Nu verkar hela Sverige lida av Håkan-feber och hade jag inte haft barn och massa annat att tänka på så är det möjligt att jag hade svepts med. Håkan Hellström var min stora idol i början på 2000-talet och jag bodde i Göteborg. Håkan har efter denna första glansperiod alltid haft en särskild plats i mitt hjärta och det har främst berott på tre saker. Jag ska nu berätta tre Håkan-historier som gjort att han alltid är stor för mig.

1. En man som skrivit följande rader förtjänar all berömmelse. Så enkelt är det.

Känn ingen sorg för mig Göteborg
Och Singoalla tror att, om himlen finns är jag förlorad
Men känn ingen sorg för mig Göteborg
Känn ingen sorg för mig Göteborg

2. Håkan Hellström är min brylling. Jo, så är det. Läste en gång att hans farfar var kusin med Lasse Dahlqvist. Det var min farfar också. Sedan fick jag reda på att det finns en Hellström-gren i släkten och släktskapet med Håkan bekräftades av farfar som hade hört talas om den kända sångaren. (Nu påstår min man att detta inte är sant eftersom Håkans farfar ska vara syssling med Lasse Dahlqvist, men vi är fortfarande släkt och allt annat ovan stämmer.)

3. Den roligaste Håkan-historien om den sönderslagna ljusstaken. Jag tar det från början. En kompis till mig läste en kurs på universitetet tillsammans med någon som hon sa spelade i Broder Daniel. Vi skulle ha korridorsfest. Broder Daniel-snubben hade tackat ja till att komma. Coolt, tyckte jag som gillade Broder Daniel, men inte kände till namnen på alla i gruppen. Jag glömde att vi skulle få en kändis på besök i och med att festen började och jag hade roligt och blev så full man brukar bli på den typen av fester. Mot slutet började folket tunnas ut och av okänd anledning hamnade ett gäng i mitt rum. En full och fumlig snubbe kommer in, lutar sig mot en ranglig bokhylla och har ner en ljusstake, i form av ett utedass, i golvet. Utedasset går i flera bitar. Jag är inte stolt över vad som sedan skedde, för istället för att släta över det hela, blev jag irriterad och det var nog en kombination av följande saker:

1. Jag var full.
2. Jag var av okänd anledning sur redan innan.
3. Jag kände inte den konstiga killen som kom in i mitt rum och förstörde saker.
4. Jag tyckte mycket om det anskrämliga ljusstaken/utedasset för att jag köpt det när jag hälsade på en god vän i Estland och det var en fantastisk resa som jag gärna påmindes om.

När jag i efterhand fick reda på att det var snubben från Broder Daniel som förstörde ljusstaken så skämdes jag för mitt beteende (detta erkänner jag inte med stolthet). Han skämdes och jag fick skicka med en hälsning att det inte gjorde något och att jag hade limmat ihop den igen. Flera år senare blev Håkan Hellström känd och en dag när jag pratar med ovan nämnda kompis säger hon skrattande: Men det var ju han som förstörde din ljusstake! Nu älskar jag den fruktansvärt fula ljusstaken ännu mer och den står alltid framme då den inte befinner sig i sönderslaget läge. Det gör den tyvärr just nu och senast var det sonen som var i farten.

Ett stilleben av det trasiga utedasset. Köpt i Tallinn sommaren 1998 och förstört första gången av Håkan Hellström i mitt studentrum på Kjellmansgatan i Göteborg hösten 1998. Senast förstört av Hugo i vårt badrum våren 2012.