Recension: Holt, Anne; En grav för två; 2018

En grav för tvåAnne Holt har börjat en ny serie med den fölre detta advoktaen och elithanbollsspelare Selma Falck. Den första boken heter på svenska En grav för två och den kom på Piratförlaget hösten 2019. Det har kommit en bok till i serien på Norska. Jag lyssnade på boken på Storytel.

Selma Falck är i riktigt dåligt skick och får ett erbjudande hon inte kan tacka nej till. En man hon är skyldig flera miljoner är beredd att efterskänka henne skulden om hon lyckas lösa fallet med hans dotter, Norges bästa skidåkare, som åkt fast för doping. Fallet kompliceras när Selmas gudson, också han en av Norges bästa skidåkare, dör och har doping i kroppen. Selma tycker att fallet Hege Chin Morell, som hon är satt att lösa, verkar vara helt omöjligt, men små små ledtrådar för henne framåt. Det hela verkar vara mycker komplicerat än vad det först verkade. Hör de båda dopingfallen verkligen ihop?

En grav för två är en deckare om det norskaste av allt norsk – skidåkning. Anne Holt räds inte för att skapa en miljö med mycket skumraskaffärer inom det norska skidförbundet. Skidsporten står i centrum, så också den norska folksjälen. Sedan slänger hon in ytterligare en dimension – Hege är adopterad från Kina. Är hon inte tillräckligt norsk? Det är således en deckare som belyser viktiga frågor.

Jag är mycket förtjust i Anne Holt och hennes sätt att skapa intresse för karaktärer. Selma Falck var en trevlig ny bekantskap som jag hoppas kan fylla tomrummet efter Hanne Wilhelmsen. Som deckarhistoria var En grav för två spännande, även om en del i upplösningen var av den art som jag inte riktigt gillar med deckare (kan ju inte avslöja vad) så överraskade den mig på flera punkter och det är något jag verkligen gillar när deckare gör (säger sig självt kanske, men ändå ovanligt).

Jag ser fram emot fler böcker med Selma Falck!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Johannas Deckarhörna

Recension: Sehlstedt, Kicki; Oskuld; 2019

OskuldNär jag nattar min treåring behöver jag något att lyssna på medan hon tar tid på sig att somna. Deckare är då idealiskt. Kicki Sehlstedt har jag läst förut så jag såg fram emot Oskuld efter alla julböcker jag lyssnade på före jul. Boken är relativt nyutkommen på Piratförlaget. Tidigare har jag läst Sweet Lolita. Liksom den tidigare boken lyssnade jag på den här på Storytel.

Oskuld har kriminalprofessorn Kajjan Berglund och journalisten Aida Svantesson i centrum. Just nu bor Aida hos Kajjan eftersom hon lämnat sin pojkvän och har ett litet barn. Båda blir indragna i ett fall med försvunna tonårstjejen och influencern Linn. Kajjan tvingas samarbeta med sin exman och Aida försöker få tillbaka sin status på tidningen hon jobbade på innan hon blev mammaledig. Samtidigt får vi följa en person som radikaliseras i sin egen lilla värld framför datorn.

Boken handlar, som indirekt framgår av titeln, om incelrörelsen. Det är ett viktigt tema och det kändes aktuellt. Vi får också följa med i unga influencers liv och det märkt att Sehlstedt är påläst och kunnig om unga kvinnor på nätet och vilka faror som lurar. Hon skriver också gripande om våld i nära relationer och utnyttjande.

Det som kändes lite konstigt var att jag som läsare skrevs lite på näsan och det verkade som om jag inte förväntades ha hört talas om incels. Författaren går i fällan ett par gånger och håller föredrag som lite stör läsningen. Jag har en vän på Goodreads som skrev att Kicki Sehlstedt har tagit över stafettpinnen efter Katarina Wennstam när det gäller att skriva deckare om viktiga kvinnofrågor. Jag håller med och hon gör det mycket bra. Men ibland blir det lite väl onyanserat. Lite som att influencervärlden är ond, vilket den ju inte behöver vara.

I det stora hela gillar jag Oskuld och kommer absolut läsa fler böcker om Aida och Kajjan. Det är intressanta personer som man känner för och i den här boken får vi lite bakgrundshistoria om Kajjan som är spännande att läsa om. Jag tycker också mycket om att det är en deckare där lösningen står i fokus och inte antalet mördade personer.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible

Jag har köpt en Storytel reader!

Min Storytel reader

Jag har haft en Adlibris Letto för längesedan (eller jag har inte gjort mig av med den, men använder den inte längre) och tycker inte att den fungerar så bra. Jag har därför funderat på att köpa en Kindle eftersom jag använder Kindle-appen och att det då skulle bli lättare att läsa de böckerna. Men så har jag sedan flera år Storytel, trivs med det och bestämde mig tillslut för en Storytel reader.

Det som är lite dumt med dessa läsare är att många är knutna till ett företag och fungerar hjälpligt eller inte alls att läsa andra böcker på. Jag har kvar min Letto så jag kan ta fram den och läsa biblioteksböcker på om jag så önskar (för det fungerar på den), så jag funderade ändå på att gå i den fällan igen. Sedan var det rea på Storytel reader efter jul, 799 plus tre månader fritt abonnemang. Det blir mindre än 300 kronor för själva läsaren och det är ju faktiskt ett riktigt bra pris.

Rent principiellt tycker jag att jag borde skaffa mig en mer universell läsare där inte ett speciellt företag är premierat. Ändå har jag pendlat mellan att köpa Kindle eller Storytel. Storytel är ju för Storytel enbart och nu avgjorde priset till dess fördel, även om jag så att säga blir bunden till dem om min läsare ska fungera. Kindle är betydligt dyrare, nästan 2000 för de bästa läsarna, och dessutom läser jag inte så mycket på engelska. Skulle jag börja om jag hade en Kindle? Det är frågan.

På sikt kanske jag ska se mig om efter en avlagd Kindle som någon vill sälja, men för nu är jag nöjd med min Storytel reader. Jag lyssnar mest på böcker via telefonen och nu är tanken att jag ska läsa mer av alla de e-böcker som ligger i min virtuella bokhylla. Jag får nu med andra ord mer valuta för Storytel-pengarna!

Månadens feminist: Shiori Itō

Shiori Ito

Kort fakta

  • Född 1990 i provinsen Kanagawa i Japan.
  • Startade #metoo i Japan i och med att hon anmälde sin våldtäktsman.
  • Gav ut boken Black box om fallet och om sexuella trakasserier i Japan.

Shiori Itōs feministiska gärningar

Shiori Itō är utbildad journalist och jobbade som trainee på Reuters i Japan. Där lärde hon känna sin överordnade Noriyuki Yamaguchi, som lovade att hjälpa henne i hennes karriär. De träffades efter arbetstid och åt middag tillsammans. Efter middagen har Itō inga minnen fram till det att hon vaknar upp bredvid Yamaguchi på ett hotellrum. Hon har ont.

Itō bestämmer sig för att anmäla Yamaguchi för våldtäkt. Det finns vittnen och Itō vill inte hålla tyst. Anmälan ska kosta henne karriären i Japan och polisen vill inte ens väcka åtal. Itō flyttar istället till London och jobbar där som dokumentärfilmare. 2017 ger hon ut boken Black box där hon berättar allt om våldtäkten. Hon bestämmer sig då också för att själv gå till domstol. Yamaguchi kontrar med att anmäla Itō  för förtal.

I december 2019 kom domen i det civilrättsliga målet och Shiori Itō vann. Det är en stor seger, inte bara för Itō  själv, utan också för kvinnor i Japan. Det är ett stort tabu i landet att prata om sexuella övergrepp och det finns fortfarande arbetsgivare som kräver att anställda kvinnor ska gå med på sex om situationen kräver det (!). Det är också vanligt att tvinga kvinnor att bära högklackat, sminka sig och inte ha glasögon. Itō drev processen för att skapa rättvisa för kvinnor, inte bara för sig själv. Om hon lyckades med det förra återstår att se, men domen är onekligen en stor seger för feminismen i Japan.

I Japan går ca 4% av alla våldtäktsoffer till polisen, enligt en undersökning från den japanska regeringen. Enligt DN har Shiori Itō sagt att hon hoppas att hennes fall kan bidra till att förändra kulturen kring våldtäkter i Japan som, enligt henne, är underutvecklad både rättsligt och socialt.

Shiori Itō och jag

Jag var och lyssnade på ett seminarium med henne på bokmässan och blev oerhört fascinerad av historien. Eller egentligen mer om det japanska samhället och de strukturer som råder där och som Itō vill bekämpa med sin process. Jag läste Black box, som är utgiven i Sverige på det lilla förlaget Systerkonspirationen.

Bok av Shiori Itō som jag läst och recenserat

Black box 2017

Recension: Riel, Ane; Kåda; 2015

KådaMin mamma kom med en bok som jag bara måste läsa. Det var Kåda av danska Ane Riel. Boken är i Sverige utgiven på Modernista 2017.  Häromdagen gjorde jag slag i saken och började läsa den. Den har vunnit Glasnyckeln för årets bästa kriminalroman 2016.

Liv lever med sin mamma och pappa och bror på en avlägsen plats på en ö. Hon berättar historien om när de dödade hennes farmor och varför. Ju längre berättelsen går, desto mer får vi veta om familjen och varför de valt att leva så ensligt. Liv lever i en familj där faderns saker och moderns kilo blir fler och fler och själv måste hon kämpa för att fortsätta vara sin fars ögonsten. Det innebär att undvika gå i skolan.

Kåda är en till viss del roligt skriven, men mycket sorglig berättelse om en familjs sönderfall (tex så heter den samlande pappan Haarder i efternamn). Det som till en börjar verkar lite smålustigt, visar sig vara djupt tragiskt. Ganska snart i berättelsen dyker det upp frågetecken och vi får fundera på hur det står till med Carl, vad farmodern ska ha en container till och varför Liv inte får gå i skolan. Det är en krypande thriller som på ytan ser ut att vara något annat. En riktig bladvändare!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Boktolvan med fantastiska fruntimmer

Boktolvan

Jag har spånat ett tag på en utmaning som ska bygga på min nobelkalender, dvs läsa dem som borde kunnat få priset. Arbetsnamnet var fantastiska fruntimmer, men strukturen hade jag inte riktigt klar. Enligt O kör sin boktolva i år igen, dvs hon listar ett antal författare (mer än tolv) som hon vill läsa under året och så är utmaningen att läsa tolv av dem. Bra idé! Jag kör ihop dessa två utmaningar och kallar den Boktolvan med fantastiska fruntimmer.

Jag mixar här nobelkandidater mer nya författare som jag vill läsa och såklart sydafrikanska kvinnor. Allt för att göra utmaningen mindre svår.

Min fantastiska fruntimmer-tolva

Agnes Lidbeck

Antjie Krog

Bessie Head

Colette

Edwidge Danticat (har läst förut, men bara en novell)

Eileen Chang

Gertrude Stein

Ingrid Jonker

Jokha Alharthi

Maria Maunbach

Mariama Ba

Marie Under

Marina Tsvetajeva

Karen Blixen

Karin Johannisson

Katarina Frostensson

Lauren Beukes

Sara Lidman

Thit Jensen

Recension: Lust, Ulli; Heute ist der letzte Tag vom rest deines Lebens; 2009

Heute ist der letzte Tag vom rest deines LebendsJag köpte två serieböcker i Wien, den ena recenserade jag här och de andra var Heute ist der letzte Tag vom rest deines Lebens av Ulli Lust. Titeln betyder Idag är den sista dagen på resten av ditt liv och är en tämligen tjock serieroman på 450 sidor. Den handlar om Ulli Lusts egen ungdom.

Det är sommaren 1984 och Ulli är 17 år och punkare. Hon har flyttat ifrån sina föräldrar på landet in till Wien. Hon har inget jobb och inga pengar, men hon och hennes bästa vän Edi bestämmer sig för att ta sig till Italien. De lyckas genom att gå över gränsen i skogen. Runt om i Italien lär de känna olika personer som de hakar på och de sover på stränder, under parkbänkar och i övergivna stugor. Överallt finns det män som är villiga att hjälpa dem, men de kommer alltid med krav på sex i slutändan.

Det är när Ulli och Edi kommer ifrån varandra som boken blir riktigt allvarlig. På en strand ensam med två italienska män, blir Ulli våldtagen. Hon dras till dem ändå, men när den som hon kallar sin pojkvän börjar kontrollera henne, får hon nog och drar. De börjar bli höst och livet blir allt svårare när pengarna är slut och Ulli inte har någon hon kan lita på. Men hon vill ändå inte åka hem. När hon återser Edi är det inte bara glädje. Edi är både insyltad i maffian och heroinmissbrukare.

När jag började läsa Heute ist der letzte Tag vom rest deines Lebens tyckte jag den var lite seg eftersom en sådan här ungdomsskildring är så otroligt långt ifrån min egen. Jag har aldrig känt att jag måste bort och hellre levt på gatan än hemma hos mina föräldrar. Men sedan blev det mer som ett feministiskt uppvaknande och då fick jag mer sympati för huvudpersonen. Det är en enorm känslomässig förvandling som Ulli går igenom på resan. Mot slutet tar hon också sitt liv i sina egna händer.

Boken är också ett tidsdokument. Utan mobiltelefoner och internet var det dels lättare att sticka utan att någon visste vart. Det var också lätt att komma ifrån varandra och inte hitta tillbaka. Det var också en tid då en våldtäkt inte nödvändigtvis var en våldtäkt och där det ofta förväntades gentjänster form av sex när man hjälpt en kvinna. Berättelsen visar också vad som händer när emanciperade kvinnor kommer till en kultur där kvinnor inte förväntas ta ton eller bestämma över sina egna liv. I Europa har det gått framåt, men detta är fortfarande verkligheten för många kvinnor i världen idag.

Boken finns på engelska för den som inte kan tyska och som blev intresserad, eller på norska.

UPPDATERAT

Boken finns på svenska också, titta på ditt bibliotek! I Stockholm finns flera ex.

Läs mer (på tyska): Adlibris, Bokus

Månadens skaraborgare: Ida Granqvist

Ida Granqvist

Jag har fått en kvinnokalender i julklapp och den visar fantastiska kvinnor i Skaraborg. Jag har bestämt, med illustratörens godkännande, att skriva om varje kvinna här på bloggen. Illustrationerna är gjorda av Maria Persson, aka Dagens dam i sociala medier. Nils Hjort har skrivit texterna om kvinnorna och det är dem och Wikipedia som ligger till grund för mina texter om inget annat anges.

Ida Granqvist är månadens dam i januari och hon kom från Rackeby som idag ligger i Lidköpings kommun. Det ligger på Kållandsö och vi hade vår båt (en liten motorbåt) i Rackeby när jag var liten. Rackeby skärgård i Vänern är otroligt fin!

Tillbaka till Ida. Hon var utbildad organist, men när henne älskade far dog bestämde hon sig för att ge sig ut i världen och missionera. Hon åkte till Sydafrika första gången 1908. När hon kom hem och skulle berätta för församlingen vad hon varit md om, använde hon predikstolen. Hon hade också uttryckt en önskan om att bli präst. Sådant gjorde man inte ostraffat som kvinna vid den här tiden. Hon återvände till Sydafrika 1921. Hon skulle aldrig få uppleva att kvinnor fick bli präster i Sverige.

Ida Granqvist diktade och hon har fått flera böcker utgivna. Hon har även skrivit en text till en psalm, nummer 253 O giv oss, Herre, av den tro. Efter andra turen till Sydafrika åkte hon hem för att arbeta i en missionskyrka i Uppsala. Mot slutet av sitt liv jobbade hon i Göteborg, där hon avled 1949.

Recension: Pulkkinen, Riikka; Sanningen; 2010

SanningenEn bok som tog lång tid att läsa var Sanningen av Riikka Pulkkinen. Det var inte för att den inte var läsvärd eller spännande, utan för att mycket annat kom emellan. Jag tog boken i en hylla på Gästis in Varberg för att ha i utmaningen Månadens bok när vi kom till finska språket. Så hoppade jag av den utmaningen men boken lockade ändå till läsning. Sanningen blev 2020 års första utlästa bok.

Sanningen handlar om tre kvinnor; Elsa, Eleonoora och Anna. Och Eeva, som är till hälften sann och till häften påhittad. Elsa ligger för döden och hennes dotterdotter Anna upptäcker en klänning i hennes garderob. Den tillhörde barnflickan Eeva och hon och morfadern hade en relation. Anna hittar på en berättelse om Eeva, vem hon var och varför hon så småningom försvann. Hon ville inte fråga sin mamma Eleonoora om hennes minnen. Ju längre historien går, desto mer vår vi veta om Annas version av Eeva och samtidigt försöker hon ta reda på vad som hände henne i verkligheten. Det är historier om tre, eller kanske fyra, kvinnor och deras hemligheter.

Jag insåg att det var ganska svårt att skriva om den här boken eftersom den rör sig i gränslandet mellan dikt och verklighet (för huvudpersonen Anna). Det är först de sista sidorna som jag på allvar förstod hela sambandet och det ska jag givetvis inte avslöja något om. Hur som helst var det en mycket fin och välskriven roman och Riikka Pulkkinen har verkligen fångat mitt intresse. Det jag tyckte bara var att den påhittade historien lite tog över för mycket mot slutet och det irriterade mig. Jag ville mer veta vad som hänt ”på riktigt”.

Om ni läser baksidestexten på boken kanske ni tänker ”är det verkligen samma bok?”, men det som gör boken så svårtolkad är att den blandar en huvudstory med en bihistoria som i huvudsak är fantasier från en av huvudpersonerna. Spännande, men lite svårläst.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible

Feministbiblioteket i siffror 2019

Nyhet för i år är att jag sammanfattar Feministbiblioteket i siffror. Jag har sett att flera andra bokbloggare gör diagram över sin läsning och det är ju fantastiskt kul! Jag slängde således in alla mina 144 böcker i ett excelark och gjorde detsamma. Den här statistiken bygger på lästa böcker och novellsamlingar, inte noveller eller enskilda dikter. Alltså kan antalet lästa länder vara fler än vad som anges i diagrammen.

Världsdelar

Jag strävar efter stor bredd i min läsning när det kommer till geografi. Jag läser också en hel del svenskt, vilket såklart ger en stor övervikt till europeiska böcker. I det här diagrammet har jag uteslutit de svenska böckerna för att ger er en bild av hur jag läser i övrigt. 72% var europeiska om jag räknar in de svenska. 45 länder har jag läst från totalt sett om man ser till böckerna som är med i den här statistiken.

Kön

Jag läser mest kvinnor, men här kan ni se att det faktiskt blir en hel del män också! Nobelläsningen gjorde sitt till såklart och här räknas ju även böcker jag läser för min son in (för dem jag läser för min dotter är för korta för att räknas in).

Språk

Jag läser helst på svenska, men även en del på engelska. Det jag är mest stolt över här är att det blev inte mindre än fem böcker på tyska lästa 2019! Men lite trist att det inte blev någon bok på danska eller norska. Boktyp

 

Slutligen tyckte jag att det var lite roligt att se hur mycket jag läser pappersböcker jämfört med andra typer av böcker. Jag älskar Storytel och lyssnar en del på ljudböcker, men det tar absolut inte över den traditionella läsningen för mig.