Torka aldrig tårar utan handskar- Kärleken och Sjukdomen

Torka aldrig tårar utan handskarJag har läst del ett och två i Jonas Gardells serie Torka aldrig tårar utan handskar. Jag såg TV-serien först. Jag vill börja med att säga att jag egentligen inte ska recensera böckerna här, så de inte kan klassas som feministiska eller kvinnohistoriska, men jag vill skriva om dem efter homosexuellas historia också är en historia om diskriminering. Jag vill inte på något sätt jämföra de homosexuellas kamp för att bli respekterade med kvinnorörelsen, för det är två helt olika saker, men i båda fallen handlar det om frigörelse.

Jag vill egentligen vänta några månader med att skriva en längre text om alla tre böckerna, men kan inte hålla mig utan smygstartar.

Jag såg TV-serien och älskade den. Jag läste böckerna och älskade dem. Det är fantastiska böcker och Jonas Gardell kan verkligen konsten av fånga och beröra sina läsare. Jag grät inte när jag läste böckerna, för gråta gjorde jag så att det räckte och blev över när jag såg serien. Jag var tvungen att läsa böckerna med en slags kall distans för att klara av det. Det finns några extra känslosamma scener, en tårta i ett spartanskt kök, en katt i en korridor och en gråtande man i ett isolerat rum, som gjort att jag väntat så länge med att läsa.

Böckerna och TV-serien är hyllade och det kommer med all sannolikhet att bli klassiker. De kan komma att bli den nya historieskrivningen (se här tankar på GP:s kultursida där böckerna jämförs med Om detta må ni berätta). Gardell skriver inte bara en roman, han varvar den med fakta. Därför är det också viktigt att att kritiskt granska den bild han ger av vad som hände.När jag läser recensioner på kultursidor och bloggar ser jag inte en enda kritisk kommentar. Det gör mig lite orolig.

Jag valde i TV-serien att se kompisgänget som en symbol för hela den homosexuella subkulturen; Reine en av de första som dog i ensamhet, Bengt som valde att själv avsluta sitt liv, Rasmus som dog senare med hela sin familj omkring sig, Paul som gjorde din begravning till en happening och Benjamin som överlevde trots att han också var smittad. Det gjorde mig lite nyfiken på hur det verkligen såg ut. Hur många homosexuella män dog i Sverige av hiv/aids på åttiotalet och början av nittiotalet?

Det råder ingen som helst tvekan rädslan mot hiv/aids i mitten på åttiotalet spillde över i homofobi och fruktansvärda uttalanden mot homosexuella män. Gardell hänvisar bland annat till Peter Bratts artikelserie I DN och till insändarsidor i lokaltidningar som går ut på att homosexuella medvetet sprider smittan vidare och att de borde isoleras. Även läkare och präster har uttalat sig otroligt nedsättande mot homosexuella. Men det är här viktigt att hålla isär vad som var nedsättande mot homosexuella och vad som faktiskt var en rädsla för en sjukdom man inte visste hur den smittade. Epidemipaniken har vi sett komma krypande igen flera gånger. Tänk på fågelinfluensan, sars eller svininfluensan spridit sig och kommit till Sverige på allvar. Hur hade retoriken låtit mot de smittade då?

Det blev en lite lång försmak på mina funderingar kring böckerna. Jag återkommer med mer utförliga resonemang när jag läst den tredje boken!

Läs Kärleken: Adlibris, Bokus, Norstedts
Läs Sjukdomen: Adlibris, Bokus, Norstedts

Tag: Sommarläsning

Jag läser på en strand på ön Bintan, IndonesienJag har blivit taggad av Sara Pepparkaka att skriva lite om min sommarläsning. Jättekul tycker jag, och här är mina svar:

1. Vilka 5 böcker bara MÅSTE hinna läsas i sommar?

Åh, jag har höga förväntningar på läsningen i sommar, trots att jag är mamma till en snart tvååring. Mitt mål är att läsa böcker om kvinnor i länder jag inte vet så mycket om. Jag gör detta i Världsutmaningen, men jag tänkte gå lite längre i sommar. Här är fem böcker jag vill läsa:

Ama Ata Aidoo – Förändringar: en kärlekshistoria (Ghana)

Rani Manicka – Rismodern (Malaysia)

Maryse Condé – Tills vattnet stiger (Guadeloupe)

Célestine Vaite – I kloka kvinnors sällskap (Tahiti)

Claudia Piñeiro – Torsdagsänkorna (Argentina)

Clarice Lispector – Stjärnans ögonblick (Brasilien)

Oj, det blev visst sex böcker 🙂 Sedan ska jag läsa klart min världsutmaning och även alla som jag har kvar i den feministiska kanonen.

2. Vilken bok är du egentligen inte så sugen på men känner att det är dags att ta tag i?

Blonde av Joyce Carol Oates. Jag hade med mig den till Hongkong tidigare i år och hade planer på att det skulle vara den enda bok som fick följa med. Så blev inte fallet och då förblev den oläst. Antalet sidor avskräcker.

3. Var är bästa stället att läsa i sommar?

På landet. Jag får för mig att min son helst plötsligt ska ha kommit på bättre tankar och vill leka mycket själv. Muahahahaha.

4. Handen på hjärtat, var tror du att du faktiskt kommer att läsa någonstans?

I sängen före jag somnar.

5. Vilken bok tror du kommer bli sommarens bästa?

Stål av Silvia Avallone. Den ingår i min världsutmaning och den ser jag mycket fram emot.

6. Vilken bok borde ALLA läsa i sommar?

När duvorna försvann av Sofi Oksanen!

7. Strand eller hängmatta?

Strand. Fast egentligen klippor. Finns inte mycket till strand på Landsort där vi har sommarstuga.

8. Deckare eller roman?

Blir nog en härlig mix!

9. Favoritgenre?

Vanliga klassiska romaner. Och deckare.

10. Tagga 3 andra!

Vet inte vilka som blivit taggade, men Mimmimarie, Bakbokmat och Sannas bokhylla blir taggade av mig!

Cecchetto, Stefano (red); Niki de Saint Phalle; 2009

Niki de Saint PhalleNär jag var på Moderna Museets utställning om den franska konstnären Niki de Saint Phalle passade jag på att köpa en bok om henne. I fem essäer får vi veta mer om hennes liv och i resten av boken (ca 75 %) finns hennes konstverk presenterade.

Trots en hemsk barndom som präglats av sexuella övergrepp är Niki de Saint Phalles konst positiv och full av liv och färger. Såhär uttrycker hon det själv i ett citat i boken:

By making gay, joyous sculpture maybe I’m saying ”look, the world is awful, but it is also great. So, let’s enjoy its greatness.” My work is about color, the changing of colors for dreams and emotions – red, blue, yellow, green, purple. And it’s about roundness and the curves of nature. My work gives me hope, enthusiasm, structure. My work  is my REAL DIARY.

Niki de Saint Phalle: HonHennes kvinnofigur, Nana, är den hon blivit mest känd för. I Sverige gjorde hon en katedral av en stor Nana i utställningen Hon 1966. Det är också i den figuren som du kan se hennes feministiska engagemang. Den underbara kvinnan är en hyllning till kvinnans former och är väldig olik henne själv, som hade en slankare figur. Till vänster ser du en modell av katedralen Hon från 66.

Hennes största projekt i slutet av sitt liv var en gigantisk trädgård i Toscana, Italien. Den kallas Taro Garden och innehåller stora skulpturer som tog hennes många år att färdigställa. Hon bodde i en av skulpturerna fram till sin död. Hon dog 2002, 71 år gammal.

Jag är mycket glad över att ha en konstsamling av henne i min bokhylla. Och framförallt är jag glad över att ha ett konstverk av henne på väggen i mitt vardagsrum.

Läs mer: Adlibris, Bokus

HM och deras barnjeans

HM säljer inte jeans för barn. HM säljer jeans för flickor och pojkar. Jag vet att jag inte borde gå in där och bli uppretad, men häromdagen gjorde jag det i alla fall. Expediten jag haffade blev mycket irriterad över att jag ville titta på barnjeans och inte ville ha specifika flick- eller pojkjeans. Min son har storlek 92, vilket kan hittas både på babyavdelningen och på de separata flick- och pojkavdelningarna. Just lekjeans har de inte så gott om på baby, så det var de separata jag fick hålla mig till.

Den irriterade expediten förklarade att jag måste förstå att det är skillnad på flickor och pojkar. Jag tittade oförstående på henne och hon förklarade för mig att min son har ju en snopp. Ja, sa jag och visade ungefär en centimeter med tummen och pekfingret, så här stor är den. Dessutom har barn blöjor, vilket brukar utplåna även ganska stora fysiska skillnader. Svaret blev att jeansen går upp till 128 och då använder man inte längre blöjor. Ok, så när barnen är typ fem så har de så enormt stora fysiska skillnader att jeans måste tillverkas olika för pojkar och flickor? Undrar varför Polarn och Pyret och Villervalla inte har fattat det!

Nu till det egentligen avgörande fråga: Är HM:s jeans olika för flickor och pojkar i skrevet eller på något annat ställe? Avgör själva:

Flickjeans

Pojkjeans

Intressant är också varför pojkshortsen är så mycket längre. För att snoppar inte ska sticka ut? Måste fråga om det nästa gång.

Hugo och hans gacka

Hugo ute och går med sin ”gacka”. I könsneutrala jeans från Polarn. Måste varit extremt obekvämt för honom.

Chang, Iris; Nanjing – massakern på en kinesisk stad; 1997

Nanjing – massakern på en kinesisk stadJag hittade en gammal recension jag publicerat i Tidningen NU 2007 (boken översattes till svenska först det året). Jag tyckte inte då att den platsade i Feministbiblioteket, men nu med lite vidare kriterier å gör den det i allra högsta grad, eftersom den till stor del behandlar de våldtäkter som japanerna använde sig av mot kvinnor i kriget mot Kina.

Iris Chang har skrivit Nanjing – massakern på en kinesisk stad.  Den 13:e december 1937 intog japanerna Nanjing, Kinas dåvarande huvudstad. Detta övergrepp på den kinesiska befolkningen bör enligt författaren jämföras med massövergreppen i Kambodja eller Bosnien. Trots att det som hände var fasansfullt är det inte många som känner till denna fruktansvärda händelse. Många dödades och otaliga var de kvinnor som först blev våldtagna och sedan dödades. Den svenska historiken Ingemar Ottosson har skrivit ett förord och i denna berättar han om den massiva kritik som boken har fått. Den ska innehålla många fakta som inte stämmer och författaren är mycket kategorisk i frågan om japanernas ondska. Detta slår mig verkligen när jag läser boken. Ordet våldta förekommer i var tredje mening och alla japaner är onda just för att de är japaner. Boken känns mycket onyanserad. Men det är en viktig bok om en händelse som inte bör glömmas bort.

Tematrio v 22 – Svenska favoriter

Sveriges flaggaI övermorgon är det Sveriges nationaldag och det vill Lyran att vi ska fira med att lista tre favoritförfattare från vårt kära hemland. Här är mina tre svenska kvinnor jag vill lyfta fram, om de är mina tre absoluta favoriter vill jag låta vara osagt, för det växlar med humöret.

Elin Wägner: Alltid Elin Wägner och hennes fantastiska verk om kvinnor och frigörelse i början av nittonhundratalet! Det är verkligen dags för mig att ta steget och läsa hennes ”nyare” böcker.

Mare Kandre: En person jag verkligen vill läsa mer av är Mare Kandre. Jag läste hennes bok Bübins unge och blev oerhört intresserad av hennes författarskap. Nu kommer det mycket annat före, men Aliide, Aliide står på att-läsa-listan.

Sonja Åkesson: Jag älskar lyrik och Sonja Åkesson är så härligt 70-talsfeministisk och det är svårt att inte känna kampglöden mellan raderna. Läsa henne om ni inte gjort det!

Feministbrud på kulturjakt på Skeppsholmen

Igår var det en alldeles underbar dag här i Stockholm. Jag och min familj har varit på Moderna Museet och sett Niki de Saint Phalle-utställningen. Det var meningen att vi skulle se Hilma av Klints verk, men dem slutade att visa för en vecka sedan. Så kan det gå. Jag var dock inte besviken. Niki de Saint Phalle är en favorit och ett av hennes verk hänger i vårt vardagsrum. Jag brukar lägga upp alla bilder i svartvitt, men detta måste bli den första kulturjakten i färg. Allt annat vore en skymf mot konsten.

Niki de Saint Phalle - dagbokNiki de Saint Phalle blev utsatt för sexuella övergrepp av sin far. Den konst som visas på Moderna just nu handlar mycket om detta och hur det har präglat henne. Rubriken är Flickan, monstret och gudinnan. Flickan är med i en film hon varit med och gjort som handlar om hennes barndom. Jag såg delar av den och det var såklart mycket hemskt. Bilden till vänster är från ett verk som skulle symbolisera dagboksanteckningar, fast i bilder.

 

Nikis mamma och moster fikar

Om jag förstod det hela rätt så var detta en bild av Nikis mamma och moster som fikar. Jag vet inte om man ska läsa in ”medan hon blev utsatt för övergrepp”, men jag tycker att bilden känns lite åt det hållet, i alla fall när jag vet..

Niki de Saint Phalle: Hon

I Sverige är Niki de Saint Phalle mest känd för den stora katedralen Hon som sattes upp 1966 i Stockholm. Såhär såg den ut och man gick in genom skötet på kvinnan. Det är i dessa kvinnofigurer som hennes mer feministiska drag kommer fram. Mer om det ska jag läsa i den bok jag köpte på museet och jag kommer att återkomma till de Saint Phalle flera gånger.

Jag på Moderna Museet

Det fanns många fantastiska tekningar och skulpturer att titta på. Jag är tacksam över att sonen sov lugnt i sin vagn. Hade nog blir lite tufft annars.

Niki de Saint Phalle i parken utanför Moderna Museet

Om du gör som jag gjorde med Hilma av Klint-utställningen, dvs missar den, så kan du alltid åka ut till Skeppsholmen ändå och titta runt i den underbara parken. Här finns Niki de Saint Phalles verk året runt!

Min familj fikar på Moderna Museet

När jag ändå är kör med färg, så fortsätter jag med det. Som sig bör tog vi en fika efter museibesöket och då hade Hugo vaknat. Restaurangen/caféet marknadsför sig som matstället med den bästa utsikten i stan. Jag är beredd att ge dem rätt.

Katellholmen

Vi tog även en sväng till Kastellholmen, ett ställe jag aldrig varit på förut. En oas mitt i Stockholms city, liten och fantastiskt vacker. Med hjälp av en boll som sparkades framför oss kom vi runt ön gåendes, hela familjen.

Xi, Xu; The unwalled city – a novel of Hong Kong; 2001

The unwalled city: A novel of Hong KongXu Xi är en hongkongsk författare som jag uppmärksammade före min resa i mars. Jag sa då att jag skulle köpa någon bok av henne med mig hem och The unwalled city var en av två jag fick tag i.

Boken utspelar sig strax före det att Hongkong blev kinesiskt. Vi får följa ett antal personer och boken är lite av Sex and the city i Hongkong. Bland huvudkaraktärerna ser vi Andanna, modell och blivande popsångerska. Hon är kinesisk och har ett kinesiskt namn som hon funderar på att använda istället för påhittade Andanna. Clio är hennes bästa vän som pinsamt nog upptäckte att hennes påhittade engelska namn Clitoris visst betydde något inte så lämpligt på engelska. Clio fick de bli efter det. Colleen är västerlänning och gift med en kines. Hon är älskarinna till Vince. Gail ligger i skilsmässa och är blivande ensamstående mor. Hon har en förälder som är kines och en som är västerlänning. Hon har någon slags kärleksförhållande med Vince. Och så Vince, afroamerikan med hjärtat i Hongkong och med en skräck för att det ska bli kinesiskt och som drömmer om att få ligga med Andanna.

Det var lika rörigt som min resumé ovan. Det finns en djupare diskussion om rädslan inför det kinesiska maktövertagandet och vad som ska hända då, men den kommer lite i skymundan. Xu Xi har beskrivit en bekantskapskrets som är etnisk blandad, någon som det i efterordet sägs är vanligt, men sällan beskrivet i litteraturen från Hongkong. Förutom att det var rörigt och mindre politiskt än jag väntat mig var det  fantastiskt att läsa om människor och i synnerhet kvinnor i Hongkong, en stad jag varit i och där jag känner till det olika stadsdelarna. Boken Habit of a Modern Sky, som jag också köpte, handlar om Gail och livet som ensamstående mor i Hongkong. Den ser jag lite lagom fram emot och jag kommer inte att kasta mig över den.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Bokbloggsjerka v 22 – Bokformat

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Vilket är ditt favoritformat när det gäller böcker? (Observera att ni inte behöver begränsa er till bara till ETT)

Nej, jag kan inte begränsa mig till ett. Det är något alldeles särskilt med en nyutkommen bok i inbundet format. Det är en känsla av att läsa något nytt, som inte så många läst före mig (fast det är ju bara en känsla) och det är helt underbar för mig som bokälskare.

Annars föredrar jag pocket. Det är lätt att ta med och i en sönderläst pocket kan jag dessutom tillåta mig själv att göra hundöron i. Den är dessutom inte så tung i handväskan och inte så mycket att släpa fram och tillbaka på tunnelbanan varje dag.

Två nya politik-paket!

När Feministbiblioteket precis hade blivit en blogg satte jag ihop olika paket för den som vill läsa mer om feminism inom vissa områden. Nu när jag har flyttat in hit ger jag bloggen två nya paket – politikpaket 1 och 2. Ni som är intresserade av politik, kan läsa dessa paket:

Internationella politikpaketet
Här hittar du böcker om kvinnor i politiken i andra länder. Det handlar om demokratikamp och frigörelseprocesser. Här hittar du inte feministiska kampböcker.

Svenska politikpaketet
Böcker om svensk politik, med fokus på partipolitiken och rösträttsrörelsen finner du i detta paket.