Bokmässan 2018: Fredagen i bilder

Det är nu lördag kväll och jag är jättetrött. Ni ska här få ett axplock av min bokmässa såhär långt. Lite bilder är allt jag orkar med att publicera just nu, men ni kan se fram emot längre och mer analyserande inlägg under veckan som kommer. Jag har skoskav, ont i benen och behöver sova.  Bokmässan har med andra ord levererat so far. Här kommer min fredag på mässan i bilder.

Thomas Arnroth signerar böcker

Serietecknaren Thomas Arnroth signerar böcker i Galagos monter. Jag köpte del ett och två och det var kul att träffa en Epson som man pratat med en del på twitter.Ida Jessen

Historiska media gjorde det möjligt för mig att träffa författaren och den danska akademiledamoten Ida Jessen. Vi pratade om hennes böcker En ny tid och nyutkomna Doktor Bagges anagramIda Jessen om livet på Jylland för 100 år sedan

Jag var också och lyssnade på Ida Jessen när hon pratade om sin böcker. Ett oerhört intressant seminarium om liver på Jylland för 100 år sedan.

Niklas Natt och Dag tar emot pris för årets bok

Niklas Natt och Dag tar emot pris för årets bok för boken 1793. Att han skulle få det var väntat, men icke desto mindre en besvikelse för mig som hade hoppats på en nigeriansk bok.

Bokbloggare spelar Pokemon Go

På kvällen var det middag med bokbloggarna och sedan kändisspaning på Park. Eller nej, vi spelade Pokemon Go. Äskar bokbloggarmafian!

Recension: Hakala, Heidi; Bara lite till; 2018

Bara lite tillHeidi Hakala kommer till Bokmässan och jag har precis läst ut hennes Bara lite till som nyligen kom ut på finlandssvenska Förlaget. Boken utspelar sig i Helsingfors och handlar om psykisk ohälsa och jag kände att det lät intressant.

Sanda är tillsammans med Johan och jobbar på en radiokanal som programledare. Det är ett högt tempo på arbetsplatsen och i privatlivet har hon börjat känna någon slags loj känsla gentemot det mesta. Den enda hon kan prata med är sin bästa vän Simon. En vän hon börjar få motstridiga känslor för. Hon vill tillbaka till livet med Johan då det var nytt och de båda var förälskade och hon var glad. Nu är allt bara grått. En dag pallrar hon sig till en psykolog och får diagnosen utmattningssyndrom och vägen mot ett nytt liv börjar.

I början trodde jag att det skulle vara mycket mer av en feelgoodroman med ett stort inslag av kärlek, men så blev det inte. Det är Sandra och hennes problem som står i centrum och dessa problem löses inte nödvändigtvis med hjälp av en man. Boken har ett viktigt tema att många, speciellt kvinnor, alltid måste göra lite till för att räcka till. Flera arbetsplatser där människor står på kö för varje jobb, har också en ohälsosam miljö. Hakala beskriver en arbetsplats där det är stor skillnad mellan kvinnorna och männen. Männen glider och kvinnorna får göra deras jobb. När detta påpekas så är alla andra helt oförstående. Förmodligen inte helt ovanligt i verkligheten.

Det är en bra och feministisk bok som inte går över i en romantisk feelgood, även om det verkar peka åt det hållet i början. Tummen upp för det!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Thor, Annika; Nu, imorgon!; 2005

Nu imorgonJag har ett intresse av att läsa litteratur som utspelar sig i Göteborg på 70-talet. Jag fick tips om Annika Thors ungdomsroman Nu, imorgon!. Den utspelar sig under en enda dag i ungdomarna Li, Anders, Helena och Mickes liv.

Li är engagerad i en FNL-grupp. Anders är kär i Li, men förstår nog att Li inte är kär i honom utan bara ser honom som en vän. Helena och Micke är ett par och Micke trivs inte på sitt jobb utan vill bara köra MC. Helena har en glad hemlighet hon inte kan vänta på att berätta för Micke. Någonstans blir det inte så någon av ungdomarna tänker sig, men kanske kan det ändå leda till något bra.

Det var en fin roman om kärlek, vänskap och stora frågor i ungdomars liv. Författaren skriver i ett efterord att hon ville skildra sin egen ungdomstid just 1968, men att ingen av personerna är hon själv. Jag tyckte att det kändes verkligt och författaren fångade tidsandan mycket bra.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Bokmässa 2018: En massa bokmässepepp

Årets bok 2017

Jag och Kulturloggen på Årets bok 2017, en av få tillställningar jag var på utan barn.

Kulturkollos veckoutmaning handlar i dag om bokmässepepp. Och jag peppar verkligen! Förra året var jag privat i en svacka i livet och med till mässan skulle min ett och ett halvtåring. Dessutom var det mest häng med maken väl där. I och för sig trevligt, men inte samma sak. Jag var heller inte särskilt pepp före mässan. Men det är jag nu!

Det jag helt ärligt längtar efter mest är alla möten. Jag ska träffa mina bokbloggarkollegor, författare, förlagsfolk och vänner från förr. Det ska bli hur kul som helst och jag hoppas att det blir många samtal över såväl bokpåsar som vinglas. Dessutom ska flera av oss byta pokémon med varandra. Ja, ni läste rätt. Förutom bokbloggandet så har de flesta av oss Pokemon Go gemensamt. Det är underbart att få vara totalnördiga med varandra.

Förutom att förbereda min intervju med Ida Jessen och skriva ut pressbadgen, ska jag nu ägna återstående dagar och planeras outfits. Fina, bekväma klänningar och sköna skor ska packas ner. Och kanske mina snygga stövlar. Jag måste även hitta min borttappade vattenflaska och väja ut vilka bokliga smycken och tygpåsar som ska med. Sedan är jag redo!

Bokmässan 2018: Förberedelser

Folkvimlet på Bokmässan

Nu är det mindre än en vecka kvar och jag är verkligen pepp på att åka på bokmässan! Förberedelser pågår och jag väljer ut klänningar samtidigt som jag spanar i bokmässe-appen. Ett schema utkristalliserar sig och jag ska försöka att prioritera och inte bli alltför ledsen när saker krockar. Ett seminarium med Nawal el Saadawi ser jag ut att missa och det grämer mig lite, men men.

Fortfarande luckor att fylla. Jag uppdaterar säkert schemat under veckan. Det ska ju hinnas med vimmel, fikor och massa boksnack med likasinnade också!

Såhär ser min mässa ut hittills:

Fredag

12:00 Ankommer Göteborg, förhoppningsvis mätt.

13:00 Metoo, trans och andra könspolitiska brännpunkter (om jag hinner)

14:00 Livet på Jylland för 100 år sedan med Ida Jessen

(Här pågår alltså Vad hände med arabiska våren med Nawal el Saadawi, men som ni förstår kan jag inte prioritera det pga nästa punkt.)

14:45 Intervju med Ida Jessen

15:00 (detta hinner jag såklart inte) Årets bok

16:00 Prisutdelning Årets bok 

19:00 Middag med mina kära bokbloggarkollegor

Lördag

08:00 Bokcirkel med Maggie O’Farrell

10:00 Khemiri och Stridsberg om tio händelserika litteraturår

10:30 (här blir det svårt att hinna) Kvinnorna historien glömde med Brita Planck

13:00 Prestera eller dö med Heidi Hakala

14:00 Hitta sin egen röst med Niviaq Korneliussen och Silvia Imam

15:00 Metoo och litteraturen med bla Suzanne Brøgger

Söndag

11:00 Författarpresentation: Dorota Maslowska, Polen (har ju läst henne!)

Recension: O’Farrell, Maggie; Ett hjärtslag från döden; 2017

Ett hjärtslag från dödenPå Bokmässan om en vecka ska jag få äran att bokcirkla med Maggie O’Farrell, Sekwa, Kulturkollo och andra bokbloggare om O’Farrells bok Ett hjärtslag från döden. Det ska bli otroligt spännande och här kommer mina tankar och omdöme om boken.

Ett hjärtslag från döden är en bok om författarens eget liv och alla de gånger hon varit nära döden. Vissa händelser är otroligt allvarliga och där hon varit en hårsmån från döden, medan andra har mer av karaktären ”tänk om”. Det första kapitlet handlar om hur hon kommer undan en läskig typ i skogen. Jag kommer inte att berätta mer om hur den historien slutar, för jag vill att du ska bli lika knockad som jag när du läser den. Med den inledningen var jag helt fast! Sedan fortsätter boken lite hoppande hit och dit i hennes liv, med olika ögonblick från hennes personliga historia. Hon har en kronisk sjukdom, hennes dotter är svårt allergisk och hon har fört en kamp mot dåliga förhållanden i förlossningsvården (för att en förlossning nästan höll på att kosta henne livet).

Ett hjärtslag från döden verkligen golvade mig. Det var en av årets absolut största läsupplevelser! Det är en feministisk bok om kvinnors villkor i vår tämligen moderna tillvaro. O’Farrell skriver om  hur hon behandlats nedvärderade av olika myndighetspersoner som brottsoffer, blivande mamma och mamma. Hon tar starkt ställning för att kvinnor själva ska få välja om de vill förlösas med kejsarsnitt och hon riktar skarp kritik mot läkare som inte lyssnar på patienter eller patienters mödrar.

Det är inte bara den feministiska kraften i boken som gör den så bra. Språket är fantastiskt, hon berättar så att man verkligen sugs in i historien. Trots att berättelserna inte kommer i kronologisk ordning är det lätt att följa och det är spännande att läsa vidare. En fantastisk bok, helt enkelt. Läs den.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Smith, Ali; Höst; 2016

HöstJag har läst Bibliotek av Ali Smith och tyckte om den, men den lämnade kanske inte djupare spår såhär i efterhand. När jag läste om Höst av samma författare (Atlas) kunde jag inte låta bli att läsa den. Den skulle handla om Brexit och tiden efter folkomröstningen.

Elisabeth hälsar på sin gamla granne Daniel på ett vårdhem. Han är 101 år och sover mest. Vi får också en bakgrund till Elisabeths och Daniels historia och förstår att han har varit oerhört betydelsefull för henne och för hennes intellektuella utveckling. Utanför vårdhemmet har Storbritannien precis röstat för Bexit och det råder allmän förvirring och landet verkar befinna sig i en djup identiteten. Detta illustreras bland annat med att Elisabeth ansöker om ett nytt pass, men hon stöter hela tiden på patrull.

Jag är oerhört kluven till den här boken. Min första spontana känsla var att jag älskade den. Det är en oerhört fin berättelse om kärlek mellan en flicka och senare en vuxen kvinna och en äldre man som fungerat som hennes låtsasmorfar. Det finns också gott om glimtar i boken om Brexit och att Storbritannien är på väg mot en ny tid och dessa glimtar är underhållande att läsa. Men när jag läser på baksidan så ska det vara en abstrakt berättelse och ett experimenterande i tid och rum om denna omvälvande höst i landets historia. Just det känner jag inte riktigt att jag hängde med i. På så sätt skiljer sig min upplevelse av boken ganska mycket från författarens intention.

Jag väljer att lägga baksidestexten åt sidan och glädjas åt att jag har läst en fantastisk fin bok!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Darrieussecq, Marie; Härligt är att leva här; 2016

Härligt är att leva härJag fick tips av en vän om att läsa Marie Darrieussecqs biografi över konstnären Paula Modersohn-Becker, Härligt är att leva här (Norstedts). Jag hade inte hört talas om Paula Becker innan, men tyckte att hennes liv verkade spännande så jag såg fram emot boken.

Paula Becker levde ett kort, men intensivt liv i början av förra seklet. Hon var del av konstnärskollektivet Worpswede utanför Bremen. Hon kom senare att flytta till Paris för att utveckla sin konst mer. Bland hennes vänner fanns skulptören Clara Westhoff och poeten Rainer Maria Rilke. Hon umgicks också med konstnärer som Rodin och Monet. När hon ville gifta sig med konstnären Otto Modersohn var hon tvungen att ta en paus i sitt målande för att gå en matlagningskurs. Det krävde hennes föräldrar. Hon ville dock till en början inte bilda familj med sin make, utan lämnade honom för att leva i Paris. De återförenades senare och Paula Becker blev gravid. Bilden som pryder omslaget på boken är väldens första självporträtt av en gravid kvinna.

Marie Darrieussecq har ett speciellt sätt att berätta. Det är ryckigt, det är fullt med inflikade tankar och det hoppar hit och dit. Härligt är att leva här är inget undantag. Jag har tidigare inte tyckt om detta sätt att skriva och inte riktigt fallit för Darrieussecqs författarskap. Men i den här biografin var det helt perfekt! Det är svårt att skriva en biografi om någon som levde för så länge sedan för brev och dagboksanteckningar visar sällan hela bilden. Då var det trevligt att få lite kommentarer invävda från författaren. Jag är ingen riktig fan av biografier, men den här tycker jag mycket om.

Darrieussecq försöker inte vara objektiv. Hon älskar Paula Becker och ville lära känna henne. Hon skriver att hon saknar henne, även om hon dog för över 100 år sedan. Såklart är det synd att hon inte fick leva och att vi inte fick se mer av hennes konst och jag tycker det är underbart att läsa denna personliga biografi över henne!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Härligt är att leva här

Recension: al-Sharif, Manal; Modet att köra; 2017

Modet att köraTill nästa träff med min feministiska bokcirkel har vi valt boken Modet att köra (Natur och Kultur) av Manal al-Sharif. Med den förra boken väntade jag till efter träffen innan jag recenserade den, men tyckte att det blev lite hopblandning av vad vi pratade om och vad jag från början tyckte. Eftersom jag kommer att skriva ett inlägg om våra diskussioner recenserar jag boken nu på förhand. På så sätt får jag också lite stöd till diskussionerna sedan.

Manal al-Sharif greps på natten den 21 maj 2011 för att ha kört bil. Hon trodde att det skulle bli en ren rutinsak, men hon hamnade i fängelse. Där var det vidrigt äckligt och hon blev helt avskuren från omvärlden. Det myndigheterna var mest irriterade på var att hon ingick i en aktivistgrupp, Women2drive, som planerade en aktion den 17 juni. Vi får också en bakgrund där Manal berättar om sitt liv med uppväxt i Mecka, utbildning i Jeddah och slutligen sitt jobb på det statliga oljebolaget Aramco. På Aramco gällde andra regler än i övriga Saudiarabien och där kunde hon leva nästan som en västerländsk kvinna.

al-Shafis bok är personlig och berättar om livet i Saudiarabien för en kvinna. Det är ingen tvekan om att hon brinner för kvinnors rättigheter och att hon nu, efter att ha bott i Australien ett tag, kan se förtrycket med nya ögon. Boken är spökskriven, som de flesta andra på liknande tema. Det märks inte så tydligt. Det är bara när Manal pratar om sina barn som det blir lite distanserat. Det måste vara fruktansvärt att fatta beslutet att lämna landet och inte få ta sitt barn med sig. Att det skulle vara det för Manal får vi kanske veta i skrift, men känslan finns inte där. Jag tror att den finns i verkligheten.

Den övergripande känslan när jag läste boken var en enorm hopplöshetskänsla över hur otroligt eftersatt jämställdheten är i Saudiarabien. Nu får kvinnor visserligen köra bil i landet, men det är ju bara en av många, många saker som kvinnor inte får. Att be sin pappa, bror eller tonårsson om lov för allt från att välja jobb till att köpa en TV är några saker som fortfarande finns kvar att jobba på.

Boken är välskriven och helt klart läsvärd. Det fina med Manal som aktivist är att hon, när hon kommit ut från fängelset, engagerade sig för att även få sina medfångar frigivna. Många satt där trots att de blivit frigivna, men de hade inte råd att betala avgiften för att komma ut. Flera av dem var gästarbetare från andra länder.

Jag återkommer om några veckor när jag bokcirklat om boken!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Bokmässan 2018: Träffa Ida Jessen

Ida Jessen Foto Miklos Szabo

Ida Jessen. Foto Miklos Szabo.

Nu har en ny rolig sak blivit klart till Bokmässan. Jag ska få träffa och prata en stund med den danska författaren och akademiledamoten Ida Jessen. Hon har skrivit boken En ny tid som jag läst och tyckte mycket om. Det var en lågmäld roman om en kvinna i början av förra seklet och hur kvinnors villkor då påverkade deras möjligheter och val.

Det ska bli spännande att träffa Jessen och jag är glad över att Historiska Media ger mig möjligheten. Hon är aktuell på det förlaget med uppföljaren till En ny tidDoktor Bagges anagram. En ny tid handlar om Lilly som just blivit änka. Den nya boken handlar om hennes man, och vi utlovas få ett nytt perspektiv på äktenskapet. Det låter mycket spännande och såklart kommer jag att läsa boken före bokmässan.

Finns det något du tycker att jag borde fråga om?

Jag återkommer med recension på Doktor Bagges anagram och här kan du läsa min recension på En ny tid.