feb 15

Avslutning novell-lördag: Spanien

spaniens flaggaTill idag har jag läst fem spanska noveller och fyra av dem utspelar sig i Spanien. Jag är som sagt i detta nu i Barcelona och har läst novellerna inom ramen för min semesterutmaning.

Jag tyckte att de flesta höll hög kvalitet och jag fick en klar favorit.

Bäst alla kategorier: Leken
Bäst tvist: Överlevaren
Mest feministisk: Efter oss syndafloden

Alla novellerna var så olika så det är svårt att säga vad jag har lärt mig om Spanien. Jag har i vilket fall hittat några nya spännande författare, som det förhoppningsvis kommer att finnas mer av på svenska.

Nästa novell-lördag är inte satt, men det kan bli tema Italien, Kurdistan eller Polen.

feb 15

Recension: Hernández, Sònia; Överlevaren; 2008

ÖverlevarenSònia Hernández novell Överlevaren är utgiven som enskild novell på Astor förlag.

Överlevaren är en man som fått reda på av sin läkare att han egentligen skulle dött för sex år sedan. Han får stora problem att anpassa sig till sitt nya liv som just överlevare och känner att han fått sex år till skänks. Det slutar med att han inte alls kan hantera att han egentligen inte skulle leva.

Den här novellen var den som var svårast att hitta en genusvinkel på, men det var trots allt kvinnorna som fick stå för förnuftet (frun, dottern och läkaren). Annars var det en bra skriven novell där huvudpersonen trasslar in sig mer och mer i sina resonemang och tankar. Jag gillade den på något sätt för att hela novellen var en enda lång tvist, men på ett annat sätt så tyckte jag den var lite stressande.

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 15

Recension: Riestra, Blanca; La noche sucks; 2010

La noche sucksBlanca Rietras novell La noche sucks är utgiven som enskild novell på Astor förlag.

I novellen möter vi Jerry och Jennifer och följer dem i deras vardag. Det lider mot natt i staden Albuquerque i New Mexico och det inte inte bara de namngivna personerna, utan även flera andra som flimrar förbi.

Det händer inte så mycket och jag förstår faktiskt inte vitsen alls med det här. Det är fina miljö- och personbeskrivningar, men jag ville nog att det skulle leda någon vart.  Hur hängde personernas liv ihop? Gjorde det de? Varför just dessa människor? Frågorna var många efteråt. Av de spanska novellerna jag läst så tyckte jag minst om den här. Den har dock fått mycket god kritik på annat håll.

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 15

Recension: Navarro, Elvira; Leken; 2007

LekenElvira Navarros novell Leken är utgiven av Astor förlag som enskild novell. Jag fick tips på Facebook att läsa den inom ramen för min semesterutmaning.

Clara och Vanesa är två flickor som kommer på en lek. De ringer män på måfå för att prata sex med dem. De får napp när en 39-årog man svarar och blir upphetsad av deras sex-prat. Meningen är att de ska driva det så lång att de sedan ska träffas. När de väl gör det spårar det hela ur.

Det här är en psykologisk novell om tonåringar och sexualitet. Jag har själv ringt heta linjen och busringt när jag var barn på åttiotalet, men det gick aldrig så här långt och vi hade aldrig den avsikten heller. Jag tyckte att det var oerhört obehagligt att läsa om flickorna som hetsar varandra att gå längre och längre. Någonstans kändes novellen aktuell med tanke på Caroline Engvalls böcker om unga tjejer som använder sex som självskadebeteende. Jag blev mycket berörd och berättelsen lämnar ett stort obehag efter sig. Alla föräldrar borde läsa den och tänka på att vuxennärvaro i tonåringarnas liv är oerhört viktigt.

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 15

Recension: Labari, Nuria; Slippa se regnet; 2009

Slippa se regnetNuria Labaris novell Slippa se regnet är utgiven som enskild novell på Astor förlag.

Novellen är skriven till ett barn, som vi så småningom förstår är en pojke, vars föräldrar ligger i skilsmässa. Det gäller att anpassa sig till den nya situationen, både materiellt och känslomässigt.

Det som först slog mig var att det var en konservativ moralpredikan över att äktenskapet som helhet är ett måste och att både manligt och kvinnligt behövs, men så småningom började jag känna att det var en lektion i hur könsroller kan försvåra till våra barn och göra oss handikappade vid en skilsmässa. Pappan lägger bara pengar på dyra saker och dricker vatten ur tomma syltburkar. Mamman är den som tvättar kläder och novellen slutar med att pojken måste gå hem till mamman för att få ett par rena kalsonger.

Jag vet inte om det var författarens syfte att belysa hur könsroller begränsar oss, men det var det jag fick ut av den. Det var typiska förhållanden med den prylfixerade, men i övrigt husligt handfallna fadern och modern som fick fortsätta att vara tryggheten som tvättar och dricker ur riktiga glas. Det är så fantastisk med noveller att de ofta är öppna för tolkning och eftersom jag inte vet så mycket om författaren så tolkar jag detta som en feministisk novell.

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 15

Recension: Barba, Andrés; Efter oss syndafloden; 2010

Efter oss syndaflodenAndrés Barbas novell Efter oss syndafloden är utgiven som enskild novell på Astor förlag.

Barba tar upp skönhetsindustrin och vi får möta deprimerade Mònica som gjort fyra börsoperationer och ett antal injektioner i läpparna. Hon är ändå inte lycklig, eller speciellt vacker. Hon kommer på vad hon önskar sig mest av allt och det är ett horn i pannan. Efter mycket letande hittar hon en plastikkirurg som är villig att utföra operationen, dock till ett pris hon inte har råd med. Hon prostituerar sig och testar att råna personer för att få ihop pengarna. Hon lyckas och novellen slutar med att hon äntligen kan titta sig i spegeln, men vilken reaktionen blev får vi inte veta.

Jag har svårt att tolka den här novellen på annat sätt att det är en reaktion mot  skönhetsindustrin. Kvinnan i novellen gör allt, men blir inte vackrare och tillslut tar hon till ett desperat ingrepp hos en oseriös läkare. Det skulle kunna vara moraliserande men jag tror att Barbas verkligen är bekymrad över den utsseendehets som främst drabbar kvinnor. Det är en helt absurd historia, men när du tänker efter så är väl skönhetsindustrin också det?

Läs mer: Adlibris, Bokus

feb 15

Novell-lördag: Spanien

spaniens flaggaNu har novell-lördag-turen kommit till Spanien, ett land som Tranan ännu inte uppmärksammat med en novellsamling, men där Astor förlag gett ut fem spanska noveller. Fyra av dem var skrivna av kvinnor och den femte har ett tydligt feministiskt tema så jag kommer att recensera alla fem under dagen.

Jag befinner mig i detta nu i Barcelona och den här novell-lördagen är tillägnad min semesterutmaning. Men ni kan vara helt lugna, alla inlägg är förinställda. Jag sitter inte och skriver recensioner istället för att se La Sagrada famiglia eller äta tapas och dricka cava.

Fem recensioner publiceras med en timmas mellanrum med start klockan elva. Klockan fyra kommer ett avslutningsinlägg. Häng med!

feb 15

Berömda och glömda idrottskvinnor: Sonja Edström-Ruthström

Sonja Edström-Ruthström

Idag är det damernas stafett och då tänkte jag passa på att presentera en tämligen bortglömd svensk skidåkare, nämligen Sonja Edström-Ruthström.

VI minns Toini Gustafsson, men Edström-Ruthström var åren före henne. Karriären kröntes med ett guld, i just stafett 1960. Det blev brons i stafett på OS 1956 och i VM 1954 och 1958. Hon har även ett individuellt OS-brons från 1956.

Edström-Ruthström föddes 1930 och lever fortfarande.

feb 14

Berömda och glömda idrottskvinnor: Marie Lindgren

Marie Lindgren

I Albertville 1992 kom Freestyle in på OS-programmet. Det var puckelpist som fick en ordinarie plats. Hopp och skidbalett, senare acroski, fick vara uppvisningsgrenar ett OS till. I brist på så många andra framgångar så kunde vi i vilket fall glädjas åt Marie Lindgren, som vann silver i hopp. Två år senare, i Lillehammer, var hon såklart guldfavorit i den nya officiella OS-grenen. Hopp kom med på programmet, medan man valde att helt neka skidbaletten.

Det blev ett silver för Marie Lindgren när hopp var officiell OS-gren men sedan föll hon nog i glömska hos de flesta. Sporten är fortfarande OS-gren och idag hoppar kvinnorna kval. Lindgren satsade hårt för att vara med i OS i Nagano 1998, men föll och drog på sig en whiplash-skada året innan. Till Expressen säger hon att hennes läkare sagt åt henne att det var sista gången hon slog i huvudet. Så tog hennes karriär slut, för det går inte att garantera att man aldrig slår i huvudet igen i en sådan extrem sport.

Hon kommenterade hopp för SVT under OS i Vancouver, men inte ens jag, som är en stor sportfantast, noterade detta. Sporten är väl inte lika intressant nu utan svenska hopp.

Och så en liten parentes: Om grenen acroski kan sägas att den aldrig tog sig efter att ha nekats bli OS-gren. Idag finns det knappt några utövare kvar. Inte för att förta Marie Lindgrens insatser, men jag måste lägga in ett klipp från OS i Calgary 1988, då sporten var uppvisningsgren. Ser det seriöst ut?

feb 13

Berömda och glömda idrottkvinnor: Marjo Matikainen

Marjo Matikainen Kallström

Det var Maarja-Liisa Hämäläinen, senare Kirvisniemi, som nästan sopade hem alla guld i OS i Sarajevo 1984, men det är en annan finsk skidåkare som jag vill lyfta fram idag. Marjo Matikaninen tog inte lika många guld fyra år senare i Calgary, men det var hon som såg till att Sovjetunionens dominans i längdspåren på damsidan inte blev total då.

Det var i OS i Calgary 1988 som Marjo Matikainen fick sitt stora genombrott. Guld på 5 km och brons på 10 km och stafetten. Jag var 11 år och följde OS slaviskt på den tiden och den OS-krönika som SVT gjorde kan jag nästan utantill, så många gånger har jag sett den. Jag kan fortfarande höra speakern: Och det var inte Hämäläinen utan Matikanien (och sedan minns jag inte helt) som såg till att ryssarna inte tog hem alla guld på damsidan.

Idag sitter Matikaninen i Riksdagen för Samlingspartiet och hon har även varit ledamot av Europaparlamentet för samma parti. Hon heter numer Marjo Matikainen-Kallström.