Müller-Westerman, Iris & Widoff, Jo; Hilma af Klint – Abstrakt pionjär; 2013

Hilma af Klint - Abstrakt pionjärJag missade utställningen med Hilma af Klints konst på Moderna Museet med tre dagar. Jag fick köpa en bok henne istället. Historien om Hilma af Klint fascinerade mig. Hon var en pionjär inom abstrakt konst och hon ville inte att hennes verk skulle visas eftersom hon inte trodde att världen var mogen för abstrakt konst än.

af Klint  föddes i Solna 1862 och dog i Danderyd 1944. Hon gick Konstfack där hon utbildades i porträttmåleri. Hon sökte sig till spiritismen tillsammans med fyra andra målande kvinnor som kallade sig de fem. De ägnade sig åt seanser och tecknade abstrakta teckningar. 1905 började af Klint på allvar med den abstrakta konsten. Den hade sitt ursprung i teosofin och senare antroposofin. Hon skrev i sitt testamente att de över 1000 abstrakta målningarna inte skulle få visas förrän hon varit död i 20 år.

Hilma af Klint tavlor

Ovan ser ni exempel på af Klints abstrakta konst. Dessa tavlor är mycket stora, nästan från golv till tak. Det är religiös symbolik i många figurer.

Jag är såklart ledsen över att jag missade utställningen, men sånt är livet. Det var intressant att läsa boken om henne i vilket fall. Hon var inte bara en fantastisk konstnär, hon var även insiktsfull och det visar hennes storhet.

Tematrio v 25 – Island

Islands flaggaIdag vill Lyran att vi listar tre Isländska favoriter. Kul trio! Men förra året när Lyran inte efterfrågade tre Isländska böcker, gjorde jag en egen trio på just Island för att täcka in alla nordiska länderna i mitt Nordensprojekt. Sannolikheten att ni alla har läst det eller ens minns det, anser jag vara minimal. Så jag kör en fuskis och publicerar de böckerna igen:

Arnaldur Indriðason: Jag tycker mycket om denna kanske Islands mest kända deckarförfattare. Vissa böcker är inte lika bra som andra och Kvinna i grönt är den i särklass bästa. Jag tycker också om att han har gjort en serie i serien, fyra böcker där polisen Erlendur ska söka sina rötter. I den miniserien handlar första boken om försvinnanden, sedan handlar bok två och tre om var sitt mordfall som sammanfaller samtidigt och där vi får lära känna två andra poliser bättre. Den sista, som jag ser fram emot att läsa, ska handla om Erlendur, som själv är försvunnen, och som ska ta reda på vad som hände hanns bror som en gång försvann på fjället. Mycket isländsk natur i böckerna, vilket känns både eländigt och fantastiskt på samma gång.

Hallgrímur Helgason: När jag hade pluggat isländska var jag intresserad av att läsa ny isländsk litteratur och jag blev glad när jag sprang på boken 101 Reykjavik på Pocketshop. Det är nog en av de galnaste böcker jag läst och vansinnigt rolig. För att sammanfatta det galna kan jag säga att huvudpersonen gör sin mammas flickvän med barn. Boken kom på pocketbok 2000, men 1996 på isländska, och passade väl in i andan av böcker med lite halvgalna, halvt misslyckade män i huvudrollen (Fever Pitch och High Fidelity av Nick Hornby och Naiv Super av Erlend Loe bland annat). Jag har även sett filmen och den är lika galen och med fantastisk musik av Damon Albarn från Blur.

Vígdis Grímsdóttir: Jag har precis upptäckt henne och det var ett fantastiskt möte. Jag har länge letat efter bra kvinnliga författare på Island och jag är glad att jag bestämde mig för att leta lite mer och göra den här Norden-utmaningen, som den här trion faktiskt är en del av. Jag är definitivt sugen på att läsa fler böcker än Z som jag läste ut under midsommarhelgen och som är recenserad här. Fler böcker av henne finns tillgängliga på svenska till överkomliga priser på Adlibris och Bokus.

Tamaro, Susanna; Gå dit hjärtat leder dig; 1994

Gå dit hjärtat leder digNär jag läste ut Stål insåg jag att det var den första boken från Italien här på Feministbiblioteket och då kom jag osökt att tänka på Gå dit hjärtat leder dig, en av 90-talets stora kvinnoromaner. Jag läste den någon gång 2001-2002 och minns inte så jättemycket av handlingen, men jag minns att jag tyckte mycket om boken. Självklart måste den boken få en plats i mitt virtuella bibliotek.

Olga ska snart dö och hon skriver ett brev till sin dotterdotter Marta som befinner sig långt bort och som hon misstänker att hon aldrig mer kommer att få träffa. Hon går omkring hemma i sin trädgård och tänker tillbaka på sitt liv. I dagboksform berättar hon för dotterdottern vad som hänt och vad som låg bakom det svek läsaren förstår är orsaken till brytningen mellan Marta och Olga. Martas mamma och Olgas dotter Ilaria dog ung i en bilolycka och Marta är uppväxt hos Olga.

Det är en vacker bok om känslor, relationer och svek. Det är också en bok om sträng katolsk uppfostran och kärlekslöst äktenskap. Kort och gott kan jag säga att det är en vacker, men mycket sorglig bok som jag verkligen rekommenderar.

Avallone, Silvia; Stål; 2010

StålSivlia Avallones debutbok utlovas handla om ett annat Italien, långt borta från de kritvita stränderna och horderna med turister. Handlingen rör sig kring bästisarna Anna och Francesca och den stora stålfabriken i kuststaden Piombino i Toscana.

Drömmen om Elbas vita stränder är en avlägsen dröm, även om ön ligger så nära att de kan se den. Anna och Francesca är snyggast och populärast på stranden i Piombini, stranden som varken rensats från tång eller skrot. Men allt håller på att förändras. Till hösten ska Anna plugga på gymnasiet och Francesca på yrkesskola. Dessutom vill Francesca inte röra vid killarna som är så kära i henne. Hon vill röra Anna. Deras vänskap klarar inte av Francescas känslor för Anna och svartsjuka på Annas nya pojkvän. De blir ohjälpligt osams. Boken kretsar också kring flickornas mammor, som båda är fast i äktenskap de gärna skulle vilja vara utan, men som de inte får tummen ur att lämna. Annas bror Alessio, som arbetar på stålverket och som är kär i den till synes ouppnåeliga läkardottern Elena är också en viktig karaktär. Det är tungt arbete, knark och sex som är centrum i hans liv. Men han har en önskan om ett annat liv.

Jag älskade Stål och kunde knappt lägga den ifrån mig. Det är en fantastisk berättelse om två flickors väg in i vuxenvärlden. Miljöbeskrivningarna är fantastiska och trots misären lyckas författaren hitta en känsla för gemenskap och glädje bland dessa människor, som hellre vill vara någon annanstans. Stål är min Europa-bok i Världsutmaningen.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, GP, SvD, LitteraturMagazinet

Bokbloggsjerka v 24 – En litterär bästis

Veckans fråga på Annikas litteratur- och kulturblogg:

Vilken karaktär önskar du skulle vara din allra bästa vän och varför?

NicevilleKlurig, men rolig fråga den här veckan. Jag funderade ett tag på att välja Hermione Granger, men undrar om vi verkligen hade dragit helt jämt. Jag vill dessutom inte göra det enkelt för mig och välja en barnkaraktär.

Efter lite funderande tror jag att jag och Miss Skeeter från Niceville skulle ha potential att bli goda vänner. Hon respresenterar det som jag önskar att jag hade varit om jag hade varit i samma situation som henne. Hon återvänder till sin inskränkta hemstad och tar de svarta hembiträdenas parti framför sina fd vänner som gör allt för att rasåtskillnaderna ska fortsätta.

Hon tar risker, hon står upp för sina ideal och hon vågar säga ifrån. Framförallt väljer hon inte en man som inte respekterar hennes val. Det är en sådan person jag hoppas att jag skulle passa bra ihop med!

Sexköpslagen – ett alternativ?

Efter mitt inlägg om TV-serien Borgen för några veckor sedan har jag diskuterat i öppna och mer slutna forum med personer som har lite andra perspektiv på prostitution och sexköpslagen. Efter att Hannah på One-way Communication twittrade om sexköpare och skrev detta fick jag lite tankar om hur en ny prostitutionslag skulle kunna se ut. Nu är jag inte jurist så alla som är det och ser problem, kommentera gärna!

Mitt förslag jag filar på bottnar i mina ståndpunkter att jag tycker att prostitution är ett icke önskvärt inslag i vårt samhälle eftersom det oftast handlar om trasiga människor som ser det som sin sista utväg att sälja sex. Alternativt är det ett sätt för unga tjejer att tjäna lite extra till lyxartiklar och inte riktigt vet vad de ger sig in på och fastnar i ett destruktivt beteende. Därför är jag i dagsläget för sexköpslagen.

Jag ser dock ett problem med nuvarande lagstiftning och det är att det finns individer som vill sälja sex och deras frivilliga tjänster blir olagliga. Eftersom jag inte tror att dessa är så många har jag resonerat att det är en smäll vi får ta och att de förmodligen kan sälja sex ändå, de lär ju inte sätta dit sina kunder. Lite problematiskt är det likväl.

Så, skulle det inte gå att göra så att vi förbjuder köp av sex av person som inte prostituerat sig frivilligt? Till dessa hör traffickingoffer och 20-åringar som varit prostituerade sedan de var 14 och nu inte ser någon annan utväg. Och, det viktigaste, det ligger på kunden att bevisa att det handlar om frivillighet. Eftersom det är svårt att veta, så måste alla kunde utgå från att det i princip är olagligt. De som vill kalla sig själva sexarbetare skulle fotfarande kunna göra det och sälja sex till personer som lagligt kan köpa tjänsterna.

Det jag vill undvika är att få en ny typ av prostitution som lockar en ny kundkrets för att det är mer accepterat och därför tycker jag att bordeller fortfarande inte ska vara tillåtet och inte heller koppleri, även om man kan mjuka upp lagstiftningen så att hyresvärdar till frivilligt prostituerade inte kan fällas för det.

Vad tror ni som är för sexköpslagen, är detta ett alternativ?

Vad tror ni som är mot men ändå inte vill att prostitution ska vara som vilket yrke som helst, är detta ett alternativ?

Ett år kvar till Nordiskt Forum i Malmö firades på Trädgården

Idag var jag på feministisk afton i underbart mysiga Trädgården – huset under bron, dvs under Skanstullsbron i strax utanför Hammarby Sjöstad. Det vi firade var att det är ett år kvar till Nordiskt Forum i Malmö. Bland talarna kunde höras Gertrud Åström, Maria Sveland och Maria Arnholm.

Jag och en kompis som jag gick dit med hade våra män på annat håll och därför fick våra barn följa med. Det är två pigga ungar som är nästan lika gamla och det vill säga mellan ett och ett halvt och två år.

Det var många, korta tal och som mamma till en tämligen vild liten pojke hörde jag bara med ett halvt eller inget öra alls. Vår fantastiska jämställdhetsminister talar högt och engagerande och henne hörde jag. Jag är så glad att en så glödande feminist och en så fantastisk person är Sveriges jämställdhetsminister. Hon han även komma förbi och hälsa på Hugo innan hon gick upp på scenen. Om du som jag gillar henne kan du visa det för dina vänner på Facebook.

Istället för att lyssna utforskade Hugo omgivningarna:

Hugo på feministfestival på Trädgården 1

Hugo på feministfestival på Trädgården 2

Hugo på feministfestival på Trädgården 3

Men han lyssnade faktiskt också engagerat:

En lyckad kväll och nu sussar Hugo så sött och jag är fylld mer mer feministisk glöd!

Veckans feminist: Niki de Saint Phalle

Niki de Saint PhalleKort fakta

Född 1930 i Neuilly-sur-Seine, nära Paris i  Frankrike och död i San Diego, USA, 2002.Mest känd i Sverige för utställningen Hon på Moderna Museet 1966.
Hennes livsverk är en stor park i Toscana, Tarot Garden.

Niki de Saint Phalles feministiska gärning

Jag brukar oftast välja att berätta om författare under Veckans feminist, men idag är det dags för en konstnär.

Niki de Sain Phalle är uppvuxen i Frankrike och USA. Hon var från en fin grevlig ätt och hennes far var bankir. När affärerna gick åt skogen flyttade familjen till USA. På somrarna var de tillbaka på godset i Frankrike och där utnyttjade hennes far utnyttjade henne sexuellt. Om detta har hon berättat i en film, Daddy, från 1973. Hon gifte sig ung. Hon blev mamma när hon var 21 år (och skulle senare bli mormor när hon var 41).

1955 flyttade hon till Spanien och blev inspirerad av Gaudí. Hon skulpterade och målade. Efter den perioden började hon experimentera med olika former av kvinnokroppar och det är här hennes Nanas föds. Det är dem som blivit hennes signum. En stora Nana byggde hon som katedral i utställningen Hon på Moderna Museet i Stockholm 1966.

Enligt kurator Joa Ljungberg på Moderna Museet i Stockholm, uteslöts Niki från den feministiska rörelsen mycket därför att hon ansågs göra galen gladkonst och dessutom kom hon från en högborgerlig familj och var före detta fotomodell. Hon menar att det i många av Nikis verk tydligt kan ses att hon gjorde feministiska ställningstaganden.

Hon levde i många år i Italien och fördigställde sitt sotra verk Tarot Garden, en enorm park i Toscana. Där gifte hon så småningom med sin skulptör, Jean Tinguely. Hon dog i San Diego 2002, 72 år gammal.

Niki de Saint Phalle och jag

Jag och Niki de Saint PhalleJag tyckte mycket om tavlan av henne som mina svärföräldrar gav mig och min man i julklapp för ett par år sedan. De var och såg utställningen Hon och jag blev då mer intresserad av henne. Sedan har jag sett några skulpturer i Paris och så nu senast på Skeppsholmen. Hon är fantastiskt inspirerande  men jag undrar och tycks inte vara den enda som funderar över det, varför hennes kvinnor har så små huvuden. Bilden är på mig och tavlan i vårt vardagsrum 2010.

Bok om Niki de Saint Phalle som jag läst och recenserat

Cecchetto, Stefano (red) – Niki de Saint Phalle 2009

Det här med kvotering i bolagsstyrelser

Jag tycker att det är en svår fråga, men jag har landat i att jag är emot kvotering i bolagsstyrelser. Anledningen till att det är svårt är att det är så oerhört snedfördelat mellan könen, det går inte åt rätt håll och vi reglerar bolag på flera andra vis. Anledning till att jag landat på mot är att det är ett inskränkande i äganderätten och jag tror inte att vinsten blir så stor. Det är mest en symbolseger, för hur många kvinnor handlar det om samt hur stor makt i samhället har bolagsstyrelser?

Frågan är minst sagt hyperkänslig i liberala och borgerliga kretsar. Anders Borg har öppnat för kvotering, men han har inte sitt parti med sig. Bland liberalerna i mitt Twitter- och Facebookflöde är det många som hugger direkt om du så mycket som nämnder ordet.

Förutom att man vill värna om äganderätten så finns det en utspridd tanke om att kvinnor och män i grunden är olika. Vissa säger det rakt ut och andra ”lindar in” det med att säga att vi feminister tror att det inte finns några könsskillnader och vill ha millimeterrättvisa med 50-50 i alla yrken och föreningar. Det är förstås inte sant. Vad vi däremot tror är att de individuella skillnaderna mellan människor är större än skillnaderna mellan könen. Att påstå att det finns skillnader som borde slå igenom i samhällets alla skikt är att låsa in människor i könsfack de inte själva valt.

Jag oroar mig mer för att tanken om könens olikhet och att den skeva fördelning av makt i samhället beror på fria val, än tanken på kvotering i bolagsstyrelser. Faktiskt. Jag har inte bytt åsikt i frågan, men jag är inte särskilt nervös. Skulle kvotering införas skulle jag nog mer rycka på axlarna lite och känna att den feministiska kampen trots det har långt kvar. Och tänka att det hade varit bättre att kvotera i föräldraförsäkringen.

Tematrio v 23 – Hembygdsläsning

Rådhuset på Lidköpings torgOk, denna veckan blev det riktigt svårt, men ändå roligt. Lyran vill nämligen att vi ska lista tre böcker av författare från vår hembygd.

Jag är född och uppvuxen i Lidköping i före detta Skaraborgs län och jag räknar det länet som min hembygd. Att räkna landskapet Västergötland blir lite fusk eftersom det inkluderar Göteborg och nya länet likaså.

Kända författare från Lidköping? Skövde? Mariestad? Ok, lets google för inspiration!

Västgöta-Bengtsson vill jag inte nämna. Carl Jonas Love Almqvist skrev om Sara Videbeck från Lidköping, men frågan är om han någonsin satte sin fot där. Nåväl, här är tre författare från min hembygd Skaraborg.

1. Anna-Charlotta Gunnarsson från Lidköping: Hon är ascool, feminist och en av de roligaste på twitter. Det är en skam att jag inte läst hennes barnböcker. Det ska givetvis bli ändring på det!

2. Kristina Appelqvist från Skövde: Hon skriver deckare om universitetschefen Emma Lundgren som blir inblandad i pusselgåtor i universitetsmiljö. Platsen är Västgöta Universitet, ett påhittat namn för Skövde Högskola. Det är inte jättebra deckare för att uttrycka sig milt.

3. Per Hagman från Skövde: Ett riktigt känt namn har vi i alla fall att vara stolta över. Jag har läst flera böcker av honom, varav åtminstone en utspelade sig i Skövde.