Kvinnor i världen

JordglobDen uppmärksamme kan se att jag just nu gör några mindre omstruktureringar här på bloggen. En ny flik ni kan se i sidhuvudet är Kvinnor i världen. Jag har tidigare listat böcker om kvinnor i olika länder under teman och respektive världsdel, men nu har jag lagt alla under en och samma flik.Detta betyder att de gamla världsdelsindelningarna under Teman försvinner.

Jag vill lyfta fram de sidan eftersom jag tycker att det är en viktig fokus som Feministbiblioteket har, att uppmärksamma kvinnor i olika delar av världen. Jag försöker bredda mig och söker kvinnolitteratur från länder jag aldrig läst något från förut. I år har jag startat med Fokus:Baltikum som jag snart ska slutföra och senare kommer världsdelsutmaningen då jag ska läsa en bok från varje världsdel.

Jag vill ha massor av tips på böcker av och om kvinnor från länder ni misstänker att jag kan ha missat!

Enkät såhär på lördagskvällen

Jag sitter och tar en drink före maten. Väntar på att maken ska servera köttfondue och ska skippa mello idag för trevligt sällskap med maken vid köksbordet. Det kändes som ett bra val idag. För att jag inte ska äta mig mätt på ostbågar surfar jag lite och hittar den här enkäten på Monikas blogg. Jag snor den och svarar själv!

Jag har…
(x*) ljugit i en recension för jag vet att förlaget/författaren läser recensionen.
(x) fått recensionsexemplar
(x) och inte skrivit om boken på bloggen
() sagt att jag inte har läst en bok jag har läst.
(x**) sagt att jag har läst en bok, jag egentligen inte läst.
() tjänat något på min blogg
(x) fått elaka kommentarer.
() blivit stressad av att blogga.
() tänkt sluta blogga.
() hållit det hemligt att jag har en blogg.
(x) gjort saker IRL som jag inte hade fått göra utan bloggen.
(x) haft andra bloggar.
(x***) gjort min design på bloggen själv.
(x) betalat för något till bloggen.
(x) läst en speciell bok bara för bloggens skull.
(x) träffat en annan bokbloggare.

x* Jag har skrivit mer nedtonat, men aldrig rent ut ljugit.
x** Jag har utgivit mig för att ha läst en bok som jag kom på vid närmare eftertanke kom på att jag bara sett filmen.
x*** Min bror har gjort den med mig som uppdragsgivare.

Morrison, Toni; De blåaste ögonen; 1970

De blåaste ögonenJag läste De blåaste ögonen i Nobeller och förstod den inte. Då fick jag se att det inte var en novell, utan ett utdrag ur en roman. Jag sprang då med ens till bibblan och lånade hela boken. Den var allt annat än obegriplig.

Pecola är en svart flicka som lever i en amerikansk stad på 40-talet. Hennes familj är fattig. De är fattiga därför att de är svarta. Pecola önskar sig ett bra liv och gärna skulle hon vilja vara vacker. Men när hennes far våldtar henne och hon blir med barn blir hon galen. Eller blir hon bara besatt av sin egen skönhet? Hon ber en präst ge henne blå ögon och hon blir hönhörd. Efter det kan hon inte göra annat än att titta sig i spegeln.

Boken följer inte Pecolas öde från en punkt till en annan, utan det speglas i berättelser som andra. Omgivningens fördomar står i centrum. Jag tyckte att det var en otroligt stark bok och de svartas utsatthet och fattigdom skildrades på ett sätt som gjorde mig djupt berörd. Jag rekommenderar boken varmt.

Bokbloggsjerka v 7 – Böcker om läsning

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Det finns en uppsjö av böcker om skrivande men kan du tipsa om en bok om läsande?

Kort svar: Faktiskt inte. Men det är ju för tråkigt såklart så jag ska sväva ut lite. Joanna Russ har skrivit en mycket intressant bok om hur kvinnor förr skrev böcker som skördade stor framgång, men blev förlöjligade av recensenter. Det handlar ju lite om hur vi läser olika typer av böcker. Boken heter How to suppress women’s writing.

Hur kommer det sig att systrarna Brontë, Jane Austen och Virginia Woolf har skrivit så fantastiska böcker? Antingen skriver de om ämnen som inte är tillräckligt viktiga eller så är det en eventuell äkta make som är den egentliga författaren. Så har recensionerna av dessa kvinnors skrivande sett ut genom åren och kvinnor har på så sätt hållits borta från litteraturkanon och andra litterära finrum.

Ok, egentligen är väl detta också skrivande. Men jag var ju tvungen att skriva någonting och den här boken är fantastiskt bra!

 

Ganetz, Hillevi, Gavanas, Anna, Huss, Hasse & Werner, Ann; Rundgång; 2009

RundgångRundgång är titeln på en bok om musikkultur och genus. Den är skriven av fyra forskare och innehåller fyra essäer. Den första handlar om ungdomar och vilken typ av musik som är för tjejer och vilken som är för killar (Werner). Den andra bygger på intervjuer med kvinnliga DJ:s (Gavanas). Den tredje är en studie av realityserien Fame Factory och hur könen skildras där (Ganetz). Den fjärde är en studie över mainstreammusik och kritiker vs konsumenter (Huss).

De två första essäerna var intressanta, men det var de två sista som jag fastnade mest för. Jag har aldrig sett Fame Factory, men väl Idol i många år. Hillevi Ganetz har studerat en säsong av Fame Factory och hur män respektive kvinna skildrats i programmet. Exempelvis så görs det en stor grej av att en man gråter i ett program, medan tjejerna gråter så gott som alltid. Latinotjejer ses alltid som sexiga och exotiska, medan utländska killar inte råkar ut för samma sak. I mainsteamkapitlet av Hasse Huss kom författaren fram till att kvinnor drabbas hårdare av kritikernas sågningar. Det finns även en dimension där homosexuella män räknas till den mer töntiga schlagermusiken och heterosexuella till de coolare musikstilarna.

Den var en mycket spännande bok för den som är intresserad av musik och genus. Alla dem som undrar om feminismen verkligen behövs kan läsa den här välskrivna boken och förhoppningsvis se att trots att vi kommit långt, finns det ändå m mycket kvar att göra.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Alla hjärtans dag idag och 9 år sedan jag träffade min man

allahjärtansdag

 

Jag ska inte bli sentimental idag, utan bara delge er en bild från vår alla hjärtans dag-middag när vi firade tre år 2007. Vi åt buffé på Hotel Rex i Saigon och det är definitivt bland det bästa jag ätit i hela mitt liv. De hade en hel båt full med is och på den sashimi och sushi. Jag kan drömma om den båten fortfarande. Ikväll ska vi äta en betydligt dyrare middag, men frågan är om den slår kvällen i Saigon.

(För er som tycker att jag har en otroligt ful tröja på mig så kan jag säga att jag hade bara ett linne med bar rygg, det blev kallt och den här tröjan var den enda de sålde som inte hade Ho Chi Minh eller gula stjärnor på sig.)

 

Mihkelson, Ene; Sodomiten; 1996

Estland berättarDet finns inte så mycket estnisk kvinnolitteratur är översatt till svenska, även om det finns något mer från Estland än från Lettland och Litauen. Bokförlaget Tranan som ger ut böcker från hela världen har gett ut en novellsamling av ett antal estniska författare, Estland berättar: Hur man dödar minnet. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

Sodomiten är en relativt kort novell om en ung kvinna som precis studerat färdigt och drömmer om ett fritt Estland. När protesterna slås ned i Tjeckoslovakien drar hon sig till minnes något hon var med om som barn. Hon fick se en pojke våldföra sig på en ko. En tid efter det föds en kalv med människohänder. Kalvens far var Stalin.

Oerhört symbolisk och hatet mot ockupationsmakten är tydlig. Mihkelson tillhör den grupp författare i Estland födda före Stalins död som skriver mycket om tiden före frigörelsen. Den här novellen är en typisk sådan som jag tror att man behöver lite mer förkunskaper om estnisk historia och litteraturhistoria får att få behållning av.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Klassikerutmaning – Samuel Beckett

Lyran har utmanat andra läsare att läsa klassiker. Jag recenserar ju inte allt jag läser, men eftersom jag sagt att jag ska vara med så vill jag härmed berätta att jag har läst den irländska nobelpristagare Samuel Becketts pjäs I väntan på Godot. Jag var inte jätteimponerad, men jag tror att jag skulle tycka bättre om den om jag fick se den och inte läsa den. Vad den egentligen handlar om är väl inte helt klart, men två killar väntar på en tredje som aldrig kommer. Flyktingar som behöver hjälp? Jag vill inte ge mig på att tolka pjäsen, utan säger bara att jag gärna ser den någon gång och hoppas på att jag tycker bättre om den då.

Tematrio v 7 – Överraskningar

Denna vecka kom en rolig uppmaning från Lyran, nämligen att lista tre böcker som inte motsvarat förväntningarna. Här kommer mina tre, sinsemellan helt olika, böcker.

1. Ode till en skjuten räv av Helga Nõu: Övernaturliga inslag? Nej tack, inte för mig! Men jag läste den här boken trots det, bara för att jag ville lära mig mer om estnisk litteratur. Den var jättebra! Rekommenderas.

2. Till försvar för kvinnans rättigheter av Mary Wollstonecraft: Feministisk klassiker i alla ära, men 1700-talsböcker hade jag nog förväntat mig lite mindre av. De har ju en tendens att vara på ett träigt språk och lite svårlästa. Så inte denna! Jag blev positivt överraskad och skrattade högt flera gånger och det hade jag verkligen inte förväntat mig!

3. Brott och straff av Fjodor Dostojevskij: Det skulle bli en lång transportsträcka till den klassikern var utläst. Döm om min förvåning när jag knappt kunde slita mig ifrån den! Den var inte alls tråkig, utan bara bra och spännande. Dessutom med en feministisk vinkel, minsann.

Toomet, Tiia; Sommar i fäderneslandet; 1997

Estland berättarDet finns inte så mycket estnisk kvinnolitteratur är översatt till svenska, även om det finns något mer från Estland än från Lettland och Litauen. Bokförlaget Tranan som ger ut böcker från hela världen har gett ut en novellsamling av ett antal estniska författare, Estland berättar: Hur man dödar minnet. Ett par av dem är skrivna av kvinnor och dessutom intressanta för Feministbiblioteket. Jag recenserar varje novell för sig.

Sommar i fäderneslandet är tämligen lång för att vara novell, över 50 sidor. Den utspelar sig den varma sommaren 1988 och blickar framåt vad som komma skall. En kvinna bor med sin familj i Tartu, men kommer från Tallinn där hennes föräldrar bor. Hennes far blir sjuk i cancer och har inte långt kvar. Det är både en berättelse om hur en enskild människa tar beskedet om att hennes far ska gå bort och samtidigt är det en skildring av en viktig del av den estniska historien. Frigörelsen från Sovjetunionen är ytterst central i novellen.

Vill man få ett kvinnoperspektiv på Estland, dess historia och den nya tiden efter 1991, så får man det i den här novellen. Enligt Jan Kaus som skrivit förordet tillhör Tiia Toomet en generation författare, födda före Stalins död, som skriver mycket om Sovjetunionen och tiden runt självständigheten. Det var en novell jag tyckte mycket om. Skulle gärna läsa mer om och av henne, men tror inte att det finns så mycket mer översatt.

Läs mer: Adlibris, Bokus