Feministbibliotekets bästa 2019

Fyrverkerier

Året är slut och jag har läst 144 böcker. Det är nu dags för mig att sammanfatta med bästa-listor. Jag hängde på Kulturkollos lista för ett par dagar sedan och här kommer min lista med årets bästa böcker. Det blir fem skönlitterära, tre fackböcker och tre fantastiska kulturupplevelser. Dit räknar jag inte bokmässan, för det är årets höjdpunkt för mig som bokbloggare, oavsett vad.

Jag lyckades inte med mitt årsmål att läsa 150 böcker. Det blev  som sagt 144 tillslut och det är jag efter omständigheterna nöjd med. Ibland går det helt enkelt inte och mål är mål, inte ett tvång och jag tänker inte slå knut på mig själv för att klara det. Så viktigt är det inte. Dessutom höjde jag målet till 150 från 125 böcker när det gick så bra med läsningen i våras. En sommar med lite lite läsning drog ner det och jag kom aldrig ikapp.

Jag har läst många fantastiska böcker under året och har har varit med om underbara kulturupplevelser. Nedan ser ni min årsbästalista.

Romaner

  1. Gileards döttrar av Margaret Atwood: Visst håller den inte samma klass som Tjänarinnans berättelse och det är lite fanfiction över det hela – men ändå! Jag tyckte det var en värdig avslutning på hela berättelsen, inklusive serien som bara fortsätter och fortsätter.
  2. En kvinna, en mor av Buchi Emecheta: Så glad att jag läste den här fantastiska romanen från Nigeria, skriven på 80-talet. Buchi Emecheta hade varit en värdig vinnare av nobelpriset i litteratur.
  3. Det kommer aldrig att vara över för mig av Mhairi McFarlane: ^Äntligen är hon tillbaka och denna gången med en ny fantastisk feelgood i klass med You had me at hello.
  4. Tillbaka till henne av Sara Lövestam: En underbar bok om kvinnokampen i början av förra seklet. Den tar också upp homosexualitet under samma tidsperiod.
  5. Izas ballad av Magda Szabó: Jag gav den ungerska författaren en chans till och det är jag mycket glad för. Izas ballad var en mycket fin bok om en mor-dotter-relation där skillnaderna mellan generationerna blivit enorma.

Fakta

  1. Klubben av Matilda Gustavsson: Som så många andra blev jag helt nockad av detta fantastisk välskrivna journalistiska reportage. Jag hoppas hon belönas med stora journalistpriset.
  2. Mordet på Zaida Catalan av Staffan Lindberg: Ytterligare ett fantastiskt journalistiskt reportage och Lindberg har försökt att gräva för att få reda på sanningen om Zaida Catalans död.
  3. Kvinnorna som formade pophistorien av Anna Charlotta Gunnarson: Ytterligare en informativ, feministisk bok om pophistorien. Gunnarson ger upprättelse till flera bortglömda kvinnor.

Annan kultur

  1. Wien: Jag åkte till Wien för att träffa två gamla vänner. Vi konsumerade enormt mycket kultur och ionga barn var i vägen och störde mig under hela helgen. Visst älskar jag att göra saker tillsammans med mina barn, men detta var något annat som också var helt underbart.
  2. Augustprisgalan: Jag fick följa med en vän som hennes plus en och det var en fantastisk kväll! Nu kanske jag vågar ta mod till mig och ansöka om att få bli ambassadör för galan nästa år.
  3. Nationalmuseum: En vän till mig kom till Stockholm och vi gick några timmar på Nationalmuseum. Det var så fint och så roligt att få se det efter att det återinvigts.

Recension: Cox, Natalie; En oväntad jul; 2018

En oväntad julPrintz Publishing är kända för sin feelgood-litteratur och jag gissar nog inte alldeles fel om jag påstår att de var först med att introducera julböcker i Sverige. En oväntad jul av Natalie Cox är årets julroman hos Printz. Jag tvekade länge om jag skulle läsa den eftersom den handlar om hundar och jag inte precis är någon djurmänniska. Men så lyssnade jag på den på Storytel och blev klar i dagarna.

Charlie har gjort slut med sin pojkvän och sedan brinner hennes lägenhet. Hon tvingas flytta till sin kusin på landet över jul. Kusinen har en hundgård och lämpligt nog ska hon åka till sin internetkärlek i Finland och ber Charlie hålla ett öga på gården under tiden. Charlie säger motvilligt ja. I tid och otid springer hon på den sura veterinären Cal. Hon träffar också den oerhört snygga, men redan förlovade Hugo. Ganska snart förstår hon att Cal har en annan sida om han bara sätter den till. Det blir en allt annan en lugn jul med många hundar, förlossning, biljakt och två alpackor.

En oväntad jul är en ganska förutsägbar bok där jag faktiskt inte alls fick någon känsla för personerna. Det var en småmysig bok med snö, galna ex och kärlek som ska uppstå, men jag blev aldrig berörd. Det kan ha berott på julstress, men det kan också vara boken som helt enkelt inte höll måttet. Detta blev den sista julboken för i år och nu är jag definitivt redo att ta mig an tyngre böcker!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible, Johannas deckarhörna

Recension: Emme, Lilly; Jultrubbel i Snowdonia; 2019

Jultrubbel i SnowdoniaJultrubbel i Snowdonia Lilly Emme kom ut som en följetong på Storytel med ett nytt avsnitt varje advent. Jag upptäckte lyckligtvis detta när det var dags för det fjärde avsnittet att komma ut, så jag behövde aldrig vänta. Boken finns även som traditionellt tryckt bok och är utgiven på Saga Egmont.

Vi får följa tre personer; Holly som flyr en fruktansvärd händelse på sitt jobb där alla tagit den andra personens parti, Chloe som är en rik skådespelare som sörjer en person som just gått bort och Ethan som har drabbats av minnesförlust och flyr från polisen när han inser att han är anklagat för mord på sin pojkvän. De möts alla i Snowdonia i Wales.

Det är både en klassisk julfeelgood och samtidigt inte. Det är det deckarbetonade som står i centrum, vem är död? är Ethans pojkvän död? och vem förföljer Holly? Det finns en kärlekshistoria, eller det finns flera, men den klassiska julfeelgoodromansen står Holly för. Den är dock något nedtonad. Det feministiska temat är starkt. Det handlar om sexuella trakasserier, föräldrar som nekar sina barn att vara dem de är och så ett homo-tema som kronan på verket. Klart godkänd bok enligt de julkriterierna.

Det är en småmysig och småspännande bok, men det var kanske några frågetecken för mycket, eller snarare lite för mycket konstigheter. Varför Holly vägrar att gå till polisen förklaras aldrig riktigt, inte eller varför Ethan skulle vara misstänkt för pojkvännens död. Men för att vara något lättsmält att lyssna på i juletider är boken klart godkänd.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible

Recension: Persson Giolito, Malin; En julsaga; 2019

En julsagaEn julsaga av Malin Persson Giolito är en novell utgiven av Bonnier Bookery. Det är inte en klassisk julfeelgood, utan en melankolisk berättelse om sorg och saknad och när julkänslorna inte infinner sig därför att alla man älskar inte finns längre. Jag lyssnade på den på Storytel.

Ebbas mamma är död och julkänslan vill inte infinna sig. Hur kommer traditionerna att leva vidare utan mamman Allt hon vill göra är bara att ligga kvar i sängen, men för barnens skull går hon upp. För barnens skull kan hon tänka sig att fira jul.

En julsaga är en fin novell om en tung förlust och hur det går ihop med traditioner. jag tänker på många av mina vänner som förlorat någon närstående och som måste fira jul utan sina kära som inte längre finns.  Jag har själv tvingats fira flera jular utan min svärmor och fasar för den dagen då jag måste göra det utan mina föräldrar. Tänker extra på dem som förlorat ett barn eller en partner.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible, Enligt O

Recension: Ekström, Alice; Sju sorters kyssar; 2019

Sju sorters kyssarAlice Ekströms Sju sorters kyssar är en julfeelgood efter konstens alla regler. Det lider mot jul, två människor ska finna varandra och det finns mer än lagom galna ex med i bilden. Miljön är ett snöigt slott utanför Helsingborg och en julig final i London. Boken är utgiven på Bokfabriken och jag lyssnade på den på Storytel.

Lisa är en duktig konditor som lever i skuggan av sin berömda mor. Hon träffar Max som hon tror är barista, men som blir anställd som hennes assistent på slottscaféet som Lisa och hennes bästa vän. Lisa blir ofta aggressiv och kastar en muffins i huvudet på Max när han säger att hennes muffins är torra. Men deras relation förändras, men vägen kantas av två galna ex. Kvinnan med hållhake på Max som tycker att hon ska dansa efter hennes pipa trots att hon ska gifta sig med någon annan och Lisas ex som är en skitstövel rakt upp och ner.

Detta var riktigt, riktigt dåligt. Visst var det julmysigt med mycket kakbak och snö, men författaren har helt misslyckats med karaktärerna. Varför kastar Lisa muffins på folk? Varför kan Max inte släppa sitt ex han hatar? Så många frågor och några svar får man inte. Den sorgliga bakgrundshistorien med Lisas mamma som stack får ingen förklaring och slutar bara i ett stort jaha.

Av alla julbokskriterier så uppfyller den här boken en självständig kvinna, en bra man, juliga miljöer och en hyfsat feministisk story. Intrigen var bara konstig och exen var för överdrivna och osannolika. Det gjorde att jag inte alls gillade den.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible, Västmanländskan

Recension: Foley, Lucy; Nyårsfesten; 2019

NyårsfestenDen första julboken jag läste i år var inte en klassisk feelgood-julbok utan en deckare. Nyårsfesten av Lucy Foley utspelar sig i en enslig by i Skottland dit några vänner farit för att fira nyår. En är död och en är mördare och vi läsare lämnas med att fundera på vem som är vem. Boken är utgiven på Printz Publishing och jag lyssnade på den på Storytel.

Vännerna från Oxford är rika och odrägliga och frågan är om de ens tycker om varandra. Likväl ska de fira nyår tillsammans i obygden. Vi får historien ur olika personernas perspektiv och det som utspelar sig efter mordet är främst föreståndarinnans perspektiv. Annars får vi följa Miranda, Emma, Kate och de andra. Nyårsfesten är en resa de gör för att låtsas att allt är som vanligt. Det är det inte. Som läsare är det svårt att räkna ut vem det är som kommer att bli mördad och inte minst vem det är som dödar.

Nyårsfesten har inga tydliga julboksingredienser men en bistory är faktiskt kärlek som uppstår, dock utan galna ex. Det är en spännande deckare inbäddad i mycket snö och uppsluppen nyårsstämning. Boken var inte jättebra, men den dög som lättläst ljudbok när jag tröttnat på alla nobelpristagare. Läs den nu i nyår om du vill ha en lättsmält deckare. Den innehåller några spännande relationer och gruppdynamik som gör boken klart läsvärd.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Omnible

Julboksmaraton 2019

Julboksmaraton 2019

Förra året hade jag dag ett julboksmaraton den 30 december. Jag valde att recensera alla julböcker jag läst före jul på en och samma dag. Jag tänkte göra samma sak i år, så det blir kanske en tradition! I december är jag oftast trött och inte minst lästrött och då passar den relativt nya julfeelgood-genren mig perfekt. Feelgood, lättläst och julstämning – vad kan gå fel?

Inför förra årets julboksmaraton identifierade jag ett antal ingredienser som julböckerna oftast innehåller. I år har jag inte bara läst traditionella feelgoodromaner med jultema, men de flesta är klassiska feelgood. Jag har därför försökt att anpassa recensionerna till julboksingredienserna nedan.

Slutligen måste jag tillägga att jag är ganska kräsen så även om jag tror att lite kärlek och julstämning räcker så blir jag ändå rätt irriterad på när det är för enkelt eller innehåller för många obesvarade frågor. Det är perfekt att avsluta året med julböcker så blir jag riktigt sugen på att dra igång tyngre läsning i januari.

Julboksingredienser

  1. Kvinnan: Hon får inte vara ett mähä, utan en självständig kvinna som söker eller som inte vet att hon söker kärleken.
  2. Mannen: Ja tyvärr verkar det vara hopplöst heteronormativt, så här kommer jag att bedöma mannen och hans kvaliteter som en bra man.
  3. Intrigen: För att det ska bli bra behövs en spännande intrig. Det är inte direkt så att man undrar hur det ska sluta, mer hur det ska gå till. För egen del tycker jag också att det måste vara sannolikt. Inte sannolikt som att det skulle kunna hända i verkligheten, utan så att författaren är så pass skicklig att jag vävs in i en illusion om att det är troligt att det skulle kunna gå till just så.
  4. Rekvisita: Det måste såklart vara snö och juliga miljöer, men också gärna med andra trevliga saker som ramar in historien.
  5. Det obligatoriska exet: Exet eller soon-to-be exboyfriend är alltid ett inslag. Han ska vara hopplös på ett sätt som är uppenbart för alla utom för huvudpersonen själv. Här är det trevligt om han inte är ett fullkomligt monster, utan sannolik enligt definitionen ovan.
  6. Feminism: Det behöver inte vara vrålfeminsitiskt och normkritiskt, men det behöver vara en viss grad av anständighet. Borta måste kvinnan vara som räddas av riddaren på den vita hästen och nu vill jag se självständiga kvinnor som väljer själva och hittar sin egen väg.

Kulturkollo: Mina bästa 2019

Fyrverkerier

Image by Gerd Altmann from Pixabay

Slutet av året innebär alltid nyårslistor. Jag tänkte göra ett inlägg med bästa böckerna jag läst, men så såg jag att Kulturkollo uppmanar oss att hänga på deras bästalista 2019. Varför inte? Jag försöker så gott det går fylla i den långa listan av årets litteratur- och kulturupplevelser. Vilka är dina bästa och sämsta litteratur- och kulturupplevelser 2019?

Kulturkollos årslista

Årets mest oväntade: Salka Valka av Halldor Kiljan Laxness
Årets klassiker: En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf
Årets knock out: Klubben av Matilda Gustavsson
Årets kvinnokamp: Kvinnor i kamp av Marta Breen och Jenny Jordahl
Årets gråtfest: Gileads döttrar av Margaret Atwood
Årets gapflabb: Regnmannen av Jonas Karlsson
Årets historiska: Tisdagar med Tolfterna av Lisbeth Håkansson Petré
Årets obehagligaste: Black box av Shiori Ito
Årets dystopi: TV-serien Handmaids tale
Årets grafiska: Die Hure H av Katrin de Vries och Anke Feuchtenberger
Årets nya bekantskap: Kevin Kwan
Årets utmaning: Nobelläsningen!
Årets tegelsten: Tillbaka till Henne av Sara Lövestam
Årets ögonöppnare: Mordet på Zaida Catalán av Staffan Lindberg
Årets återseende: Mhairi McFarlane
Årets aldrig mer: Alla urtrista nobelpristagare så som Rudolf Eucken och Giosuè Carducci
Årets huvudperson: Hörselskadade Superdövis
Årets bifigur: Seriemördarsyrran i My sister, the serieal killer 
Årets filmupplevelse: Ser verkligen inte mycket film, men Crazy rich Asians var rolig att se
Årets kulturella höjdpunkt: Bokmässan såklart, men också roligt att få gå på Augustprisgalan
Årets möte: Helen Pankhurst
Årets magplask: Att inte ens Nobelkommitéen kunde hålla ihop
Årets kan-inte-släppa-det: Alltså vem var det som knackade på dörren i sista avsnittet av Hjem til jul?
Årets skämskudde: Savrola av Winston Churchill
Årets lyckopiller: How to be successful without hurting mens feelings av Sarah Cooper
Årets läskigaste: Silvervägen av Stina Jackson
Årets skandal: Peter Handke får nobelpriset i litteratur
Årets förlag: Ariel som fick ett nobelpris, men som var glada över att få dela det med Bonniers
Årets pristagare: Olga Tokarczuk
Årets överskattade: Nora eller brinn Oslo brinn av Johanna Frid
Årets sönderpratade: Så jävla trött av Gemma Hartley
Årets serie: Crazy rich Asians sträckläste jag!
Årets scen: Här får jag nog svara K1 på bokmässan.
Årets konstupplevelse: Nationalmuseum
Årets TV-serie: Chernobyl
Årets titel: Sambo på försök
Årets låt: Jag lyssnar så oerhört lite på ny musik, men har återupptäckt hur bra Carolas Gloria är när man står på crosstrainern

Feministbrud på kulturjakt i Wien

Här kommer en kulturjakt från min resa till Wien som jag har skrivit om i flera inlägg. Jag bodde i Wien 1999 och återvände nu, 20 år senare, för att träffa mina två bästa vänner från den tiden. Det blev en helg med mycket skratt, många kramar och mycket prat på tyska. Med två kulturintresserade vänner och utan barn, blev det mycket kulturspanande.

Kulturjakt i Wien

Vi bodde precis vid Staatsoper och det är en fantastiskt vacker byggnad. Under pluggtiden var vi ofta här och betalade 15 spänn för en ståplatsbiljett. Nu är vi för vuxna för den typen av aktiviteter, men då var det en fantastisk möjlighet.

Staatsoper

Staatsooper i kvällsljus.

Centrala Wien med juldekorationer

Kärntner strasse var rejält utsmyckad i julpynt, som sig bör.

Kaffee Alt Wien

Även det gamla anrika caféet Kaffe Alt Wien var rejält julsmyckat. Vi besökte några wienercaféer, vilket jag skrev om tidigare.

Feministisk bokhandel i Wien

Jag besökte den feministiska bokhandeln ChickLit, som jag skrivit mer om i ett separat inlägg. Det var det enda stället som jag kollat upp i förhand och som inte var på agendan 1999.

Butik i Wien

Min vän R hade själv kollat upp några kvarter i närheten av vårt hotell dit hon ville gå. Vi var inne i många underbara små butiker och spenderade lite för mycket pengar. Här är en kombinerad bokhandel och bakaffär. Jag köpte pepparkaksmått och var lite i sjunde prylhimlen.

Kulturjakt i Wien

Vi promenerade igenom innerstaden och den här gången tycker jag verkligen om. Det gör tyvärr en miljon andra turister också.

Julmarknad vid Rathaus

1999 bodde vi bakom Rathaus och således besökte vi Rathaus julmarknad mer än en gång. Den här gången hade vi kört julmarknader hela lördagen så vi hoppade Rathaus. Det räckte med att se detta från spårvagnsfönstret. Julmarknaderna hade blivit kitschigare – och framförallt fler – efter 20 år.

Museum für moderner kunst - Mumok

Jag och R var på Mumok, Museum für moderner Kunst ,och såg många trevliga kvinnliga samtida konstnärer. Jag har skrivit om det i ett separat inlägg.

Alla gillar olika-tema på trafikljusen i Wien

Slutligen gjorde J mig uppmärksam på att trafikljusen fått annorlunda utseende i Wien. Istället för röd och grön gubbe är det nu lite olika. Här är det två män, vilket kanske inte syns så tydligt. Ibland är det två kvinnor, ibland en funktionshindrad, ibland förälder och barn. Detta kom till efter Conchita Wursts seger i Eurovision och det följande värdskapet som föll på Österrike och Wien 2015.

Nobelmånad 2019: Sammanfattning

Feministbiblioteket nobel

Jag har läst alla nobelpristagare i litteratur. Givetvis är det inte de bästa författarna och böcker jag har läst i hela mitt liv. Vissa är det, men andra absolut inte. Några faller helt enkelt inte mig i smaken och andra skulle jag säga fick priset helt oförtjänt. Min kalender på 24 kvinnor som hade kunnat få nobelpriset i litteratur om världen sett annorlunda ut, visar att det fanns bra alternativ.

Självklart hade det gått att göra en likadan kalender med 24 män som borde fått priset. Men det handlar egentligen inte om vem som varit mest värdig, utan att se på det strukturer som gjort att ingen ensam kvinna kunnat få nobelpriset mellan 1945 och 1991 och inte en enda mellan 1966 och 1991. Det var definitivt inte någon brist på värdiga kvinnliga författare och det har jag försökt att visa.

Det var många kvinnor som jag inte fick med såsom Moa Martinson, Edith Södergran, Edith Sitwell, Marguerite Yourcenar, Eliza Orzeszkowa och Malwida von Meysenbug. Det finns säkert också betydligt fler. Bland annat har det varit svårt att hitta kvinnor från andra länder än västvärlden och där hade jag definitivt kunnat gräva djupare. Det är ju något som akademien inte heller har gjort. Fördelningen på mina nobelpriskandidater var som följer:

  • Europa 13
  • Ryssland 2
  • USA 2
  • Afrika 2
  • Oceanien 2
  • Asien 2
  • Sydamerika 1

Ofta får man höra att man vill kvotera priset eller att man bara ser till pristagarens kön när man påpekar att det är få kvinnliga pristagare. Visst kan det finnas en poäng i att det blir för mycket fokus på könet om man ständigt påpekar att det är dags för en kvinna. Balansgången är verkligen inte enkel. Men jag hävdar fortfarande att någon form av jämställdhet bland pristagarna får vi inte förrän två kvinnor får det åren efter varandra. Det går inte längre att säga att det finns fler män.

Det är ingen hemlighet att det är mycket politik i nobelpriset. Priset har även tolkats olika under olika epoker. På 30-talet var det många av allmänheten uppskattade författare som fick det (Sinclair Lewis, Pearl Buck och John ”Forsytesagan” Galsworthy, bland andra). Det kan vara en förklaring till att Virginia Woolf aldrig fick priset. När jag har läst mycket om pristagarna verkar det också varit många politiska överväganden för att hålla sig väl med tex Sovjet. Det spelar därför stor roll vilka som delar ut priset, vilka som sitter i akademien.

Allt som hänt på senare tiden i den Svenska Akademien är verkligen en stor skandal och givetvis svärtar det ner Nobelpriset. Pricken över i:et var ju att de utsåg Peter Handke som minst sagt är politiskt kontroversiell. Gjorde det de medvetet för att få bort fokus från allt det andra? Fokus från att Horace Engdahl fortfarande sitter kvar och har makt över vem som får nobelpriset?

Ja, då har jag läst dem allihop och det känns som jag har lärt mig en hel del. Såklart. Det gör man när man läser. Nu ska jag gå vidare med andra utmaningar, men kanske stanna lite vid alla dessa kvinnor som aldrig fick priset. En pristagare per år ska jag väl också orka med. Jag kommer också att följa utvecklingen i Svenska Akademien med stor spänningen och tyvärr nog också stor fasa.