Yazbek, Samar; En mörk strimma av ljus; 2008

En mörk strimma av ljusSamar Yazbek har skrivit en ovanlig bok, ovanlig för att komma från Syrien. En mörk strimma av ljus, som kom på Ordfront förlag i år, handlar om två kvinnors kärlek.

Hanan upptäcker tjänsteflickan Alya i sin mans säng på natten. Hon blir ursinnig av svartsjuka och slänger ut henne på gatan. Mycket snart ändrar hon sig, men då är det försent. Frågan är bara vem hon egentligen är svartsjuk på och vad Alya egentligen gjorde hos maken. Det kommer ganska snart fram att Hanan inte har några djupare känslor för sin man och att hon lever ett farligt dubbelspel som maken inte känner till.

Det är en kort roman om kärlek mellan kvinnor och kärlek mellan människor av olika klass. Inget är svart eller vitt och gränsen mellan passion och utnyttjande är hårfin. Vi får också en bakgrund till vilka Alya och Hanan är. Alya är uppvuxen i slummen där våld och sexuella övergrepp var vardag. Hanan är uppvuxen i en fin familj. Båda har de fått lära sig att mannen bestämmer och mannen måste man låta få igenom det han vill, oavsett vad man själv tycker om det. Boken går fort att läsa och den är mycket lättläst. Det var en bra bok, varken mer eller mindre. Ett intressant tema från ett land jag inte läst något från förut, förhöjde läsupplevelsen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Novellcirkel om Munros senaste verk på Facebook

Brinnande livetJa! Anna på och dagarna går har startat en novellcirkel på Facebook. Vi ska diskutera novellerna i Alice Munros senaste bok Brinnande livet. Jag ska givetvis vara med och en beställning på boken ligger nu hos Adlibris.

Vill du vara med? Ansök om att få gå med i gruppen här. Du behöver inte vara bokbloggare för att vara med.

Alice Munro ges i Sverige ut på Atlas förlag och jag passar på att gratulera dem också.

Köp boken: Adlibris, Bokus

Äntligen! Nobelpriset i litteratur 2013 går till Alice Munro

Alice MunroÄntligen gick priset till en kvinnlig författare som jag har läst! Alice Munro är en värdig vinnare av nobelpriset i litteratur. Extra roligt var det att den novellvåg som Anna startat i bloggosfären det här året fick krönas med en nobelpristagare som är novellkonstens mästare.

Jag har en oläst bok i hyllan (Kärlek, vänskap, hat) av Munro som jag kanske tar och läser när det börjar närma sig prisutdelningen, bara för att komma i stämning. Annars”måste” jag inte läsa henne eftersom jag redan har gjort det, men det kommer jag med allra största sannolikhet att göra!

Böcker av Alice Munro som jag läst och recenserat:

Nära hem 2009

För mycket lycka 2009 

Oksanen, Sofi; När duvorna försvann; 2012

När duvorna försvannSofi Oksanen förra bok Utresning, som kom på svenska 2010, vann alla priser som gick att vinna och har hittills givits ut i över 20 länder. Så när hon återkommer håller bokälskarvärlden andan av spänning och förväntan. Tyvärr har många kritiker redan låtit andas sin besvikelse. Den nya När duvorna försvann, sägs inte leva upp till hennes tidigare böcker.

I boken får vi möta tre personer; Roland, Juudit och Edgar. Tiden växlar mellan 40-tal och 60-tal och platsen är Estland, först som självständig stat slitet mellan stormakterna, senare som sovjetrepublik.  Roland är den som lever för sitt land och vill befria det, vare sig det är från ryssar eller tyskar. Hans kusin Edgar är den raka motsatsen, för honom är det viktigaste hans egen status och pengar och det spelar inte så stor roll vilka som ger order. Juudith, Edgars fru har innerst inne ett gott hjärta. Äktenskapet med Edgar är olyckligt. Hon vill vara lycklig, bli älskad. Och ha sex, något hon inte får i sitt äktenskap. Hon inleder en relation med en tysk officer och lever i sus och dus så länge det går bra för Tyskland i kriget. Trots att hon är lycklig med honom går hon med på att hjälpa Roland med att gömma flyktingar som vill ut ur landet. I avsnitten som berättar om 60-talet är Juudit tillbaka hos sin man och deprimerad. Edgar jobbar för de nya ryska herrarna och Roland är försvunnen.

Sofi Oksanen har gjort omfattande research. Hon har valt att skildra två olika personer, en som helhjärtat arbetade för Estlands frigörelse och en som bara hade sin egen lycka i tankarna. När hon fann en man som arbetat både för tyskar och för ryssar samt förfalskat papper och medaljer för att vinna status, hittade hon den perfekta förebilden till Edgar. Det kokade ner till Edgar Parts, mannen som i romanen bygger sitt liv på lögner, även om många detaljer kring honom är ändrade. Till det yttre framstår Juudit som en person som gjort samma val. Men så enkla böcker skriver inte Oksanen. Ju mer vi får veta om Juudit desto mer komplex framstår hon Även om hon kommer att helhjärtat stödja den tyska ockupationsmakten, gjorde hon det som fången i den roll kvinnor blev tilldelade. Det fanns mycket små möjligheter att bryta upp från sitt äktenskap, trots att det aldrig skulle kunna ge hennes barn och det var en stor sorg för henne.

Som i alla Oksanens tidigare böcker finns det en feministisk vinkel, även om den inte är lika tydlig i den här. Hon lyckas skildra en kvinna som har alla möjligheter att vinna mångas sympatier men fattigdom och förödmjukelse var tillräckligt för Juudit för att gå över till fienden. För många efter var tyskarna hoppet. De som vunnit status på deras närvaro blundande länge för vad som verkligen hände ute i Europa.

Fokus i den här romanen är relationer och vilka val människor gör i en tid där deras land ligger i någon annans händer. Så är inte heller När duvorna försvann skriven. Juudith är den mest intressanta karaktären enligt mitt tycke. Jag blev inte besviken. Sofi Oksanen levererar igen. När duvorna försvann är inte hennes bästa bok, men det är en mycket bra bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, GP, SR, SvD, Bonniers, Magasinet Neo

Nobellgissningar i massor

NobelpengNi som vill få lite kvalificerade gissningar om vem som får nobelpriset i år av bokbloggare ska läsa bloggen Nobelprisprojektet idag.

Här är vad jag har svarat.

På torsdag får vi veta. Vad tror du?

Adameşteanu, Gabriela; Wasted morning; 1984 (2008)

Wasted morningGabriela Adameşteanus roman Wasted morning kom ut under pseudonym i Rumänien 1984 och sedan i en reviderad upplaga och under eget namn 2008. Adameşteanu är rumänsk feminist och jag ville därför läsa henne innan bokmässan 2013, hade ett rumänska tema. Adameşteanu var på plats och jag fick möjlighet att lyssna på henne. Boken var inte så bra som jag hade hoppats på och därför hann jag inte läsa klart den förrän jag hade kommit hem igen.

Boken kretsar kring den gamla damen Vica som har genomlevt Rumäniens alla epoker från första världskriget och framåt. Vi får möta henne och människor i hennes omgivning. På slutet får vi en summering om vad som hänt under århundradet som gått.

Jag måste säga att detta var en komplicerad roman. Liksom en annan rumänsk roman jag läst i år, Ioana Pârvulescus Livet börjar på fredag, var det massor av personer som det till en börjar inte är helt klart hur de hänger samman. I den här försvårades allt av att det utspelade sig i olika tidsepoker. För mig gjordes det hela inte lättare av att boken inte finns på mitt modersmål och jag fick läsa den på engelska. Är alla rumänska romaner så här svåra att läsa, frågade jag mig först, men Ioana Nicolaie hade jag inte alls svårt för. Det var ren kampvilja att den här boken inte förblev outläst för mig.

När jag köpte boken på Amazon fanns den inte på Adlibris eller Bokus, men det verkar ha blivit ändring på det!

Tematrio v 41 – Nobelpriset i litteratur

NobelpengHere we go again – vem får nobelpriset i litteratur 2013. Förmodligen inte till någon av dem som jag listar, men man kan ju alltid hoppas. Lyran hoppas också en kvinna och nu var det bra längesedan sist så jag hoppas att jag får fel och att det faktiskt blir en smart, cool, fantastisk kvinnlig författare.

Assia Djebar: Henne hade jag inte läst förra året jag listade mina favoriter. Det har jag nu och har henne som min främsta favorit. Jag tyckte särskilt mycket om boken Ingenstans i min faders hus.

Alice Munro: För att hon är en novellist i världsklass och för att det i år går en novellvåg över bokbloggarhavet. Det vore roligt att kröna året med en novellförfattare som nobelpristagare, eller vad säger du Anna?

Nawal el Saadawi: För att hon är så fantastiskt bra, för att hon finns representerad i den feministiska kanonen och för att hon inte fick det förra året.

Beyala, Calixthe; Ännu talar träden; 2002

Ännu talar trädenInom ramen för Lyrans Jorden runt-resa, som denna månad går till Afrika, har jag läst Calixthe Beyalas bok Ännu talar träden. På Adlibris kan jag läsa att författaren är en skarp feminist och det gjorde mig såklart mycket intresserad. Beyala är född och uppvuxen i Kamerun, men bor sedan många år i Frankrike.

Ännu talar träden är, enligt författaren själv, hennes mest afrikanska bok. Den utspelar sig i Kamerun under första världskriget. Kamerun var tyskt, men återtogs av fransmännen (och britterna, men boken utspelar sig i den del som blev franskt) och detta skildras i början av boken. Eden, bokens huvudperson, är till en början en liten flicka, men hon växer upp och blir kvinna. Hon är dotter till byns hövding och det sägs att hon inte är vacker, men mycket stark. Byn lever sitt eget liv parallellt med kolonialmakten och de stiftar sina egna lagar. Världarna möts när en fransman hoppar av kriget och bosätter sig i byn. Han gifter sig med en afrikanska. När fransmännen sedan tar över är det dags för honom att få en hög position och då ger han sig av.

SPOILERVARNING

Jag hade inte mycket behållning av den här boken, mer än att det var intressant att läsa om Kameruns historia från första världskriget och framåt. Men en stor feministisk poäng görs i slutet av boken. Eden har gift sig med en våldsam man och en dag hamnar hon i rätten mot honom. Fransmannen, som hon känner, är domare och dömer först till mannens fördel för äktenskap är äktenskap och där har mannen rättigheter. Men Eden ger sig inte. Hon talar om för alla att domaren själv är gift med en afrikansk kvinna som han struntar i så antingen gäller fransk lag eller så är han själv redan gift. Han kan inte göra annat än att låta henne upplösa sitt äktenskap då det inte är gjort enligt fransk lagstiftning.

Nej, ingen höjdarbok tyvärr. Men roligt att läsa något ovanligt, som jag alltid tycker.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Leopard, SvD

Vem får nobelpriset i litteratur 2013?

NobelpengNu börjas det gissas runtom i bloggosfären. Vem får årets nobelpris i litteratur? Jag har blivit tillfrågad att ställa upp på en miniintervju på Nobelprisprojektet och Mimmimarie utlyser en tävling med nobelpristagarböcker som lottas ut om man gissar rätt. Jag kommer förmodligen inte att gissa rätt för jag kommer att gissa med hjärtat. Som ni kan se på Josefins blogg om ett par dagar så är det man gissar inte alltid det man tror.

Härmed deltar jag i Mimmimaries tävling och gissar på Assia Djebar. Förra året gissade jag på Nawal El Saadawi och trodde verkligen att hon skulle få det. Det verkar som om hon har hamnat lite utanför snacket i år om man får tro vadslagningsbyråerna så jag slänger in en annan fantastisk Nordafrikansk författare.

Om det nu skulle vara så att priset istället går till Saadawi, Alice Munro, Joyce Carol Oates eller Margaret Atwood så kommer jag inte gråta över att inte få vara med i utlottning av böcker. Inte heller om någon annan fantastisk kvinna skulle få det. Skulle priset gå till en man, kanske rentav med tvivelaktiga politiska åsikter, ja då kommer jag inte tveka att spy ut min besvikelse här på bloggen. Kalla mig kvoteringsivrare om ni vill. Själv väljer jag att se till kompetens som aldrig belönas.

Jag har mitt eget lilla projekt att läsa ett årtiondes nobelpristagare om året. Jag håller på med 70-talet och vet inte om jag kommer att orka ta mig igenom Patrick Whites Livets träd, men jag ska försöka. Sedan har jag kvar två förmodat tråkiga manliga poeter. 70-talet var inte feminismens årtionde i svenska Akademin kan jag krasst konstatera.

Nej, nu ska jag sluta vara bitter och hoppas på en härlig kvinna, gärna feminist, som pristagare i år!

Nicolaie, Ioana; Himlen i magen; 2005

Himlen i magenJag hade inte hört talas om författaren eller boken när min vän på bokmässan tyckte att vi skulle lyssna på när Ioana Nicolaie pratade om sin bok Himlen i magen, en bok om graviditet. Nicolaie säger själv att det är en roman, därför klassar jag den som det, även om lyrik också ligger nära till hands. Författaren är poet och det poetiska stilen i den här romanen är fantastiskt.

Kära flicka, käre pojk!
Jag vill skydda dig från allt ont. Jag har sett dina skelettdelar i genomskinliga muskler. (…) Ditt hjärta glänser av svett. Jag vill stödja dig i paniken. (…)

Att skildra graviditet var förbjudet i Ceausescus Rumänien. 2005 kom Himlen i magen ut och den var då kontroversiell för att den fyllde ett tomrum. Den skildrar en kvinna som förundrat betraktar sin graviditet, med alla dess problem och alla hoppfulla tankar. Hon är både längtansfull för det som komma skall och irriterad över sitt ibland jobbiga tillstånd. Hon betraktar även vården och alla människor runtomkring. Hennes man, Mir (författarens man är Mircea Cartarescu, också författare), finns också där, men står lite bredvid.

Jag älskade denna lilla poetiska roman. Igenkänningsfaktorn var hög. Det var också intressant att något så vardagligt för mängder av kvinnor varje dag kan vara så kontroversiellt att skriva om. Jag rekommenderar den här boken till alla kvinnor som har varit eller vill bli gravida, men framförallt rekommenderar jag den till alla som är det just i detta nu.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Läs intervju med Ioana Nocolaie i SvD

Signerat ex av Himlen i magen

Jag har ett signerat ex!