Igår pratade jag om den feministiska litteraturkanonen på Hornstulls bibliotek och det kom massor av människor! Jag fick utöver trevliga diskussioner förmånen att träffa en bokbloggarkollega samt en gammal vän som jag inte träffat på länge. Min vän hade tagit med sig hela sin bokcirkel, som dagen till ära hade läs Maria Svelands Hatet. Jag följde med dem och cirklade och måste ju säga att det var lite pinsamt att det var en bok jag inte hade läst.
Jag kan inte skriva om föredraget utan att säga att det är så typiskt att det sitter en man längst bak och frågar stup i kvarten. Jag sa inte åt honom, utan svarade som jag själv ville på hans frågor (man är väl politiker…) för att han inte skulle tillåtas ta över allt.
För er som inte var där kan ta del av min presentation nedan. Tyvärr utan ljud så den kanske inte säger så mycket. Vid tillfälle ska jag göra det med ljud så det går att lyssna till online.
Kort fakta
Åsa Grennvalls seriealbum Deras ryggar luktade så gott är en uppgörelse med en kvinnas traumatiska barndom. Utåt sett har ingen skadats och familjen är en helt vanlig familj, men för Jenny var uppväxten allt annat än idyllisk.
Först ut i min EU-utmaning är Belgien.
När det gäller belgiskt kvinnolitteratur så är det egentligen bara en författare som jag tyckt verkade riktigt intressant och det är Amélie Nothomb. Henne Antichrista finns på svenska och räknas som en vuxenbok men känns som om den passar även till ungdomar.
Det var inte lätt att hitta belgiska författare översatta till något för mig begripligt språk, men barn- och ungdomsboksförfattaren Anne Provoost är en som har givit ut flera böcker på svenska. Författaren kommer från den flamländska delen av landet och Rosalena är skriven på holländska.
