Feministbiblioteket

sep 10

Veckans feminist: Lydia Cacho

Av Hanna i Veckans feminist

Kort fakta

Född 1963 i Mexico City.
Avslöjade ett mexikanskt pedofilnätverk i Los Demonios del Edén 2004.
Fick Olof Palmes pris 2011.

Lydia Cachos feministiska gärning

Lydia Cachos morföräldrar flyttade till Mexiko under andra världskriget . Cacho föddes i Mexico City och är uppvuxen där. Hennes mamma var feminist och som en dotter till en feminist var det självklart för Lydia att gå samma väg själv.

Cacho blev så småningom en grävande journalist och människorättsaktivist. 1999 började hon publicera artiklar om våld mot kvinnor. Samma år blev hon våldtagen av en liten blond man och hon är övertygad om att det hade med hennes jobb att göra (källa). I hemlandet är Cacho en oerhört kontroversiell journalist och sitt genombrott fick hon med boken Los Demonios del Edén där hon avslöjar ett pedofilnätverk med personer högt upp i samhällstoppen.

I hennes bok Maktens slavar beskriver hon sexindustrin i ett stort antal länder i världen. Hon har också grundat en organisation mot kvinnoförtryck som är verksam i Nordamerika. Hon ha fått många priser, bland annat Wallenbergmedaljen från Michigan University och Olof Palmes pris.

Enligt Wikipedia och andra källor har hon råkat ut för förföljelse av poliser och makthavare och varit nära att dödas för sitt grävande i sexindustrin.

Lydia Cacho och jag

Jag blev oerhört intresserad av henne när hon fick Olof Palmes pris 2011. Det dröjde dock till förra året innan jag läste boken Maktens slavar. Jag blev lite besviken och jag skrev bland annat såhär i recensionen: Det är en fruktansvärt gripande bok och jag blev arg, ledsen och uppgiven om vartannat. Men någonstans fanns ändå det lilla tvivlet. Det som gör att jag vill granska alla fakta och kolla upp om hon verkligen har rätt i all hon skriver. Och så rätt som det är smyger det sin in fakta som jag starkt betvivlar och det gör att hela boken känns otroligt vinklad. Jag hade nu glömt vad det var som gjorde att jag tvivlade (läs recensionen så berättar jag mer), men ändå kom tvivlet tillbaka nu när jag läste på om henne inför den här texten.

Böcker av Lydia Cacho som jag läst och recenserat

Maktens slavar 2010

sep 10

Påminnelse om föredrag och en feministisk spotify-lista

Av Hanna i Kulturbetraktelser

Du kommer väl och lyssnar på mig på Hornstulls bibliotek nästa onsdag, den 17 september? Jag pratar om den feministiska litteraturkanonen och varför en sådan behövs. Du kan anmäla dig om du vill på Facebook.

Jag fick en fråga om jag har en spotify-lista som skulle kunna passa till evenemanget. Det hade jag inte, men jag var inte sen att göra en. För att få lite feministisk pepping kan ni lyssna på min feministiska lista. Vissa är mer uppenbart feministiska än andra och jag kan nämna några som kanske inte är lika uppenbara:

Son of a preacherman har Anna Charlotte Gunnarson nämnt i sin bok Popmusik rimmar på politik. Den har ett annat budskap än man kanske kan tro. Den enda man som kunde nå henne betydde inte att det var den enda människan, utan just den enda mannen.
I ABBA-låten The day before you came nämns en bok (den senaste) av Marilyn French.
Sanna Nielsen blev ordentligt utskrattad av sina manliga yngre kollegor inför finalen i melodifestivalen. Tji fick alla kaxiga småkillar som tyckte hon var en tant!
Pata pata har Gunnarson också skrivit om och sångerskan Miriam Makeba var en demokratikämpe från Sydafrika som fick offra mycket under apartheidregimen.
Än mer hånad i musikvärlden än Sanna är tveklöst Anna Book. Hennes ABC gav plugghästen en låt att känna igen sig i. Mer feministiskt än skräp säger jag.

Jag startar med den mest feministiska och den som kanske betytt allra mest för mig. Raden Framstjärten är ett hål att hylla är svårt att slå. Jag <3 Anna Mannheimer.

sep 09

Recension: Gruber, Sabine; Mira och Irma; 2007

Av Hanna i Skönlitteratur

Mira och Irma är en helt färsk översättning av Sabine Grubers Über nacht. Thorén och Lindskog, som ger ut tysk litteratur, står för utgivningen och Jörn Lindskog har översatt. Sabine Gruber är från Sydtyrolen i Italien och jag fick tips av min vän Barbara att läsa henne, men då var boken redan på väg till mig! Det kände mycket bra som en första bok till den tyska hösten.

Mira bor i Rom och arbetar på ett sjukhem. Irma bor i Wien och arbetar som kulturjournalist. Miras liv är ganska trist och hennes äktenskap är kärlekslöst. Irma är ensamstående mor och inleder ett förhållande med en man hon inte vet om hon vill ha. Irma är nyopererad med ny njure och hon kan inte släppa tanken på vem det är som donerat henne den.

Historierna vävs samman på slutet och samtidigt som det kanske var ganska förutsägbart så blev jag överraskad och glad över slutet. Jag tyckte att Miras berättelse var ganska tråkig och läste de delarna lite snabbare så att jag skulle få läsa den mer spännande Irmas berättelse. Det gjorde på sätt och vis boken lite ojämn, men å andra sidan måste man väga in slutet och då såg jag en poäng i alltihop. Det går inte att bli tydligare än så utan att gå in på avslöjande detaljer.

Ensak som jag fastnade lite extra för var författarens liberala syn på homosexualitet. För en svensk är det inget konstigt att huvudpersonens bror är bög och att hans pojkvän hjälper till med hämtning och lämning av barnet, men författaren bor i det något mer konservativa Österrike. Jag har själv bott där och blev lite förvånad, men samtidigt borde jag kanske inte bli det med tanke på de flesta jag känner i Österrike är homosexuella och några har till och med barn ihop. Jag fick en känsla av att världen förändras, även Österrike.

På många sätt är jag glad att jag läste Mira och Irma. Det är en bra bok som jag rekommenderar, men för mig personligen så fick jag en stor portion Wien som jag inte hade förstått att jag verkligen längtade efter.

Läs mer: Adlibris, Bokus, En trave böcker

sep 08

Tematrio v 37 – Titeladjektiv

Av Hanna i Bokbetraktelser

Feministisk litteraturkanon

Jag kunde nästan räkna ut det, efter titelverb kom titeladjektiv. Lyrans utmaning är inte heller denna vecka så svår för en grammatikälskare. Här är tre böcker med adjektiv i titeln:

Vilda svanar av Jung Chang: En kinesisk släktkrönika, så bra och så viktig att den är en del av den feministiska litteraturkanonen.

Lila hibiskus av Chimamanda Ngozi Adichie: Om en flickas uppväxt i ett våldsamt hem, så bra och så viktig att den är en del av den feministiska litteraturkanonen.

Den feminina mystiken av Betty Friedan: Bitskt och insiktsfullt om hemmafruar i sextiotalets USA, så bra och så viktig att den är en del av den feministiska litteraturkanonen.

sep 07

Jag listar tio spännande sydamerikanska böcker

Av Hanna i Bokbetraktelser

Jag listar tio bra böcker från varje världsdel och nu har turen kommit till Sydamerika (läs även listorna från Afrika och Asien). Eftersom definitionen vad som är Latinamerika är lite flytande så valde jag att helt dela upp det rent geografiskt. Latinamerika är kända för den magiska realismen och i många ögon en lite knepigare litteratur. Många läsvana människor jag känner har svårt för just den här regionen. Jag är inte ett stort fan av magisk realism, även om Andarnas hus är en av de bästa böcker jag har läst. Nedan följer således tio böcker som inte är så knepiga alternativt lite lagom knepiga.

Alla böcker är från länder i det geografiska Sydamerika. Länder som Kuba och Nicaragua listas som Nordamerika och presenteras senare.

Isabel Allende – Andarnas hus (Chile)

Isabel Allende – Kärlek och skugga (Chile)

Vanessa Barbara – Salladsnätter (Brasilien)

Ingrid Betancourt – Även tystnaden har ett slut (Colombia)

Lygia Bojunga Nunes – Den gula väskan (Brasilien)*

Adriana Lisboa – Colombines kyss (Brasilien)

Clarice Lispector – Stjärnans ögonblick (Brasilien)

Cintia Moscovich – Taket och spelmannen (Brasilien)**

Claudia Piñeiro – Torsdagsänkorna (Argentina)

Laura Restrepo – Mörkrets brud (Colombia)

*) Barnbok

**) Novell

sep 06

Jag har läst 100 böcker i år!

Av Hanna i Bokbetraktelser

Målet på 100 lästa böcker* på ett år slog jag idag när jag läste ut Laura Restrepos Mörkrets brud. Jag hade aldrig kunnat tänka mig att jag skulle klara målet redan i början av september.

Men HUR kan jag som politiskt arbetande småbarnsförälder ett supervalår läsa mer än två böcker i veckan? HUR? HUR? Jag vet aldrig vad jag ska svara på den frågan trots att jag får den så ofta. Jag tror dock att det är en blandning mellan ett par saker:

1. Läsläggning. Jag läser fort och fastnar sällan för detaljer. Det tror jag är mer än läggning än slarv. Böcker som kräver extremt mycket uppmärksamhet har jag svårt för, men det hjälper inte så mycket om jag drar ner på tempot. Då tappar jag lästrytm och intresse och fattar ändå inget.

2. Läsro. Jag kan läsa när som helst och var som helt. Jag kan bli avbruten stup i kvarten och ändå får ett bra sammanhang. Därför läser jag alltid på tunnelbanan och när ungen klättrar på mig i soffan.

3. Prioritering. Jag prioriterar ofta att läsa framför TV-tittande, lägga patiens eller att sy. De flesta har någon hobby eller liknande som man gärna gör. Jag läser.

4. Sömnbehov. Jag behöver sova sju timmar per natt. That’s it. Sällan sover jag mer utöver det.

5. Förmåga att läsa i sängen. Jag läser oftast upp till en timma innan jag somnar. Varje kväll. Det ger en del lästid.

Nu har jag mindre än tre veckor på mig att ta itu med den stora högen av recensionsex inför bokmässan. Jag känner mig inte så stressad, för jag vet att jag klarar det 😉

Två läsbilder. Den första när jag solar en liten stund medan barnet sover i Lidköping hos föräldrarna och den andra i en solstol på Sergels Torg medan barnet sov efter ett besök på bibblan. Juli 2014.

*) Jag har bara räknat hela böcker, men en och annan lyrikbok på 50 sidor finns med bland de 100. Vad gäller barnböcker har jag räknat in dem som har över 100 sidor. Så ni som tänkte att jag som småbarnsförälder räknade alla Mamma Mu, får tänka om.

sep 06

Recension: Restrepo, Laura; Mörkrets brud; 1999

Av Hanna i Skönlitteratur

Mörkrets brud av Laura Restrepo (Bakhåll) har varken en lockande titel eller ett lockande omslag. Ändå lånade jag boken, för författaren kommer från Colombia och det är ju alltid spännande.

En flicka kommer till byn Tora och hon har ett mål – La Catungas horkvarter. Oljearbetaren Sacramento tar henne motvilligt dit. Hon blir den mystiska Sayonara som alla män förälskar sig i. Mest kär är Sacramento. Men Sayonaras hjärta ska för alltid tillhöra en annan man, till Sacramentos stora sorg.

Mörkrets brud är en bok om prostitution för länge sedan i en smutsig by i Colombia. Det är också en bok om kärlek, svek och dåligt äktenskap. Utan att glorifiera livet som prostituerad visar Restrepo att livet som äkta maka kan vara nog så hemskt och förtryckande och att livet i horkvarteren kunde te sig lockande i jämförelse.

Jag måste nämna berättartekniken, för den tänkte jag mycket på. Det är en person som berättar historien och som lägger historiens pussel via samtal med olika personer, främst Sacramento och Sayonaras bordellmamma Todos los Santos. Vem är hen? Är han en oljearbetare som Sacramento eller är hon en hora som Sayonara? Är hen journalist? Det är inte alltid berättarpersonen ger sig till känna, men varje gång blev jag nyfiken på vem det var.

Det var en bra bok, men ganska tråkig. Jag läste den på tunnelbanan och det var nog nödvändig för att den skulle läsas ut så snabbt som det ändå gick.

Läs mer: Adlibris, Bokus

sep 04

Ett tyskt boktips till Kulturkollo

Av Hanna i Bokbetraktelser

Nu är det utlottning på gång igen på Kulturkollo. Självklart vill jag vara med och få chansen att vinna Uwe Timms Upptäckten av currywursten. Ge ett tyskt boktips? Det är passar ju utmärkt när det är tysk höst här på bloggen.

Eftersom jag gillar Thorén och Lindskogs förlag och gärna vill promota deras böcker lite extra så kommer här tre bra tips på böcker från deras utgivning:

Adams arv av Astrid Rosenfeld: Både gripande och fullständigt crazy om omöjlig kärlek under andra världskriget.

Flickan av Angelika Klüssendorf: Hemsk historia om en flickas uppväxt i DDR i en dysfunktionell familj.

Kattbergen av Sabrina Janesch: En kvinna säker sitt ursprung och hittar det i Ukraina.

Och så ett litet franskt boktips för att vara med och vinna Delphine de Vigans Ingenting kan hindra natten:

Atlantens mage av Fatou Diome: Huvudpersonen, liksom författaren har en fot i Frankrike och en i Senegal. Boken är sorglig och handlar om den känslomässiga baksidan med migration.

sep 04

Min lilla pojke fyller tre

Av Hanna i Hälsa, I backspegeln

Nu: En liten Hugo får fina paket på sin födelsedag. Han fyller tre år i dag, min lilla pojke. Han ser inte så glad ut kanske men han utbrast: Klossar! Ja! Wow!

Då: Jag kan fortfarande minnas hur han luktade. Han kommer alltid att vara min lilla bebis. Det här är en av mina favoritbilder. Trots att jag inte var världens lyckligaste efter förlossningen (baby blues och fysiska men) kände jag en otrolig kärlek till mitt lilla barn. Det tycker jag syns så väl i den här bilden.