Att stjäla ett tåg

I tisdags var den stora nyheten att en städerska stal ett tåg och körde det rakt in i ett bostadshus. Kvinnan skadades allvarligt och kunde inte höras, men eftersom både SL och tågoperatören Arriva snabbt konstaterade att det måste varit kvinnans fel anhölls hon för allvarlig ödeläggelse. Åklagaren kom dock ganska snart fram till att det måste ha varit i olyckshändelse.

Jag kan inte låta bli att fundera över detta och hur fruktansvärt det måste vara för den unga kvinnan när det går upp för henne att ett helt land hånade henne för att hon försökt stjäla ett tåg. För det första så går det inte att stjäla ett tåg. Vart ska man ta vägen med det? För det andra så borde kanske ryggmärgsreflexen vara att man inte ämnar stjäla ett tåg när man inte vet hur det ska köras. Dessutom visste alla hela tiden att kvinnan inte hade nycklar till tåget.

Ändå väljer hennes arbetsgivare att kavla ut för pressen att hon är klåfingrig och var beredd att försöka stjäla tåget fastän hon uppenbarligen inte visste hur man körde. Hur tänkte de? För oavsett kvinnans avsikter så brister deras säkerhetsrutiner. Var det så viktigt att flytta det fokuset och därför man så hårt hävdade att det var kvinnans fel? För det är ju onekligen komiskt att en kvinna som städar tåg får för sig att stjäla det, så  pressen hängde såklart på. Jag hörde inga ställa frågan högt om det verkligen var mer sannolikt att hon var klåfingrig än livrädd.

Nu säger hennes far att han på sätt och vis tycker att det är tur att hon varit medvetslös under tiden så hon aldrig behövde uppleva att hon stämplats som tågtjuv. Det är inte svårt att förstå.

Idag tackades jag av som förbundssekreterare för Liberala Kvinnor

Idag var jag på besök på Liberala Kvinnors styrelsemöte. Det blev ett kort besök, men tanken var att jag skulle varit med dem igår. Jag var dock sjuk och satt hemma och läste lettisk poesi istället. Sedan jag föräldraledigheten som slutade i mars har jag haft två jobb, webbredaktör på Folkpartiet och Förbundssekreterare på Liberala Kvinnor. Det är med lite sorg i hjärtat jag nu lämnar Liberala Kvinnor för att jobba heltid på Folkparitet. Som småbarnsförälder med ett eget stort fritidsintresse är det svårt att klara av två halvtidsjobb. Det går, men det är inte alltid så roligt. Därför väljer jag nu att satsa på det ena och det känns bra. Att vara webbredaktör och hjälpa folk att läsa webbproblem är ju det roligaste jag vet!

Som förbundssekreterare har jag fått göra många roliga saker och landsmötet i oktober i Västerås var såklart höjdpunkten. Jag har träffat massa roliga människor, lärt känna härliga Bonnie lite bättre och fått jobba med fantastiska Hide! Nu har Anna Steele tagit över rodret och det tror jag blir toppen!

Böcker om starka kvinnor

Anna hade köpt böcker om fantastiska kvinnor till mig som avskedspresent och hon hade inte kunna träffa mer rätt. Hon sa att om jag redan har en bok så får jag ge den vidare och det är också roligt att få göra.

Tunisian girl av Lina Ben Mhenni: Den har jag läst och recenserat och skänker gärna till någon som är intresserad!

Älskade du av Barbara Voors: Jag har inte läst något av Voors på mycket länge så det ska bli spännande! Många bokbloggare gillar henne har jag sett.

Även tystnaden har ett slut av Ingrid Betancourt: Jag har tänkt att läsa den så länge. Den står faktiskt i min bokhylla så jag kan skänka detta ex också. Hör av dig om du är intresserad. Den här presenten bli förhoppningsvis en spark i baken att läsa den.

Vasadöttrarna av Karn Tegenborg Falkdalen: En bok om Gustav Vasas döttrar. Dem har jag inte hört så mycket av. Jag tycker om att läsa om kvinnor i det dolda som faktiskt också var en del av historien, bara inte lika omskrivna.

Siri av Lena Einhorn: En roman om Siri von Essen. Jag har blivit rekommenderad den av min svägerska som erbjudit mig att låna hennes ex. Men nu har jag ett eget!

Kära fröken Petri av Gunnar Petri: Anna Petri var författare och konstnär och hon drabbades av reumatism redan som nioåring, som försvårade hennes liv. Hon var rullstolsburen och levde mellan 1883 och 1964. Hon hade en stor kulturkrets omkring sig och boken handlar både om Anna och om kulturlivet i Linköping, där hon bodde och verkade.

Dyrkan och spektakel av Git Claesson Pipping och Tom Olsson: En bok om Selma Lagerlöfs framträdanden dels på den fest som den svenska kvinnorörelsen ordnade för henne efter nobelpriset 1909 och dels firandet av Runbergsdagen i Finland 1912.

Tveeggade svärdet av Martin Blecher: En bok om Facebooks påverkan på våra liv. En bonusbok till ett sådant sociala medier-freak som jag är!

Jag återkommer med recensioner, såklart, men den som läser min blogg ofta vet att jag har många före på att-läsa-listan. Några av böckerna är dock riktigt korta så det är inte helt omöjligt att jag läser någon inom kort. Håll utkik och hör av dig om du ar intresserad av någon av de två böcker jag redan hade.

Tack Liberala Kvinnor för den här tiden! Och som jag sa till er så kommer vårt samarbete inte att ta slut här. Feministbiblioteket gör gärna saker ihop med er i framtiden också.

Žolude, Inga; Smutstvätten; 2007

Lettland berättarMycket lite lettisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan som ger ut böcker från hela världen har gett ut en novellsamling av ett antal lettiska författare, Lettland berättar: Människomuseet. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

Inga Žolude är född 1984 och är den yngsta författaren i antologin. Hennes novell Smutstvätten handlar om en ensam kvinna som en dag hittar kalsonger i smutstvätten. Vem har lagt dem där? Hon anklagar en granne. Sedan hittar hon raklödder i handfatet och en man hävdar på nätet att han bor hos henne, men att hon aldrig ser honom. Vad är egentligen sant?

Jag tyckte mycket om den här novellen som fick en liten tvist på slutet där man nog förstår att hon faktiskt lever i ett förhållande. En bra beskrivning av ensamhet mitt i tvåsamheten. Sorglig, men samtidigt roligt skriven. Som novell är den briljant. Extra roligt att läsa en så ung författare, som är så otroligt bra.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Zālīte, Mārā; Dikter; 1988-2006

Lettland diktarI boken Lettland diktar, som översätts till svenska av poeten och översättaren Juris Kronbergs, hittar vi flera lettiska poeter från olika tidsepoker. Mārā Zālīte är född 1952 och har skrivit både poesi, drama och skönlitterärt. Hon var främst aktiv under Sovjettidens sista år.

Det är oftast männen som får definiera ett lands historia i litteraturen och därför tycker jag att det är spännande att läsa Zālītes dikter. Hon beskriver förtrycket och de förlorade drömmarna hos Sovjetunionens medborgare och hon gör det otroligt bra. Två dikter vill jag särskilt lyfta fram. Den första är Kvällsnyheter från vårt hem och följande rader:

Utrikes nyheter:
Eftersom kommunikationslinjerna varit upptagna hela dagen (badhanddukarna hänger på tork),
har vi inte kunnat bekräfta nyheten att utlandet verkligen existerar.

Den här dikten var den jag berördes mest av:

Var kväll vinkar pojken av tåget.
I den kliver de på och far iväg,
hans drömmar.

Var morgon möter pojken tåget.
Hans drömmar återvänder aldrig.

Kanske de tjuvåker, och blir
tagna av biljettkontrollörerna?

Någon förklaring måste det finnas.

Jag önskar att det fanns mycket, mycket mer översatt från Zālītes dikter än de få som ryms i boken. Men det är såklart svårt att översätta dikter och Kronbergs har gjort ett bra jobb.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Bokbloggsjerka v 3 – Nya författare

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Om du ser en bok av en författare som du aldrig har hört talas om tidigare, vad är det som gör att du bestämmer dig för att läsa den?

Eftersom jag är intresserad av att läsa om kvinnor i olika delar av världen går jag ofta på namnet. Låter det som att det kommer från ett land jag normalt inte läser så mycket ifrån, blir jag intresserad. Sedan läser jag baksidestexten. I annat fall kan det handla om rekommendationer, recensioner eller att jag ser att det är många som pratar om hen i sociala medier och i tidningar.

Krivade, Agnese; Dikter ur Barndom; 2007

Lettland diktarI boken Lettland diktar, som översätts till svenska av poeten och översättaren Juris Kronbergs, hittar vi flera lettiska poeter från olika tidsepoker. Agnese Krivade är en av de yngsta, född 1981. Jag väljer att recensera hennes dikter för att de skildrar en unga kvinnas uppväxt i Lettland.

I diktsamlingen Barndom beskriver Krivade en allt annat än lycklig sådan. Förtrycket, instängdheten och fattigdomen finns där. Dikten om vintern var en av dem som berörde mig mest. Den smått ironiska skildringen av vintern som den bästa årstiden, tyckte jag ramade in den olyckliga barndomsskildringen på ett bra sätt:

min käraste årstid, till exempel, är vintern
då kan man låtsas vit
och låtsas att man har tjocka kläder, när man egentligen har tjock bak

min käraste årstid är vinter
jag vet inte vad jag menar när jag säger att jag är positiv
jag har givetvis ett leende ansikte, men också olika slags infektioner

Jag tyckte också mycket om dikten Sommar och raderna om bakfylla:

att vakna darrande och aggressiv
däven av mjuk sötma
med sommarens sista geting i munnen

Om alla poeter i Lettland diktar är lika bra som Krivade så kommer jag få en fantastisk upplevelse med den boken. Jag är återkomma!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Skablauskaitė, Jolita; Tiden läker; 1993

Litauen berättarMycket lite litauisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan, som ger ut böcker från hela världen, har gett ut en novellsamling av ett antal litauiska författare, Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

Tiden läker är en mycket symbolisk novell om en kvinna i ett destruktivt förhållande. Mannen är överlägsen och kvinnan så kuvad att hon går på alla fyra. Skablauskaitė är en författare som ofta har vilda kvinnor i centrum , enligt beskrivningen av henne i boken, och i den här novellen är kanske  huvudpersonen inte den galna typen. Hon får hjälp med att bli av med sin make, hon får ärva honom och slutligen kan hon resa sig utan problem. Hon får aldrig veta vad som hände. Det är kanske inte huvudpersonen som står för det vilda i den här berättelsen, men väl hennes väninna som hjälper henne med maken.

Det var en kort och psykologisk novell som var riktigt läskig. Jag tyckte om liknelsen med kvinnan som var så kuvad att hon inte kunde gå upprätt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Kalinauskaitė, Danutė; Att avregistrera ett spöke; 2004

Litauen berättarMycket lite litauisk kvinnolitteratur är översatt till svenska. Bokförlaget Tranan, som ger ut böcker från hela världen, har gett ut en novellsamling av ett antal litauiska författare, Litauen berättar: Att avregistrera ett spöke. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

I boken kan vi läsa att Kalinauskaitė är en av Litauens mest uppskattade författare och att hon på senare tid bidragit med mycket livserfarenhet och självironi i sina texter. Att avregistrera ett spöke är som titeln kanske avslöjar, en lite smårolig berättelse om kvinnan som inte klarar av att städa upp efter sina döda föräldrar. Det förflutnas spöke följer henne och hon måste försöka att bli av med det.  Det känns verkligen om att hon använder sig av självironi i den novellen.

Nu har det gått en vecka sedan jag läste texten och den har inte fastnat, därav den kanske lite knapphändiga beskrivningen av innehållet. Det är heller inget ni måste läsa om ni inte har något bättre för er.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Berömda och glömda idrottskvinnor: Toini Gustafsson

Toini Gustafsson

Jag passar på att uppmärksamma Toini Gustafsson eftersom hon nu ikväll fått Idrottsakademins hederspris. Hon kom till Sverige som krigsbarn från Finland och som 30-åring två guldmedaljer under vinter-OS i Grenoble i längdskidor 5 respektive 10 km. Då fanns det inte så många distanser att ställa upp i så man kan säga att hon vann storslam (om vi räknar bort stafetten där det blev ett silver). Hon var gift med den numer avlidne Assar Rönnlund som också han var en framgångsrik längdskidåkare.

Som hon själv sa i sitt tacktal: Det var på tiden att en kvinna fick priset!

Tematrio – Förra årets tre bästa

Vilka är de bästa böckerna jag läste förra året? Det vill Lyran veta samtidigt som hon presenterar två böcker som står långt upp på min önskelista, men som får stå tillbaka med tanke på alla baltiska böcker jag lånat och tyska böcker jag köpt. Det är Agaat om kvinnor i Sydafrika och Stål om tonårstjejer i Italien. Men båda de borde kanske ingå i min världsdelsutmaning (som jag kommer att ta mig an lite senare)! Med risk för att ha glömt någon höjdare så är här tre av de bästa böckerna jag läste förra året:

1. bell hooks – Feminsim is for everybody: Boken som vann Ms Blogs läsares topplista över världens bästa feministiska fackböcker. Den levererade verkligen och borde översättas bums. Sedan borde alla tonåringar läsa den i skolan.

2. Kathryn Stockett – Niceville: Det är en fantastisk bok om hur överklasskvinnorna behandlade sina svarta hembiträden i en amerikans stad på 60-talet. Rasism, kvinnogemenskap och en kvinna som går sin egen väg- Det är inte heller någon romans som står i centrum, utan det faktum att huvudpersonen vill något annat med sitt liv.

3. Chimamanda Ngozi Adichie – En halv gul sol: Boken om kriget i Biafra berörde mig djupt och ledde mig till en fantastisk feminist och författare från Nigeria. Jag kunde inte bestämma mig för om En halv gul sol var bättre än debutromanen Lila hibiskus, men jag tog den jag läste först.