Rösta i Genusfotografens sexisttävling!

Vem är årets sexist? Den frågan ställer sig Genusfotografen och listar sex alternativ att rösta på och i skrivandets stund ser det ut såhär:

  • American Apparel (39%, 9 389 Votes)
  • Thomas Blachman (24%, 5 730 Votes)
  • Anders Vendel (18%, 4 215 Votes)
  • TT Nyhetsbyrån (13%, 3 118 Votes)
  • Salong Bangs (5%, 1 260 Votes)
  • Per Lydmar (1%, 353 Votes)

Jag la min röst på American Apparel, men det var inte ett enkelt val. Alla dessa sex har gjort sig förtjänt av titeln årets sexist. Gå in och titta på de hårresande bilderna och rösta du också!

Du ser bilder från alla bidrag och röstar här.

Bilden av vandaliseringen

Jag vill verkligen inte uppmuntra till vandalisering, men det är lätt att förstå vreden mot företaget.

Vi har rest jorden runt i böckernas värld!

Gammal världskarta

Nu är vi i mål och har rest Jorden runt i böckernas värld. Lyrans Jorden runt-resa avslutades nu i januari. Jag vill verkligen tacka henne för den fantastiska resan och hon har fått mig att läsa böcker jag inte visste fanns. Jag har täckt in flera nya länder på min litterära världskarta.

I september reste vi till Europa och då läste jag en bok och påminde om en jag  redan läst:
Adams arv av Asrid Rosenfeld (Tyskland)
Stål av Silvia Avallone (Italien)

I oktober var vi i Afrika och då jag läste tre böcker och påminde om en:
Ännu talar träden av Calixthe Beyala (Kamerun)
Coconut av Kopano Matlwa (Sydafrika)
Bränd jord av Elieshi Lema (Tanzania)
Tunisian girl av Lina Ben Mhenni (Tunisien)

I november var vi Asien och jag läste tre böcker:
Svalornas lek av Zeina Abirached (Libanon)
Mãn av Kim Thúy (Vietnam)
Morgon i Jenin av Susan Abulhawa (Palestina)

I december var vi i Oceanien och då läste jag en, påminde om en och körde novell-lördag:
Australien berättar: Drömmen framtid (Australien)
Jellicoe Road av Melina Marchetta (Australien)
Den nya Isabel av Katherine Mansfield (Nya Zeeland)

I januari var vi i Amerika och jag läste två böcker:
Glaskupan av Sylvia Plath (USA)
Vansinnesläkaren av Machado de Assis (Brasilien)

*) Jag hade läst böckerna före utmaningen

Recension: Aidoo, Ama Ata (red); Kärlek x21; 2006

Kärlek x21 - afrikanska novellerAma Ata Aidoo har samlat ihop 21 kvinnliga afrikanska författare som skrivit om kärlek i Kärlek x21 – Afrikanska noveller. Det är inte bara kärlek som i man möter kvinna, hinder uppstår och tillslut får de varandra, utan det är ofta mycket mer komplicerat än så. Av dem som bidragit med noveller kan nämnas Chimamanda Ngozi Adichie, Véronique Tadjo och Nawal el Saadawi. Av 22 författare, förordsskribenten och redaktören inräknad, kommer nio från Nigeria, tre från Uganda, två från Sydafrika, två från Ghana, en från Tanzania, en från Sudan, en från Kenya, en från Egypten, en från Elfenbenskusten och en som bor och verkar i USA.

Ama Ato Aidoo skriver i förordet att det inte är en samling lättsmälta och sentimentala noveller, trots att det ofta är det folk tänker sig när det kommer till kärlekshistorier. Nej, det är verkligen inte sentimentalt. Lättsmält är det inte heller, även om det inte är särskilt svårtillgängligt. Novellerna handlar om kärlek från den lyckligaste och ljuva till den svartaste svarta. Det kan vara det lyckliga mixade paret som tillslut får varandra eller kvinnan vars älskare dött och där hon inte är välkommen att sörja på begravningen.

Jag älskade den här novellsamlingen! Det var så många underbara noveller och så många levnadsöden att få ta del av. Det starkaste minnet kommer nog att vara den unga kvinnan, oäktingen, som går fram till den rike mannens grav, tar tag i en spade, slänger jord över kistan och säger högt: Han var min far också! Chimamanda Ngozi Adichies bidrag var den ovan nämnda om den döda älskaren och det var även det ett mycket starkt bidrag. Några få noveller förstod jag inte eller tyckte inte om, men generellt sett var nivån mycket hög.

Jag har tidigare recenserat Wenguin Wa Goros Fiske i djupa vatten och Leila Aboulelas Nånting gammalt, nånting nytt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Arnborg, Beata; Kerstin Thorvall: Uppror i skärt och svart; 2013

Kerstin Thorvall - Uppror i skärt och svartKerstin Thorvall (1925–2010) var en på många sätt udda person. Hon provocerade inte bara sina politiska motståndare, utan också den kvinnorörelse som hon själv var en del av.

I kåseriboken Kvinnoglädje diskuterade hon yrkeskvinnan och modern, och konstaterade att jobbet ställde krav på försakelse av barn och familj. Det var inte populärt bland dåtidens feminister. Kontrasten mot dagens verklighet för föräldrar, med utbyggd barnomsorg och pappors ansvar som faktiskt gör det möjligt för fler kvinnor att balansera familj och yrkesliv, är skarp.

Dessutom hävdade Thorvall kvinnans rätt att vara en åtråvärd varelse, och en varelse som spränger av åtrå, vilket om möjligt var ännu mer känsligt inom 60- och 70-talens feministrörelse.

Kulturjournalisten Beata Arnborg fick fina recensioner för sin biografi om Barbro Alving från 2011, så när hon tar sig an Kerstin Thorvalls liv är förväntningarna höga. Uppror i skärt och svart ger en mångfacetterad bild av Kerstin Thorvall i ljuset av hennes delvis självbiografiska böcker.

Som romanen Det mest förbjudna, om kvinnan som lever något som i dag skulle beskrivas som sexmissbruk efter en uppväxt med en psykiskt sjuk far och en kall och kontrollerad mor. Bilden av föräldrarna stämmer överens med Thorvalls egna, och berättelsen överlappar med den senare självbiografin Jag minns mina älskare och hur de brukade ta på mig. Den som vill veta vilka de där älskarna var blir besviken, Arnborg nämner bara några enstaka.

Och många frågor om bokens självbiografiska inslag blir hängande i luften.

Desto mer noggrann är Arnborgs redogörelse för hur Thorvalls böcker togs emot av samtiden. Det mest förbjudna fick usla recensioner och Thorvall beskrevs som en fruktansvärd dotter – bland annat för berättarjagets sexfantasier om en far vars signalement överensstämde med Kerstin Thorvalls egen pappas, men framför allt för att hon beskriver modern som så kontrollerande och känslokall.

Som feministisk roman fick den inte erkännande förrän långt senare. Kvinnorörelsen på 70-talet tyckte att den inte var tillräckligt politisk.

När Jag minns mina älskare och hur de brukade ta på mig kom ut 2000 var reaktionerna också starka. Boken är en lång redogörelse för de män Kerstin Thorvall träffat och haft sex med, både hemma i Sverige och på sina många resor till främmande länder. När den kom ut dömde Dagens Nyheters ledarskribent Hanne Kjöller ut Thorvall som sexturist.

Frågorna om yrkesarbetande kvinnors ansvar för hem och barn må ha svalnat sedan Thorvalls författardebut. Hennes sprängande sexlust, och sexuella utlevelser, är lika heta som någonsin.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Magasinet Neo, Atlantis, Aftonbladet

Tematrio v 6: Vinterväder

Vinter i Hammarby Sjöstad

Förra vintern var kall, men vacker. Här underbara Hammarby Sjöstad.

Det är äntligen februari och plusgrader, men Lyran vill att vi listar tre vinterböcker och då ska jag också göra det. Här kommer tre böcker där det är riktig, riktigt kallt:

1. Ung i Grönland – ung i världen: Noveller från ungdomar på Grönland. Det är ofta vinter på världens största ö och det märks i novellerna. Fantastisk antologi från Kabusa förlag som definitivt ökar förståelsen för våra nordiska grannar.

2. Brinnande livet av Alice Munro: I Munros noveller är det ofta miljöbeskrivningar från landsbygden i Canada. I novellen Amundsen i Brinnande livet är det riktigt, riktigt kallt.

3. Med högklackade skor i Sibiriens snö av Sandra Kalniete: Om den lettiska politikern Kalnietes uppväxt i Sibirien och om hennes deporterade föräldrar. Där var det fruktansvärt kallt och många frös ihjäl.

All världens kvinnor i min bokhylla i januari

Utmaningen All världens kvinnor i min bokhylla går lite i min utmaning Klassiska kvinnor, men det är ändå en egen utmaning som Lyran har initierat. Här gäller fem böcker från fyra världsdelar (Amerika är en och Oceanien blev för svår) som man hittar i sin bokhylla. Det känns ju konstigt att Europa är noll eftersom jag hade som ambition att läsa fler svenska feministiska klassiker, men så kan det gå ibland. Bortsett från det så är jag mycket nöjd med att redan i januari läst mer än en fjärdedel.

Europa

Afrika
Chimamanda Ngozi Adichie – Americanah (Nigeria)
Ama Ata Aidoo (red) – Kärlek x21(Från Egypten i norr till Sydafrika i söder)

Asien
Malala Yousafzai – Jag är Malala (Pakistan)
Kim Thúy – Ru (Vietnam)
Joumana Haddad – Superman is an Arab (Libanon)

Amerika
Syliva Plath – Glaskupan (USA)

Klassiska kvinnor januari

Klassiska kvinnor

Då var det dags att sammanfatta första månaden av utmaningen Klassiska kvinnor. Jag har inte varit så flitig med mina böcker, men jag har läst två och fastnade sedan i i tegelstenen Maken av Gun-Britt Sundström. Här är en lista på det vi har läst:

A mercy av Toni Morrison
C R M Nilsson

Det enda könet av Katrine Kielos
Majes

En mörk strimma av ljus av Samar Yazbek
Lyrans Noblesser

Flickan av Angelika Klüssendorf
Lyrans Noblesser

Glaskupan av Sylvia Plath
Feministbiblioteket

Porträtt av en dam av Henry James (visserligen manlig författare men om en kvinna)
A room of my own

Vi kom över havet av Julie Otsuka
A room of my own

Under det rosa täcket av Nina Björk
Majes

Älskaren av Marguerite Duras
Feministbiblioteket

Skriv i kommentarsfältet vad du har läst så fyller jag på!

Recension: Wa Goro, Wenguin; Fiske i djupa vatten; 2006

Kärlek x21 - afrikanska novellerJag har läst boken Kärlek x 21 – Afrikanska noveller och jag kommer att recensera boken i sin helhet. Men de noveller som är extra bra och/eller kommer från ett land jag särskilt vill lyfta fram, kommer att recenseras en och en.

Wenguin Wa Goros novell Fiske i djupa vatten berör ett mycket viktigt ämne, nämligen könsstympning. Hon berättar om det på ett mycket vackert sätt genom att beskriva två förälskade människor och deras passion för varandra. Allt når sin kulmen när mannen känner att kvinnan har ett hopsytt könsorgan. Han bryr sig inte om det, utan fortsätter älska kvinnan och vill göra allt för att hon ska få det så bra som möjligt.

Det här var en romantisk novell men som samtidigt var så sorglig. De grymheter som kvinnan utsatts för som barn behöver inte stå i vägen för kärleken och hon har fått träffa en man som älskar henne i alla fall. De texter som är skrivna om könsstympning är ofta fokuserade på själva ingreppet och de fruktansvärda traditionerna som ligger bakom, men den här novellen fokuserar på det vardagliga livet för kvinnan som utsatts. Jag tyckte den var helt underbar och gav de stympade kvinnorna en själ och en sexualitet.

Läs mer: Adribris, Bokus

Berömda och glömda idrottkvinnor – OS-special

Olympiska flagganOm en vecka är OS i Sotji igång och jag som är sportfanatiker, i alla fall när det kommer till Olympiska spel, vill uppmärksamma detta lite extra här på bloggen. Det är möjligt att läsandet kommer att gå ner till förmån för sport-tittandet och för att kompensera er tänkte jag servera en berömd eller en glömd idrottskvinna varje dag under OS. Jag kanske kommer att glömma någon dag här och där, men ambitionen är varje dag. Hoppas ni är med mig!

För att det inte ska vara någon missuppfattning: Berömda och glömda är en rubrik jag snott från Lisbet Scheutz bok Berömda och glömda stockholmskvinnor och syftar på att det både är berömda och glömda kvinnor som kvalar in. Jag menar med andra ord inte att varje kvinna jag tar upp är bortglömd.

Häng med, på fredag under invigningen startar jag med en olympisk guldmedaljör tillika invigningseldtändare! Ses då!

Kulturhusets bibliotek med spännande bokindelning

Häromdagen var jag på Kulturhusets bibliotek på Plattan i Stockholm. Där har de inte delat in böckerna strikt efter genre och enligt bibliotekens klassificering. De har istället sina egna indelningar.Berättelser på Kulturhusets bibliotek

Här står Berättelser. Det är mestadels romaner från den del av världen som vi är vana att läsa böcker ifrån.

Världsliv på Kulturhusets bibliotek

Här är Världsliv. Där kan du hitta böcker från delar av världen som många kanske aldrig läst från förut.

Vad tycker ni andra, bra eller förvirrande? En del av mig säger att det är helt uppåt väggarna att blanda biografier med romaner, men en annan del (en kanske större del), älskar det. Det är helt klart fantastiskt för att få inspiration, i alla fall om man vill läsa om människor i andra delar av världen och där genre inte spelar så stor roll. Jag är lycklig att få bo i en stor stad som gör det möjligt att ha ett sådant bibliotek som komplement.