Dec 22

Lucka 22: Sydkorea – Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin

Ta hand om min mor

Från Sydkorea kommer boken Ta hand om min mor av Kyung-Sook Shin. En mor kan ta hand om fyra barn, hur fattig hon än är, men kan fyra barn ta hand om en mor när de är rika och framgångsrika?

En gammal kvinna försvinner på tunnelbanan i Seoul. Hon kommer från den koreanska landsbygden. Hennes barn bor i stan. Vi får läsa om hur hon levt sitt liv och varför hon befinner sig där hon gör. Hennes barn lever alla moderna liv i storstaden, ett stället där det tog lång tid innan mamman satte sin fot.

Ta hand om min mor är en bok om kvinnors levnadsvillkor i Sydkorea och hur de har förändrats enormt på bara en generation. Boken är skriven ur olika perspektiv och bygger skickligt upp en bra dramaturgi om den förvunna modern. Jag tycker att den är mycket bra och temat och den litterära kvaliteten för att den mycket väl skulle kunna komma i fråga för en feministisk kanon.

Dec 21

Feministbrud på kulturjakt i Tallinn

Min man fyllde förra veckan 40 år. Till skillnad från sin extroverta fru som tar alla chanser till fest, ville han bara vara med familjen. Bra restaurang och inte sova hemma och barnen med, var kraven. Jag sa på ett tidigt stadium att det bara är en kryssning som kan uppfylla samtliga önskemål. Ingen vill gå på finrestaurang i London med två små ungar som inte kan sitta still och tanken på att behöva släpa på en liten i overall i vagn i tunnelbanan kändes inte heller lockande. Han lät sig tillslut övertalas och vi betalade 3000 för en svit på Tallinks Baltic Queen och är så nöjda! Det finns ju en viss förståelse för barn som stör på en kryssningsbåt.

Tyvärr var besöket i Tallinn inte lika bra som det skulle kunnat vara. Extrem kort sightseeing i Gamla stan för att den ena gnällde och den andra skrek. Sedan lyxlunch med en sovande och en lekande i ett lekrum (fantastiskt!) och slutligen en paniktur till gallerian Viiru för att den sovande arga dottern, som nu vaknat, skulle få i sig lite mat. Det var det. Min vän jag har i Tallinn verkar alltid ha tenta när vi är där så nästa gång måste vi verkligen samköra våra kalendrar!

Det om det, en liten kulturjakt ska jag väl lyckas skrapa ihop av resan. Håll till godo!

Min familj på Rådhusplatsen i Tallinn

Gamla stan och julmarknad i år igen. Och köpa muminvantar i år igen. Nu var det jag och Selma som ekiperades, förra året fick Hugo muminvantar. Sedan köpte jag och Hugo några fina julgranspynt i en bod.

Ullvantar och Lindex i Tallinn

Nya vantar från en gammaldags julmarknad och jag poserar framför Lindex, som kommit till Tallinn. Gammalt möter nytt. Så ser det ut i Tallinn och nu är det en modern europeisk stad till skillnad från första gången jag var där (1998). Som tur är så är vantarna maskinstickade och inte handstickade. Jag hade skämts över att köpa handstickade vantar för 18 euro.

Medeltida inslag i modern galleria i Tallinn

Jag älskar sånt här! En modern galleria har tagit tillvara gamla fynd som hittats. Det ger en känsla av den miljön och den historia som finns där affärerna ligger.

Toalett på Rataskaevu 16 i Tallinn

Ett till ställe som tagit vara på omgivningarna, restaurang Rataskaevu 16 i Gamla Stan. Spejsig toa med glasgolv och en trappa ner mot underjorden. Dessutom en gammal fjärilssamling från Sovjettiden. Restaurangen är systerställe till där vi var och åt förra året och inredningen är, liksom där, retro från den gamla tiden. Det känns absolut inte kitschigt eller att glorifiera en hemsk diktatur. Det känns mer som ett kärleksfull hyllning till den historia och kultur staden och dess invånare har. Det är fantastiskt att det går att göra Sovjet-retroställen utan att behöva driva med sig själv.

Dec 21

Lucka 21: Sydafrika – Kvinna i Soweto av Ellen Kuzwayo

Kvinna i Soweto

Ellen Kuzwayo var politiker och kvinnorättsaktivist i Sydafrika. Hon blev känd för omvärlden med sin självbiografi Kvinna i Soweto som kom 1985.

Under apartheid var svarta kvinnor inte ens myndiga, men det var kvinnorna som gjorde otroligt mycket för att få till förändringar. Själv har Kuzwayo suttit i fängelse för sin politiska kamp. Om detta och mycket mer från förtrycket mot svarta i Sydafrika berättar honom om i Kvinna i Soweto.

Ellen Kuzwayo var en förebild och trots att hon levt som svart kvinna tog hon sig hela vägen in i Sydafrikas parlament, men det var förstås efter att den hör boken kommit ut, Jag tycker att hennes berättelse absolut skulle kunna platsa i en feministisk kanon.

Dec 20

Lucka 20: Spanien – Kvinnodramerna av Federico García Lorca

Kvinnodramerna

Då kommer vi till den första (och faktiskt enda) mannen i den här kalendern. Federico García Lorca var en homosexuell dramatiker från Spanien som mördades under Franco. Han har skrivit fantastiska feministiska dramer, Kvinnodramerna.

BlodsbröllopYerma och Bernardas hus är de tre dramerna som volymen innehåller. Blodsbröllop tar upp att kvinnor inte har makt över sina äktenskap. Yerma har delvis samma tema, men här är tas det upp att en barnlös kvinna inte är någon. Bernardas hus handlar om att kvinnor inte får välja den de vill gifta sig med. Alla slutar brutalt.

Att jag väljer att ta med hela samlingen med tre dramer och inte väljer ett är helt enkelt att jag inte kan välja. Alla tre dramerna skulle mycket väl platsa i en feministisk kanon, även om författaren var man.

Dec 19

Lucka 19: Portugal – Nya portugisiska brev av Tres Marias

Novas Cartas Portuguesas

När jag utmanade mig själv att läsa böcker från alla EU-länder för några år sedan var nog Nya portugisiska brev det största fyndet. Det skulle kunna kallas ett feministiskt konstverk från 1975 och skrevs av tre i hemlandet berömda Marior, Maria Teresa Horta, Maria Isabel Barreno och Maria Velho da Costa. De kom att kallas Tres Marias.

Nya portugisiska brev, som på svenska även kallas De tre Mariornas bok, bygger på de brev som det sägs att nunnan Mariana skickade till sin älskade franska soldat. Boken är full med olika brev som tar upp politiska frågor som är viktiga för kvinnor och för jämställdhet. Det är ingen sammanhängande berättelser och har därför setts mer som ett konstverk än en roman. Att boken aldrig blev en vida spridd feministisk bibel har sagts bero på att den är lite svår.

Nya portugisiska brev blev anmäld för att vara pornografisk. En seglivad rättegång togs vid, men domen – som kom efter revolutionen – slog fast att det inte var något omoraliskt med den. Jag tycker att det är synd att den är så bortglömd och jag skulle gärna diskutera boken med andra som läst den och jag tror absolut att fler skulle hålla med mig om att den platsar i en feministisk kanon.

Dec 18

Recension: Dahlgren, Helena; Orkidépojken; 2017

OrkidépojkenHelena Dahlgren älskar Twin Peaks och jag har följt henne länge i sociala medier. Det var därför otroligt roligt att läsa hennes debutroman Orkidépojken (Lava förlag) som är en slags modern Twin Peakshistoria i Tyresötappning. När ni läser recensionen så måste ni ha i bakhuvudet att jag känner Helena.

Hanna och Zeb lever i nästan i symbios. De är vänner, men någonstans vill Hanna ha mer. Hon vet att hon som kvinna är hon ointressant för Zeb. De lever livet sommaren innan de ska åka i väg till London. De festar, tittar på Twin Peaks och läser en blogg som kallas Orkidépojken. Vi förstår att en katastrof kommer att inträffa och att det har med Hannas barndomskompis Lina Palmgren att göra (jämför hon som dör i Twin Peaks som heter Laura Palmer). Allt hänger på något underligt vis ihop.

Den här boken var spännande och mot slutet så spännande att jag sträckläste den. Jag har sett Twin Peaks för att min man mer eller mindre tvingat mig och jag kände inte hajpen när den gick (trots att jag var tillräckligt gammal!). Jag tror inte att det egentligen spelar någon roll om man sett serien eller inte, man kan ha stor behållning av boken ändå. Men för alla Twin Peaks-nostalgiker är det såklart ett extra plus.

Jag tyckte mycket om boken, men som så ofta när jag läser kortromaner så tyckte jag att den var lite för kort. Jag tyckte den slutade lite abrupt. Jag ville ha mer! Den var ändå bra,  både spännande härligt annorlunda.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Bibliotekskatten, Hyllan, Kulturkollo, Johannas Deckarhörna

Dec 18

Lucka 18: Polen – The Romance of Teresa Hennert av Zofia Nałkowska

The Romance of Teresa Hennert

En bok som är mycket spännande i feministiskt sammanhang är The Romance of Teresa Hennert av den polska feministen och författaren Zofia Nałkowska från 1923. Det mest spännande med boken är slutet, vilket jag kommer att skriva om i sista stycket. Läs inte vidare om du tycker att du inte vill ha den spoilern.

Zofia Nałkowska var en framstående feminist i polen och kvinnoemancipation finns med i många av hennes böcker. Hon var politiskt engagerad och hon valdes in i Sejmen 1947. I The Romance of Teresa Hennert tar hon upp den känsliga ämnet utomäktenskapliga relationen för kvinnor.

The Romance of Teresa Hennert  är en bra och feministisk bok, men det som gör den så bra att jag skulle kunna tänka mig att lyfta in den i en feministisk kanon är slutet. Det finns stora likheter mellan Teresa Hennert och Leo Tolstojs Anna Karenina. Den stora skillnaden är slutet. Nałkowska  låter nämligen Teresa Hennert leva. Hon behöver inte straffas för sin utomäktenskapliga förbindelse med döden, såsom Anna Karenina fick göra.

Dec 17

Lucka 17: Mexiko – En bön för de stulna av Jennifer Clement

En bön för de stulna

En bok jag läst de senaste åren och som drabbade mig hårt var Jennifer Clements bok En bön för de stulna. Boken handlar om de flickor som stjäls för att vara sällskapsdamer – aka sexslavar – åt knarkmaffian.

Jennifer Clement är egentligen amerikan och därför är det med viss tvekan jag tar med den här boken under Mexico. Men Clement bor och är verksam i Mexiko och boken handlar om mexikanska kvinnor, så den får passera. Clement är feminist och jobbar för kvinnors rättigheter i Mexico. En bön för de stulna handlar om de byar där mammor väljer att göra sina döttrar fula för att knarkkungarna inte ska vara intresserade och där byns söner måste välja mellan fattigdom och att bli en del av maffian.

Det är ingen tvekan om att den litterära kvaliteten i boken, såväl som innehållet, passar sig bra i en feministisk kanon. Oavsett vilket land författaren kommer ifrån skulle den platsa.

Dec 16

På en strand i Sihanoukville – kapitel 19

Koh Chang

Hotellet man behövde passera om man bodde på White Sand Beach Resort på Koh Chang, Thailand.

Nu har jag kommit så långt att jag kan säga med säkerhet att detta är näst sista kapitlet i min följetong På en strand i Sihanoukville. Jag utfärdar härmed ett löfte om att ni ska få läsa sista delen innan årsskiftet! Resumé: Nina och Calle har återförenats i Singapore efter att Nina valde att stanna i Kuala Lumpur. Hon ändrade sig ganska snabbt och tog tåget till Singapore och Calle.

Kvällsnöjen i form av oändlig lyxshopping och dagsutflykter till andra världskriget-museum. Dyra drinkar, dyr öl och kort sagt oerhört dyra vanor. Calle höll sitt löfte att bjuda Nina så att hela hennes resebudget inte gick åt fanders. Hon köpte naturligtvis inga av de fina kläder hon provade. Men hon fick en topp som hon gick med på att Calle köpte i present. Hon älskade den. Den var cerise och det stod Singapore i paljetter på den. Eventuellt väldigt kitschig, men det hindrade inte Nina från att tänka på att hon skulle bära den tills paljetterna trillade av.

De hade inte hittat något mysigt ställe att hänga på kvällarna och en kväll testade det närliggande Clarke Quay. Boay Quay var ett ställe de varit på innan och det låg vid floden och var så ruffigt det gick att bli i Singapores rena och prydliga atmosfär. Närliggande Clarke Quay var om möjligt ännu mer plastigt och sterilt än resten av staden. Nina fick syn på en bar med rullstolar runt borden*. Inte för att det var ett ställe för funktionshindrade, utan för att det var roligt.

– Hö hö, sa hon irriterat och pekade för Calle.

Han himlade med ögonen och de vände på klacken och gick till Boat Quay. Där slog de sig ner på första bästa bar där det fanns plats. För till skillnad från stället på andra sidan gatan så var det fullt med folk på Boat Quay. Det satt inte en människa på stället med rullstolarna.

– Vi måste åka härifrån, sa Nina.

– Gillar du inte Singapore?

– Jo, men det är för dyrt och jag vill verkligen inte gå runt och leva på dig längre.

– Jag fattar.

Calle tittade på henne länge. Det var värme och kärlek i blicken.

– Jag är så glad att du kom hit, sa han. Ska vi dra till Koh Chang då?

– Ja, och så stannar vi där till jag måste tillbaka till Bangkok. Eller du stannar såklart längre.

– Nej, jag följer med till Bangkok och vinkar av dig på flygplatsen.

– Ok! Och då kan du räkna med att bli mött på Arlanda sen.

Koh Chang var lika vackert som det var välbehövligt. De hade hittat ett fint hotell som både var billigt och fräscht. De fick avstå pool, men Nina tyckte att det kunde kvitta. De bodde i en stuga på stranden med AC i rummet de sov. Det var varmt och klibbigt på toan, men det kunde hon ta. Havet bredde ut sig utanför stugans farstukvist och det kändes som att hon bara kunde sitta där i alla evighet och bara njuta. Hon satte sig där för att måla tånaglarna. Det kanske var oerhört fåfängt med tanke på deras numer ganska sunkiga kläder, men Nina ville upprätthålla någon form av normalitet. Målade tånaglar i sandaler var hennes form av normalitet just där och då.

Calle satte sig bredvid henne och la sin ena arm om henne. De satt tysta en stund och bara lyssnade på vågornas svall och tittade ut mot horisonten på solnedgången. Sedan vände han sitt ansikte mot henne och de kysstes. När de slutade tittade Calle Nina djupt i ögonen på nära håll och började:

– Nina jag…

Nina tittade på Calle som såg ut som att han förberedde något riktigt känslosamt. Hon drabbades av panik.

– Nej!

Hon vände bort huvudet.

– Vaddå nej?

Hon tittade ner i makten och sa med låg röst:

– Inga stora ord. Jag klarar inte det.

– Varför inte?

– För att om detta, som såklart är på riktigt, inte håller när vi kommer hem, så är alla yttrade stora ord något som skulle knäcka mig.

Calle tittade på henne en lång stund, sedan sa han.

– Jag kan inte påstå att jag förstår dig. Men jag respekterar det.

Han tog bort sin arm och de satt tysta.

De gick längs stranden för att hitta någonstans att äta. De gick båda barfota. En del av vägen behövde de vada i vatten för att ett hotell blockerade vägen till resten av stranden. De fick gå igenom hotellrestaurangens bar för att komma ut på andra sidan, men ibland var vattnet så högt att de ändå blev blöta om fötterna. Båda hade skoskav efter nyinköpta flipflop med fejkmärken. Eftersom allt ändå låg på stranden hoppade de skor helt och hållet. Hotellbarens golv kändes konstigt under deras bara fötter, men de struntade i det och satte sig ner och beställde en öl. Syrsorna spelade och havet brusade när vågorna sakta svepte in mot stranden. Vissa vågor var så höga att de plaskade mot byggnaden. De satt så högt upp att de inte fick några vågstänk på sig. Kall öl, Chang den här gången.  Calle tittade ner i ölen, sedan ut över havet och tillslut på ölen igen innan han öppnade munnen.

– Du behöver inte komma och hämta mig på Arlanda. Vi kan väl mötas upp senare istället?

Nina kände hur hjärtat bultade. Detta var inte riktigt den vänding han hade tänkt sig. Hon visste att det till stor det var hon som bromsade den blommande kärleken mellan dem, men ända sedan Singapore hade hon ändå trott att Calle stod ut med hennes små nycker och egenheter. Nu var hon inte lika säker längre. Vad menade han?

Nästa kapitel >

Tidigare kapitel

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Kapitel 6

Kapitel 7

Kapitel 8

Kapitel 9

Kapitel 10

Kapitel 11

Kapitel 12

Kapitel 13

Kapitel 14

Kapitel 15

Kapitel 16

Kapitel 17

Kapitel 18

Rullstolsbar i Singapore

*) Tyvärr är detta inte påhittat.

Dec 16

Lucka 16: Malaysia – Rismodern av Rani Manicka

Rismodern

En av de finaste och mest gedigna skildringar av ett asiatiskt land som jag har läst är Rismodern av Rani Manicka. Den sträcker sig över flera generationer kvinnor och skildrar Malaysias historia genom flera olika kvinnoöden.

Rani Manicka är en malaysisk författare, men hennes familj kommer från Sri Lanka och är tamiler. Hon tar avstamp från sitt ursprung i Rismodern där hon låter en tamilsk flicka giftas bort med en malaysisk man. Boken sträcker sig ända fram till 2001 och fram tills dess hinner det gå både bra och dåligt och bra igen för karaktärerna. Starkast intryck gör nog ändå andra världskriget och den japanska ockupationen.

Rismodern är ett fantastiskt kvinnohistoriskt verk som visar under vilka villkor kvinnor levde och hur orättvist de behandlats under årens gång. Jag tycker att boken absolut skulle kunna platsa i en feministisk kanon.