Jag vet att det kanske är överflödigt, men eftersom jag driver en hyfsat välbesökt feministisk blogg så vill jag ändå ta mig tid att förklara varför jag inte lägger min röst på Feministiskt initiativ. Nu när Fi granskas hårdare och det i sociala medier figurerar en lista om vad de ”egentligen” tycker och det diskuteras friskt vad som är rätt och fel i detta, kan jag inte bry mig mindre. Jag tycker att det är skithäftigt att ett feministiskt parti förmodligen kommer in i Europaparlamentet nu i sommar och jag skulle kanske kunnat tänka mig att lägga min röst på Fi om läget var annorlunda. Att de vill lägga ner försvaret eller omskola alla män, bryr jag mig inte så mycket om. De kommer ändå inte att få sådan makt att detta skulle realiseras. Det viktiga är att feminismen få större plats. Men, och detta är det stora feta menet: Jag litar inte på individerna som företräder Fi i en av de viktigaste frågorna. Jag litar inte på att de står upp för yttrandefriheten. För mig är detta helt avgörande.

Ta exemplet med att Sverigedemokraterna affischerar i tunnelbanan i Stockholm. Deras budskap är såklart hemskt, som all deras politik, men de är ett folkvalt parti som bör få samma möjligheter som andra folkvalda partier så länge de håller sig inom lagens ramar. Detta är långt ifrån en självklart princip hos flera vänstermänniskor, det är snarare en mycket dålig princip. Såhär skriver Soraya Hashim i Nöjesbladet:

Detta är så obehagligt på så många nivåer, och det mest skrämmande av allt är nästan argumenten om att ”bla bla folkvalt parti”. Jag menar inte att demokrati är bla bla. Men människors rätt att åka kollektivtrafik eller röra sig fritt i offentliga miljöer utan att känna sig utpekade, jagade, annorlunda eller hotade pga rasifiering trumfar som demokratifråga över *men alla partier måste ju få köpa reklam*. SL, om ni inte ser det är ni allvarligt pantade i huvudet.

Nu ska vi inte döma ett parti efter en person eller med hjälp av anekdotisk bevisföring, men det faktum att denna artikel delats friskt av Fi-anhängarna i mina flöden gör att jag bli ytterst orolig. En annan artikel som hyllats lika mycket, om inte mer, är miljöpartisten Tomas Martinssons om att SD inte bör få komma in i skolorna. Resonemanget är det samma, SD är inte som alla andra och folk mår dåligt av dem så då ska de inte få komma till tals.

Jag tycker verkligen att detta är skrämmande. Vi får aldrig någonsin begränsa folks rätt att yttra sig genom att på förhand tala om vad som är ok att säga och vad som inte är det. Vi ska inte ha något åsiktsfilter i Sverige. Men många på vänsterkanten tycker det. Yttrandefrihet är sekundärt och att slippa höra obehagliga åsikter är primärt. Det kan jag aldrig någonsin ställa upp på. Yttrandefriheten är en av vårt samhälles viktigaste grundstenar och jag vill inte att den ska tas över av vänstermänniskor som alltid kommer att tycka att de bör vara dem som ska avgöra vad som får sägas i det offentliga rummet. Det ska såklart finnas principer för vilka som ska få göra reklam men den principen bör vara folkvalda partier.

Längre ut på vänsterkanten så blir det än mer obehagligt. Flera tjejer i och strax utanför Ung Vänster anser att våldsvänstern måste finnas till som ett skyddande medborgargarde i Sverige. Det skydd de anser sig behöva kommer från Revolutionära fronten och de tycker bland annat:

Det övergripande målet är att avskaffa dagens samhällsordning genom revolution och ersätta den med självständiga arbetarkollektiv som styrs av direktdemokrati. På mer omedelbar sikt är målet att försvara arbetarklassen mot olika typer av angrepp. Dessa kan innefatta allt från fysiska attacker från vit makt-miljön till förändringar i arbetsrättslagstiftningen.

Jag har vänner som är uppvuxna i Sovjetunionen. De tycker att åsikter som dessa är oerhört obehagliga (det tycker förhoppningsvis fler, men för dem är det mer ett verkligt hot). När folk från Sovjet påtalar för vänstersympatisörer att de ser allvarligt på den svenska vänsterns likheter med totalitära stater så får de glåpord tillbaka att Sverige minsann inte är Sovjet. Nej, det är det inte, men Sverige är inte heller Nazityskland. Och om vi ska förbjuda SD:s reklam så borde vi förbjuda all vänsterreklam som kan göra folk från socialistiska stater upprörda. Borde inte principen så ut sådan?

Vad har allt detta med Fi att göra? Jo, som jag skrev i inledningen så litar jag inte på dem. Personer inom Fi anser inte att yttrandefrihet är viktigt och så länge jag inte vet om Fi tycker att yttrandefrihet är viktigare än åsiktscensur så skulle jag aldrig kunna tänka mig att stödja dem. Jag må tycka det är hur häftigt som helst och digga Gudrun Schyman hur mycket jag vill, men det kommer alltid finnas en oro för hur de ställer sig när det verkligen kniper.

Detta är förstås inte enda orsaken till att jag inte rostar på Fi, för jag vet redan ett parti som står upp för yttrandefrihet och tar feminismen på allvar och det är Folkpartiet.