Feministbrud på kulturjakt i Barcelona del II

Jag och min man åkte till Barcelona över alla hjärtans dag i år och det var för att just den dagen 2014 var det tio år sedan vi blev ett par. Mina föräldrar kom till Stockholm för att bo med Hugo ett par dagar och jag och Andreas åkte själva iväg. Vi missade Sveriges båda OS-guld, men det fick det vara värt.

Läs också inlägget där jag berättar om hur vi hamnade mitt i en abortdemonstration.

Katedralen i Barcelona

Mitt i gamla stan ligger Barcelonas katedral. Den var stor och pampig, som katolska kyrkor brukar vara.

Eulalia av Mérida

I Katedralen finns graven till helgonet Eulalia av Mérida. Hon dog martyrdöden år 304 och är ett av Spaniens viktigaste helgon.

La sagrada famiglia

La Sagrada Famiglia, oerhört mäktigt att se. Detta är den i särklass mest besökta turistattraktionen i Barcelona och om du, som vi, inte har så mycket tid på dig och inte har lust att köa i en timma eller två, köp biljetter i förväg på nätet. Då bestämmer du när du vill komma och så slipper du kön helt och hållet. Oerhört smidigt! (Du behöver inte ens skriva ut biljetten, utan visar bara upp telefonen. Och är du lika fepplig som jag och råkar radera mejlet mellan första och andra kontrollen så funkar även att visa kortet du betalade med.)

Gaudí i Barcelona

Gaudí är närvarande i hela staden och här är underbart fina parkbänkar som pryder den stora paradgatan Passegei de García. På en av de mosaikprydda bänkarna satt en vacker man.

Picassomuseet i Barcelona

Vi besökte Picassomuséet som var trevligt och visade främst Picassos tidiga verk. Själva museibyggnaden var en attraktion i sig. Här står vi vid en trappa ner mot utgången.

Operan i Barcelona

Operan ligger mitt på Las Ramblas och vi bodde på ett hotell i närheten och såg denna vackra byggnad varje dag.

Las Ramblas

Las Ramblas, precis där vi bodde. Här har Miró stått för ett mosaikkonsverk mitt på gatan och jag läste om det men såg det aldrig. Inte förrän jag tittade på bilderna och kunde se att vi hade det framför ögonen hela tiden.

Barelona a la Carlos Ruiz Zafon

Jag älskar Carlos Ruiz Zafons böcker om den hemliga bokgravkammaren i Barcelona och omslagen är ofta lite dunkla och någon av dessa vackra gatlampor finns med. Här är således min egen Zafon-bild från Barcelona, fast taget på kvällen och inte i gryningen.

Marulk på Moments i Barcelona

Mat är också en del av kulturen och vi åt mycket tapas och även en paella, men den här bilden är från finmiddagen på den tvåstjärniga restaurangen Moments. Jag äter sotad marulk, vilket var höjdpunkten på menyn.

Desigual i Barcelona

Desigual är spanskt. Det var rea, men jag vet inte om det är dem eller jag, men jag köpte inget. Det satt konstigt, var för dyrt eller så ut att falla sönder efter en tvätt eller två. Dessutom är det extremt litet så jag som är L eller XL måste välja bort stora delar av sortimentet (t ex den fina prickiga klänningen längst till höger).

Romantik i Barcelona

Det här var en romantisk resa på tu man hand, så därför kommer här till sist lite sötslisk från stranden Barceloneta. Det var varmt i luften men en havstemperatur som i maj i Sverige.

Två dagar går väldigt fort. Vi längtar tillbaka båda två och vi kommer att resa tillbaka snart. Vi hann inte se en bråkdel av allt som man ”måste” och det skulle såklart vara roligt att åka hit på sommaren när man kan bada i havet.

Recension: Laforet, Carmen; Nada; 1945

NadaI min jakt på böcker från Spanien av kvinnliga författare inom ramen för min semesterutmaning, hittade jag Carmen Laforet. Hennes bok Nada fanns på engelska, men inte för utlån på bibblan, så jag slog till och köpte den. Den fick följa med till Barcelona eftersom den utspelar sig där.

Carmen Laforet är existensialist och skriver om efterkrigstidens Spanien. Nada handlar om Andrea som kommer till Barcelona för att studera och bo hos sina släktingar. Hennes mormor är den enda som är någorlunda normal i familjen, som i övrigt består av en charmerande med mystisk morbror, en kvinnomisshandlande morbror, en aggressiv men förlåtande hustru och en överbeskyddande moster som försvinner. Andrea lär känna Ena på universitetet och hennes familj som är mer av det normala slaget. Familjehemligheter kommer upp i ljuset. Boken är mer en bok om känslor och handlande än en rak story.

Jag har läst några existesialister förut; Simone de Beauvoir (Mandarinerna), Jean- Paul Sartre (Äcklet) och Kenzaburo Oe (Tid för fotboll) och jag gillade inte någon av dem. Den här var bättre, men den började starkare än vad den slutade (förutom själva upplösningen som jag gillade, men den lämnar jag för spänningens skull). Jag älskade dialogerna och miljöbeskrivningarna och fångades av de mystiska och mångbottnade karaktärerna, men sedan blev det helt enkelt för rörigt och jag tappade greppet om historien. Boken tog sig som sagt på slutet, men då var det nästan försent.

Det var inte en spännande bok där jag funderade över upplösningen, snarare fick jag en känsla av ”vart ska detta sluta”. Ändå fångades jag av karaktärerna och deras handlande och tyckte att det var en fin berättelse om mänskliga relationer och hur vi agerar mot varandra. Andreas resa med att hantera sina egna onda känslor var intressant och det som fick mig att gilla boken i början. Det fanns en aura av mystik runt hela historien, men eftersom jag tappade bort mig så kom den inte riktigt till sitt rätt. Som bok i min semesterutmaning var den suverän. Det var många vackra skildringar av efterkrigstidens Barcelona.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Läsmaraton i mars!

LäsmaratonBokmoster bjuder inte till läsmaraton i mars. Tio böcker ska man läsa för att gå i mål. Självklart hänger jag med! Nu ska jag bort på lite olika saker i mars som inte riktigt kommer att generera i mer läsning, men vad sjutton, jag brukar läsa mer än tio böcker i månaden så varför skulle jag inte klara det nu?

Jag håller er uppdaterade om hur det går!

Ruslana på besök hos Folkpartiet i riksdagen

2004. Ruslana vinner Eurovision Song Contest med låten Wild dances. Senare samma år blir hon en av frontfigurerna i den orange revolutionen i Ukraina, en revolution som ledde till ett mer demokratiskt samhälle och att Ukraina började närma sig EU.

Efter det har utvecklingen tyvärr inte gått framåt. I landets östra delar bor många ryssar och dessa har fortfarande haft sina sympatier med den då bortröstade Janukovytj, vilket möjliggjorde en comeback för honom. Efter den senaste tidens oroligheter i Ukraina vädjar de ukrainska folket om hjälp, dels politisk, men också humanitär.

Ruslana besökte idag Folkpartiets riksdagskansli för att prata om sin kamp och vad hon vill att vi ska göra för Ukraina. Hon visade två fruktansvärda filmer om våldet och de offren som skördats. Seminariet var ett samarrangemang mellan Silc, Svenskt internationellt liberalt center och Folkpartiet och utrikespolitiska talespersonen Fredrik Malm. Ruslanas budskap var att vi i EU måste se till att det ukrainska folket ska få tillbaka de pengar om Janukovytj slutit från dem.

Ruslana

Ruslana vill att Ukraina återigen ska närma sig EU och klippa banden med Ryssland. Men hon anser också att Ukraina inte är ett delat land, där den västra delen är ukrainsk och den östra rysk, utan att landet är och bör förbli blandat och tvåspråkigt.

Ruslana och jag

Så nöjd över den här bilden – schlagerstjärnan och demokratiaktivisten Ruslana och jag!

2014. Ruslana sjunger den ukrainska nationalsången på folkpartiets riksdagskansli. Det var inte planerat, utan initierat av de många ukrainarna som var med på seminariet. Jag har filmat själv med min mobilkamera.

HBTQ for Putin: Hela boklistan

RegnbågsflagganSanna, som initierade boktips till Putin under OS, har sammanställt alla tips om böcker med homo-tema som inkommit på alla bloggar som varit med. Mycket bra initiativ! Alla mina inlägg kan ni läsa här.

 

Böcker som jag blev sugen på att läsa:

Sara Lövestam, Tillbaka till henne

Nina Bouraoui, Pojkflickan

Jenny Jägerfeld, Jag är ju så jävla easy going

Jessica Kolterjahn, Den största dagen är en dag av törst

Jeanette Winterson, Varför vara lycklig när man kan vara normal

Jag har redan införskaffat Bouraoui och Wintersson!

Se hela listan här.

Idag är ingen vanlig dag…

…för idag är det min födelsedag. Jag brukar ha åldersnoja, men i år är det kanske inte det, utan mer en längtan efter en större familj som tagit över nojan. I vilket fall som helst så hade jag en mycket bra dag. Trots att min make inte riktigt har koll på mitt schema och gett mig en present som jag egentligen inte kunde få någon glädje av, lyckades jag lösa det tack vare fantastiska kollegor, och på så sätt få bästa presenten! Om två veckor sitter jag på läktaren på Friends Arena med rosa t-shirt och fjäderboa och ser finalen i melodifestivalen tillsammans med en man som har en ljusslinga i högsta hugg, trots att han egentligen inte tycker att mello är det minsta intressant. Det är kärlek det!

Jag skulle lägga upp en bild från min dag, men de var antingen för oanständiga (i sängen på morgonen), för griniga (Hugo ville inte vara med på bild) eller med röda ögon (blixt och iphone – ingen bra kombo). Men så la min barndomsbästis upp den här underbara bilden och gav sitt tillstånd till mig att lägga upp den här.

Jag och Sofia

Jag och Sofia i Båstad (tror jag) sommaren 1990 eller 91. Jag har en nyinköpt tröja på mig som jag tror är från Indiska, en affär som inte fanns i lilla Lidköping, men som hade så fantastiska kläder.

Idag fyller jag 37, det är varken en kul eller tråkig ålder. Det bara är. Och nu är jag äldre än Alfons Åbergs pappa.

Tematrio v 9 – Klassiska kvinnor

Klassiska kvinnor

Veckans tematrio hos Lyran är klassiska kvinnor, precis som min utmaning. Underbart! Såklart ska jag berätta om tre bra klassiker skrivna av kvinnor. Vad som är en klassiker är upp till oss som svarar.  Jag skriver om tre som jag har läst nyligen och inom ramen för min utmaning.

1. Glaskupan av Sylvia Plath. Den boken ingår i den feministiska litteraturkanonen och jag läste den först nu. Det var en gripande bok om psykisk ohälsa och hur fruktansvärd psykvården var i USA på femtiotalet.

2. Maken av Gun-Britt Sundström. Jag hade läst mycket om den, men inte läst den, när jag satte tänderna i den nu i vinter. Lite lång och seg, men ganska bra om relationer och villkor i sjuttiotalets Sverige.

3. Älskaren av Marguerite Duras. Jag fick tips om Duras på Twitter inför min utmaning och jag blev sugen på just Älskaren. Utlevande sex mellan människor av olika klass och etnicitet i Franska Indokina. Dessutom brokiga familjerelationen. Mycket bra!

Feministbrud på kulturjakt i Barcelona del I – ¡Nunca mas!

Det har väl gått få feminister förbi att Spanien kan återigen få en restriktiv abortlagstiftning. 2010 klubbades en ny lag igenom som tillåter fri abort före vecka tolv, något som tidigare varit förbjudet om det inte var frågan om våldtäkt eller fara för kvinnans liv. Nu vill den nya konservativa regeringen återgå till 2010 års lagstiftning, eller ska vi kanske säga till 50-talets konservativa moral?

Jag och min man var i Barcelona runt den 14 februari för att fira vår tio-årsdag tillsammans. Jag berättar mer om resan i ett separat inlägg. Detta inlägg handlar om den feminism och det hopp jag mötte under den korta tid jag var i Spanien.

Feministisk organisation i Barcelona

Jag blev glad när vi, på väg till katedralen, såg det här skyltfönstret. Det var ett par stycken tjejer därinne som jobbade med några plakat. Jag skulle få reda på vad de skulle ha dem till…

La revolució serà - feminista o no serà

Från feministernas fönster: La revolució serà – feminista o no serà, enligt google translate betyder det ”revolutionerna kommer att vara – feminist eller inte vara”, vilket såklart inte låter begripligt.  Någon som kan spanska som kan hjälpa mig att rätta till det?

Demonstration för abort i Barcelona

På alla hjärtans dag hade hundratals människor samlats på torget framför katedralen för att demonstrera för fri abort.

Demonstration för abort i Barcelona

Jag lägger upp den här bilden i färg för att få med den underbara damen i rosa hår. Jag vet inte vad det står på skylten, men jag kan ändå känna engagemanget. Jag pratade med några tjejer som deltog som blev oerhört glada över stöd från annat land (sedan kunde vi inte säga så mycket mer pga språksvårigheter).

Jag gråter på demonstration för abort i Barcelona

Det var svårt att hålla tårarna tillbaka. Dessa människor kämpar för något som vi tycker är så självklart. De fick fri abort för fyra år sedan, men nu rycks den friheten snart ifrån dem.

Se ett lite klipp från demonstrationen. Inte bästa kvaliteten, men så blir det när man filmar med mobilkamera efter mörkrets inbrott.

Nunca mas

Nunca mas – aldrig mer ska kvinnor behöva ta till hemska galgar för att avbryta oönskade graviditeter. Detta är en bild jag tog här hemma på uppmaning av F!, ett parti jag inte tillhör, men vars initiativ jag definitivt stödjer – en galge för att visa vårt stöd till de spanska kvinnor som deltog i demonstrationen ovan och alla andra som vill behålla möjligheten att bestämma över sina kroppar. Visa ditt stöd du också!

Recension: Hůlová, Petra, För medborgarnas bästa; 2010

För medborgarnas bästaJag hittade boken För medborgarens bästa av Petra Hůlová på bibblan och blev sugen på den då jag har läst en novell av samma författare. Boken verkar vara helt ny och det känns som att jag är den första som läser bibliotekets ex. Tvåveckorslån tyder ju också på att den är tämligen nyinköpt. Förra året kom den ut i Sverige på Rámus förlag.

Vi får följa en familj i åttiotalets Tjeckoslovakien som mer eller mindre tvångsförflyttas till Krakov, en ny kommunistisk mönsterstad. Bokens jag-person är mycket entusiastisk och blir med tiden en alltmer övertygad kommunist. Hennes syster är betydligt mer kritisk och när vändningen kommer 1989 hamnar de båda på var sin sida i politiken. Huvudpersonen startar en pionjärrörelse som en kontrarevolution och systern bosätter sig i bohemiska konstnärskvarter där nytänkare bor sida vid sida med romer.

Boken började mycket starkt och det kändes verkligen som en bok jag skulle kunna älska. Men jag tyckte inte det höll hela vägen. Det är en oerhört svart satirisk roman om livet och skillnaderna efter kommunismens fall, men det är förmodligen så att vi som inte fått uppleva det missar en stor del. Jag gillade den förändringsfientliga huvudpersonen och hennes bittra sätt att se på det nya livet med varor från väst och ny teknologi, men med samma usla byggnader som förr. Omvärlden fullkomligt skiter i mönsterstaden Krakov, även dem som tidigare propagerade så starkt för socialismen. Trots att hon borde blivit överbevisad flera gånger om, blir huvudpersonen aldrig övertygad om att kommunismen inte fungerar och det är beskrivet på ett satiriskt och skickligt sätt av författaren och trots allvaret så skrattade jag nästan en smula.

Jag har hört att Hůlovás första bok, Allt detta tillhör mig, är bättre. Jag har redan beställt den för trots att jag inte var helt såld på den här så fick jag mersmak.

Jag funderar på om Krakov verkligen finns eller har funnits i verkligheten. Det är svårt att googla eftersom alla träffar blir på Krakow. Någon som har mer kunskaper i kommunistiska mönsterstäder i Tjeckoslovakien?

Läs mer: Adlibris, Bokus, Corren, GP, SvD

Berömda och glömda idrottskvinnor: Pernilla Wiberg

Pernilla Wiberg

Sista dagen på OS och sista idrottskvinnan på bloggen för den här gången. Man ska sluta på topp så jag avslutar med en av mina absolut största idoler: Pernilla Wiberg. Det har kanske varit lite väl mycket övervikt av idrottskvinnor från min barn- och ungdom, men det kommer fler idrottstävlingar och fler chanser för mig att bre ut mig och nörda ner mig i sportens värld.

1991 tog det nya stjärnskottet Pernilla Wiberg guld i VM i storslalom. Efter det skulle hon (nästan) alltid leverera när det gällde som mest. I OS i Albertville 1992 återupprepade hon vinsten och tog därmed Sveriges enda guld under de olympiska spelen. 1994 var det OS igen och nu var det kombination som var hennes största chans. Det var hårt mellan henne och värsta konkurrenten Vreni Schneider från Schweiz, men hon tog det. Nu vann Sverige guld i hockey det året också, men annars var det snålt med medaljer.

1998 i Nagano blev på många sätt ett eländigt VM. Wiberg körde ur i kombinationsslalomen och slalomen, som var hennes bästa chanser. Sedan kom störtloppet. Hon tog där överraskande silver, men just då var det en klen tröst eftersom när inte Wiberg levererade och tog guld, så gjorde ingen annan det heller. Såhär i efterhand kan vi tycka att det var otroligt stort att hon tog medalj i störtlopp, något som ingen svensk kvinna gjort förut.

Pernilla, du är en av de största, i alla fall i min värld och det kanske är skönt för dig att veta att jag har förlåtit dig för detta: