apr 22

Tematrio v 18 – världslitteratur

JordglobImorgon är det värdsboksdagen och vad passar då inte bättre än en tematrio om världslitteratur. Lyran tolkar skälv världslitteratur som Världslitteratur.se, dvs Afrika, Asien och Latinamerika. Här är mina, hastid uttänka, favoriter från de världsdelarna.

Afrika En halv gul sol av Chimamada Ngozi Adichie: Få författare har fängslat mig som henne. En halv gul sol om kriget i Biafra var helt outstanding och en av de bästa böcker jag någonsin läst.

Asien Rismodern av Rani Manicka: En malaysisk släktkrönika med fokus på kvinnor, det skulle kunna vara tråkigt och segt, men det var fantastiskt!

Latinamerika Andarnas hus av Isabel Allende: Knapp seger över Krönika av ett förebådat dödsfall av Marquez, för att den sistnämnda inte slutade så starkt. Andarnas hus en en fanatisk berättelse där läsaren får många tillfällen att fundera över gott och ont och rätt och fel.

 

apr 20

Påminnelse om barnboksvecka

barnboksvecka

Måndagen den 28 april drar Barnboksveckan igång här på bloggen. Då utlovas en mängd recensioner av barn- och ungdomsböcker samt reflektioner och andra barnboksrelaterade texter. Du får gärna hänga på, antingen genom din egen blogg eller med ett gästinlägg. Känn dig fri att använda bannern ovan!

Jag vill med den här veckan lyfta fram Almapristagare och genusmedveten litteratur, men det kommer att bli lite annat också. Till den här bloggen har jag satt ihop ett schema för veckan (som du, om du vill delta, absolut inte behöver hålla dig till):

Måndag 28/4: Inledning och lite favoriter

Tisdag 29/4: Almapristagare

Onsdag 30/4: Årets Almapristagare Barbro Lindgren

Torsdag 1/5: Bilderböcker från Sverige

Fredag 2/5: Böcker för barn som kan läsa själva

Lördag 3/5: Internationella barnböcker

Söndag 4/5: Ungdomsböcker (15+) och avslutning

apr 19

Glad påsk!

Glad påsk alla kära läsare!

Min påskafton har hittills varit mycket bra. Jag är hemma i Lidköping med familjen och idag har vi varit på Kinnekulle.Utsikten på Kinnekulle

Utsikten på Kinnekulle. Påskafton 2014.

Hanna och Andreas på Kinnekulle

Jag och maken i slalombacken på Kinnekulle. Både roliga och hemska minnen i den backen. Det värsta var när pappa föll och vred knäet ur led och jag väntade på i liften och han kom aldrig. Tror jag var sju år.

Ramslök i Hellekis

Det obligatoriska ramslöksplocket. Hellekis.

Hugo åker kana i Hellekis

Även barnet hittade på roliga saker. Det bästa han vet är att ”aka kana” och den här var verkligen ”lolig”.

apr 18

En vän skickade en bild av Sadako

Sadako står staty i Hiroshima

Sadako Sasaki , flickan som fick cancer efter atombomben över staden och dog endast 12 år gammal 1955, står staty i Hiroshima. Jag fick den här bilden av min globetrottervän Emma som just nu är i Japan och reser runt. Hon lovade mig tidigare en bild på statyn över Sadako och idag fick jag den här på Facebook. Tack Emma! En dag ska jag se till att åka dit och titta på den själv.

apr 17

#tbt: Feministbrud som gullefjun

Veckans #tbt skulle förstås bli en gammal påskkärringbild, men en sådan gick ej att finna trots att jag nu befinner mig i mitt barndomshem. Ni får istället hålla till godo med en bild där jag spelar Gullefjun på en dagisavslutning 1983.

Gullefjun

Jag som Gullefjun på Blåbärets förskola. Juni 1983.

apr 15

Jag har läst Katitzi för första gången på 30 år

KatitziJag läste idag ut Katizti, den första delen i Katarina Taikons svit om sitt liv. Jag läste bilderböckerna om henne när jag var hemma hos min klasskompis och granne Camilla i början på 80-talet. Vi satt hemma hos henne och lyssnade på kassettband med uppläsningar av böckerna och bläddrade i seriealbumen.

Jag kommer att skriva om Katitzi under barnboksveckan, men nu vill jag berätta en egen liten historia från min barndom. Några år efter jag satt hemma hos Camilla och lyssnade på Katarina Taikons ljudböcker var jag på campingsemester med mina föräldrar. En kväll våldgästades de en kväll av en synnerligen onykter kvinna. När jag kom tillbaka från lek sa hon hånfullt glatt till min föräldrar: Vilken liten tattarunge ni har! Jag var tillräckligt gammal för att förstå att det inte var något positivt och frågade mamma senare var det betydde. Tattare är ungefär som Katitzi, svarade hon och jag kunde då leende tänka att jag såg ut som en tattarunge. Jag såg ut som Katitzi.

apr 14

Tematrio v 16 – Påskdeckare

Den skrattande polisenVilka är mina deckarfavoriter? Det vill Lyran veta och det har jag ju till och med svarat på i Sydsvenskan så det här blev inte så svårt.

1. Sjöwall-Wahlöö. Det är svårt att slå deras böcker. jag älskar insikten i polisarbetet och till och med den politiska vinkeln, även om det inte är min politik. Min favorit är Den skrattande polisen.

2. Maria Lang. Det är något visst med henne och även om jag klarar av att ha några olästa böcker av henne i bokhyllan så myser jag varje gång jag läser henne. Min favorit är att vara kvinna.

3. Händelser vid vatten av Kerstin Ekman är en av de bästa deckarna som någonsin skrivits och den vann också ovan nämnda omröstning i Sydsvenskan.

apr 13

Kräver jag för mycket egentid?

Här kommer ännu en kvinna som uppmuntrar folk att inte skaffa barn om de vill ha andra intressen än att sitta i parken med ungarna.

Det som stör mig mest är nog hur människor som Ida Therén tror sig veta hur andra prioriterar sin tid eller pengar. Vi uppmanas att prioritera deltidsarbete framför att lägga fiskbensgolv eller köpa en råsaftcentrifug. Ett annat kärt tema brukar vara att ifrågasätta folks resande. Jag kan inte heller förstå hur man kan välja att jobba 70 timmar i veckan året runt för att ha råd med en tvåveckors kvalitetsresa med barnen till Thailand över jul, men ärligt talat, hur många handlar detta om? Föräldrar som prioriterar att lägga in ett fiskbensgolv, i vilket fall småbarnsföräldrar, är förmodligen också lätträknade. Det känns som att debattinlägg som Theréns utgår ifrån att det är ett vida spritt fenomen.

Jag tror de allra flesta vill det bästa för sina barn och de jag känner väljer så gott det går att tillbringa tid med sina barn. De som inte hämtar tidigt är oftast dem som inte har råd eller möjlighet till det. Många högbetalda jobb är också relativt flexibla. Det finns förmodligen betydligt fler som inte hämtar tidigare på förskolan pga låg lön eller oflexibelt jobb än de som hämtar sent pga måste ha råd med fiskbensgolv.

Ida Therén skriver också att vi verkar eftersträva ”ett hav av egentid”. Jag vet inte vad jag ska säga. Att kunna träna så att jag inte känner av min artros, är det att kräva för mycket? Eller att kunna läsa lite även på dagtid när barnet är vaket, det kanske är att ta i. Och en after work någon gång, det är nog att dra det hela lite för långt!

apr 12

Recension: Fagundes Telles, Lygia; Nakna timmar; 1989

Nakna timmarLygia Fagundes Telles är en av Brasiliens mest lästa författare och hon sitter i den brasilianska akademin. Jag kom i kontakt med henne när jag läste en novell ur Brasilien berättar, men den tyckte jag inte så mycket om. När jag så att hon skrivit romaner också blev jag sugen på att läsa en om tre unga kvinnor i diktaturens Brasilien från 1973. Den fanns såklart inte översatt så jag införskaffade den enda bok av henne som finns på svenska, Nakna timmar.

Rosa Ambrósio är en förmögen, alkoholiserad skådespelare som fruktar ålderdomen. Hon lever ensam tillsammans med en katt. Boken innehåller flera olika berättelser som rör Rosas liv och som  väs samman till en helhet. Det låter kanske ganska intressant men jag fann det helt obegripligt.

Jag tyckte inte om porträttet av den självömkande alkoholiserade kvinnan, men jag hade kanske stått ut med det om jag bara hade förstått poängen. Det var svårt att följa med i berättelsen eftersom varje kapitel hade olika berättare och det inte alltså var så lätt att förstå vem. Det tog mig ganska lång tid innan jag fattade att hennes katt var med och berättade. Nej, detta var inget för mig.

Jag vill fortfarande läsa boken om kvinnorna i Brasilien från 1973, men då måste jag tyvärr lära mig portugisiska först.

apr 12

Kan folk bara sluta att låtsas leva på lägre inkomst?

Det har blivit en fluga nu, att leva på någon annans – lägre – inkomst. Först var det Kent Kullander som skulle pröva att leva på ”kvinnolön”, dvs 14 % lägre lön, i en månad. I hans fall innebar det 27 500 kr. Sedan kom Hans Forsberg från Centerpartiet i Sundsvall som skulle leva på 129 kr om dagen, vilket är försörjningsstödsnivå.

Förstår ni inte själva hur löjliga ni gör er? Jag läste detta av en kvinna i Göteborg som lever på försörjningsstöd och hur respektlöst hon tycker det är att ”leka socialfall”. Hon har många goda poänger, men den viktigaste är att det såklart inte är svårt att leva i en månad eller en vecka på mindre pengar.

Lås oss ta mig själv som exempel:

I torsdags köpte jag lunch för 80 kr och sedan ett paket ägg för 20 kr. Det var inte speciellt svårt att inte spendera mer den dagen. Min hyra var nämligen betald, min man lagade mat som redan var inhandlad och just i torsdags kände jag inte att köpsuget pockade på och det var alltså ingen uppoffring att inte köpa en bok eller ett par skor eller ett läppstift just den dagen. Att leva på 129 kr varje dag i en vecka skulle kanske vara lite mer av en uppoffring, men inte tillräckligt för att jag skulle kunna skrika ut i media om hur jobbigt det var. Hade jag gjort det hade jag varit oerhört patetisk och uppmärksamhetstörstande.

Därför gör jag inte det. (och kanske också för att jag är en vettig tänkande människa.)

Ska du testa på något så bör du offra dig lite mer och inte behålla pengarna som blir över. Folkpartisten Nikoletta Josza tiggde en dag och gav pengarna till en hemlös kvinna. Det är föredömligt om man vill göra en poäng och att tigga en dag är ett lite större offer än att låta bli att köpa något i en vecka alternativt spara 4000 kr av en hög lön i en månad.