Léonora Miano är född och uppvuxen i Kamerun, men har bott större delen av sitt liv i Frankrike. Sorgsna själar utspelar sig både i Frankrike och i den fiktiva afrikanska staten Mboasu. Jag fick boken av en läsare som är medlem i Bookcrossing.
Antoine bor i en finare del av Paris, men har sina rötter i Mboasu. Han är bitter på livet för att han fått för lite kärlek av sin mor. Modern Thamar å andra sidan lever totalt i misär och hon är bitter över att livet inte blev som hon tänkt sig och för att hon saknar sina barn. Thamar har fött tre barn, varav de två första kom till efter våldtäkt och uppfostrats av hennes mor i hemlandet. Antoine behöll hon hos sig, men då drömmen om ett uppehållstillstånd blev verklig genom en man som inte gillade att hon hade barn, fick sonen åka till Mboasu och sin mormor. I romanens början lever Antoine någon form av glassigt liv för att han utnyttjar sin papperslösa bror Maxime genom att han får låna hans identitet mot att han får en del av lönen. Men det livet håller på att rinna honom ur händerna när Maxime meddelar att han ska återvända till hemlandet och komma tillbaka med papper. Han tänker även ta med sig modern.
Sorgsna själar är en roman om bitterhet och när livet inte blir som man tänkt sig. Det är också en roman om drömmar om ett bättre liv och viljan att bli älskad. Boken utspelar sig både i Frankrike som är drömmarnas land och Mboasu som är en genomkorrumperad diktatur med hög kriminalitet. Jag funderade mycket över varför Miano väljer att förlägga halva handlingen till ett fiktivt land. Det lilla jag vet om Kameriun passar väl inte på Mboasu, men kanske vill författaren inte peka ut ett enskilt land? Eller ser hon det som att många afrikanska stater är såhär så att det inte spelar någon roll vilket? Jag tyckte att greppet var lite trist, men det kanske fanns en poäng som jag missade.
Jag var mycket fascinerad av Minonas sätt att beskriva och forma sina karaktärer. Jag fångades mest av mamma Thamara och mormor Modi och deras öden och val som alltid varit för deras näras bästa. Sedan var huvudpersonen Antoine häftig, eftersom jag tyckte så fruktansvärt illa om honom och trodde aldrig att det skulle vända, men Mioni lyckas med att förvirra till det för mig som läsare. Boken är inte förutsägbar och komplexiteten i karaktärerna uppskattade jag. Sorgsna själar är en mycket bra bok.
2012 kom Petra Hůlovás Allt detta tillhör mig på svenska på 
Brasilianskt är temat på bokmässan i år och jag har läst om Elvira Vignas Saker som män inte förstår och tänkte att den skulle passa mig bra. Det har visat sig att de brasilianska böcker jag läst i år har känts ganska konstiga och jag har därför inte varit så sugen på att läsa vidare. Saker som män inte förstår skulle tyvärr visa sig vara en bok jag inte förstår.
Då har jag läst ut den första e-boken på min nya Adlibris Letto. Dotter till en dotter av Inger Alfvén har jag velat läsa länge. Ebba Witt-Brattström pratade gott om den när vi diskuterade den 
Mitt väl lästa och tummade ex av ungdomslyrikantologin Kärlek och uppror skulle jag inte vilja bli av med i första taget. Jag fick den som present på ett skrivarläger jag var på när jag var fjorton år. Boken är fantastisk och innehåller många favoritdikter som jag har prickat för och ringat in, men lika mycket så handlar det om det underbara lägret. Där fick jag minnen och vänner för livet och det värmer fortfarande i hjärtat när jag tänker på alla diskussioner, roliga upptåg och skratt. Allt detta finns såklart kvar även om boken försvinner, men jag tycker mycket om att bläddra i boken och tänka tillbaka på sommaren 1992.
