Recension: Russell, Bertrand; Äktenskap och moral; 1929

Marriage and moralsJag ska läsa alla nobelpristagare på 50-talet i år och Bertrand Russell fick det 1950. Han är väl kanske främst filosof och jag visste inte vad jag ville läsa av honom.  A History of Western Philosophy står i bokhyllan och är en tegelstan. Jag var inte så sugen på den. Så hittade jag Äktenskap och moral och valde den. Jag visste inte alls vad jag skulle vänta mig och trodde knappast att jag skulle recensera boken här.

Bertrand Russell var socialist och mycket progressiv när det kom till frågor om sexualitet och moral. I boken Äktenskap och moral går han igenom sin ståndpunkt gällande den viktorianska idealet i England och det är långtifrån överensstämmande med hans egen uppfattning. Han börjar med att nämna sin mamma som var feminist (han använder det ordet) och som kämpade för kvinnors rösträtt. Nu går frigörelsen vidare, menar han, och det är därför kontraproduktivt att låsa in kvinnorna i en stram moral. Han går vidare till att prata om dubbelmoralen i att män får ligga med prostituerade, som man då offrar för de gifta kvinnornas skull. För att män måste få ligga var ju självklart, trots att moralen egentligen sa något annat.

Det är klart att Russell inte är feminist enligt dagens politiska diskurs, men han är på god väg. Hans slutsatser är att sex borde vara en privatsak, att familjeplanering är bra och att skilsmässa borde tillåtas, i alla fall om barn inte finns med i bilden. En intressant tanke är att kvinnors lägre intellekt (som han anser otvivelaktig) beror på att de är sexuellt kuvade och inte på att de är så av naturen. En negativ sak är att han inte tar helt avstånd från rasbiologi, men det var det många vid den här tiden som inte gjorde, och han är verkligen inte positiv till det.

Jag är glad över att jag valde den här spännande, delvis feministiska, boken av en bättre bemedlad man på 20-talet. När jag läst på mer om honom har jag förstått att han även var för avkriminalisering av homosexuella förbindelser. Han gick uppenbarligen i sin feministiska mors fotspår och många av hans tankar om äktenskap, sex och moral har ganska länge varit självklara.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Beard, Mary; Kvinnor och makt; 2017

Kvinnor och maktMary Beard är professor i antikens historia och jag har tidigare läst vad hon skrivit on Pompeji. Kvinnor och makt kom nyligen ut på svenska på Norstedts och i den beskriver Beard hur kvinnoförtryck är en del av den västerländska kulturen.

Mary Beard börjar med att berätta om den västerländska litteraturens födelse och första gången det finns nedtecknat att en man säger åt en kvinna att hålla tyst. Penelope blev tillsagd av sin son Telemachos att vara tyst och dra sig tillbaka till sin vävstol. Detta finns illustrerat på en kruka från 500-talet. Beard jämför sedan med kvinnor idag som tystats och i värsta fall blivit citerade av män som inte tystats för samma sak så sent som för något år sedan.

I den andra delen av boken skriver hon om kvinnor och makt och de olika måttstockar som män och kvinnor möter. Värsta exemplet  var nog ett så kallat Medusa-huvud, ett halshugget huvud, där kvinnliga politiker som Hillary Clinton och Angela Merkel får sina huvuden inklistrade. En bild med Clinton som huvud och texten Trump (istället för triumf), gick att köpa i amerikanska souvenir-butiker under valet 2016.

Boken är bara på dryga 150 sidor, men den är faktaspäckad. Det är egentligen två föredrag som Beard har hållit, men det funkade fint att läsa dem som essäer. Även om det väl inte egentligen var någonting nytt i boken, var det kraftfullt att få det så svart på vitt att kvinnoförtryck faktiskt är en så integrerad del av vår kultur att vi knappt reflekterar över det. Det är hög tid att vi gör det och att vi slutar acceptera att kvinnor behandlas efter annan måttstock. Sedan ska vi i västvärlden inte slå oss för bröstet för att det finns dem som är värre, vi kan gott ta itu med våra egna problem ändå.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Intervju på Cisions webbplats angående bokbloggtoppen 2017

Intervju på Cisions webb 2017

Det måste varit mycket annat då, för jag glömde helt bort att jag deltagit i en intervju på Cisions webbplats angående deras bokbloggtopp i mars 2017. Feministbiblioteket kom femma på listan över Sveriges mest inflytelserika bokbloggar och det var naturligtvis oerhört hedrande.

Jag svarar på frågor om vad jag tro ligger bakom framgången, hur jag tänker kring bilder och hur jag vill bli kontaktad av PR-folk. Framförallt get jag mycket kärlek till bokbloggosfären.

Läs hela intervjun här.

Recension: Flatland, Helga; En modern familj; 2017

En modern familjHelga Flatlands bok En modern familj kom tidigare i år ut på Polaris förlag. Den har fått stor uppmärksamhet i Norge och jag blev sugen på temat, ett familjedrama. Det är också roligt att läsa norsk samtidslitteratur så jag kastade mig över den när den kom hem i brevlådan.

Genom de tre syskonen Liv, Ellen och Håkon får vi läsa om föräldrarnas skilsmässa och hur den påverkar familjen. Det är på en resa till Italien som de vuxna barnen får veta att deras föräldrar ska skiljas. Liv blir helt tillintetgjord, Ellen kämpar på med sina egna problem och Håkon verkar helt oberörd. Genom de olika perspektiven vi får, växer en helhetsbild fram av syskonen och deras relationer med varandra och föräldrarna.

Mest berörd blev jag av Ellens kamp för att bli mamma. Det kändes som om hon gick igenom något mycket värre än jag eftersom hennes förhållande inte verkade helt klockrent. Jag tänkte då på hur lyckligt lottad jag var att jag hade någon som aldrig tvekade en sekund på oss genom hela den processen.

Jag blev helt kär i den här boken från första stund. Jag älskade växlingarna så att den sympati jag fått för en ändrade sig i nästa kapitel. Jag blev förskräckt när ett kapitel om Liv slutade med en cliffhanger och jag insåg att det inte skulle bli några fler kapitel om henne. Det löstes ändå, jag fick veta vad som hände, helt utan att det blev krystat.

I all sin enkelhet var det en fantastisk bok som jag längtade efter att läsa. Efteråt kände jag den där tomheten, som faktiskt var ett tag sedan jag kände efter en bok.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Boktokig

Recension: Tokarczuk, Olga; Daghus, natthus; 1998

Daghus, natthusPolska är månadens språk i Ugglan och bokens utmaning. Jag valde att läsa en författare jag redan läst, men en roman den här gången. Olga Tokarczuk skiver mycket noveller och Daghus, natthus är en roman med löst sammansatta fragment. Den är nästan som en novellsamling.

Vi får träffa en mängd olika människor som bor i en polsk by nära den polsk-tjeckiska gränsen. Vi får läsa om den försupna sonen som ofrivilligt får ta över gården när hans föräldrar flyttat ut. Sen läser vi om kvinnan som drömde att hon träffade sin drömman och också vad han hette och var han bodde. Hon hittade honom, men det slutade med fruktansvärt dåligt sex. Det var också flera historier om den vackra kvinnan som ville bli nunna, men som fadern ämnade gifta bort. Gud gav henne tillslut ett mansansikte så att ingen man skulle vilja ha henne.

Det var som sagt en mängd småberättelser. Alla ganska sorgsna och flera med en religiös underton. I början tyckte jag ganska mycket om dem, men efter ungefär hälften tappade jag tråden. Det var en gripande historia på slutet om ett par med ett barn, men när jag förstod att barnet skulle dö orkade jag inte ta till mig den heller. Ett stort tema i boken är svamp. Svamp som är gott, svamp som plockas, svamp som dödar och svamp som inte lyckas döda. Vi får recept både på svampstuvning av njuta av och svampstuvning att dö av.

Jag gillade inte den här lika mycket som Sannas bokhylla, men den hade sina ljuspunkter.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Feministbiblioteket tipsar: feministiska kampböcker

Tidningen NU mars 2018

Nu har jag skrivit på Tidningen NU:s kultursidor igen! Denna vecka kom tidningen ut på internationella kvinnodagen (för er som inte vet så kommer Tidningen NU ut varje torsdag, året om). Temat var då självklart feminism för hela tidningen och feministiska kampböcker för min spalt.

Mina boktips

Fösta feministiska vågen: Pennskaftet av Elin Wägner

Andra feministiska vågen: Kvinnorummet av Marilyn French

Tredje feministiska vågen: Duktiga flickors revansch av Birgitta Ohlsson

Det bästa med 8 mars är alla fantastiska boksläpp!

Nya femiistiska böcker

Internationella kvinnodagen idag och kan konstatera att jag inte förberett något extra spännande i år heller. Det är ju lite märkligt att vara feministisk bloggare och alltid lyfta feminism, kvinnor i världen och här hemma. Jag liksom låter mig varje år och kommer inte på något fantastisk firande för att uppmärksamma  8 mars.

En bra sak, eller kanske till och med det bästa, är alla underbara boksläpp som sker i samband med dagens datum. Jag har inte hunnit läsa allt och komma med recensioner idag, men jag kan nämna böckerna som jag läser eller ser fram emot att läsa.

Novellix nya feministiska box med Suzanne Brøgger, Kerstin Thorvall, Bodil Malmsten och Birgitta Stenberg ser jag mycket fram emot! Novellix gör ofta genomtänkta askar och jag ska försöka att läsa fler i sin helhet och färre styckvisa noveller. Helheten är en grej i sig!

Mary Beard, histpriker och expert på antiken, h r skrivit en bok om kvinnoförtryck i den västerländska kulturen. Jag har börjat läsa den och är mycket imponerad.

Jag har fortfarande inte fått boken om Astra, en finlandssvensk feministisk tidskrift, som ger ut på Förlaget. Denna framtid är vår är på väg till mig och den ser jag också oerhört mycket fram emot!

Snart ska jag gå och lägga mig och läsa och då blir dagen också lite feministisk för min del. Annars hade det varit idel fail. Det började med att jag missade att sätta på mig min fantastiska tischa. Gick vidare med att få höra att dagen minsann är till för att hylla alla fantastiska kvinnor och löneskillnader kan vi prata om imorgon. Slutligen hamnade jag i en debatt med feministisk snubbe på twitter som tyckte det var askul att driva med kvinnor som inte vill höra grattis idag. Lajksen på hans till en början arroganta försvar trillar in än. Dubbelfail.

Men en fantastisk behållning av dagen är att inse (fast jag redan visste det) att jag jobbar med fantastiska feminister som är lika hängivna som jag. Ni vet vilka ni är!

Recension: Novellix (red); Fyra noveller om kärlek; 2017

Fyra noveller om kärlekJag har läst en kärleksbox från Novellix. Fyra noveller om kärlek är skrivna av Virginia Woolf, Mary Shelly, Oscar Wilde och Lev Tolstoj. Trots att två av författarna är män så recenserar jag den i sin helhet. En av novellerna skriven av en man passar bra in i mitt tema om mansrollen.

Virginia Woolfs Arvet (1944) handlade om en man som fått ut ett stort arv efter sin döda fru. Istället för njutningen av det oväntade arvet får han en sanning han gärna hade klarat sig utan.

Mary Shellys Kärleksprövningen (1835) handlar om en kvinna som inte får sin älskare förrän hon visat hans far att hon kan vänta på sin älskade i ett år. Hon klarar det, men tyvärr visar inte sonen samma lojalitet mot sin käresta.

Oscar Wildes Näktergalen och rosen (1888) handlar om en student som vill dansa med en flicka, men kan bara göra det om han ger henne en ros. En näktergal hjälper honom med rosen, men det blir ändå inte som han tänkt sig. Boken innehåller även novellen Lady Alroy (1887) om en kvinna som bär på en hemlighet.

Lev Tolstojs Efter balen (1911) handlar om ett triangeldrama och det ska ha varit en symbol för mänsklig råhet.

Det är inga lyckliga historier där män och kvinnor får varandra. Den mest feministiska och den med det absolut bästa slutet är Mary Shellys Kärleksprövningen. Den slutar lyckligt, men inte på det sätt som man som läsare önskade sig från början. Woolfs novell Arvet slutar långtifrån lyckligt, men ändå rätt på något sätt.

Wildes kärlekshistoria framställde inte precis kvinnan i god dager, men samtidigt så är det en intressant historia om en trånande mannen som ville göra allt för att få den kvinna han ville ha, men som totaldissade honom sen. Den fick i alla fall mig att tänka på mansrollen och kritik mot den. Med tanke å Wildes sexuella läggning är det väl inte helt otänkbart att han tänkte i de banorna.

Trots att jag ofta vill ha lyckliga kärlekshistorier så älskade jag den här novellasken! Det var feministiskt, samhällskritiskt och härliga vändningar. Det var också en bra komponerad ask med noveller som kompletterade varandra och passade väl ihop. En underbar tolkning av kärlekstemat!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Kulturkollo gör en chicklit-kanon

You had me at hello

Denna vecka är chicklit tema på Kulturkollo och veckans utmaning är att nominera till en chicklit-kanon. Jag hoppas att få en lista med en massa härliga böcker som jag inte har läst. Ibland vill jag läsa chicklit och då vill jag inte läsa fortsättningen Det lilla bageriet på strandpromenaden. Jag vill ha något bättre!

En bra chicklit är romantisk och feministisk. Det ska vara smarta kvinnor och bra män med goda värderingar. Samtidigt ska den bygga upp en härlig kärleksintrig som inte känns krystad och som inte bara handlar om att en kvinna vill ”bli gift”.

Mina bidrag

Vattenmelonen av Marian Keyes: En kritig klassiker och väl lite av den första i sitt slag. Den kom året före Bridget Jones dagbok.

Sista chansen av Marian Keyes: Keyes är ju något av dåtidens chicklit-drottning och Vattenmelonen var först, men Sista chansen är bäst.

Bridget Jones dagbok av Helen Fielding: En klassiker. Den är självskriven.

You had me at hello av Mhairi McFarlane: Den bästa chicklit jag har läst på senare år.

Finns det en, finns det flera av Mhairi McFarlane: I brist på andra bra chicklit jag läst tar jag även med McFarlanes näst bästa.

49 ambassadörer: Böcker som ska få oss att förstå deras länder

Ambassadörsböcker

100 ambassadörer tunt om i världen fick frågan om vilken bok som skulle kunna hjälpa oss att förstå deras länder bättre. Ett fantastiskt initiativ tycker jag och blev otroligt glad när jag fick pressmeddelandet från den nederländska resebyrån Travelbird, som gjort undersökningen. 49 ambassadörer svarade och det är en ganska stor bredd, men många är från samma land. Från Norge och Sverige har en ambassadör svarat och från Österrike fem.

Jag skulle här länka till hela listan, men det verkar inte som om den har publicerats någonstans. Här finns en lista på andra svar från samma undersökning. Och här finns samma text på svenska.

Jag ägnade mig såklart åt att räkna hur många som rekommenderat en kvinnlig författare. Det var, inte helt överraskande, mycket få.

Den svenska ambassadören i Danmark, Fredrik Jörgenssen, rekommenderade hela fem böcker och av dem var två skrivna av kvinnor; Pippi Långstrump (Astrid Lindgren) och Nils Holgersson (Selma Lagerlöf). Han sticker ut lite eftersom han nämnt flera böcker och jag kan inte låta bli att skratta åt kombinationen. Förutom de två nämnda har han även med Ett drömspel (August Strindberg), Rid i Natt (Vilhelm Moberg) och Jag är Zlatan (!).

Böckerna skrivna av kvinnor

Förutom den svenska ambassadören i Danmark hade följande rekommenderat kvinnor:

  • Costa Ricas ambassadör i USA, Román Macaya, rekommenderar Stories of my Aunt Panchita av Carmen Lyra.
  • Danmarks ambassadör i Finland, Jetter Nordam, rekommenderar Den afrikanska farmen av Karen Blixen.
  • Finlands ambassadör i Norge, Erik Lundberg, rekommenderar Trollvinter av Tove Jansson.
  • Kroatiens ambassadör i Egypten, Tomislav Bošnjak, rekommenderar The Witch of Grič av Marija Zagorka.
  • Mexikos ambassadör i Sverige, Agustín Gasca Pliego, rekommenderar Kärlek het som chili av Laura Esquivel.

Jag har såklart kollat upp alla böcker och det verkar som om Costa Ricas och Kroatiens författare inte finns tillgängliga på engelska. Trollvinter, som är en bok om Mumintrollen, har jag sagt att jag ska läsa så det är på gång. Karen Blixen har jag tänkt att läsa så länge och Kärlek het som chili känner jag ju till, så de två böckerna skrivs upp på att-läsa-listan!

Andra spännande böcker

Bland andra intressanta svar fanns en israelisk ambassadör som rekommenderar Gamla Testamentet. Detta ska stå i kontrast mot en nederländsk kollega som nämnde barnboken Miffy. Den är nog få känner till att den är från just Nederländerna och jag vet inte om den säger så mycket om landet.

Tre ambassadörer från Malta rekommenderar samma bok, The Kappillan of Malta av Nicholas Monsarra, och det finns väl kanske inte så mycket att välja på. Det var flera andra som valde samma, från Argentina och Colombia bland annat.

En österrikisk ambassadör valde Tobakshandlaren av Robert Seethaler som getts ut på svenska på Thorén och Lindskog, ett av mina favoritförlag just för att de ger ut tyskspråkig litteratur. Boken står oläst i min hylla och det måste jag såklart ändra på!