Tematrio v 46 – Oavslutade böcker

Jag avslutar alltid mina böcker så jag kan inte svara på Lyrans uppmaning den här veckan om att lista tre böcker vi inte läst ut. Fast det där var inte sant. Jag kom faktiskt på tre böcker jag aldrig läste ut (fast det är ju inte försent, eller hur?).

Mannen som kunde tala med hästar av Nicolas Evans: En bok som inte går att läsa. Nu var det inte direkt igår som den här boken kom ut, men jag har aldrig känt ett behov av att avsluta den.

Fallet Mary Bell av Gitta Sereny: Den här boken har jag inte avslutat av ett annat skäl. Det blev för jobbigt. En liten flicka som mördat två småpojkar i ett land där elvaåringar är straffmyndiga (Storbritannien) är spännande, men oerhört sorgligt. Jag vill läsa klart den, men vet inte när jag orkar.

Hillary Clintons memoarer: Guuuuuuud så tråkigt! Jag älskar Hillary Clinton, men dessa memoarer, skriva i en tid då hon fortfarande vill bli president, är så tråkiga att klockorna stannar. Memoarer ska skivas när karriären är över, allt annat bli ett förskönande av verkligheten. Vet inte om jag någonsin kommer att avsluta detta projekt.

Jag skänker en tanke till de drabbade i Filippinerna

Vad jag förstår har ön Boracay också fått besök av den tropiska orkanen som dragit in över Filippinerna. Jag lider med de som drabbats och att jag var på Boracay i Filippinerna i våras gör att det känns lite, kanske inte värre, men i alla fall närmare.

Jag vill med några fina bilder visa att jag tänker på människorna i Filippinerna. Såhär vackert kan det vara i deras land.

Boracay mars 2013

Boracay mars 2013

Boracay mars 2013

Boracay mars 2013

Smirnoff, Karin; Ödesmärkt; 1923

Karin SmirnoffPjäsen Ödesmärkt av Karin Smirnoff finns med i en nyutkommen bok från Schildts &Söderströms. Boken innehåller även romanen Under ansvar och kommentarer till texterna samt en minibiografi över författaren. Läs även min recension av Under ansvar och Karin Smirnoff som veckans feminist.

Pjäsens huvudperson Anders Hagman försöker desperat  dölja sin homosexualitet. Han är hemligt kär i sin styvson Daniel som han har tagit hand om sedan han räddade honom undan prostitution i Paris. När Daniel blir uppvaktad av den öppet homosexuelle Celsius blir Anders tokig. Men det är när pojken fattar tycke för brorsdottern Greta och detta verkar besvarat, som Anders svartsjuka inte vet några gränser. Han har friat till en kvinna han högaktar, men inte älskar och som älskar honom och han ser fram emot äktenskapet, men när Daniel förlovar sig orkar han inte mer. Han försöker att ta sitt liv, men utan att lyckas. Alla, utom hans syster och närmaste vän, tror att Anders har blivit kär i Greta. Efter att ha talat ut med sina närmsta gör han åter ett försök att avsluta sitt liv, och den gången lyckas han.

1923 var det svårt att leva som homosexuell om du inte valde att dölja din sexualitet i hela ditt liv. Som kvinna var det oftast lite lättare då det var mer accepterat för väninnor att dela lägenhet, något som var omöjligt för två män. Det är med andra ord  inte svårt att förstå Anders frustration. Men författaren har även med Celsius som öppet lever ut sin läggning och det är mycket intressant hur homosexualitet därigenom skildras från två olika håll. Även om Karin Smirnoff är långt före sin tid, så är det ändå så att Anders får var den som står för den lagom homosexualiteten och han som tar ansvar genom att försöka gifta sig med en kvinna och Celsius som är den oansvariga som lever ut sin läggning. Det finns en sensmoral som inte skulle gå hem i en pjäs idag, men trots det är det fantastiskt att hon tog upp ett problem som den stora massan knappast pratade om 1923.

Pjäsen sattes upp i Bryssel 1933 på en experimentell teater. I Skandinavien hade den premiär först 1999.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Snart kommer jag ha ett arbetsrum!

ArbetsrumJag ser så mycket fram emot att denna flytt ska bli klar. Då ska jag och min familj få ett arbetsrum/bibliotek. Som jag har längtat efter det! Maken håller just nu på att lämna en tidning och honom ser man knappt röken av så jag få tills vidare flytta ensam. De går det väldigt långsamt. Om två veckor kommer flytthjälpen/barnvakten i form av familj hit och då flyttar vi allt. De två veckorna som diffar mellan tillträde och utflyttning utnyttjar jag till att fundera strategiskt på vad saker ska stå. Och att bära en och annan bokhylla.

En skrämmande sak med att flytta: Vi har så mycket mat som är på tok för gammal i skåpen. Har hivat fyra kassar med mat idag. Bättre planering i framtiden?

Nu ska jag och Hugo snart ner med en laddning till!

(Alla böcker ska såklart stå i bokstavsordning och den som har bra syn kan se att jag redan ställt upp Jane Austens Emma.)

Smirnoff, Karin; Under ansvar; 1915

Karin SmirnoffDen korta romanen Under ansvar av Karin Smirnoff finns med i en nyutkommen bok från Schildts &Söderströms. Boken innehåller även pjäsen Ödesmärkt och kommentarer till texterna samt en minibiografi över författaren. Läs även min recension av Ödesmärkt (kommer snart) och Karin Smirnoff som veckans feminist.

I boken får vi träffa den ensamstående modern Ruth. Hon var mycket förälskad i sin blivande make och trotsade alla konventioner och hade sex med honom före bröllopsnatten. Han dog innan de hann att gifta sig och kvar blev Ruth med först en mage och sedan lilla Lisa. Eftersom hon vägrar att ta avstånd och dölja sitt barn får hon svårt att få ett arbete. Detta trots att hon kommer från ett välbeställt hem. Hon överlever tack vare sina väninnor och en god hyresvärd. När allt är som jävligast kommer en släkting och erbjuder sig adoptera barnet. Lyckligtvis tar en bror tillslut sitt förnuft till fånga och förbarmar sig.

Det är en fin berättelse om kärleken till sitt barn och om vänskapsbanden till sina väninnor. Det är också, och kanske mer uppenbart, en historia om den dubbelmoral som innebar att en änka med ett litet barn behandlas oändligt mycket bättre än en kvinna som bara var förlovad när mannen dog. Dessutom behandlades män efter en helt annan måttstock. Karin Smirnoff var på många sätt en feministisk pionjär och jag är oändligt tacksam över att kvinnor som hon banade vägen för ett bättre samhälle där män och kvinnor behandlas mer lika. Jag är glad över att jag läste den här romanen och fick upptäcka Karin Smirnoff.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Veckans feminist: Karin Smirnoff

Karin SmirnoffKort fakta

Född 1880 och död 1973 i Stockholm.Dotter till August Strindberg och Siri von Essen.
Bodde i Helsingfors under större delen av sin uppväxt.

Karin Smirnoffs feministiska gärning

Karin Smirnoff, född Strindberg, vad dotter till August och Siri von Essen. När föräldrarna skildes flyttade Siri tillbaka till sitt hemland Finland med sina barn och bosatte sig i Helsingfors.

När Karin studerade på universitetet träffade hon den ryska kommunisten Vladimir Smirnoff och de gifte sig. Paret flydde Finland 1918 och bosatte sig i Stockholm.

Smirnoff tog tidigt strid för de ogifta mödrarna. Om detta handlar romanen Under ansvar. Som ogift mor blev du utestängd från samhället och från i princip alla arbeten och fick mycket svårt att försörja ditt barn.

Det var inte bara om äktenskapet som Smirnoff var radikal och före sin tid. Hon har även skildrat homosexualitet i pjäsen Ödesmärkt från 1923. Hennes mamma levde under Karin uppväxt tillsammans med Marie David, en öppet lesbisk kvinna. Om de var ett par är dock osäkert.

Karin Smirnoff och jag

Jag hade faktiskt inte hört talas om henne innan jag fick nys om boken. Eller jo, jag visste att Siri och August hade en dotter som hette Karin, men inte mer än så. Det var en mycket trevlig bekantskap och jag är glad att det finlandssvenska förlaget Schildts & Söderströms har inspirerats av det svenska feministiska förlaget Rosenlarv och vill ge nytt liv åt gamla bortglömda feminister.

Böcker av Karin Smirnoff som jag läst och recenserat (uppdateras snart)

Under ansvar 1915

Ödesmärkt 1923

Bok om Karin Smirnoff som jag läst och recenserat

Siri av Lena Einhorn 2011

Karin Smirnoff x 3

Karin SmirnoffJag har läst en bok med texter av Karin Smirnoff, en finlandssvensk författare i början av förra seklet. Det är Schildts & Söderströms som vill påminna oss om detta mycket intressanta författarskap. Idag är hon tämligen bortglömd, trots att hennes föräldrar är superkändisarna August Strindberg och Siri von Essen.

Boken innehåller en roman och en pjäs av henne och sedan en minibiografi om henne och lite andra texter. Jag funderade på hur jag skulle kategorisera boken, och kom fram till att jag recenserar den i delar.

Karin Smirnoff x 3 blir en följetong i tre delar med start om någon timma.

Del 1: Veckans feminist: Karin Smirnoff (9/11)
Del 2: Recension av romanen Under ansvar (10/11)
Del 3: Recension av pjäsen Ödesmärkt (11/11)

Tävling #fiktivnovember del 2 – Andra kulturupplevelser

Här kommer andra delen i Fiktiviteters tävling #fiktivnovember.

Fråga 2: Berätta om din bästa ickebokliga fiktivitet i år!

Eftersom det handlar om att drömma sig bort från jobbiga november så ska jag berätta om när vi var på Moderna Museet i somras och såg Niki de Saint Phalle-utställningen. Vädret var underbart och semestern vara bara några veckor bort. Själva utställningen var i och för sig fantastisk och Niki är en otroligt fascinerande kvinna, men det var inte bara utställningen som gjorde den här utflykten så minnesvärd.

Vi var där hela familjen och Hugo sov när vi såg utställningen. När han vaknade fikade vi tillsammans och sedan gick vi ut på Skeppsholmen för att leka med hans boll. Vi gick ett helt varv runt Kastellholmen och sedan kastade vi boll i en park vid vattnet. För att hålla fast i sommarkänslan tog vi båten hem och så avslutades dagen med en öl på puben i huset där vi bor.  När jag var på Moderna i oktober fick jag en underbar känsla i magen när jag tänkte på sist jag var där. Det är verkligen ett sommarminne att bära med sig!

Jag på Moderna Museet

Utställningen.

Min familj fikar på Moderna Museet

Fantastiskt fika efteråt.

Hugo med boll

Hugo med sin favoritleksak.

Feministbrud som 16-åring på väg ut

Hanna på väg utDagens #thowbackthursday blir en liten påminnelse om att det inte behöver vara jobbigt att bli äldre.

Min pappa fotade mig när jag skulle ut, första året på gymnasiet. Det här är en outfit. Det är nästan så att jag inte har distans nog att lägga ut detta, för frågan är om det var modernt ens då, 1993. Men i vilket fall som helst så kände jag mig snygg, och det var ju det viktigaste…eller nåt…

Jag har ett par kollegor som är födda runt 1990 och det känns alltid lika konstigt att det är jag som är gammal och varit med länge. På den här bilden var de bara småbarn. Åldersnojja ska jag verkligen tränga undan, för det finns ju en viss charm i att ha varit med på den tiden. Att ha varit klädd i batikkjol och hemsk väst på ett fylleslag på Stadt i Lidköping 1993 vill jag ju för allt i världen ha gått miste om.

Den 16-åriga Hanna var glad att gå på gymnasiet, ville hångla mer och började så smått att längta bort från småstaden till den stora staden Göteborg.

Tjukovskaja, Lidia; Det tomma hemmet; 1940

Det tomma hemmetJag fick rekommendation av min vän Amanda Lövkvist att läsa Lidia Tjukovskajas till stor del självbiografiska roman Det tomma hemmet. Den skrevs 1940, under Stalins terror, men hon kunde inte publicera boken i Sovjetunionen förrän på åttiotalet. I Sverige gavs den ut första gången 1969. Den utgåvan jag har läst är från Ruin förlag 2013. Amanda har varit med och reviderat översättningen.

Året är 1937 och det är mitt under Stalins värsta terror. Sofia Pertovna bor i Leningrad och hon är änka med en vuxen son. Livet för dem är ganska ordinärt med sovjetiska mått, fram till den dagen då sonen Kolja grips. Sofia är övertygad om att det är ett missförstånd. Sonen är medlem i det sovjetiska kommunistpartiet ungdomsförbund Komsomol och har varit med i tidningen Pravda. Hon tror att han snart ska vara ute igen. Det visar sig inte vara så enkelt. Sakta men säkert börjar det gå upp för Sofia att staten och rättssystemet kanske inte är helt igenom rättvist.

Berättelsen om Sofia Petrovna var en fantastisk läsupplevelse! Att läsa om kommunistisk diktatur och terror handlar ofta om fångläger och/eller tortyr. Det tomma hemmet handlar istället om vardagen, ändå känner man som läsare det krypande obehaget hela tiden. Jag tyckte om att läsa om Sofias inre förändring från att vara aningslös och tro folk om gott, till att sakta men säkert börjar misstro systemet. Det var en mycket skickligt berättad historia.

Läs mer: Adlibris, Bokus