Recension: Wikland, Ilon; Sammeli, Epp och jag; 1997

Sammeli, Epp och jagJag fick en hög med barnböcker av min moster, vars barnbarn nu är för stora. Sammeli, Epp och jag av Ilon Wikland fastnade jag för eftersom jag vet att min Selma älskade Den långa, långa resan om Ilons flykt till Sverige under andra världskriget. Sammeli, Epp och jag handlar om Ilons första dag i skolan i Tallinn.

Ilon Wikland föddes i Tartu 1930 och hennes föräldrar verkar inte ha varit konventionella. På Ilons första skoldag börjar hon några dagar för sent, eftersom hennes mamma inte kommit ihåg att hon skulle börja skolan. Hon träffar Epp, som hon tar med sig hem till sig för att hon skulle få träffa hunden Sammeli. Först äter de på restaurang, eftersom Ilon inte har någon som är hemma när hon behöver äta. Sedan köper de kakor och går hem och leker med mammans smink och kläder. När mamman kommer hem hittar hon två sovande flickor på soffan och skickar hem Epp. Ilon får stå i skamvrån, men är inte alls skamsen, bara arg.

Som vuxen blev jag lika arg som Ilon. Det är ju bra med yrkesarbetande föräldrar, men barn måste ha någon som tar hand om dem. Nu vet jag att Ilon vid åtta års ålder fick flytta hem till sina farföräldrar i Haapsalu och fick där en lycklig och harmonisk tid till kriget kom. Jag och Selma fick möjlighet att diskutera fenomenet skamvrån och att man inte behandlar barn så normalt sett.

Sammeli, Epp och jag är en fin barnbok med vackra bilder från Estland. Den är lekfull och mitt barn tyckte att den var rolig, samtidigt som det finns ett allvar med frånvarande föräldrar, skamvrår och eventuellt även spritintag. Både jag och Selma tyckte mycket om den, men på lite olika sätt skulle jag tro. Jag har efter boken suttit och storlipat mig igenom olika artiklar där Ilon berättar om sin barndom (bland annat den här). Sådan tur att det gick bra för henne i livet trots allt!

Recension: Kwan, Kevin; Sex and vanity; 2020

Sex and vanityJag älskade den Singaporeättade Kevin Kwans trilogi om rika asiater, Crazy Rich Asians och efterföljande böcker. Sex and vanity är hans nya roman som kom ut i somras och den handlar nu om något helt annat. Faktum är att det är en modern version av Ett rum med utsikt från 1908, i en miljö med asiatiska amerikaner. Min recension av ett Rum med utsikt av E M Forster, kan du läsa här.

Lucy och Charlotte är inte i Florens, utan på Capri på bröllop. Charlotte klagar på att de inte har fått ett rum med utsikt. Bland stenrika människor finner Lucy den lite speciella George Zao, som hon motvilligt dras till och på en fest har sex med. Väl tillbaka i USA förlovar hon sig med Cecil, som är Georges raka motsats. Men när George flyttar till New York, är Lucys känslor blandade igen. Hon har tillslut sex med Georg igen, men samtidigt förnekar hon all kärlek till honom och håller fast vid Cecil.

Känns det igen? Det är precis samma story, fast det är helt andra miljöer. Till och med systrarna Allen finns med, fast de heter Otis i den här boken. George har ingen pappa, utan en mamma, som han bor med. Och den klassiska badscenen är inte med. Annars är händelserna detsamma, men miljöerna och i viss mån också personerna, är annorlunda.

Sex and vanity är en rolig bok, dock inte så fantastisk som Crazy rich-serien. Det tog ett tag innan jag kom in i boken och det var egentligen först när jag fattade från Enligt O att boken byggde på Ett rum med utsikt, som den blev riktigt bra. Nu är tydligen filmrättigheter sålda och det ser jag fram emot. Kan bli riktigt skoj!

Det som gör Kevin Kwan så bra och att jag recenserar en bok av honom här är hans förmåga att skriva om svåra saker, mitt i all glamour och alla pengar. Det är viktigt att ha rätt bakgrund och gått på de rätta skolorna och i Sex and vanity trycker Kwan på Lucy, som trots sin frigjorda närmaste familj, ändå väljer att förlova sig med en tråkig multimiljonär. Här finns det en feministisk och bra analys om varför. Jag är också glad över George mamma, som porträtteras med värme och humor.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Sittenfeld, Curtis; Rodham; 2020

RodhamDå har jag äntligen läst ut (lyssnat klart) på Rodham av Curtis Sittenfeld. Det var bokcirkelbok i Bokhörnan för några veckor sedan, men en flytt kom emellan. Jag har skruvat bokhyllor, plockat upp böcker och försökt att få mitt hem mysigt och samtidigt har jag lyssnat. Boken är en alternativ historieskrivning om vad som hade hänt om Hillary Clinton aldrig gift sig med Bill och är i Sverige utgiven på Wahlström och Widstrand.

I Rodham träffar Hillary Bill på juristutbildningen. De har hett sex och djupa diskussioner och töntiga Hillary är verkligen kär och till på köpet i en kille som är snygg och populär. När hon kommer på honom med att vara otrogen faller lite fasaden, men de kämpar på. När Bill friar, säger Hillary nej och dödsstöten blir när hon träffar en kvinna som säger att Bill förgripit sig på henne och Bill inte förnekar på något övertygande sätt.

Istället blir Hillary Rodham senator och förblir singel. Tre gånger försöker hon att bli USA:s president. Två gånger misslyckas hon och den tredje gången ger sig en miljardär från Silicon Valley in i leken – Bill Clinton (som förlorade presidentvalet 1992). Det blir en gastkramande kamp dem emellan om vem som ska bli demokraternas presidentkandidat i valet 2016.

Jag har försökt mig på att läsa Hillary Clintons självbiografi, men gett upp efter en tredjedel. Det var för mycket skrytsamhet om vilka förtjusande människor hon och Bill träffat och boken hade en ganska så självgod ton. Det första jag tänkte på i Rodham var hur väl Sittenfeld har fångat just den tonen. Samtidigt som man såklart håller på den hängivna politikern så är det något litet osympatiskt över henne. Precis samma känsla har jag haft när jag försökt läsa hennes självbiografi.

Det är klart att mycket är feministiskt tillrättalagt och jag läser att kritikerna i de svenska dagskritikerna inte sparar på krutet i sina sågningar, men jag tyckte faktiskt att boken var bra. Det blev en spännande bok, även om vi på förhand får veta slutet. Verklighet och fiktion vävs ihop på ett roligt sätt och på slutet är det riktigt underhållande. Jag ska inte spoila för mycket, men Trumps intåg i berättelsen är riktigt, riktigyt rolig!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen, Selma Stories, SvD

En höstutmaning: Hittat i min bokhylla

Jag har äntligen fått tillbaka mina böcker och nu tänkte jag ge mig själv en liten höstutmaning. En gång i månaden ska jag välja en bok ur bokhyllan som jag inte läst förut. Fem böcker totalt och här nedan har jag några förslag. Jag presenterade igår Han Syun som ett alternativ, men det finns betydligt fler.

Jag tog mig en tur genom husets bokhyllor (som tyvärr inte rymmer hela hushållets bokskatt än, far from it) och hittade några fina pärlor. Några visste jag inte ens att vi hade. Det kommer att bli fler skatter ju fler böcker vi plockar upp, antar jag. Nedan kan ni se mina fynd.

Ingeborg Bachmann i min bokhylla

Jag hade inte mindre än två olästa böcker av Ingeborg Bachmann. Jag har läst noveller av henne förut, men har länge varit sugen på hennes poesi. Dessa böcker är på svenska och borde inte vara oöverstigliga att läsa.

Edwidge Danticat i min bokhylla

Om jag älskar Att skörda ben så kanske jag är sugen på fler böcker av Edwidge Danticat och då står En skörd av tårar i bokhyllan. Om jag inte minns helt fel fann jag denna i en bokhylla på Gästis i Varberg förra året.

Aednan i min bokylla

Länge har jag tänkt läsa Aednan av Linnea Axelsson. Den är tjock, men inte så mycket text på varje sida, så jag borde inte skrämmas så mycket över längden.

Maggie O'Farrell i min bokhylla

Maggie O’Farrell är en favorit, så jag undrar varför jag aldrig har läst Bara Alice som uppenbarligen funnits i min bokhylla ett tag.

Mumin i min bokhylla

Mumin och tillvarons gåta av Jukka Laajarinne var en 40-årspresent till mig från en finlandssvensk vän. Jag fick rådet att läsa (om) alla Muminböcker innan jag läste den och det gjorde jag ju i våras. Så då är det verkligen hög tid att läsa den här!

Ayn Rand i min bokhylla

Nej, jag ska inte läsa Ayn Rands Och världen skälvde. Tyckte bara att det var lite roligt att min man ställt upp dem så fint i vår hylla. Denna utgåva är så rolig. Det ser inte ut som några liberala älsklingsböcker, mer om tantsnusk. Jag har faktiskt redan läst boken/böckerna, men i en annan utgåva.

Jag ska inte bara sortera böcker, jag ska även läsa

Han Suyin i min bokhylla

Böckerna i bokhyllorna är i hyfsad ordning. Att ställa dem i strikt bokstavsordning blir ett höstprojekt.

Det har handlat mycket om att sortera böcker och få upp böcker i bokhyllor, men jag måste komma tillbaka till läsningen också! Det har varit dåligt med det på sistone för jag har varken pendlingstider eller ork när jag går och lägger mig, så enda lästiden blev på landet i helgen. När jag skruvar och bygger och ställer upp böcker, lyssnar jag på Rodham av Curtis Sittenfield. När jag ska sova läser jag Sex and Vanity av Kevin Kwan. Båda böckerna har jag hållit på med bisarrt länge för att vara mig.

Bokcirkelböcker

Vi ska läsa Att skörda ben av Edwidge Danticat från Haiti i min nystartade bokcirkel Läsa jorden runt. Den ska jag påbörja inom kort.

Moa Herngrens Svärmodern är nästa bok i zoomcirkeln Bokhörnan och om ja lyssnar klart på Rodham snart så ska jag lyssna på den och förhoppningsvis bli klar till nästa träff.

Storytel

Jag hade tänkt att läsa eller lyssna på Patrik Lundbergs bok om sin mamma, Fjärilsvägen.

Jorden runt

Jag tänkte inom kort läsa de två tämligen korta romanerna United states of Africa av Abdourahman Waberi från Djibouti och Crossing the Atlantic in search of happiness av Amadou Ndiaye från Mauretanien. Båda är införskaffade och sedan är det bara Tchad kvar i min utmaning. Det ska vara en bok på väg till mig i detta nu från Tchad. Eller boken har jag beställt från Amazon, men författaren är från Tchad, vilket ni säkert förstod.

Kindle

Here comes the sun av Nicole Y. Dennis-Benn  var mitt val i min nystartade bokcirkel, men jag måste såklart inte ha en bokcuírkel för att läsa en bok. Om kvinnor, självständighet och homosexualitet på Jamaica.

Gammalt i bokhyllan

Jag hittade en bok i bokhyllan av Hongkongbon Han Suyin, Skimrande dagar,  som jag blev jättesugen på att läsa. Jag är så lycklig över att ha fått tillbaka mina böcker!

Tankar i inflyttningskaoset: Var ska böckerna stå?

Shelfie arbetsrum

Här i arbetsrummet är nästan allt upp. Eller det är det säkert inte, men det finns inte mycket plats kvar.

Ja, det är fortfarande kaos i stora delar av vårt hus. Igår körde maken hem alla kartonger från Shurgard som vi hyrt i nästan ett år. Där låg en stor del böcker. Idag när jag stod och lyfte in bok efter bok i någon av våra nio bokhyllor (som inte kommer att räcka) filosoferade jag lite kring hus och böcker.

För mig är det självklart att ett hem har mycket böcker. Kanske inte så många som vi har, men ändå mycket. Jag är uppvuxen med det och jag har alltid haft det så, även när jag bodde i studentrum. Vi har tittat på miljarder hus (inte riktigt kanske, men nästan) och i många fall slogs jag av att trots ganska stort hus, skulle inte många bokhyllor få plats.

Nu har vi köpt ett hus med två fulla våningar, det vill säga inga snedtak. Det gör att många hyllor får plats. Nu var detta inte ett kriterium för oss, så jag är glad att det blev så. Men oavsett hur mycket plats vi har på andra ställen så tycker jag att det bör finnas böcker i vardagsrummet. Nu har vi ett Billyskåp i vardagsrummet för lite olika saker, så det räknas inte som en bokhylla. Vi måste helt enkelt göra plats för det.

Nu tänker jag med fasa på alla de hus vi kollade på och som i alla fall jag ville ha och alla böcker jag hade behövt göra mig av med om det blivit vårt. Jag vill ju ha konst på väggarna, ha några andra möbler än bokhyllor och rum det går att gå in i, så ett tag funderade jag på om det enda tänkbara att köpa var en herrgård eller något lika stort.

Jag behöver inte tänka så nu, vi få plats i vårt hus. Det kommer att gå in många böcker och jag jobbar lite varje dag på att fylla upp hyllorna. Vi köpte några vita Billy till ett annat rum, så det har löst sig med bokhyllor tills vidare. Jag kom på att eftersom vi inte får plats med några överhyllor, behöver vi verkligen fler hyllor. Eller rensa. Och det är ju inte det lättaste, som jag skrivit om tidigare.

Shelfie 2

Våra nya vita Billy som står i en minihall. Det får plats en till i hallen och det blir nästa på inköpslistan.

Shelfie 3

Här är barnens vardagsrum, som är ett stort kaos just nu. Här jobbar vi nämligen med skruvandet. Det finns en bra matta att lägga allt på. I hyllorna ska skönlitteraturen upp och det är den som legat hos Shurgard i nästan ett år. Här är min största utmaning, eftersom jag vet att det finns så många fler skönlitterära böcker än vad som stått i hyllorna i vårt förra hem.

Jag var med och skrev en Twitternovell!

Twitterlogga

I somras blev jag inpingad att skriva en fortsättning på en Twitternovell som startat. Kul initiativ, men lite 20tråkigt att jag inte lyckades driva den vidare. Det löste sig dock ändå och initiativtagaren @FredStalhake fick andra att skriva i tråden. Han har också avslutat novellen med en epilog och sammanställ blev det ju riktigt bra och roligt!

Läs novellen nedan, eller se om du kan få bilderna större här. 

Vi som skrivit den:

Recension: Lindgren, Astrid & Nilsson Thore, Maria; Far ända in i baljan; 2020

Far ända in i baljanJag skrev häromdagen om Rabén och Sjögrens nya utgåvor av Astrid Lindgrens Vi på Saltkråkan. Maria Nilsson Thore har illustrerat de nya böckerna, som är kapitel ur den ursprungliga boken. Far ända in i baljan handlar om när Tjorven får ta hand om sälen Moses.

Det är vår på Saltkråkan och familjen Melkersson är på ön och så även Stina. Pelle är mycket hos sin kanin Jocke. En dag står farbror Westerman med en säl på bryggan och han säger till Tjorven att hon kan få den. Precis alla tycker att det är en bra idé, utom mamma Märta, men hon låter sig övertalas. Sälen ser Tjorven som sin mamma och kräver att få sova i hennes rum. Båtsman får snällt maka på sig. Stina är svartsjuk, men hon får ett flasklamm att ta hand om så hon blir tillslut också nöjd.

I Far ända in i baljan förstår man Båtsmans svartsjuka på Moses, när han inte längre är Tjorvens favoritdjur nummer ett. Detta illustreras fint av Maria Nilsson Thore. Det sägs inte så mycket i texten, men den som ser på bilderna förstår hur undanskuffad han känner sig.

Far ända in i baljan är en lika fin bok som den första, Ett litet djur åt Pelle. Jag hoppas verkligen att det blir fler böcker i serie. Det vore roligt att få med uppföljaren där Moses simmar iväg i havet. Annars finns det ju flera andra mysiga kapitel att välja från!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Farväl Kulturkollo – men er bakom släpper jag inte!

Kulturkollo

Kulturkollo har gått i graven. Jag blev mycket förvånad när jag läste det, men samtidigt förstår jag. Alla de åtta som drev Kulturkollo har egna bloggar, mer eller mindre aktiva. Det är svårt att få ihop det med livet i övrigt. Samtidigt är det oerhört tråkigt.

En bra bokblogg går i graven och en plattform där vi alla har kunnat mötas, både fysisk och i sociala medier, är nu borta. Men saker förändras och bokmässan har inte längre ett bloggrum som Kulturkollo kan hålla i, men det har gått bra ändå. Och framförallt – personerna bakom bloggkollektivet finns ju kvar!

Jag är glad över att ha Linda, Anna, Ulrica, Lotta, Helena, Viktoria, Fanny och Carolina som mina vänner. Ni kommer ju att finnas kvar vare sig ni bloggar på Kulturkollo eller inte. Och vi kommer att ses på bokmässan, när vi nu får besöka den och i Varberg eller på någon resa som Breakfast Book Club ordnar. Eller så ses vi via zoom och pratar böcker och massa strunt.

Det är alltid tråkigt att en bokblogg lägger ner. I en tid då Instagram tar över mer och mer och där litteraturkritiken som inte sker på tidningssidor, blir kortare och rappare, är det tråkigt att en vass litteratursida lägger ner. Samtidigt finns de vassa skribenterna kvar och de har bloggar där de kan – och i många fall också vill – fortsätta skriva kloka saker kring litteratur och kultur.

Farväl Kulturkollo, men inte ens ett litet hejdå till er bakom. För er tänker jag inte släppa! Vi ses därute någonstans; i ett kommentarfält, på messenger, på twitter, via zoom eller i verkliga livet (när vi får det igen).

Recension: Forster, E M; Ett rum med utsikt; 1908

Ett rum med utsiktNu ska jag recensera en bok jag läste för flera år sedan. Ett rum med utsikt av E M Forster är en bok från 1908 och är kanske mer känd för filmen med Helena Bonham Carter från 1985. Jag läste boken efter att ha sett filmen kanske inte 100 gånger, men många. Jag skulle gissa att jag läste boken för 10-15 år sedan så den här texten kommer förmodligen att vara starkt färgad av filmupplevelsen.

Anledningen till att jag skriver om den här boken nu är att jag läser Sex and vanity av Kevin Kwan som bygger på den gamla boken. Ett rum med utsikt ifrågasätter normer och mansrollen, så den kan väl passa in i Feministbiblioteket även om E M står för Edward Morgan. E M Forster var homosexuell och homosexualitet var ett tema i hans senare böcker.

Lucy reser till Italien med sin kusin Charlotte, som ska fungera som förkläde. På resan träffar hon den mycket speciella och frigjorda George. Efter en skanaldscen där Charlotte kommer på Lucy och George att kyssas, beger de sig brådstörtat tillbaka till England. De ingår en pakt om att inte berätta om det som hänt för någon. I England förlovar sig Lucy med den något stela, men rika mannen Cecil. Hennes känslor ställs helt på ända när de nyinflyttade personerna i byn visar sig vara George och hans far.

Ett rum med utsikt är en kärlekssaga från början av förra seklet, men boken har mer svärta än var filmen har. Jag läser på Wikipedia att boken ändå är en av Forsters ljusaste, men minns att den var betydligt mindre glättig än jag upplevde filmen. Stora skillnaden mellan filmen och boken är att boken fortsätter efter att filmen har slutat och det är där som boken mörknar något.

George upplevs som konstig av omgivningen, men han är mer en tänkande varelse och går rejält utanför normen mot hur mån skulle uppträda på den tiden. Lucy vill bryta mot normerna, men faller först i fällan att förlova sig med en man som hon tror att omgivningen förväntar sig att hon ska gifta sig med. Hon har en betydligt mer liberal familj än så, så ingen blir gladare än mamman och brodern den dagen hon bryter med Cecil.

Jag tycker att det är spännande att många av de män jag läst från långt tillbaka i tiden och som skriver kontroversiella och mot det feministiska hållet, ofta är homosexuella. Kanske är det så att de kan se att rådande normer faktiskt missgynnar kvinnor, precis som det missgynnar de själva. Jämför med exempelvis Federico García Lorca. Det är klart att boken inte är helt igenom feministisk om man jämför med litteratur idag, men boken ska läsas i sitt sammanhang och det är spännande att se att det fanns moderna män redan på den tiden.