Recension: Pizan, Christine de; Kvinnostaden; 1405

KvinnostadenJag blev utmanad i julas av min man att läsa mer om kvinnor på medeltiden. Nu har jag nått toppen av utmaningen, skulle man kunna säga. Jag recenserar här Christine de Pizans Kvinnostaden, eller Damernas stad som den hetat i tidigare översättningar. Kvinnostaden har kallats för det första feministiska verket. Det är verkligen häftigt att en kvinna på medeltiden kunde sitta på sin kammare och författa något så kontroversiellt.

Med hjälp av Fru Rättrådighet, Fru Rättvisa och Fru Förnuft ska Christine bygga en kvinnostad och göra upp med samhällets förlegade tankar om kvinnan. Det står dock ganska tidigt klart att det inte är frågan om någon progressiv feminism av 2000-talet, men en sådan hoppas jag inte att någon hade förväntat sig. Kvinnor kan, är ett av bokens teman, men det handlar också mycket om ära och dygd samt att offra sig för att bevisa sin renhet. Män är män och kvinnor är kvinnor och de har olika roller, men ändå är det så att kvinnor han så mycket mer och har mer förnuft än vad män och andra kvinnor tycks tro. Det här tar hon upp i första boken (Kvinnostaden består av tre böcker) och det är den delen som är den mest progressiva. I andra och tredje boken så radar hon upp exempel på kvinnor som varit ädla och dygdiga och detta görs helt utan analys, som Nina Björk påpekar i sin recension i DN.

Det var roligt att läsa den här boken. Den nya översättningen gör den mycket lättillgänglig och lättfattlig. Att en kvinna, som inte förväntades kunna läsa och skriva, skrev en bok där hon kritiserade hur kvinnor behandlades är otroligt progressivt för att vara på medeltiden. Jag vet inte om jag anser att alla feminister borde läsa den här boken, men är du intresserad av medeltiden som epok så får du absolut inte glömma den. Den är inte någon som håller än idag, men väl ett verk som säger mycket om sin samtid. Den borde få vara med som kurslitteratur på statsvetenskapens teorikurser. Den hade platsat väl mellan Platons Staten och Machiavellis Fursten.

Läs mer: Adlibris, Bokus

#tbt: Feministbrud hjälper snubbe att flytta i Stellenbosch

Flytta hantlar i Stellenbosch

Veckans #throwbackthursday tillägnar jag avdelningen bisarra saker jag gjort i livet: Hjälpt en kille att flytta från sitt studentrum i Stellenbosch, Sydafrika. Jag var 23 år och det var första gången någonsin jag var utanför Europas gränser. Resan gick sedan vidare till Ghana och valrörelsen där. Måste tillägga att hantlarna var rätt så tunga 🙂

Bokgeografi: Sydafrika

sydafrikas flaggaJust när jag läser Anna Charlotta Gunnarsons Popmusik rimmar på politik och i den om världsartister och mångas hycklande inställning till Sydafrika under apartheidregimen, vill Lina enligt O att vi ska berätta lite om sydafrikansk litteratur och kultur. Så passande!

1. Berätta om en bok eller flera böcker du läst som utspelar sig i Sydafrika eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Min sons historia av Nadime Gordimer är en bra bok som jag läste för ett par år sedan. Den är mycket stark och handlar både om kampen mot apartheid och otrohet i familjen. Jag har också läst delar ur Sydafrika berättar: En stereo i Soweto. Där fanns många fantastiska novellpärlor.

2. Berätta om en eller flera författare som på något sätt har anknytning till Sydafrika. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag har läst nobelpristagarna Coetzee och Gordimer och så jag jag läst Zoë Wicomb och Kopano Matlwa (förutom de som var med i novell-antologin ovan).

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Sydafrika, som du inte läst, men är nyfiken på.

Linda tipsade om Rachel Zadok och hennes bok Sommarsquash tokolosh! verkar mycket intressant. 

4. Om du vill kan du också berätta om andra kulturella inslag från Sydafrika.

Jag vet inte om jag tagit del av så mycket annan kultur från Sydafrika, mer än vinkulturen. Eller jo, jag har sett filmen Ett rop på frihet med Denzel Washington i skolan för många år sedan. Mycket gripande film. Minns att läraren fick pausa mot slutet och förklara varför de inte kunde flyga vidare hur som helst när de tagit sig till Lesotho. Jag var nog den enda som visste att Lesotho låg mitt inne i Sydafrika.

UPPDATERAT
Bokmoster påminde mig om det självklara jag hade missat, den nu bortgångna och oerhört saknade Malik Bendjellouls film Searching for shugar man, utspelar sig i Sydafrika. Se den om ni inte gjort det!

Sydafrika är ett land jag varit i, men då var det mer politiska aktiviteter än kulturella inslag. Jag var på museet på Robben Island där Nelson Mandela satt inspärrad och jag var på parlamentet i Kapstaden.

Parlamentet i Kapstaden

Parlamentet i Kapstaden.

Mandelas cell på Robben island

Jag vid Mandelas cell på Robben Island.

Recension: Etxebarría, Lucía; Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel; 1997

Kärlek nyfikenhet prozac och tvivelJag fick tips om Lucía Etxebarrías bok Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel av Boel på Böcker emellan, som också haft en spansk utmaning på sin blogg. Jag tyckte att det skulle bli kul att läsa en något mer modern roman, även om det nu faktiskt har 17 år på nacken.

Systrarna Cristina, Rosa och Ana är extremt olika på ytan. Cristina är yngst, jobbar i en bar och (över)lever på droger och sex. Rosa är mellansystern som är den smarta och som har ett välbetalt jobb, men ingen livskamrat eller ens älskare. Ana är äldst, har man och ett litet barn och levde livet som hemmafru, men är nu på väg långt ner i depression och tablettmissbruk. De pratar inte längre med varandra och kan inte vara en hjälpande hand när de alla tre blir deprimerade och missbrukare på ett eller annat sätt. De plågas alla av fadern som lämnade hemmet när de var små och modern som inte klarade av att hålla ihop familjen (det var Anas uppgift). De har också råkat ut för stora kärlekssorger och sexuella övergrepp.

Det som i början verkade vara någon slags ny femtio nyanser visade sig efter hand vara en mer allvarlig och även feministisk bok. Systrarna är tre extremer och ingen är lycklig. Alla skulle må bra av att vara lite som de andra. Jag ömmade kanske mest för Rosa, för att feministiska jag på något sätt tyckte att hon hade gjort allt rätt från början, men de andras historier fick mig ändå att tänka efter. Kapitlen berättas av systrarna var och en för sig och jag tyckte att de om Cristina kunde bli väl pratiga och långrandiga. Det blev lite för mycket droger och sex för att det skulle bli spännande. Det som fick mig att hela tiden fortsätta att läsa var att jag blev oerhört nyfiken på hur det skulle sluta. Upplösningen lät dock vänta på sig, men hur det slutar ska jag såklart inte avslöja.

Jag håller med Boel om att det vore spännande att läsa en bok som är ännu mer modern eftersom det förhoppningsvis hänt en del i Spanien på nästan 20 år. Är idealet fortfarande hemmafru och utbildas spanska flickor fortfarande av nunnor som hävdar att män inte kan kontrollera sin sexualitet och att ingen vill ha en begagnad kvinna? Eller är det bättre förutsättningar för dagens unga kvinnor i Spanien?

Recension: Palm, Linda & Lindholm, Jessica; Svea planterar; 2014

Svea planterarNär jag fick höra att det fanns en barnboksförfattare från min hemstad Lidköping så blev jag såklart sugen på att läsa henne. Linda Palms Svea, med teckningar av Jessica Lindholm är en fin ny bekantskap för mig. I Svea planterar (Damm förlag) får vi en lektion i hur blommor blir till.

Lilla busiga Svea har ryckt upp alla mammas blommor ur krukorna och efter att ha fått ett smärre slaganfall bestämmer sig mamma för att plantera nya blommor tillsammans med Svea. Det blir en mycket lång väntan innan hennes blommor äntligen växer upp.

Svea är glad och tuff och hon gör något kreativt, med andra ord är det precis en sådan tjej-förebild som barnen behöver. Jag gillade den här boken och det verkar Hugo också göra, så jag tror att vi kommer att läsa fler böcker av Palm och Lindholm om Svea.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen

Bokcirkla online

Igår testade jag för första gången att bokcirkla online. Det var Anette Feelgoodbibliotikarien som hade ordnat en cirkel om Anna Lönnqvists Till kärleken skiljer oss. Nu ska jag svara på lite frågor för att sammanfatta upplevelsen. Jag hoppas att fler blir sugna på att göra något liknande för det var verkligen kul!

Hade du testat Skype eller Google Hangout förut?

I mitt jobb (jag jobbar med webbsupport och webbutbildningar bland annat) så har vi kört det en del. Trots det, eller kanske på grund av det, så kollade jag inget innan, blev lite sen och sedan funkade inget. När jag väl fick igång mobilen så kunde jag vara med och snacka.

Vad hade du för förväntningar på att bokcirkla på det sättet?

Att få prata böcker (bok) med andra likasinnade!

Var det svårt?

Nej, egentligen inte. Jag som är så pratsam hade bara svårt för att inte avbryta hela tiden. Det är en konst att låta andra prata. Jag tror jag lyckades ganska bra. Är man inte så pratsam som jag kan det kanske vara svårt att komma in i samtalet.

Vad var bra? 

Det var roligt att höra hur alla andra resonerade och det var bra att man kunde få förklara sig, om man som jag kanske hade lite invecklade resonemang.

Vad var mindre bra?

Mindre bra var väl att inte ha koll på tekniken samt att en arg tvååring skrek utanför 🙂

Feministbrud på kulturjakt i Gustavsberg

Det är inte alltid jag går på kulturjakt i främmande länder. Idag har det varit en härlig sommardag. Mina föräldrar har varit på besök och vi åt lunch vid Järla sjö på Järla Sjökorg. Sedan tag vi en tur till Gustavsbergs hamn och tittade på porslinsmuseet och åt glass.

Hertha Hillfon

Först var vi på porslinsmuseet och såg en utställning av konst av den nyss avlidna Hertha Hillfon. Hennes storhet nådde bland annat Kina, men hon nekade till att ha en utställning där med motiveringen ”Peking får komma till Mälarhöjden”. Ganska kaxigt kan man tycka. I Solna Filmstaden kan man se ett byst hon gjort av Astrid Lindgren och här ovan ser ni ett par fantastiska sandaler.

Lisa Larsson

Fantastiska Lisa Larsson hade med många figurer på museets ordinarie utställning.

Toaletter

Det tillverkas även toaletter i Gustavsbergs porslinsfabrik. Här ser ni en klassisk toa och ett klassiskt handfat. Handfatet hade vi i min barndom. Det är nästan så att jag inte minns hur det var att inte ha en blandare.

Toalettreklam Gustavsberg

Lite tidstypisk och inte så gångbar reklam idag, kvinna visar att toaletterna är lätta och städa och hon gör sig vacker i badkar och handfat.

Kommunhuset i Gustavsberg

Vi åkte förbi Värmdö kommunhus, som är runt. Här fattas alla viktiga beslut i kommunen.

Mumin på besök i Gustavsberg

Mumintrollet besökte Gustavsberg idag. Sonen blev så lycklig och frågade om han fick krama honom. Självklart skulle han få det, men när vi kom närmare blev det lite läskigt. Närmare än såhär ville han inte gå.

Recension: Lahiri, Jhumpa; Sankmark; 2008

SankmarkBrombergs förlag gav i år ut Sankmark av Jhumpa Lahiri på svenska. Jag deltar just nu i en bokcirkel om boken på Facebook (även om ett misstag från posten gjorde att boken blev väldigt sen).

I centrum för historien står två indiska bröder, Subhash och Udayan, den ensa lugn och sansad och den andra spirituell och politiskt engagerad. Subhash flyttar till USA för att plugga och blir  doktorand i kemi och Udayan blir kvar i Calcutta för att göra revolution i den kommunistiska naxalitrörelsen. När Udayan dör återvänder Subhash till Indien och gifter sig med Udayans fru, som bär på hans barn. De flyttar till USA för gott.

Sankmark är en släkthistoria som sträcker sig från 40-talet fram till idag. I centrum står de två bröderna, men jag tänkte givetvis mycket på de kvinnliga karaktärerna i boken när jag läste den. Gauri, hustru till båda bröderna, fick en klassisk feministisk roll i boken som den kvinna som värdesätter friheten framför familjen. Hennes roll i den förste makens politiska liv får vi veta mer och mer om under hela resans gång, vilket är mycket spännande. Hennes dotter Bela är den kringflackande kvinnan som aldrig finner ro. Hon får betala priset för alla familjehemligheter och mammans svek.

I boken är det tydligt att kommande generationer får betala priset för lögner. Det som skyddar ett barn bäst är att från början veta sanningen. Det är nog det starkaste jag kommer att ta med mig från berättelsen. Det andra viktiga temat är socialistisk revolution, eller snarare terrorism och hur egoistiskt det är. Att målet skulle helga medlen är en farlig tanke och i Sankmark får vi en bild av hur det kan gå till. Utan att avslöja så mycket kan jag säga att det inte var så överraskande att den idealiserade bilden oftast inte stämmer med verkligheten.

Jag tyckte om boken, men jag blev inte så fast som jag hade önskat. Jag sträckläste den på slutet för att jag var hemma med febersjukt barn och inte kunde göra så mycket annat. Annars hade den nog tagit lite längre tid att läsa den. Men jag tyckte mycket om kvinnoporträtten och att Lahiri visade baksidan med antidemokratiska frigörelseorganisationer.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Sydsvenskan
Andra bloggar: Bokmoster, Lyrans Noblesser, Lottens bokblogg, och dagarna går

#tbt: Feministbrud som 12-åring

Hanna 1989

Veckans #throwbackthursday: Här ska jag fylla tolv år om en vecka. Det är sportlov 1989 och jag är med min familj och mina kusiners familj i Trysil. Armen tillhör min kusin Per. Mina kusiner är ett år äldre och ett år yngre än jag och min bror är tre år yngre än jag så vi var ett tajt gäng som alltid hade roligt ihop. Idag bor vi alla i Stockholm, men ses nästan aldrig (eller jo, jag träffar ju min bror rätt så ofta). Är det inte typiskt?

Tematrio v 20 – Familjekrönikor

Jag missade att svara på måndagens tematrio hos Lyran som denna vecka handlar om familjekrönikor. Här är tre favoriter som jag har läst:

Sankmark av Jhumpa Lahiri: Jag har precis läst ut den här indiska familjehistoria och recension kommer inom kort.

Rismodern av Rani Manicka: Den här malaysiska familjekrönika är något alldeles extra. En av förra årets favoriter.

Vilda svanar av Jung Chang: Fantsastisk berättelse om tre generationer kvinnor i Kina. En klassiker som är en del av den feministiska litteraturkanonen.