Jag skrev för ett tag sedan att jag fått erbjudande att läsa Simona Ahrnstedt, Sveriges romancedrottning. Det var det den sista boken i en trilogi, En enda risk. Jag fick rådet att läsa dem i ordning och hittade En enda natt på Storytel. Jag lyssnade på boken i en vecka på väg till och från jobbet och nu är frågan om jag kommer att läsa alla tre.
Natalia de la Grip är adelsflickan och karriärkvinnan som förälskar sig i familjens värsta fiende – rikskapitalisten David Hammar. Det visar sig att det är än mer komplicerat än så. David planerar en kupp mot familjeföretaget Investum och samtidigt får vi veta att han har ett mycket ont öga till Investums kronprins och Natalias bror Peter. Kärleken är omöjlig, men det hindrar inte Natalia och David att ha hett och intensivt sex så ofta de kommer åt.
Nej, nej, nej. Jag blev så otroligt besviken. Ok, på slutet var det en riktig bladvändare, i stil med en deckare, men fram till dess var det en lång och ganska plågsam resa. Det började heller inte bra med först namnet, de la Grip, de la är franskt och Grip svenskt. Otroligt irriterande. Sedan åker överklassen inte till Almedalen. Det kallas Stockholmsveckan och är inte samma sak. Någonstans där började jag lyssna efter fler felaktigheter. I det stora hela finns det också en del att anmärka på. Natalias pappa som den hänsynslösa rasistiska och sexistiska patriark som inte tvekar att förskjuta sin dotter, är inte trovärdig. Inte heller hans känslokalla fru och den smarta Natalias förhållande till dem.
Sedan sexet. Åh herregud sexet! Det måste ju finnas variation, men detonera är inget ord jag vill höra i samband med sex. Variationen på sexord var för stor, men samtidigt så sa Natalia ”Skit också” varje gång David uppenbarade sig. Ingen variation där alltså. Sedan kan jag inte heller låta bli att nämna att allt är mycket stereotypt. Visst, det är feministiskt och det är starka kvinnor, men precis som Stieg Larsson så är de onda otroligt onda och de goda genomgoda. Och sexet hade kunnat skildrats betydligt mer feministiskt.
Om min lässvacka håller i sig så kanske jag eventuellt läser en till i serien, men jag hoppas inte att det måste gå så långt.
Läs mer: Adlibris, Bokus, C R M Nilsson, Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna, Fiktiviteter
2 kommentarer
1 ping
Jag tycker bättre om hennes historiska romance-böcker, men måste säga att jag tyckte att andra delen i denna trilogi var bättre. Det fick mig till och med att beställa den tredje, vilket jag inte hade tänkt att göra 🙂
Författare
Det får kanske bli den då om jag inte återfår min läsglädje 🙂
[…] är ett av Sveriges tre riksinternat. Om man får tro Simona Ahrnstedts överklasskildring så är det dit överklassen skickar sina döttrar då den inte anses lika hård som Sigtuna och […]