Bladen brinner är den sista boken i serien om Barbro Lindgrens uppväxt. Den första är Jättehemligt och den andra Världshemligt. I Bladen brinner har Barbro hunnit bli 15 år.

Boken är ungefär som sina föregångare. Den är lättläst och handlar om mycket vardagliga saker. Nu heter bästisen Diggi och det handlar mycket om killar. Men när Per kysser Barbro så känner hon att hon är för ung för att kastas in i vuxenlivet och undviker honom till hans stora sorg. Förra bästisen Cissis pappa dör i barnförlamaning, precis som Ingrids mamma i den förra boken. Hela serien avslutas med att Barbro får en lillebror.

Alla tre böckerna är i dagboksform och det bygger på Barbro Lindgrens egna dagböcker. De är skrivna i början på sjuttiotalet för att ge ut dem oredigerat säger författaren själv hade varit omöjligt. Hon har tagit sig konstnärliga friheter och tagit bort och lagt till, men försökt att minnas hur det var att vara tio, tretton och femton år i början på 1950-talet i Bromma. Jag är nu, efter omläsning av alla tre, säker på att jag har läst de två första, men inte Bladen brinner. De är mycket lika, men jag var antagligen för gammal för att tycka att Jättehemligt var så rolig så jag slutade efter den. Värdlshemligt läste jag först och den tyckte jag mycket om. Jag trodde på förhand att Bladen brinner skulle vara mer vuxen, men så är det inte, det nya omslaget till trots.

Alla tre böckerna gavs ut i nytryck 2010 av Karneval förlag och nu börjar förhoppningsvis böckerna söka sig upp ur bibliotekens magasin. Jag lånade mina tre böcker på Lidköping stadsbibliotek och läste en om dagen under påsken. Världshemligt läste jag i nytryck och den innehöll nya reflektioner av författaren. De andra två fanns i magasinet.

I de reflektioner författaren skrivit som efterord i alla tre böckerna får vi veta att hennes älskade lillebror Kjellegubben inte lägre finns. Det känner oerhört sorgligt, men vi får inte veta hur och när han dog. I ett samtal med Yukiko Duke berättar hon om att hon förlorare honom som ung vuxen. Min mamma sa att det hon mindes av att jag läste böckerna var just hur sorgligt vi tyckte det var att Kjellegubben inte fanns mer, men det kommer inte jag ihåg.

Böckerna är alla tre enkla med ett för barn lättillgängligt språk och passar för barn tio till femton år, även om jag tror att barn i tonåren kommer att tycka att de är lite barnsliga. Annars är de ganska tidlösa, med tankar och känslor som vilket barn som helst i samma ålder, även om de utspelar sig på 50-talet och inte nu.

Läs mer: Adlibris, Bokus