Utmaning 2023: Omläsning av favoriter

Shelfie maj 2021

Så många böcker, så litet tid. Vem har tid till att läsa om böcker? Jag är inte en person som läser böcker igen och igen, men såklart händer det att jag läser om en bok. Böcker som varit favoriter vill jag ibland se om de håller än idag. Nu tänkte jag att 2024 ska bli året då jag kör några omläsningar, eller minst tre för att vara mer specifik.

De titlar som jag tänkt på att läsa om är för det första Elefantens öga av Inger Alfvén, som jag älskade när jag läste den i trean på gymnasiet. Jag skrev en analys om den och håll ett föredrag, minns jag. Sedan har jag aldrig läst om den.

Jag vill också läsa om Purpurfärgen av Alice Walker, men på originalspråk den här gången. The color purple står i bokhyllan, inhandlad för många år sedan för exakt det syftet. Nu borde jag få tummen ur.

Jag läser då och då om Mhairi McFarlanes fina feelgoodromaner och där kanske det finns någon mer jag vill ta tag i igen. Eller så läser jag någon annan kärleksroman som fastnat. Ibland behöver jag något riktigt romantiskt och finns det inget bra nytt, går det bra med något gammalt.

Tre böcker och det kanske inte blir de ovan, även om jag hoppas att jag läser de två förstnämnda. Allt räknas utom böcker jag läst för ena barnet och som nu läses för det andra. Isåfall blir det för lätt då de just nu gillar samma böcker och där jag har åkt på att läsa dem i båda fallen. Det ska vara böcker som jag vill läsa om för mitt höga nöjes skull.

10 veckor i januari med axelfraktur – januarisummering 2024

Kungsberget med skadad axel

Jag och barnen på Kungsberget och här åker jag med skadad axel. Januari 2024.

Januari började fint med skidåkning på Kungsberget. Sedan gick det snabbt utför, om man får dra ett pappaskämt. Jag föll illa i en backe och drog på mig en axelfraktur. Det är en ganska stor spricka för att vara en liten, för att citera en läkare som tittat på mina röntgenplåtar. Operation var lyckligtvis inte nödvändigt och innan en sjukgymnast ens haft tid, börjar jag bli mycket rörligare.

Jag bestämde mig för att 2024 skulle vara året då jag tränar varje dag. Minsta möjliga tärning är en kvarts rehab-träning och det har varit det jag ägnat den mesta tiden åt. Tack vare det, antar jag, har jag nu kunnat köra ett och annat mer normalt träningspass. Jag kan dock inte göra armhävningar eller lattja med kettlebells. Det är ärligt talat mer jag inte kan göra än kan göra, men det går framåt.

Nu är det äntligen februari efter tio långa veckor och till på köpet härliga plusgrader. Dock är det februari, årets kallaste månad, och snö och minusgrader kommer givetvis tillbaka. Jag försöker att inte tänka på slutet av mars förra året då snön låg tjock på gatorna. Vintern kom så tidigt förra året att jag är mer än trött på kylan.

Min läsning

På jobbet fick jag en rivstart 2024 och nästan allt som har med bloggen att göra har kommit i skymundan. jag har recenserat lite böcker och redovisat någon utmaning, men jag har varken haft kraft eller fantasi att hitta på nya utmaningar. Som vanligt ska jag läsa 40 länder per år, men i övrigt får tiden utvisa om det blir några fler utmaningar. Läsmålet för året är satt till 120 böcker och jag ligger lite efter redan nu, men det oroar mig inte det minsta.

Läsa jorden runt: Jag ska läsa från 40 länder och läste från fem länder i januari, vilket är lite lite, men lågt hängande frukter som Sverige och USA är inte med, så det ordnar nog upp sig snart. Länder lästa från i januari:

  • Australien
  • Finland
  • Norge
  • Storbritannien
  • Island

Norge på norska: Den avslutade jag och redovisade för här.

Bokcirkel: Vi har bokcirklat om Hemkomsten av Kate Morton från Australien i januari och nästa bok är Senseis portfölj av Hiromi Kawakami från Japan.

Recension: Morton, Kate; Hemkomsten; 2023

HemkomstenÅrets första träff med bokcirkeln Läsa jorden runt ska handla om Kate Mortons Hemkomsten. Kate Morton är från Australien och boken utspelar sig också där. Vi valde något lite mer lättsamt efter några, i gruppens tycke, lite knepigare böcker. Hemkomsten kom ut på svenska på Forum 2023 och jag lyssnade på den på Storytel, inläst av Katarina Ewerlöf.

Det är julafton 1959 i det lilla australiensiska samhället Tambilla. En fruktansvärd händelse skakar om hela samhället. En hel familj hittas dödad vid en flodstrand och trots polisinsatser, klaras mordet aldrig upp. eller var det ens mord? I nutid kommer Jess tillbaka till Sidney eftersom hennes mormor blivit sjuk. Hon kommer då historien på spåren och inser att de leder henne till hennes egen familj.

Hemkomsten är både en deckare och en relationsroman där vi genom det gamla mordfallet får följa Jess tillbaka genom hennes egen uppväxt. Hon har växt upp med sin mormor och har nästan ingen kontakt med sin mamma alls. Dessutom finns varken pappa eller morfar med i bilden. När mamman och hon möts igen i Sidney, börjar vi läsare förstå att allt inte är så enkelt, som de historia vi fått presenterad genom Jess ögon.

Jag tyckte att det var en spännande och lättläst bok, men att det fanns lite för många delar som inte kändes trovärdiga. Jag köpte helt enkelt inte stora delar av den, till exempel varför mor och dotter tappat kontakten och att alla män och fäder hade lyckats manövrerats ut ur historien. Hur kan en 40-årig kvinna inte velat veta vem som var hennes pappa?

Den typen av frågeställningar hade vi uppe på diskussionen om boken. Vi kunde nästan enas om att den var lite för lång och att författaren verkat fylla ut sina sidor, mer än jobbat på dess innehåll. Nu har jag hört att Kate Morton är en mycket bra författare för sin genre och att hon kanske tappat det lite på slutet. Jag ska därför ge henne en andra chans och ta en tidigare bok.

Utmaning: Norge på norska

Rådhuset i Oslo och familjen

Rådhuset i Oslo och familjen som poserar. Juli 2023.

Jag brukar vilja läsa böcker från det land jag ska åka på semester till, men när vi skulle till till Oslo förra sommaren, bestämde jag mig istället för att köpa böcker där och läsa sedan. Utmaningen kallade jag Norge på norska. Det blev dock inte bokhandlar besökta under vår enormt intensiva helg i Oslo, men skam den som ger upp en utmaning. Det går att få tag på böcker på norska i Sverige också.

Jag beställde två böcker på Adlibris, en digitalt till min Kindle och en lånade jag på biblioteket. Såklart var det prioriterat att läsa 2023 års nobelpristagare Jon Fosse på norska efter han han tillkännagivits i oktober. I och med att han skriver på nynorsk, täckte jag inte båda de norska skriftspråken i utmaningen.

Jag tycker verkligen om att läsa på norska och motståndet är litet. Därför är det oerhört tråkigt för mig att norska Storytel inte finns tillgängligt i Sverige, såsom engelska, danska och tyska (som jag också vill läsa och lyssna på). Jag ska försöka ha mer span på norska böcker och försöka att låna det som finns på bibblan och kanske köpa lite elektroniska böcker. Att köpa norska fysiska böcker är tyvärr inte ekonomiskt försvarbart om det sker i för stora mängder.

Det jag läste

Bokmål

Jeg er egentlig ikke sånn av Marie Aubert

Albertine av Christian Krohg

Vinternoveller av Ingvild H Rishøi 

Nynorsk

Hav av Jon Fosse

Recension: Krohg, Christian; Albertine; 1886

AlbertineI somras i Oslo såg jag en tavla jag fastnade för på Nasjonalmuseet. Det var Albertine i polisläkarens väntrum av  Christian Krohg (se nedan). Jag blev såklart intresserad när jag insåg att det även fanns en bok, för Krohg är inte bara konstnär, han är även journalist och författare. Jag hittade Albertine elektroniskt på norska på Amazon och slog till. Boken är från 1886.

Albertine lever i en extremt fattig familj i närheten av Karl Johan i Oslo och försörjer sig med hjälp av små sömnadsarbeten. Det går knappt runt. När hennes syster Oline ska gifta sig blir hon förundrad, eftersom systern har ett förflutet som prosituterad. Det är en väl respekterad man och Oline kommer att få det bättre i äktenskapet. Albertines liv förändras när hon blir våldtagen av polisläkaren Winter och därmed inte längre är en fin flicka. Hon går då i systerns fotspår. För Albertine kommer det dock inte att gå lika bra.

Albertine var kanske inte den mest spännande bok jag har läst, men intressant och den påminde lite om samtida författare i Norge och Sverige. på 1880-talet fanns det många radikala röster i Skandinavien som ifrågasatte rådande ideal. Det var tex en debatt om sex före äktenskapet där Bjørnstjerne Bjørnson slog mot moralismen att det bara gällde kvinnor i En handske. Liknande inställning hade Ann-Chrlotte Leffler och Alfhild Agrell. August Strindberg däremot, tyckte att alla kunde få ha sexuella erfarenheter innan de gifte sig.

I Albertine är ämnet prostitution som också var hett vid den här tiden. Som konstverket visar, lyfter Christian Krohg bland annat fram det förnedrande i de läkarbesök som de prostituerade var tvungna att göra för att inte sprida sjukdomar. De män som gick till prostituerade behövde inte gå igenom samma förnedrande procedur.

Boken var kontroversiell och beslagtogs av polis när den gavs ut. Det stoppade inte Christian Krohg från att ta prostituerade kvinnor i försvar. Året efter boken kom ut, målade han tavlan Albertine i polisläkarens väntrum.

Albertine i polisläkarens väntrum

Recension: Rishøi, Ingvild H; Vinternoveller; 2014

VinternovellerJag har hört så mycket bra om Ingvild H Rishøi och hennes böcker, kanske mest bra om Vinternoveller. Jag bestämde mig för att läsa den på norska och eftersom jag aldrig hann att handla i Oslo i somras, beställde jag den på Adlibris. Jag hann aldrig lyssna på författaren på bokmässan, men jag fick hennes autograf i min norska bok.

Tre noveller, vinter och tre ögonblick ur olika människors liv. En har inte råd att ta bussen och hennes dotter kissar på sig. En annan ska köpa en kudde till sin son. Det kärleksfulla berättelser med människor som på olika sätt har det tufft, som huvudpersoner. Kanske berörde det mig mest, den unga mamman som gick till HM för att köpa nya trosor till den blöta flickan, men väl i provhytten inser att hon inte har råd.

Jag tyckte att det var fina noveller och jag förstår att Ingvild H Rishøi är en hyllad författare. jag tyckte att hennes stil lite påminde om Marie Aubert, bara lite mer kärleksfull. Marie Aubert har mer osympatiska personer i sina böcker och här var det lite mer snällt, även om det inte var rakt igenom trevlig människor. Jag gillar Marie Aubert mycket och nu ska jag även läsa mer av Ingvild H Rishøi.

Nyårslistor 2023: Årets bästa kulturupplevelser

Eiffeltornet

Igår presenterade jag 2023 års bästa böcker. Nu är det dags för de bästa kulturupplevelserna. Kulturåret 2023 präglas av två resor, Paris och Oslo och där konsumerades mycket kultur. Mina barn är nu tillräckligt stora för att uppskatta både konst och museum och det är så fantastiskt att jag nästan inte kan hantera det. Någonting gjorde vi rätt i vår uppfostran!

I Marais

Marais: Den underbara stadsdelen i Paris besökte vi flera gånger under få långweekend i Paris. Vi promenerade, vi hängde på uteserveringar (när vädret tillät) och åt gott. Dessutom handlade vi julpynt – och inte att förglömma, vi blev attackerade av tårgas mitt i ett polisingripande mot en demonstration. Allt var kanske inte roligt där och då, men vi skapade minnen för livet.

Edward Munch på Nasjonalgalleriet

Munchmuseet: Äntligen fick jag se det nya museet över en av mina absoluta favoritkonstnärer! Jag har varit flera gånger på Munchmuseet där där låg förut, i en förort till Oslo. Nu är det ett storslaget, fantastiskt museum och barnen sa imponerat ”har samma person målat allt detta?”. Vi kompletterade besöket med ett besök på Nasjonalmuseet, där flera originalmålningarna finns. Alla tavlor är såklart original, men Edward Munch målade ofta flera versioner av varje verk. Bilden ovan är från Najsonalmuseet.

Jag och Abdellah Taïa

Bokmässan: Självklart är bokmässan en av årets kulturella höjdpunkter. förra årets bokmässa avbröts tyvärr i förtid för att jag blev sjuk. Jag han dock träffa Abdellah Taïa, får en signerad bok av Ingvild H Rishøi och prata strunt och vettigheter med mina underbara bokbloggarkollegor.

Guidad tur på Louvren

Louvren: Det var inget optimalt besök och jag fick inte se min favorittavla Magdalena med nattlampan, men det var ändå bra. Hugo ville se Mona Lisa och att se hans blick när han fick det var oslagbart. Sedan var det spännande att få en guidning genom museet av en entusiastisk konststudent och jag fick uppleva saker på museet jag inte fått uppleva innan.

Eurovisiontrofén

Eurovisiontrofén

Eurovision-intervjuer: I mitt nya jobb som journalist har oändliga möjligheter möjligheter öppnat sig. en personlig höjdpunkt under året var när jag skrev en artikel om Eurovision och intervjuade både den svenska schlagerlegendaren Svante Stockselius och den australiensiska schlagerexperten och schlagerforskaren Dean Vuletic.

Nyårslistor 2023: Årets bästa böcker

Det har varit en sjukt hektisk start på 2024. På jobbet har vi lanserat en ny webb och gjort om vår veckoutgivning till en daglig utgivning på nätet. Samtidigt har jag gjort det med skadad axel och ständiga besök på röntgen och ortoped (den sistnämnda så långt bort från mitt hem man kan komma i Stockholm, kändes det som). Det blev alltså inga nyårslistor. Men de kommer nu!

Här kommer mina tio främsta läsupplevelser. jag har rensat för helt fantastiska handböcker, som mest är fantastiska för att de bekräftar mina åsikter och inte är en läsupplevelse i egentlig mening. Jag har även rensat för omläsningar. Jag presenterar dem rangordnade, men i grupper eftersom det såklart är lite flytande.

Zatopek av Jan Novák och Jaromir 99 (Tjeckien)

Tiken av Pilar Quintana (Colombia)

Jugoslavien, mitt hemland av Goran Vojnovic (Slovenien)

 

Framtidens arab 6 av Riad Satouff (Frankrike)

Där askan blommar av Nguyễn Phan Quế Mai (Vietnam)

Putins Ryssland av Darryl Cunningham (Storbritannien)

 

Fri av Lea Ypi (Albanien)

Din Margot av Meri Valkama (Finland)

Trilogin av Jon Fosse (Norge)

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av Herta Müller (Rumänien)

 

Recension. Mäki, Merja; Innan fåglarna vänder åter; 2023

Innan fåglarna vänder återMerja Mäki är en finsk författare som debuterat med romanen Innan fåglarna vänder åter, om de människor i finska Karelen som tvingades evakueras 1940. Boken kom på svenska i höstas på Historiska Media och jag lyssnade på den på Storytel, inläst av finlandssvenska Stina Ekblad. Den här texten är en omarbetad text av den jag skrev för tidningen NU.

Alli är en ung kvinna som växer upp på en ö i Ladoga i finska Karelen. Hon drömmer om att bli fiskare som sin far och vet att hon inte vill leva sitt liv enbart som mor och maka. När boken börjar är det 1940 och Allis familj inser att freden med Sovjetunionen innebär att de tvingas flytta från sitt älskade hem. De evakueras till faderns släkt i Österbotten.

Från att ha levt på Ladogas stränder med havet ständigt närvarande, tvingas de nu leva i ett flackt landskap där det enda vattnet är smutsiga åar. Alli längtar hem. Men livet tvingar henne att ta ansvar när hennes gravida svägerska blir svårt sjuk. Hennes relation till svägerskan var först frostigt, då Alli upplevde att svägerskan tog hennes plats, men blev bättre med tiden. Svägerskan hjälper henne att förstå sitt eget värde.

Alli tvingas fly från sina hemtrakter och hon kan inte återvända, ens om hon skulle vilja. I Österbotten tänker många att människor från Karelen är precis som ryssar från Sovjetunionen och dem tycker man ju inte om. Alli får uppleva ett enormt utanförskap vart hon än kommer. Hon är dessutom grekisk ortodoxt troende när alla andra är lutheraner och hon har lärt sig läkekonst med örter, som alla andra tycker är hokus pokus.

Jag visste inte så mycket om Karelens historia innan jag läste boken och det är en del av historien som vi borde prata mer om. I en tid där många tvingas fly från sina hem runt om i världen, är det fint och nyttigt att påminnas om att det hänt människor mycket närmre oss, inte så långt tillbaka i tiden.

Hela boken präglas av längtan över att få återvända hem och vi som sitter med historieböckerna i handen vet att Alli inte kommer att få leva resten av sitt liv i Karelen. Vi vet att hon kommer att tvingas anpassa sig till ett liv i Finland på rätt sida gränsen. Men det vet inte Alli och det smärtar mig som läsare att följa henne.

Innan fåglarna vänder åter är trots det allvarsamma temat och trots många skildringar om flykt, såriga hälar och iskyla, inte en tung och alltigenom sorglig bok. Det finns hopp och Alli kommer snart att finna nya mål i livet och hon behöver också själv bestämma sig för hur hon ska förhålla sig till den dåliga relationen hon har med sin mamma. Boken handlar också om relationer och att bryta sig loss från gamla mönster och strukturer.

Det är en mycket feministiskt inriktad bok, då det stora temat är att klara sig själv och inte vara beroende av någon man. Alli drömmer dessutom om det mycket manliga yrket fiskare. Nu kommer hennes dröm inte att kunna uppfyllas, men hon kommer att få många ny drömmar, både realistiska och orealistiska.

Det är en helt fantastisk debutbok som lär oss något om den finska historien och dessutom fokuserar på kvinnor. Merja Mäki är född 1983 och har själv rötterna i Karelen. Hon har studerat i finsk historia och särskilt finska vinterkriget och att studierna har lett henne till att skriva denna fina roman, tackar jag henne för.

Recension: Olerot, Ann; Jag är en fuckin’ queen; 2023

Jag är en fuckin' queenJag och Hugo har blivit oerhört förtjusta i Ann Olerots böcker om Felicia som har det lite tufft både hemma och i skolan. Jag är en fuckin’ queen är den tredje boken i serien och den är utgiven på Ordaglaget. Jag och Hugo har läst denna, precis som de andra i serien, tillsammans eftersom det finns mycket viktiga frågor att prata om.

En svimningslek sprider sig på sociala medier och Felicia är givetvis bra på leken. Rektorn kallar in Felicia och ber henne få ett slut på lekarna, då de kan sluta illa. Hon vill att hon ger förslag på hur skolan kan förbättras, men Felicia ä tveksam. Hon vill inte hamna i något töntfack. När hon ser en yngre pojke bli mobbad i skolan tar hon honom i försvar. efter det börjar hon så småningom förstå att hon är en förebild för många.

Den stora handlingen i boken är att Felicia och hennes kompisar från en ny vän, som verkar vara villig att sälja knark för den ökända Sillen. Det blir en dramatisk och farligt äventyr att hjälpa henne. Samtidigt är hennes hemmaförhållanden hemska. Mammans pojkvän Henrik äter upp all mat i kylen och har alltid massa kompisar över när mamman jobbar kväll.

Jag var från början rädd att Felicia, som brukar utsätta sig själv för extrema risker, skulle dra kvävningsleken lite för långt, men den här boken har en lite annan inrikting. Det kändes bra, i alla fall för mig som vuxen läsare, att det varierar lite. I fokus står som vanligt Felicia och hennes situation, även om vi mest från glimtar ur den. Det går att lägga ihop ett plus ett och får den ganska hemska bilden av hennes hemförhållanden. något som även rektorn har förstått, då Felicia kommer på henne med att skicka in en orosanmälan.

Jag började också fundera på om Felicia har ADHD och jag och Hugo diskuterade det mycket under läsningens gång, då han själv har ADD. hon har många drag som liknar hans, men samtidigt också många som är väsensskilda och det var spännande att diskutera vad han tyckte och tänkte.