Berömda och glömda idrottskvinnor: Katarina Witt

Katarina Witt

Igår skrev jag om en fånig duell som uteblev, idag tänkte jag skriva om en riktig konståkningsstjärna, Katarina Witt från DDR. Idag går damernas konståkningsfinal i Sotji.

Jag minns inte så mycket från Katarina Witts framgångar, dels för att jag var så liten 1984 i Sarajevo och dels för att jag inte orkade vara vaken så länge det krävdes 1988 i Calgary (dessutom inte så väldans intresserad heller). Hon vann guld båda gångerna och var den ohotade konståkningsdrottningen på åttiotalet. Till de två OS-gulden kan läggas flera VM och EM-medaljer och de flesta av dem av ädlaste valör. Hon lade skridskorna på hyllan för gott 1994.

Efter segern i Calgary hedrade Nordkorea henne med ett frimärke för samlarbruk och Time Magazine kallade henne ”socialismens vackraste ansikte” (enligt Wikipedia). Simon Bank på Aftonbladet har skrivit en artikel om hur konståkningen hamnade mitt  i kalla kriget och om hur allt idag vänts på ända. Katarina Witt ville bli proffs, något som var omöjligt för hennes landsmän. Staten gjorde dock ett undantag eftersom hon vann. Efter OS-guldet i Calgary anslöt hon sig till Holiday on ice. Hon fann efter murens fall att Stasi hade en akt om henne på 3000 sidor. Att hon fick möjlighet att bli proffs gjorde att folk trodde att hon haft samarbete med Stasi och det har hon nekat till, men hon har samtidigt sagt att det var kommunismen som gjort det möjligt för henne att satsa på konståkningen. I USA hade hennes föräldrar inte haft råd. 1998 vek hon ut sig i Playboy vilket nog får ses som den största kontrasten mot bakgrunden i DDR.

Recension: Andersson, Lena; Egenmäktigt förfarande; 2013

Egenmäktigt förfarandeJag var förväntansfull när jag satte tänderna i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson, för inte bara har boken vunnit Augustpris, utan också är det fler än någonsin som efterfrågat mina synpunkter på boken. Nu har jag läst den och här kommer mina tankar.

Boken handlar om Ester som lämnar sambo och ordnat liv för att hon blivit blixtförälskad i konstnären Hugo Rask. De träffas tre gånger, men Hugo är aldrig riktigt intresserad. Ester kan ändå inte släppa honom och hon tycker att han är skyldig henne något eftersom han varit inne i henne.

Det är inte ett dugg svårt att känna igen sig i den här boken. Desperationen, kärlekskrankheten och den samlade väninnekören – allt är de vanliga komponenterna i nästan var tonårings liv. Men nu handlar inte Egenmäktigt förfarande om tonåringar, utan om en vuxen kvinna. Jag ville genom hela boken bara skrika: Lyssna på dina vänner! Men det gör hon såklart inte utan vänder snarare alla ryggen som inte håller med henne om att Hugo borde älska henne och att det finns hopp.

Jag kan inte riktigt bestämma mig för om jag bara tyckte att den var osannolik och tramsig, eller om jag faktiskt förstod den. För lite förstod jag ändå. Hugo vill inte ha Ester, men han vill inte att hon ska sluta tråna efter honom. Därför berättar han inte att han har en annan. Därför säger han inte till på skarpen att hon ska sluta höra av sig. Och han struntar fullständigt i om hon lider under tiden. Jag har också betett mig ologiskt och kärlekskrankt även efter jag fyllt tjugo och det har funnits dem som utnyttjat det, så lite av det kan jag faktiskt känna igenom mig i som vuxen. Jag tyckte inte om boken, men jag tyckte inte heller att den var dålig. Jag orkade inte med Ester, men jag kan inte heller säga att det var en helt osannolik karaktär. Nu vill jag bara lägga den bakom mig och skaka av mig obehaget som den bar med sig. För berörde gjorde den, vare sig jag ville eller inte.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, GP, SvD, Bokhora

Jag är glad att inte heller Fiktiviteter stämmer in i hyllningskören.

Marie Tomicic besöker Liberala kvinnors valkonferens!

Liberala Kvinnor

Nu tänker jag göra lite reklam för min före detta arbetsgivare Liberala Kvinnor. De ska ha en fantastiskt fin valutbildning för alla liberalt sinnade personer. Det är i helgen och kom om du har möjlighet! Vem vill missa Olikas Marie Tomicic prata om genuspedagogik?

Välkomna på Val- och Utbildningskonferens 2014.

Konferensen kommer att ha fokus på valet och de som kandiderar men är givetvis öppen för alla medlemmar och sympatisörer.

Tag chansen och inspireras under två fullspäckade dagar med spännande föreläsningar, övningar och diskussioner om hur liberal feminism vinner valet 2014.

När: 22-23 februari
Var: Sveriges riksdag, förstakammarsalen
Anmälan: Senast den 20 februari till info@liberalakvinnor.se

Program:

Lördag 22 februari

11.30-12.45 Lunch
12.45-13.00 Ordförande Anna Steele hälsar välkommen
13.00-14.00 Birgitta Ohlsson, EU-minister – Om feminism för EUs framtid
14.00-15.00 Marie Tomicic, lektor i organisation &ledarskap, entreprenör, grundare av OLIKA förlag m.m. Om genuspedagogiken – 100 möjligheter istället för 2
15.00-15.30 Fika
15.30-16.30 Svend Dahl, regeringens utredare ”Män och jämställdhet” – Om den andra sidan av jämställdhetsmyntet
16.30-17.30 Presentation av Liberala kvinnors EP-valskandidater

Söndag 23 februari

10.00-12.00 Lotta Uvsten-Nordholm, kommunalpolitisk strateg & Anna Lundberg, utbildningsansvarig FP – Om strategisk kommunikation – politisk plattform och personlig valplan
12.00-13.00 Lunch
13.00-14.00 Gunnar Sonesson, PR-konsult, grundare Diplomat PR – PR-konsult, grundare Diplomat PR – Att överleva en valrörelse – strategi och taktik för att synas, nå fram och inte göra bort sig
14.00-15.00 Karl Rydå, presschef för Stockholms borgarråd och fd ledarskribent – Media & Press, hur når vi ut?

Berömda och glömda idrottskvinnor: Tonya Harding och Nancy Kerrigan

Nancy Kerrigan och Tonya Harding

Idag är det dags för konståkningsdamernas kortprogram i OS och när den sporten finns det intressanta historier i det förflutna. Jag kan inte låta bli att ta upp1994 års stora haussade duell – den mellan amerikanskorna Tonya Harding och Nancy Kerrigan.

Sagan var för bra för att vara sann. Den fula odjuret Harding mot den vackra skönheten Kerrigan. I januari 1994, bara några veckor före OS blev Kerrigan attackerad efter en träning och Tonya Harding misstänktes vara inblandad. Attacken fick inte önskad effekt eftersom Kerrigan repade sig snabbt och fick USA:s andra OS-plats. Allt var upplagt för en fantastisk rättsskipning i OS och det gick nästan vägen. Fiaskot för Harding blev fullständigt när hon totalt misslyckades och kom på åttonde plats. Kerrigan slutade dock bara tvåa, för guldet kneps av en sextonårig ukrainska vid namn Oksana Baiul. I vilket fall som helst så vann skönheten över odjuret och odjuret bekände sin inblandning i dådet efter OS.

Jag var måttligt intresserad av konståkning 1994 och jag kommer aldrig att glömma löpen den dagen då finalen skulle gå av stapeln. Det stod ”Killarnas val”, och en bild på Tre Kronor in action och så ”Tjejernas val” och en bild på Kerrigan och Harding. Det var fredag och Sverige spelade semifinal i hockeyturneringen om jag inte minns fel. Jag skulle fylla sjutton och hade födelsedagskalas för sjutton kompisar. Alla var eniga om vad det skulle tittas på: hockey såklart! Feminist var jag redan då och funderade på att skicka en bild av oss till tidningarna. Och konståkningen då? Vi såg upplösningen efter matchen och var glada för att ingen av de jobbiga amerikanskorna vann guld.

Vill ni se Tonya Hardings fiasko kan titta här:

Recension: Houtarinen, Vilja-Tuulia; Ljus ljus ljus; 2011

Ljus ljus ljusÄnda sedan sommaren 2012 då jag utmanade mig själv att läsa mer nordiskt blir jag alltid lite extra glad när jag får syn på en ny bok av en nordisk författare jag inte känner till. Jag var därför mycket nyfiken på Vilja-Tuulia Houtarinens Ljus ljus ljus där jag såg den på Gilla böcker.

Boken utspelar sig sommaren 1986 i en liten by i Finland. Tjernobylolyckan hände på våren innan och är ständigt närvarande i tankarna på vår huvudperson Mariia. Men framförallt är det Mimi som upptar hennes medvetande. Mariias föräldrar tycker inte att Mimi är ett lämpligt sällskap för dottern och Mariia slutar då att tala med dem. Hon och Mimi förälskar sig i varandra och inleder en relation. Mariia känner att det finns en stor sorg hos Mimi som hon inte kommer åt. Ju längre sommaren lider, desto närmare sanningen kommer hon och den är inte trevlig.

Ljus ljus ljus är en bok om sorg och ensamhet, om kärlek och passion och om förmågan att greppa det overkliga. Tjernobylolyckan och alla myter och hemska sanningar kring den verkar parallellt i boken med den familjehemlighet och sorg som Mimi bär på. I början av boken är det mycket passion och härligt sex, men när sommaren lider mot höst glider Mimi mer och mer in i sin depression. Vi förstår hur det kommer att sluta ändå slår sanningen hårt mot läsaren och det är fruktansvärt sorgligt.

Det här var en riktigt bra och gripande ungdomsbok. Jag tyckte om att homosexualiteten inte stod i centrum, utan att det fick vara en bihistoria. Vilket kön eller vilken läggning personerna i boken har är inte relevant. Kärlekshistorien är underbar. Den gjorde mig härligt glad och jag ville hela tiden ha mer, trots att jag förstod att det skulle få ett slut.  Den röda tråden om familjehemligheter och hur viktigt det är för barn att ha en trygg punkt i livet, är viktig och manar till eftertanke. Jag funderade också kring Tjernobyl och författaren och jag är lika gamla. Jag gissar att vi har ungefär samma minnen, för jag känner igen mig en hel del i tankarna kring den olyckan. Jag kommer sent glömma den här boken.

Läs mer: Adlibris, Bokus, och dagarna går, CRM Nilsson

Berömda och glömda idrottskvinnor: Camilla Nilsson

Camilla Nilsson

Idag åker damerna storslalom i OS i Sotji och vi håller tummarna för Jessica Lindell-Vikarby. Alpint har det senaste decenniet varit en sport där vi har skördat en och annan framgång. Men före 1987 var Sverige inte bortskämda med alpina framgångar på damsidan. Camilla Nilsson vann en värdscupstävling i slalom 1987 och som det såg ut på den tiden var hon givetvis guldfavorit här i Sverige inför OS i Calgary 1988.

Det såg ut att gå riktigt bra för Camilla, hon låg tvåa efter första åket, endast en hundradel efter ledande Vreni Schneider från Schweiz. Men hon körde ur och jag kan fortfarande höra en mycket ledsen Sven Plex Pettersson säga: Nej, nej nej, jag är lika ledsen som du, Camilla.

Det blev inga fler OS-starter eller världscuptävlningar för Camilla Nilsson och hon la skidorna på hyllan 1990.

Två fina böcker från någon som tänker på mig

Böcker från Thailand

Idag när jag kom tillbaka till jobbet låg det två böcker från mitt skrivbord. Det var omtänksamma Rudi som hittat något han trodde att jag skulle gilla på sin semester i Bangkok. Jag blir så rörd när folk tänker på mig när de är inne i en bokaffär. Jag frågade Rudi innan jul om han visste någon thailändsk författare som jag borde läsa (han har bott där i många år och pratar thai, så jag tänkte att han var rätt person att fråga). Det visste han!

Kukrit Pramoj var det främsta tipset. Hans bok Four regins ska vara en av Thailands mest kända romaner. I centrum för romanen står Phloi och hennes familj och boken är en inblick i Thailands historia på 1900-talet sett från regentens sida. Författaren har själv varit premiärminister i Thailand på 70-talet.

Sedan fick jag en bok om en kvinna som varit prostituerad, Miss Bangkok. Bua Boonmees berättelse om hur hon flydde ett oönskat äktenskap och slutade i go-go-barerna i Patpong, ska enligt baksidestexten, förändra min syn  på prostitution för alltid. Det låter verkligen lovande!

Tack Rudi, för de fina böckerna! Jag ska läsa dem båda under året.

Hemma från Barcelona!

Nu är vi hemma igen från Barcelona och allt har varit underbart. Det blev bara två dagar, en middag och en frukost, och vi har inte hunnit med hälften av alla måste-saker. Jag ska återkomma med kulturjakt och status på semesterutmaningen, men allt kommer inte ikväll. Tills dess får ni hålla till godo med lite bilder.

Jag och Andreas på Picassomuseet i Barcelona

Resan innehöll kultur (Picassomuséet),

Strand i Barcelona

natur (Playa de la Barceloneta)

Tapas i Barcelona

och god mat (Tapeo i Born).

Berömda och glömda idrottskvinnor: Lindsey Jacobellis

Lindsey Jacobellis

Jag skulle inte ta med aktiva i den här serien, men här kommer ett undantag till, för det är bara för roligt för att inte prata om. Lindsey Jacobellis är en snowboardcrossens största stjärnor.

Hon ledde överlägset i finalen i OS i Turin 2006 och på sista hindret valde hon att stila lite och tappade kontrollen, föll och förlorade guldet. Se delar av finalen nedan:

Jag vet att jag läste en krönika av någon jag kan namnge, men inte skriver ut nu pga att jag inte hittar den trots att jag googlar, där denne skrev ungefär att ”så går det när man släpper in snowbordkidsen i OS”. För lika glad var Jacobellis för silvret, för det viktigaste var inte att vinna, utan att göra det med värdighet. Nu förlorade hon istället med värdighet. I Vancouver lyckades hon inte ta sig till final.

När jag först skrev och tidsinställde detta inlägg trodde jag att finalen gick idag halv elva, men jag hade sett fel på herrarna och damerna. Finalen gick igår och Jacobellis föll även i år och missade finalen och därmed medaljstriden.

Berömda och glömda idrottskvinnor: Gunda Niemann

Gunda Niemann

Idag åker damerna 1500 m på skidskor i OS i Sotji och det är klart att jag måste ha med en skridskoåkare i min OS-serie. Gunda Niemann från DDR och senare Tyskland var en stor skridskoåkare på 90-talet.

Gunda Niemanns första OS var 1988, men hon tog sin första medalj 1992 i Albertville. I det OS:et vann hon både 3000 och 5000 meter samt tog silver på 1500 meter. Hon försvarade sitt guld på 3000 fyra år senare i Nagano. I Lillehammer 1994 tog hon ett brons och ett silver. Karriären tog dock inte slut fast hon slutade åka skridskor 2000 då hon födde barn. Hon ville återkomma till Turin 2006, då 40 år gammal, men hindrades av en ryggskada.