Boye, Karin; Kris; 1934

KrisKarin Boyes självbiografiska roman Kris är tämligen unik i och med att hon redan 1934 skriver om (sin egen) bisexualitet.

Boken handlar om Malin Forst som läser vid Södra seminariet i Stockholm. Hon har en stark religiös tro med sig hemifrån och hon är trygg. Sedan börjar allt falla samman och hon börjar ifrågasätta sin tro. Ingen i hennes omgivning tar hennes psykiska ohälsa på allvar, utan tror att det går eller sticker över  henne lite piller. Allt mynnar ut i att hon erkänner att hon har fallit för skolkamraten Siv. Hon vill vara där hon är.

Boken är annorlunda skriven och den är ungefär lika rörig som man skulle kunna tänka sig att tankarna är på en som kommit på att hon är bisexuell på 30-talet. Jag tyckte först att boken var för osammanhängande, men ganska snabbt föll jag in i rytmen och då nästan sträckläste jag den. Tankarna av ångest över att inte veta vem man är eller vad man tror på måste vara ganska vanligt hos de flesta tonåringar, men att veta att man trots allt inte är som alla andra, måste vara dubbel ångest. Detta skildrar Karin Boye otroligt bra. Boken är också en skildring av värdeförändringarna i mellankrigstiden.

Det är en mycket bra och viktig bok som verkligen förtjänar sin plats i den feministiska litteraturkanonen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Favorit i repris: Liv Strömquist är inte min favorit

Jag publicerar ett gammalt inlägg från min första blogg från november 2008. Här är varför jag har svårt för feministikonen, serietecknaren Liv Strömquist:

Min man är med i Bang

Här är serien!

Det är viss humor i detta och det är just därför som den angripne själv inte är lika upprörd som jag. Det jag har att säga är följande:

1. Betalda intellektuella är väl alla som får betalt för att sprida sitt budskap. Således är jag det (jobbar på fp) och likaså alla som jobbar på Bang. Bang får finansiering från Statens kulturråd, men detta är tydligen bättre än att få bidrag från näringslivet. Så fort borgerliga vill minska presstödet så vill vi inskränka på yttrandefriheten, men så fort privata aktörer vill betala för en tidning så går de som tar emot pengarna i de rikas ledband. Så klart. Liv Strömquist är för övrigt själv betald intellektuell så länge hon inte jobbar gratis på Bang.

2. Hela serien antyder att min man är våldtäktsman. Är det roligt? Min feministiska man som inte bara teoretiserar kring könsroller, utan bara genom att vara sig själv är feminist i praktiken. För att jag inte ska skriva ett långt tal om hur underbar min man är så slutar jag här med att säga att höger innebär inte att man som man vill äga kvinnor.

3. Nu vet jag varför jag slutade prenumerera på Bang.

Min man i Bang

Mycket portättlik bild av min man.

Om jag verkar hård mot Strömquist, kanske ni nu förstår varför.

Jag ska till bokmässan!

Bok- och biblioteksmässanI år ska jag bara till bokmässan, så enkelt är det. Om jag så ska jobba extra för att få ihop till inträdesbiljetten. Boende har jag gratis på en snäll väns soffa. Jag har inte varit där sedan jag kampanjade för Folkpartiet i tidernas begynnelse och då pratar vi inte om några seminariebiljetter, utan bara inträde till själva mässan. Nu hade jag tänkt mig hela paketet.

Eftersom jag är en oerhört social person även irl så att säga, så vill jag gärna träffa er andra coola, smarta bokbloggare! Vilka ska dit? Brukar ni ordna bokbloggsträff? Vad ska man se/göra/köpa?

Berätta allt för en bokmässerookie!

Seminarieprogrammet är här. Det finns så mycket jag vill gå på!

Ericsson Wärn, Karina; Margò Fallai – Modedrottningen; 2013

Margò Fallai modedrottningenJag visste egentligen ingenting om Margò Fallai, kvinnan som startade flera modeboutiquer i Sverige och USA, innan jag fick syn på boken. Jag valde ändå att läsa den eftersom jag fascinerades av hennes historia. Modebranschen något son jag inte vet mycket lite om och som inte heller intresserar mig så mycket, men jag måste bredda mig.

Margò Fallai berättar om dit liv för författaren och journalisten Karina Ericsson Wärn och det är en berättelse ganska rakt på sak. Den ganska kärleksfattiga barndomen, viljan att gå emot strömmen, de höga studieresultaten och sedan det framgångsrika liv hon levt efter att ha slagit sig in i modebranschen och arbetat mycket hårt. Hon avskyr när folk säger att hon haft tur, för hon menar att hon hela tiden jobbat i en stentuff bransch. Hon avskyr också rika hemmafruar utan känsla för mode som startar boutiquer och förstör för hela branschen. Hon berättar också om vad hon ha fått offra, även om det är något nedtonat.

Jag kunde inte bestämma mig för om det var en fascinerade berättelse om en kvinna som genom sin styrka och drivkraft har skapat sig enormt mycket framgång och lycka, eller om det mest var en berättelse om hur fint är att leva när man är rik. Det irriterade mig att hon problematiserade sin egen barndom och frånvarande föräldrar, medan hon (knappt) tyckte det var märkligt att hon skickade bort båda barnen på internat med ett hav mellan sig, när de bara var tonåringar. Jag gillade dock bokens sensmoral – ska du bli framgångsrik så behöver du jobba hårt, även inom modebranschen.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, Sydsvenskan

Tematrio v 22 – Noveller

Flaggor-från-Baltikum

Mitt i novellvågen som Anna har utlyst så vill Lyran att vi listar tre noveller som vi gillar extra mycket. Rolig tematrio denna vecka! Jag ska göra mitt bästa för att hitta så annorlunda noveller jag bara kan. Här ger jag er tre fantastiska noveller och alla från Baltikum!

Smutstvätten av Inga Žolude: En lettisk novell om ensamheten mitt i tvåsamheten. Denna novell var fantastisk i sin enkelhet och den rolig fast det egetnligen är ett allvarligt budskap. Kvinnan i novellen anklagar sin granne för att ha lagt sina kalsonger i hennes smutstvätt. Egentligen är hon sambo.

Glaslandet av Vanda Juknaitė: En litauisk novell, lite på samma tema som ovan, men denna novell är betydligt mer allvarligt inramad. Kvinnan det handlar om mår dåligt och har ingen att prata med. Hennes man har viktigare saker för sig och utanför hennes lilla sfär håller Litauen på att bli självständigt.

Tre återkomster till Estland av Viivi Luik: En kvinna som flyttat från Estland återvänder tre gånger under ockupationen och slås av den enorma ofrihet som råder i landet. Hon beskriver målande de tomma hyllorna i butikerna och den ryska militär på gatorna. Hatet mot kommunismen och vad den gjorde mot Estland är stor.

Världsutmaningen – lägesrapportering maj

JordglobDå var det dags att sammanfatta läget i världsutmaningen igen. Två månader har gått och ni läser på som bara den. Några nya har också tillkommit. Det är roligt!

Det är aldrig försent att hoppa på. Regler för att delta: Läs en bok från varje världsdel. Vad som är en bok från en viss världsdel avgör du själv. Gå på författaren eller innehållet eller något annat. Det är helt ok att vara mycket kreativ.

och dagarna går… Har läst: Afrika, Europa, Nordamerika och Asien

C.R.M Nilsson Har läst: Nordamerika och Asien

Bokdivisionen Har läst Oceanien

Bokmoster Har läst: Europa, Oceanien och Asien

En bok från alla världens länder Har läst: Europa och Asien

Mina betraktelser Läser Sydamerika

Sannas bokhylla Har läst Asien och Europa

Bokhyllan i pepparkakshuset Har läst Asien

Själv har jag läst Afrika, Asien och Oceanien

Har jag missat någon recension så påpeka gärna i kommentarsfältet. Är du ny och vill vara med så hojta också till. Och ni som inte har bloggar får också gärna meddela hur det går för er så ska jag ta med er i lägesrapporterna.

Nu ska jag ta tag i Nordamerika!

Holmström, Johanna; Alsfaltsänglar; 2013

AsfaltsänglarJohanna Holmströms bok handlar om hedersförtyck och kulturkrockar och är en berättelse om flickor som lever i annorlunda familjer i Finland.

Leila är 15 år och har en muslimsk far från Nordafrika och en mor som en finlandssvensk och konvertit. Leilas syster Samira ligger på sjukhus och har inte vaknat från en olycka hon varit med om. I boken får vi följa Leilas kamp mot mobbing och mot sin mammas allt stängare regler. Vi får också följa Samira och hur hon flydde hemmet, levde på socialen och förälskade sig i en finsk nazist.

Författare har fått kritik för att hon inte kan beskriva hedersproblematiken på ett trovärdigt sätt eftersom hon är vit och tillhör den privilegierade klassen. Men jag tycker inte bara att det är en berättelse om hedersrelaterade problem bland muslimer. Det handlar också osäkerhet, systerskap, patriarkala strukturer och tonårsuppror. Dessutom kan man självklart skriva om saker man inte själv varit med om.

Tjejerna vi får möta vägrar att foga sig,vare sig det handlar om föräldrarnas eller kompisarnas krav. Det är en gripande historia om två systrar som inte vill följa sin rabiata mamma, men som vill hitta harmoni mellan sin egen vilja, religionen och den finska kulturen. Jag tyckte att bokens stora plus var att det var den finlandssvenska korventiteten som är den mest rättrogna och den muslimske mannen slackerpappan som bara tar sitt ansvar när det kommer till riktigt kritiska saker. Men boken har sina brister. Jag tycker att det känns märkligt att vi aldrig får reda på varför Samira är skadad och hur nazisten kunde bli kär i en muslimsk flicka problematiserar knappt. Allt som allt är det en mer än läsvärd bok.

Plus för att det är en finlandssvensk bok och att många fraser därför är på finska. Även om jag inte förstår dem så ger det en känsla av att läsa på originalspråket finlandssvenska, dvs mer än bara läsa en finsk bok översatt till svenska.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Norstedts, Sydsvenskan, Corren, Bokmania, och dagarna går…

Bokbloggsjerka v 21 – läsa om böcker

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Brukar du läsa om böcker?

Nej, det händer inte särskilt ofta. Det finns så många böcker jag vill läsa att jag inte känner att jag vill ta mig till till att läsa något jag redan läst. Men inga regler utan undantag. Det finns böcker jag återkommer till. Lise Nørgaard och Slavenka Drakulic är två av mina favoritförfattare och vars böcker ja gärna läser igen.

Café Europa av Drakulic har jag läst tre eller fyra gånger och snart ska jag läsa sommargästerna av Nørgaard för fjärde eller femte gången. Det är inte samma typ av böcker så man kan inte se ett mönster. Drakulic gillar jag för att hon skriver om livet bakom järnridån på ett sådant fantastiskt sätt och Nørgaard är otroligt rolig när hon raljerar över överklassen i Danmark.

Jag kan rekommendera båda varmt!

Att vara en förebild – Aron Carter

Är man kändis så har man ett visst ansvar. Jo, så är det faktiskt. Har man massor av fans så är det mossor som lyssnar noga på vad man säger. Jag må kanske knappt veta vem Aron Carter är, men jag är 36 år, gift och har barn, så jag har mitt på det torra. Desto fler tonårstjejer lyssnar på varenda ord han säger och vill inte bara få någon som honom – de vill att han ska älska dem!

Aron Carter twittrar och av någon outgrundlig anledning fick han igår för sig att ge alla tjejer som älskar honom lite tips hur man får en man på fall under hashtagen #tipsforgirls. Föga förvånande är tipsen inte speciellt givande. Ett exempel:

Be Approachable- men don’t like rejection- a woman with an attitude to her look will scare a man away. #tipsforgirls

Ok, du får inte vara för självständig, för så skräms du. Sedan tipsar han vidare:

Confident woman are sexy to any man. Don’t pretend to be someone your not just to please a man. #TipsForGirls

Men så bra. Var dig själv, men var för guds skull inte för självsäker! Med andra ord: Tjejer ska inte ha för bra självförtroende.

Detta hade varit komiskt om inte Aron Carter förmodligen har ganska mycket makt över vilsna tonårstjejer med dålig självkänsla.

Borgen och prostitution

Jag älskar TV-serien Borgen. Det är kanske inte så konstigt eftersom det är en vägjord serie om en kvinnlig statsminister i Danmark. Numer är hon fd statsminister som har startat ett nytt parti. Varje avsnitt är fristående och avhandlar ett ämne. Det är en fiktiv serie och de har tagit upp många saker som inte stämmer med verkligheten, exempelvis förgiftat danskt fläskkött.

Huvudpersonen Birgitta Nyborg är en slags socialliberal miljöpartist och det är oftast värderingsfrågor som hon ska ta ställning till, såsom nej till åtstramning av invandringen och nej till sänkning av straffåldern. I Sverige är det nog ganska många som håller med Nyborg om det mesta.

Men så i måndags skulle hon ta ställning för eller emot den svenska sexköpslagen. Hennes pressekreterare och tillika också en av huvudkaraktärerna, Katrine Fønsmark, vill att de ska gå på den linjen. Nyborg blir dock mer fäst vid de påhittade undersökningar som visar att den inte haft effekt i Sverige och att den statistik som visar att de flesta prostituerade är traffickingoffer är kraftigt överdriven.

Katrine gör en resa då hon hittar en lycklig hora, vars historia fängslar henne så mycket så att hon inte bara blir motståndare till lagen, utan också vill anpassa lagen helt efter dem som prostituerar sig frivilligt.

Det lustiga är att det som seriemakarna menar att de fiktiva politikerna vill vända sig emot, att stirra sig blinda på de som har det sämst, är precis det samma som de sedan själva gör. Men istället stirrar de sig blinda på de som har det bäst.

Jag tycker att det är olyckligt att förespråkare för sexköpslagen framställdes som gapiga, trångsynta personer med en översittarattityd mot prostituerade. Jag har inte hört någon (vettig) säga att alla som prostituerar sig gör det ofrivilligt. Frågan är oerhört komplex, men i slutändan handlar det om vilket samhälle vi vill ha. Vill vi ha ett samhälle där prostitution är som vilket annat jobb som helst (dvs jobb på bordeller finns på arbetsförmedlingen) eller tycker vi att det har en särställning. Tycker man det sista så kan man landa i att sexköpslagen är bra eller att den är onödig/strider mot liberalismen/är verkningslös/något annat. Jag har respekt för dem som landar i en annan slutsats än jag, men jag har svårt för dem som pratar om lagliga bordeller. Jag är ledsen, men jag tror inte på det. Myten om den lyckliga horan har nått Borgens manusförfattare och det var oerhört trist tycker jag.

Det väckte debatt även i Danmark. Läs här Nina Hedeggard som inte vill bo i Birgitta Nyborgs Danmark.