Bouraoui, Nina; Förbjuden betraktelse; 1991

förbjuden betraktelseNina Bouraoui är född i Frankrike med fransk mor och algerisk far. Hon är delvis uppvuxen i Alger. Förbjuden betraktelse är hennes debutroman.

Vi får följa en algerisk kvinna som bor inspärrad i ett hus. Så ser alla algeriska kvinnors liv ut, först inspärrade i sin egen familjs hur och sedan i sin mans familjs hus. Kvinnor lämnar sitt hem endast vid sitt bröllop och sin begravning. Bokens jagperson hatar sitt liv, hatar sina föräldrar och gör ett tyst uppror mot hela samhället och dess traditioner. Det är en fruktansvärd beskrivning av en kvinnas liv, könsstympning och tvångsäktenskap.

Jag läste boken för att det var en av mina olästa böcker i den feministiska litteraturkanonen. Jag håller med om att det är en viktig bok. Den är kort och kärnfull, skrämmande hemsk och sätter fingret på hur det går när man får för sig att stänga in kvinnor av religiösa skäl. Mitt favoritcitat från boken: Traditionen är en hänsynslös dam som jag inte kan kämpa emot.

Tematrio v 15 – olästa författare

Då är det måndag och dags för tematrio! Lyran vill att vi ska lista tre författare som det ännu inte blivit av att vi har läst.

1. Mare Kandre: Jag läste mycket om hennes böcker i Ett flicklaboratorium och hon är en sådan där författare som alltid har funnits i balkhuvudet. Nu när hon finns representerad i den feministiska litteraturkanonen har jag gjort slag i saken och införskaffat och till och med börjat läsa i Bübins unge.

2. Jeanette Winterson: Jag har tänkt på henne länge, hon är en favorit hos en av mina nära vänner och i julas vann jag en bok av henne på Fiktiviteters julkalender (The daylight gate). Jag ska läsa den snart, men först har jag lite annat som måstekomma före.

3. Karin Johannison: Ytterligare en från kanonen som jag länge tänkt att läsa. Vet inte riktigt varför det aldrig blivit av, men nu har jag verkligen fått en anledning!

Jalandoni, Magdalena; Dikter; ca 40-talet (?)

Magdalena JalandoniJag har hittat en filippinsk feminist och måste såklart skriva om henne. Magdalena Jalandoni var Filippinernas första kvinnliga poet och hon var verksam främst under den japanska ockupationen under andra världskriget. När dikterna jag har läst skrevs, har jag dock inte kunnat finna några årtal på.

Jag har funnit två översatta dikter på nätet varav den ena, Gitarren, är mest känd och läses av alla filippinska skolbarn än idag om man får tro källorna på nätet, bloggen jag länkar till nedan och Wikipedia. Jalandoni skrev på hiligaynon, ett språk som talas regionalt i Filippinerna. Här är ett utdrag ut Gitarren:

From plains and mountains by the moon illumined,
From the small hut left open by design,
Listen, for the old guitar is playing.
Listen, for its hallowed strings are speaking
Of the anguish caused by loneliness and love.

Vacker dikt, men just de dikter jag har last är inte särskilt feministiska. De visar dock det hon är känd för, nämligen vackra beskrivningar av landskap. Jalandoni bröt igenom i en bransch där bara män hade varit förut och hon blev, trots att hon var pionjär, folkkär. Hon var aktiv poet i princip i hela sitt liv fram till sin död 1978. Jag lär återkomma till denna spännande poet och författare.

Läs mer: Uppsats om poesi på hiligaynon (där finns Gitarren i sin helhet)
Blogg om Magdalena Jalandoni med dikten The Chapel in the Barrio i sin helhet.

Feministbrud på kulturjakt i Filippinerna

Då ska jag visa er min semester ur ett kulturellt och feministisk perspektiv och turen har gått till sista destinationen – Filippinerna. Ni kan läsa om Hongkong och om Macao från samma resa. Nu gjorde vi inte så mycket kulturella saker på den här badutflykten, men lite bilder har jag lyckats skrapa fram. Vill du få en reseguide till Boracay kan du läsa här och här.

Säkerhetskontrollen på flygplatsen i Manilla

Ok, jag kan förstår poängen här eftersom man kan bli tafsad på av personalen, men det var ändå lite märkligt eftersom det går utmärkt att ha en station med personal av båda kön. Det var också bara på inrikesterminalen som detta gällde. Filippinerna är ett kristet land och jag har faktiskt inte sett denna uppdelning i något muslimskt land (har varit i exempelvis Turkiet, Egypten och Malaysia).

Böcker på flygplatsen i Manilla

När vi begav oss tillbaka till Hongkong via utrikesterminalen kunde vi besöka en liten internationell bokhandel. Där såldes amerikanska bästsäljare om relationer och hur du blir en bra människa. Utbudet av böcker var inte jättestort och jag hade kanske tyckt att det var trevligare med fler böcker om Filippinerna, men det är kanske sånt är som turister vill ha? Jag kräktes lite inombords.

Boracay

Boracay var rätt så mysigt och det fanns massor av butiker att shoppa i, som sig bör på en turistort. Många som arbetade här var kvinnor, omkring 70-80 % av av alla butiksbiträden skulle jag säga. Många pratade med oss och frågade hur gammal Hugo var. Inte alltför få hade barn i samma ålder hemma. Mitt hjärtas snörptes ihop lite när jag tänkte på att hemma förmodligen inte är Boracay.

Filippinska hembiträdens lediga dag

Jag publicerar bilden på de filippinska gästarbetarna i Hongkong än en gång, eftersom det i högsta grad rör kvinnor i Filippinerna. Oavsett hur långt kvinnorna som arbetar på Boracay har hem till sin familj och sina barn, så har dessa kvinnor längre.

Konst på hotellrummet på Boracay

På hotellrummet hade vi märklig konst på väggarna. Bilden till höger hängde ovanför vår säng och ser väl tämligen normal ut. Bilden till vänster hängde ovanför TV:n i sovrummet och vad vill konstnären skildra här?

Hugo i tjejlinneMin son är hemskt söt, men den här bilden har jag lagt upp för att ni ska kolla in hans linne. Ibland är det så att det är killkläderna som är de mest könsstereotypa. Så tyckte jag först i det här fallet med det röda linnet som Hugo har på sig. Vi fick köpa nya kläder till honom för att vi inte orkade tvätta och detta linne tyckte jag inte var för flickigt. Rött och med en orange blomma. När jag satte på det fick jag dock en chock när det visade sig sitta lite pösigt. Det var som om det skulle fyllas ut med något. Något typ bröst. En flicka i Hugos ålder har faktiskt inte heller bröst och inget behov av urringat. ”Oh, a little girl” sa personalen den här kvällen. Suck.

Hugo äter glass

Jag fick ett palmträd över mig en kväll. Det gjorde hemskt ont, men personalen var inte sena att rycka ut. Jag behandlades med sårdroppar som skulle visa sig vara något av ett mirakelmedel då såret läkte över natten och jag fick inget blåmärke. Det roliga var att jag kompenserades för detta genom att de gav mitt barn glass. Inte mig. Vägen till lyckan för en mor går genom hennes barn?

Mor och son på stranden

När jag ser ovanstående bilder kan jag tänka att det faktiskt ligger något i det.

Bokbloggsjerka v 14 – den ultimata lässtuden

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Hur ser den ultimata lässtunden ut för dig?

Helt klart i sägen före sovdags. Gärna i tid så att jag inte somnar med boken i handen, något som händer allt oftare. På dagtid tar ofta datorn överhanden och jag får för mig att det ska göras en massa andra saker. Men dagtid på sommaren solandes i min favoritsolstol på landet är också en fantastiskt lässtund.

Shin, Kyung-Sook; Ta hand om min mor; 2008

Ta hand om min morJag har aldrig läst något från Sydkorea förut så jag var mycket spänd på Ta hand om min mor av sydkoreanska Kyung-Sook Shin. Boken representerar Asien i min världsutmaning.

En kvinna försvinner på tunnelbanestationen i Seoul. Hon är gift och har fyra barn. Barnen bor i Seoul och hon och hennes man bor på landet. Hennes äldsta dotter är författare och fortfarande ogift. Den äldsta sonen blev aldrig åklagare. Maken bedrog henne och brydde sig inte så mycket om henne. Detta är saker vi får veta. Vi får också veta att barnens mor var sjukare än hon velat visa för dem. Varje kapitel handlar om en familjemedlems relation till kvinnan.

Det är en oerhörd sorglig bok om relationer och om hur kvinnors situation och livsvillkor har ändrats radikalt i Sydkorea på en generation. I tillbakablickarna är det en historia om en flicka som gifts bort innan hon fått mens. Hon skulle senare komma att få framgångsrika barn i Seoul.

Jag tyckte mycket om boken och jag tyckte särskilt om kapitlen där den äldsta dottern, författaren, står i centrum. Hon är den som lever det mest moderna livet och hon är också den som letar efter mamma ihärdigast. Det är en bok som skuld och ånger och om hur relationer kan förändras när en person de alla älskar försvinner. Det är nog den enda bok jag har läst som är skriven i du-form.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, SvD, DN, Feelgoodbibliotikarien, Malins bokblogg

Beställ klistermärken till era feministiska böcker!

Klistermärke

Tack vare min fantastiska bror, Nils Lager, så har jag fått ett fint manér som ramar in den feministiska litteraturkanonen. Jag fick ett tips av en hängiven läsare som tyckte att jag borde trycka upp klistermärken som man kan klistra in i sina böcker som man har hemma. Mycket bra idé tycker jag så jag bad min bror ta fram ett sådant. Med mitt vakande öga så har han nu gjort ovanstående klistermärke.

Vill du ha klistermärken till dina böcker? Inspirerad av eldsjälarna på Bokbörsen så säljer jag till dem som vill ha till självkostnadspris. Ett ark med 10 klistermärken kostar 30 kr inklusive frakt. Vill du ha färre kan jag ordna det och fler också så klart. Skicka din beställning och adress till hanna@feministbiblioteket.se.

Bokbörsen ♥

Jag är helt fascinerad av fenomenet Bokbörsen. Folk säljer sina gamla böcker för priser, inte sällan långt under vad det kostar att skicka dem med posten. Ibland är vinsten för säljaren bara några kronor. Idag fick jag Nina Bouraouis Förbjuden betraktelse hemskickad och säljaren hade slagit in boken i slikespapper, lagt en bit kartong runt och omrorgsfullt virat in den i ett ett tjockt brunt papper på vilket han skrivit min adress och klistrat på många frimärken. Det kallar jag kärlek till böcker!

Jag vill gärna att min feministiska litteraturkanon ska vara komplett även i min bokhylla och eftersom många av böckerna inte finns längre att få tag på är Bokbörsen ofta min enda möjlighet. Jag vill med detta ge ett kollektivt tack till alla eldsjälar som säljer sina böcker för en spottstyver och gör andra människor glada.

♥ ♥ ♥

Veckans feminist: Elo Viiding

Elo ViidingKort fakta

Född 1974 i Tallinn
Debuterade som poet under pseudonymen Elo Vee 1991
Utbildad skådespelare

Elo Viidings feministiska gärning

Elo Viiding är född in i dynasti av poeter. Hennes far och farfar var stora estniska lyriker och hon skulle gå i deras fotspår. Det var dock först efter faderns död som Viiding publicerade sina verk under sitt riktiga namn. Hennes debut 1991 gav hon ut under pseudonymen Elo Vee. På universitetet har hon läst både musik och teater och hon är utbildad skådespelare.

I hennes diktning är hon mycket ironisk och vissa menar att hon är mer manlig än kvinnlig i sitt sätt att skriva. Själv har hon en önskan att röra sig över könrollsgränserna. Hon har skrivit flera dikter om kvinnors rättigheter och om feminism, men hennes förhållande till feminismen är ändå komplicerad, som den är för många i Baltikum. Hon anses vara en feministisk författare i Estland, i alla fall om man får tro min estniska vän.

Samhällskritiken, inte bara sett ur ett könsperspektiv, är närvarande i Viidings dikter. Hon kritiserar politiskt förtryck, något som hon har erfarenhet av från sin uppväxt. Hon har också skrivit mycket om skolsystemet där elever är kontrollerade. Detta ämne har hon även berört i noveller.

Hon har översatts till en rad olika språk och översätter själv poesi till estniska.

Elo Viiding och jag 

Jag mejlade min estniska vän Triin och frågade om berömda feminister i Estland och hon tipsade mig då om Elo Viiding. Jag hade tänkt låna hennes dikter på biblioteket efter att fått höra att hon finns på svenska, men så valde jag istället att läsa det som jag hittade online. Jag hittade information om henne på den här och den här sajten, samt på wikipedia.

Verk av Elo Viiding som jag läst och recenserat

Dikter 1991-2012

Viiding, Elo; Dikter; 1990-2012

Elo ViidingI Estland är Elo Viiding (född 1974) ansedd som en feministisk poet och hon har beskrivit att hon är för kvinnors rättigheter, men har som så många andra i Baltikum, ett komplicerat förhållande till feminismen. I hennes dikt Mother’s day visar sig feminismen extra framträdande. Du kan läsa dikten i sin helhet här men sammanfattningsvis kan jag säga att den är skriven med en stor portion ironi och den skildrar ett samhälle där det ibland tas för givet att alla familjer i allmänhet och kvinnor i synnerhet är stöpta efter samma mall:

On Mothers’ Day every child should sing
and give its mother flowers and prime ministers think
that every mother wants to be honoured
and all prime ministers dream
that all women who aren’t mothers
will feel simply feel rotten
more rotten than ever before
so the government gives mothers
special advantages
and passes a law on parental salaries

(…)

the prime minister thinks
that every mother has a heart of gold
on a chain around her neck
that every mother has read child psychology
that every mother is well acquainted with gender release and with the child’s father
that every mother lives in a centrally-heated flat with hot and cold running water
that every mother is a Hansa Bank customer and dreams of obtaining a loan

(…)

Det är en lång dikt och läs hela, den är fantastisk!

I övrigt känns hennes dikter, de som finns översatta på nätet, som moderna och många handlar om Estland, vardagslivet och kvinnor. Enligt Anneli Mihkelev som har skrivit den här artikeln om Viiding så skriver hon inte typsikt kvinnligt och hon har själv en önskan att röra sig över könsrollsgränserna. Därför är hon inte en typisk kvinnoförfattare (vad det nu egentligen är).

Jag tyckte mycket om hennes dikter och jag vet att det finns en bok av henne på biblioteket översatt till svenska och kommer att låna den inom kort. Annars finns det en del att botanisera bland på nätet och det är jag glad för att jag har gjort.

Läs dikter översatta till svenska, engelska och tyska här.