Jag förälskade mig i Kitty Crowthers entusiastiska fluga Vera och hennes pappa Ivo i Ivo och Vera på bio. Som om det inte vore nog så läser jag i nästa bok, Fotbollsmatchen, att Crowther ifrågasätter rådande könsroller.
Vera vill börja spela fotboll. Det är ju en killsport, säger pappa Ivo. Ja, vadå, säger Vera. Hon får fotbollskläder och skriver in sig i en klubb, men ingen tror på henne och efter första träningen är hon helt förstörd. Men inte knäckt. Hon övar och och övar och över tills hon är jätteduktig. Då är hon med och gör mål i en match och blir respekterad. Efter matchen går hon förbi en dansskola. Jag vill dansa balett, säger Vera. Men det är ju en flicksport, säger Ivo. Ja, vadå då, säger Vera.
Fotbollsmatchen var verkligen en helt fantastisk liten bok. Jag kände verkligen med Vera och var så glad att hon tog tag i saken och inte lät pappa sköta allt. Den enda jag kanske känner är lite dumt är att pappan utgår från att det är en killsport, det vill jag som mamma i ett land med framgångsrika fotbollsdamer inte gärna göra. Jag vill för övrigt inte heller utgå från att balett är en tjejsport.
Den lilla envisa och impulsiva Vera kan jag verkligen tänka mig att läsa mer om för mitt barn. Jag älskade också teckningarna. Den nedan var min absoluta favorit:
Vera har fått fotbollskläder och är mycket upphetsad och henne pappa Ivo tittar lite roat på henne. De ser kanske humanoida ut, men de har fyra armar och små vingar på ryggen och de flyger.
UPPDATERAT
Det står ingenstans att Ivo är Veras pappa, jag har bara förutsatt det. Han kan vara styvpappa, bror eller någon annan som gillar att hänga med henne och köpa saker åt henne. Min man påpekade detta för mig och menar att även jag behöver genusglasögon när jag läser. Han har tyvärr rätt.
Kitty Crowther fick 
ag kände med en gång att jag älskade Vera och hennes pappa Ivo. Insekter är inte helt vanligt i barnlitteraturen och flugor definitivt inte så det var en lite extra krydda till en i övrigt roliga boken. Teckningarna är fina och flugorna ser lite tokroliga ut, men framförallt är de söta och lätta att ta till sitt hjärta trots att just flugor inte är den vackraste insekten. Igenkänningsfaktorn i handlingen var hög hos oss eftersom sonen i många lägen ska släpa med sig fem-tio gosedjur. Så vardagligt och enkelt och så bra!
Tre lurviga nallar av Margaret Wise Brown är på inget sätt den mest genusmedvetna bok jag har läst, men det var min favoritbok när jag var barn. Jag läste om den nu som vuxen och läste den för mitt barn. Boken handlar om tre nallar som beger sig till människornas värld för att se hur man lever där. De ger sig iväg en och en, men den tredje har inga människokläder så han tar på sig trästockar som skor, en blomkruka som hatt och ett kålblad som jacka. Då känner solen och vinden inte igen honom och han är ensam och rädd. När han väl hittar sina föräldrar springer de hem genom skogen och slänger av sig alla hemska kläder.
Jag hade av någon anledning inte läst Pija Lindenbaum för mitt barn. Förrän nu. Jag fick låna ett helt gäng av hennes böcker av en kollega och jag började läsa Lill-Zlatan och morbror raring.
Min man blev bestört när jag lånade Lilla döden hälsar på av Kitty Crowther. Jag ville dock ge denna belgiska Almapristagare en chans. Jag tycker inte att döden ska glorifieras, men vi behöver alla förklara för vårt barn vad döden är och försöka göra det på ett sätt så de inte blir rädda.
Jag fick tips av 
På fredag, när temat på bloggen är Böcker för barn som kan läsa, har några bloggare gått ihop om en bloggstafett. Vi kommer under dagen att publicera varsitt inlägg om boken Andnöd av Anette Skåhlberg och bilder av Katarina Dahlquist, utgiven på 
Jag blev så glad när jag såg att Bokmässan ska ha ett tema bredvid Brasilien, nämligen röster från Katalonien. Min semesterutmaning fick med andra ord en underutmaning. Håll utkik efter taggen Röster från Katalonien!
