jul 31
Som jag tidigare berättat så är Röster från Katalonien ett tema på årets bokmässa. Jag som bloggambassadör och med ett just i år särskilt intresse för regionen ska givetvis försöka läsa så många jag kan av de kvinnliga katalanska författare som kommer till Göteborg.
Jag har redan börjat och läst De gömda rummen av Care Santos och Det mest privata av Nuria Amat.
Någon mer som vill hänga på och lästa katalanskt fram till bokmässan?
jul 30
Idag läste jag ut Nuria Amats Det mest privata och den får avsluta min spanska semesterutmaning som jag har klarat med mer än godkänt. I februari vad jag och min man i Barcelona och i juni var vi med min storfamilj på Mallorca. Därför ville jag passa på att ägna våren åt spansk litteratur.
Sedan är jag ju som bekant bloggambassadör för bokmässan i år och i våras tillkännagavs det att bredvid Brasilien som tema så skulle det även vara Röster från Katalonien. Det passade ju som hand i handsken för mig! Nu går min semesterutmaning över i ett tema jag kallar just Röster från Katalonien. Mer om det i ett separat inlägg.
Nedan följer de böcker jag har läst inom ramen för semesterutmaningen och de med en * framför är från Katalonien och ** kommer till bokmässan.
Böcker:
* Himlens fånge av Carlos Ruiz Zafón
* Nada av Carmen Laforet
En vinter på Mallorca av George Sand
Kvinnodramerna av Frederico García Lorca
Rödluvan på Manhattan av Carmen Martín Graite
Kärlek, nyfikenhet, prozac och tvivel av Lucía Etxebarría
* Diamanttorget av Mercé Rodoreda
Aningar av Clara Sanchez
Tiden där emellan av Maria Dueñas
** De gömda rummen av Care Santos
** Det mest privata av Nuria Amat
Noveller:
Efter oss syndafloden av Andrés Barbas
Slippa se regnet av Nuria Labari
Leken av Elvira Navarro
La noche sucks av Blanca Riestra
Överlevaren av Sònia Hernández
Bäst:
Diamanttorget
Leken
Kvinnodramerna
Nu går jag vidare med det katalanska rösterna och till hösten blir det tyskt!
jul 30
Nuria Amat kommer till bokmässan i år och när jag såg att hennes bok Det mest privata fanns på svenska så gick jag till bibblan och lånade den. Hon är dessutom från Barcelona och får därmed avsluta min semesterutmaning.
Boken handlar om en kvinna som vuxit upp utan mor mitt emot ett mentalsjukhus i Barcelona. Familjen är mer eller mindre dysfunktionell eftersom de inte lyckas finna ett sätt att leva tillsammans efter moderns död och faderns sätt att lindra sorgen för sin dotter är att leda in henne i böckernas värld. Böckerna blir hennes galenskap och mentalsjukhuset som ligger mitt emot deras hur kommer längre in i boken att smälta samman mer och mer med huset de bor i.
Det låter rörigt och det knepigt och det var det också. Det var stundvis en bra bok, men jag tappade tråden efter ett tag och det kändes som att det kvittade hur den slutade och det är inget gott betyg. Ibland kan lite speciella böcker med speciell berättarteknik bara bli konstiga och så kände jag om den här. Trots besvikelsen ska det bli spännande att få lyssna till Amat på bokmässan.
(Jag tänkte skriva att jag nog inte är så sugen på att läsa något mer av Amat, men så läste jag att bloggen Böcker emellan inte tyckte om Det mest privata men älskade Drottning av Amerika, så kanske ska jag försöka med den!)
jul 28
Det händer ganska ofta att jag får frågan hur jag orkar att blogga så mycket som jag gör. Den som är uppmärksam märker att bloggen har gått in i ett semestermode. Jag orkar i princip bara recensera böcker. Alla andra politiska och litteraturmässiga tankar spar jag till en annan gång. Men jag kan inte klaga på miljön. Nu är maken tillbaka på jobbet och jag kopplar av i Lidköping. Såhär kan man också blogga och då är det inte jobbigt alls.
Läser gör jag otroligt mycket, som ni ser och jag ska snart delge er lite sammanfattningar av mina utmaningar. Det har varit fortsatt rätt så mycket fokus på Spanien och Brasilien, men även andra – mer udda – länder har jag hittat litteratur ifrån.
Jag kommer också snart att skriva om bokmässan och allt jag hade tänkt att lyssna på, men för den som är nyfiken redan nu kan spana in min mässplanerare.
Jag har med andra ord många idéer och tankar, men ni får hålla tillgodo med mest recensioner ett tag till.
jul 28
Jag läste Jamaica Kincaids Min mor för ett par veckor sedan och blev lite besviken på att den utspelade sig på Dominica, när jag väl hittat en författare från Antigua. Annie John utspelar sig på Antigua och den var relativt kort så jag läste den också, trots att Kincaid inte imponerade så värst mycket på mig första gången.
Annie John älskar sin mor och hänger mest i kjolarna på henne. Men hon växer upp och all kärlek hon hade för sin mor börjar att ytas ut mot hat. Hon är framåt i skolan och duktig och hävdar sig på många sätt. Relationen med modern blir bara värre och det plågar henne.
Annie John är en roman om en flickas uppväxt om om hur komplicerad en mor-dotter-relation kan vara. Boken lär ha självbiografiska drag. Det låter intressant, men boken lämnade mig tyvärr totalt oberörd. Jag tror inte att Jamaica Kincaid är en författare för mig. Jag kan åtminstone pricka av Antigua och Barbuda på Min världskarta.
jul 27
Kärlek och skugga av Isabel Allende har stått i min svärmors hylla på Landsort och efter det i min egen hylla länge nog. Men många andras kommentarer att jag borde läsa någon annan bok av Allende istället har fördröjt läsandet. Jag var tveksam till boken även när jag börjat på det och kan nu efteråt konstatera att jag är oerhört glad över att jag läste den.
Irene är journalist och kommer från familj där modern hyllade militärkuppen med champagne. Hon är dessutom förlovad med en militär. Fotografen Francisco är medlem i en hemlig politisk rörelse och jobbar tillsammans med Irene. En dag upptäcker de tillsammans något fasansfullt som bara en rättrogen person som Irenes mamma kan bortförklara med något annat än att det är regimens fel. De påbörjar ett äventyr som kan komma att kosta dem livet.
Det var en oerhört spännande roman efter första delen, som jag aldrig riktigt kom in i. Det var en ganska klassisk äventyrsroman med kärlek och passion, men det som känns lite ovanligt är den tydliga feministiska vinkeln och att Irene är minst lika stor hjälte som Francisco. Det finns också tydliga hänvisningar till könsmaktsordning och traditionella könsroller. Irene lyckas slita sig loss och gå sin egen väg, utan att få sota för det, vilket många kvinnor som gått hennes väg i böckernas värld har fått göra före henne. Hennes frigörelse och exfästmannens reaktion på hennes politiska förehavanden (han tar henne i försvar med fara för sitt eget liv) är tämliga unika i litteraturen skulle jag säga. I alla fall litteratur från den tiden.
Jag såg att boken har blivit film och att Francisco spelas av Antonio Banderas och det var en minst sagt intressant vetskap. Undrar om jag vågar se den (se bara hur filmomslaget ser ut här). Jag är rädd att det feministiska budskapet inte kommer fram. Men det kanske är mina fördomar? Någon som vet?
jul 26
Det var definitivt roligt och intensivt och för den bekväma utan bil blev det också dyrt. Två dagar på Kolmården var dock värt sitt pris, det tycker i alla fall familjen Lager Ericson. Den minsta, som snart fyller tre, fick två oförglömliga dagar och trots att han kanske inte uppskattade det vi trodde att han skulle uppskatta mest.
En övernattning på Vildmarkshotellet inklusive två dagar på djurparken går på ca 3500 kr. Inte helt billigt, men man får nog säga att vi utnyttjade det till fullo.
Besök på djurparken innebar fri åktur på linbanesafarit och det var en stor succé hos barnet.
Det kan vara så att det roligaste var att få klappa getter. Efter denna aktivitet var besöket hos elefanterna och tigrarna en stor besvikelse eftersom han inte fick klappa dem.
Vi passade också på att köpa några prisvärda leksaker och kläder som fanns i butikerna. Just prisvärdheten förvånade mig mycket. Den fina leksakstigern kostade 129 kr.
Bamses hus var också en av huvudattraktionerna enligt sonen och på det lilla Bamses värld tillbringade vi åtskilliga timmar. Nästa år är Bamses värd utökat och mycket större.
Vi åt en fin middag på hotellets restaurang, men det ingick förstås inte (och var ganska dyrt) så det kan man inte kalla att utnyttja faciliteterna. Däremot när vi skulle gå och ta en öl i baren visade det sig att vårt barn ville joina knattediscot. Jag hade aldrig trott att vi hade en sådan fantastisk dansare i familjen!
Vi kunde utnyttja den vackra utsikten och att hotellbaren hade en micro för vällinguppvärming.
Dagen efter utnyttjade vi spa-delen som jag hade ganska lågt ställda förväntningar på (jag är inte så förtjust i badhus). Där fick jag se mitt barn älska att glida runt i vattnet och doppa huvudet flera gånger, och varje gång han kom upp sa han ”inte palit” (inte farligt). Han har inga puffar eller badring pga att vi inte trodde att vi skulle bada. Det gick dock bra ändå på grunt vatten och med båda föräldrarna i närheten.
Vi började andra dagens besök på Kolmården med en delfinshow. Det höll på att sluta i katastrof med en skrikande ointresserad unge, men blev rätt så bra. Han var lite intresserad iaf. Efter det gick vi till Bamses värld igen och så strövande vi omkring tills det var dags att ta bussen och tåget hem igen.
jul 23
När jag efterfrågat böcker från lite ovanligare länder, brukar jag blir rekommenderad Bort, bort av Anjum Hasan. Författaren är från Indien och boken utspelar sig där.
Sophie Das är 25 år och har flytt småstadslivet för att jobba och leva i Bangalore. Hennes nya bekväma liv slås i spillror den dagen hennes mor ringer och ber henne låta sin syster bo hos henne. Hon åker hem till småstaden för att förhindra en flytt, men nås av chockbeskedet att föräldrarna tänker skiljas.
Jag hade grymt höga förväntningar på den här boken, trots att den är en av få böcker jag lånat på bibblan och lämnat tillbaka oläst. Det hände för ett år sedan och jag lånade den igen nu för en vecka sedan. Jag tyckte inte riktigt att det hände något i boken. Det var mest fester och supande och cannabisrökande och ganska lite funderingar över livet och hur det blivit. Jag ville ha mycket mer av det! Nu tyckte jag mest att boken andades uppgivenhet och det var inte så muntert. Jag var faktiskt besviken när jag läst ut den.
jul 22
I år har det varit mycket fokus på Brasilien och jag fortsätter mitt Tema: Brasilien med att recensera Adriana Lisboas Colombines kyss. Jag fick en försmak på Lisboa i novellsamlingen Brasilien berättar, där hennes bidrag var i form av mikronoveller. Colombines kyss har förutom i Brasilien, bara getts ut i Portugal och Sverige.
En man sitter hemma och saknar sin flickvän som till synes har tagit sitt liv. Hon har lämnat ett avskedsbrev i form av en dikt och sedan gått ut för att simma, men aldrig kommit tillbaka. Hennes kropp återfinns aldrig. Kvinnan, Teresa , var en lovande författare och spåddes en lysande framtid. Efter hennes död blev hon större än hon kanske skulle blivit om hon levde. Hon lämnade en ofullständig bok efter sig och pojkvännen väljer att försöka skriva klart den som en del av sitt sorgearbete.
Jag hade förväntat mig ännu en knepig latinamerikansk roman och fick något annat. Ok, det är inte den mest lättfattliga boken jag läst, men det var i vilket fall något i min stil. Allt är vad det verkar vara fram till bokens slut där du får tänka igenom allt ihop en gång till. Vad är sanning och vad är dikt och vem hittar på vad? Jag kan inte gå in på slutet mer, utan att avslöja något, men jag kan säga att jag gillade det mycket.
Språket är underbart, poetiskt och filosoferande och det märks att författaren även är poet. Jag måste säga att det är en skam att boken inte har översatts till mer än ett språk (svenska). Jag vill definitivt ha mer av Lisboa på svenska!
Läs också: En trave böcker
jul 20
Jag inser att jag nu går lite utanför Feministbibliotekets ramar när jag recenserar Mary Shellys Frankenstein, men med tanke på vilken betydelse boken fått och vem författaren var så tycker jag att den platsar. Någon däremot?
Handlingen är väl ganska känd vi det här laget: Vetenskapsmannen Victor Frankenstein tillverkar en mänsklig varelse av likdelar som blir ett monster som får klara sig själv i världen. Monstrets ensamhet får honom att begå hemska brott och när hans skapare vägrar att skapa en kvinna åt honom för att mildra ensamheten dödar han honom också. I romanen är det lycka att vara tillsammans, såsom Victor och hans familj är.
Ensamheten är olycka och monstret, som själv betraktar en lycklig familj på avstånd, blir ond och elak för att han är dömd att leva ensam. Boken har tolkats många gånger på film, men idag kanske det inte är så läskigt för den moderna läsaren. Jag tyckte det var mest sorgligt att den snälla och kärleksfulla Victor Frankenstein förlorar allt för att han begick misstaget att skapa ett monster.
Det är oerhört imponerande att Mary Shelly började skriva på den här romanen när hon endast var nitton år. Hon kom på idén på en semester till Genévesjön tillsammans med bland andra sin make Parcy Shelly och författaren Lord Byron. Med tanke på den genomslagskraft boken haft och att den fortfarande ges ut i nytryck (senast 2013 på svenska) gör de till en av världens största klassiker. Det skadar inte att påpeka att författaren till den var en 21-årig kvinna.
