamma relatera till det, men efter ett tag tyckte jag nästan att det blir underdånigt från mammans sida. Men den politiska kampen från barnens sida och Rehana som gör sitt till för att befria sitt land är fantastiskt att läsa om. Visserligen var deras förebilder av slaget Che Gevara eller Sovjetunionen, men det var ändå 1971 så det fick passera. Demokrati- och frihetskampen kunde jag verkligen sympatisera med. Det är intressant att få kriget ur en kvinnas och en perifer demokratikämpes ögon, men någon fantastiskt krigsskildring var det inte.
En lite rolig anekdot är att Sultanas dream av Rokheya Shekhawat Hossein nämndes vid ett par tillfällen i boken.
Läs mer: En bok från alla världens länder
