Recension: Alfaro, Catarina (red); Paula Rego – Secrets & Stories; 2018

Paula Rego - Secrets & StoriesSectrets & Stories är en film som konstnären Paula Rego son Nick Willing, gjort om sin mamma. På Paula Regos museum i Cascais kunde man köpa den här boken, som bygger på filmen, av blanda andra Catarina Alfaro. Den innehåller även texter från Paula Rego själv. Boken är tvåspråkig, på engelska och portugisiska.

Paula Rego föddes i Lissabon och växte upp i Estoril mitt emellan Lissabon och Cascais. Hon tillhörde en borgerlig familj och fadern, som inte gillade regimen, skickade sin dotter till England för att studera konst. Rego etablerade sig i England och bor än idag i London. Hennes konst är starkt influerad av feministiska frågor. Hon skildrar ofta könsskillnader och orättvisor. En utställning hon gjorde var efter att Portugal röstat för att inte tillåta abort i landet 1998 och den visade kvinnor efter illegala aborter eller kvinnor med stor skam.

I Secrets & Stories får vi många berättelser från Paula Regos liv och många fantastiska konstverk från hennes karriär. Hon verkar ha levt ett händelserikt liv och det hade inte varit möjligt utan progressiva föräldrar som lät henne lämna det auktoritära Portugal som styrdes med järnhand av Salazar. Hon gifte sig med engelsmannen och konstnären Victor Willing. De fick tre barn tillsammans av vilka Nick är den yngsta. Victor är död sedan 1988, men Paula Rego lever fortfarande.

Jag tyckte att det var oerhört spännande att läsa om Paula Rego, som redan hunnit segla upp som en konstnärsfavorit ho mig. Nu är jag enormt sugen på att se filmen och ångrar att jag inte köpte den (den skulle finnas överallt enligt kvinnan jag pratade med på museet). Den verkar dock finnas att se online, så det ska nog ordna sig.

Semester i Portugal och fast jobb – majsummering 2018

Familjefie

Familjefie från Sjöstadsfärjan Emelie. Maj 2018.

Maj månad har varit en fantastisk månad på många vis. Det började med semester i Portugal och gick vidare med sommar hemma. Dessutom fick jag fast jobb under resan till Portugal och det är ju verkligen inte fy skam! Nu blir jag kvar som kommunikatör på Stiftelsen Lantbruksforskning ett tag till. Månaden har innehållit en del jobbiga saker såsom hörselproblem hos sonen och lång sjukdom för dottern, men jag väljer att tänka tillbaka på det som var bra.

Selma fyllde två år, något som jag inte uppmärksammade som jag brukar på bloggen. Jag har varit tvåbarnsmamma i två år. Helt otroligt! Se den urgulliga lilla filmen nedan av Selma från hennes födelsedag. Nattlinnet har mormor sytt.

En sparkcykel! 👧🏼🎁🎉

Ett inlägg delat av feministbrud (@feministbrud)

Månadens läsning

Jag har läst vid Atlantkusten, på stekheta bussar i Stockholm, i min säng och på vår underbara balkong. Många lästa böcker blev det!

Månadens språk: Turkiska var månadens språk hos Ugglan och boken. Jag läste Aslı Erdoğans Stenbyggnaden.

Nobelpristagare: Jag tog visst två månaders paus från Nobelläsningen och förfasades istället över att det gått så långt att Svenska Akademien inte delar ut något nobelpris i år.

Jorden runt: Jag fann tre kvinnor från tre olika länder som skrivit om kvinnoöden. Barassa från Rwanda, Kunzang Choden från Bhutan och Ellen Banda-Aaku från Zambia har lagts till på min världsläskarta. Nio sammanlagt i år, så jag kommer nog att klara tolv nya länder i år.

Hyllvärmare: Inga nya hyllvärmare så jag står kvar på åtta av tolv, men det har jag ju råd med.

Språkutmaningen: Jag har läst sex böcker på engelska, varav fem jag hunnit recensera: Stories from Macau, Lisbon Poets och ovanstående väldsböcker från Jorden runt-utmaningen. Jag har dessutom läst en bok av den portugisiska konstnären Paula Rego. Sammanlagt har jag nu läst tolv böcker på engelska, vilket var målet. Det kommer nog blir mer än det dubbla i slutändan. Kvar att läsa är nu två böcker på tyska, en på danska och en på norska.

Tema mansrollen: Jag har läst en poet i Lisbon poets som jag tänkte skriva mer om i ett annat inlägg!

Recension: Lundstedt, Marcus & Eliasson, Christopher; Drottning av Bredfjället; 2013

Drottning av BredfjälletIbland kan man göra fynd i boklådor! På mitt jobb hade någon lagt ut böcker på ett bord och bland dem hittade jag fotoboken Drottningen av Bredfjället av fotograferna Marcus Lundstedt och Christopher Eliasson. Bredfjället ligger i närheten av Uddevalla i Bohuslän och fotograferna är uppvuxna på var sin sida om det.

1817 vandrar Anna Jonsdotter upp för Bredfjället med sin nyfödda dotter på bröstet. Hon har fördrivits från sin hem för att hon begått brottet att få barn utom äktenskapet. Dottern Christinas farfar vägrade låta sonen gifta sig med en fattig flicka som Anna. Istället för att låta sitt barn dö, som de flesta andra i Annas situation, skapar hon sig ett liv på ”fjället” (som naturligtvis inte är ett riktigt fjäll) och brukar jord för att hon och Christina ska överleva. Historien är ganska väl dokumenterad eftersom Anna skrev till kungen senare för att bli ägare av sin jord och detta brev finns kvar (han sa ja).

Marcus Lundstedt och Christopher Eliasson har berättat historien via bilder och lite text och resultatet är deras historia om Anna Jonsdotter (allt går ju naturligtvis inte att veta). Några personer har fått gestalta huvudpersonerna i Annas liv på fotografierna. Det är oerhört vackra bilder och de har med hjälp av gamla föremål skapat en känsla för hur det var att (över)leva ensam med sitt barn långt från familjen.

Berättelsen i ord och bilder är ett ögonblick i den svenska (kvinno)historien som inte berättas så ofta. Jag tycker mycket om att Annas liv, som var långt ifrån unikt på den tiden, fick en så fin inramning. Att historien blir berättad är egentligen bara bra det. Ibland gör man som sagt fynd i boklådor och detta var definitivt ett sådant!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Veckans feminist: Florbela Espanca

Florbela Espanca

Kort fakta

  • Född 1894 och död 1930 i Portugal.
  • Levde ett turbulent liv med flera äktenskap och återkommande missfall.
  • Debuterade som författare och poet 1919.
  • Tog sitt liv efter en lång tids depression på sin 36:e födelsedag.

Florbela Espancas feministiska gärning

Florbela Espanca föddes som Flor Bela d’Alma da Conceição i mellersta Portugal. Hennes far var affärsman och modern var hans hemhjälp. Faderns fru kunde inte få egna barn och Florbela växte upp i hemmet, uppfostrad både av sin mamma (som bara var 15 år när hon föddes) och av sin styvmor. Naturligtvis var detta något som påverkade henne genom livet och hon blev tidigt medveten om att det är många orättvisor som drabbar kvinnor.

Hennes mamma dog tidigt, endast 29 år gammal och samtidigt skrevs Espanca in som en av de första kvinnorna på en traditionellt manlig skola. Hon hoppade av studierna 1913 för att gifta sig, men slutförde studierna några år senare. 1917 flyttade paret till Lissabon för att Espanca skulle kunna gå på universitetet.

Espanca skrev dikter och den första ska hon skrivit så tidigt som 1908. Efter flytten till Lissabon fick hon två missfall inom loppet av något år och hon tog då tillfälligt studieuppehålla för att flytta till Algarve. När hon återvände 1919 uppvisade hon de första tecknen på att inte vara helt psykiskt frisk. Samma år gav hon ut sin första diktsamling.

Espanca var samtida som ett gäng modernister som kallade sig för Geração de Orpheu, Orpheugenerationen. Den mer kända poeten Fernando Pessoa, som var en av frontfigurerna i den rörelsen, har kallat Espanca för sin själsfrände. Hennes poesi har många likheter med andra från Orpheugenerationen. Själv var hon inte väl sedd bland samtidens kritiker, utan sågs som feminin och narcissistisk. En forskare jag läste menar att hennes poesi var långt före sin tid och att hennes poesi genomsyras av längtan och en rop på frihet för kvinnor.

Espanca mådde inte bra. Hon gifte sig tre gånger och skilde sig två. Vissa tror att hon var kär i sin bror och därför led extra. Hennes bror dog i en flygolycka som av allt att döma verkar vara ett självmord. Espanca tog naturligtvis detta mycket hårt. När hon diagnostiserats med lungödem valde hon att avsluta sitt liv på sin 36:e födelsedag.

Florbela Espanca och jag

Jag hittade en bok om poeter från Lissabon i en liten bokaffär i Cascais på vår Portugalresa. Jag frågade om någon av poeterna var kvinna och expediten svarade Florblea Espanca. Jag var dessutom sugen på att läsa något av Fernando Pessoa så jag slog till på boken. Jag tyckte mycket om hennes dikter och skulle gärna läsa mer av henne. Blev också fascinerad av hennes livsöde och skrev den här bloggposten.

Verk av Florbela Espanca som jag läst och recenerat

Dikter ur Lisbon Poets 2015 (1919-30)

Recension: Espanca, Florbela; Dikter ur Lisbon poets; 2015 (1919-30)

Lisbon poetsJag köpte en tvåspråkig bok med portugisisk poesi när jag var i Cascais. Lisbon poets har med fem kända poeter och bland dem den mest berömda Fernando Pessoa och en kvinna, Florbela Espanca. Jag recenserar här Espancas dikter i boken. Espanca var feminist och jag kommer att återkomma till henne och hennes liv. Hon var under större delen av sitt vuxna liv deprimerad och tog sitt liv på sin 36-årsdag.

Florablea Espanca vas samtida som en känd grupp portugisiska modernister inom lyriken som kallades Geração de Orpheu, Orpheugenerationen. Fernando Pessoa var en av gruppens mest framträdande namn och han har senare kallat Espanca för sin tvillingsjäl (källa).

Espancas dikter är fyllda av imperativ och jag antar att de innehåller en stor portion ironi. Hon led av depression och det lyser igenom i flera av dikterna. Jag föll dock mest för dem där feminismen är som tydligast. To a young girl var en av mina favoriter. Ett utdrag från den dikten:

Along the fascinating highway of your life
keep walking ahead, on over the mountains!
Bite into the fruits as you laugh! Drink from the springs!
Kiss everyone your good luck brings your way!

Det var en fröjd att läsa Espancas dikter och jag skulle gärna läsa något mer. Har redan börjat googla diktsamlingar på nätet. Hon verkar inte vara översatt till svenska, men det finns en bok av henne på engelska.

Läs mer: Amazon (fast betydligt billigare att köpa i Portugal)

Recension: Choden, Kunzang; The circle of karma; 2005

The circle of karmaI min läsresa runt jorden har turen kommit till Bhutan och den fantastiska och feministiska boken The circle of karma av Kunzang Choden. Jag har läge letat efter något från Bhutan och blev glad när jag fick tips om den här boken i min Facebook-grupp för världsläsare.

Tsomo är en ung tjej som växer upp i en bhutanesisk familj. Hon hittar en dag den stora kärleken, blir gravid och till sin stora glädje och lättnad väljer han att gifta sig med henne. De flyttar ihop hemma hos hennes familj, som seden bjuder, men när barnet föds för tidigt och dör, väljer maken att inleda en relation med Tsomos syster. Hon tar inte den förödmjukelsen utan flyr och börjar ett nytt liv. Sedan lever hon ett kringflackande liv och hon är omgift några år, men hela tiden söker hon efter meningen med livet och hoppas att hennes karma inte är dömd att vara dålig.

The circle of karma är en feministisk bok om kvinnors villkor i Bhutan. Det är tydligt att författaren har starka feministiska motiv och hon låter huvudpersonen Tsomo ifrågasätta kvinnors och mäns olika villkor flera gånger. Trots den till synes insiktsfulla huvudpersonen, faller hon ändå i fällan och hamnar i, inte ett utan två, dåliga äktenskap. Det är ingen feelgoodroman, men det är inte heller en bok där det är eländes elände hela tiden. Jag tyckte om den och jag fick lära mig mycket om Bhutan och kvinnors situation där.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Mendel-Hartvig, Åsa & Hurme, Maija; Titta-serien; 2017

Titta-serien

Några barnböcker som smugit sig upp som små favoriter här hemma är Titta-serien från Olika förlag. Föga förvånande är det Åsa Mendel-Hartvig som skrivit dem. Allt hon skriver blir favoritböcker hos våra barn och Titta-serien är alltså inget undantag.  Maija Hurme har ritat de fina bilderna.

Böcker är för de allra minsta och är som en pekbok fast med känslor i. Det är fyra böcker och de representerar en årstid var; Titta skogen (vår), Titta havet, (sommar), Titta parken (höst) och Titta natten (vinter). De kretsar kring sinnena och det är lukta på skal, gosa med mossa, lyssna på vågen och smaka på stortån.

Vinter-boken var länge Selmas favorit i och med att den innehåller en mormor. Men nu har vår- och sommarböckerna seglat upp istället (för att jag lite diskret städat undan Titta natten för att det inte är så kul att läsa vinterböcker i maj). De innehåller varsitt blä/urk som Selma är oerhört förtjust i.

Bland bilderna är det en pappa, två mammor, man med ring i örat och rasifierade barn. Illustratören har gjort ett bra jobb med att få in olikheter i barnen och deras anhöriga. Det är normkritik när det är som bäst. Det bara är där, vi skrivs inte på näsan. Nu är väl Selma snart för stor för Titta-böckerna, men de är korta och så länge hon gillar dem så är en av dem oftast en av tre böcker vi läser varje kväll.

Läs mer:

Adlibris: Titta skogen, Titta havet, Titta parkenTitta natten 

Bokus: Titta skogen, Titta havet, Titta parkenTitta natten 

Recension: Wennström, Eva & Swedenmark, Annica; Det hemliga rummet; 2018

Det hemliga rummetJag fick Det hemliga rummet av Eva Wennström  och Annica Swedenmark hem i brevlådan och tänkte att en bok som handlar om några som träffats via en blogg lät för bra för att låta bli. Det är en bok som gränsar till deckargenren. Boken gav ut i år på Lind o co.

Fyra kvinnor med  fyra olika bagage träffas hemma hos Magda i hennes ärvda stuga i Norrlands inland. Simona är förföljd av sin make, Vibeke av församlingsborna och en Magda av okända. Vilka smyger omkring i skogen och spionerar på dem? Och varför är Amelie så butter? Och vilken hemligheter döljer egentligen konfirmanderna som anförtrott sig åt prästen Vibeke?

Det är upplagt för en bra deckare med en bra intrig och trevlig miljö. Tyvärr är personerna ganska platta och det händer till en början för extrema saker, så efter halva boken tänka jag sluta läsa helt. Jag ryckte upp mig, slutförde boken och kunde konstatera att slutet tack och lov var bättre. Men jag blev lite arg över att upplösningen inte var tillräckligt krattad för under läsningens gång. Det hade kunnat vara så mycket bättre.

Trots alla på ytan fantastiska detaljer såsom bloggare, Norrland och feministiska motiv, var detta mitt läsårs bottennapp. Jag hade önskat att boken hade tragglats några varv till, spetsats till på vissa ställen och rensats bort från extremer på andra. Men det kanske bara är jag som på senare år fått extremt höga krav på deckare.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Sánchez Vegara; Isabel; Små människor, stora drömmar; 2017

Små människor, stora drömmar

Jag har fått möjlighet att recensera fyra underbart vackra barnböcker av Isabel Sánchez Vegara som på svenska getts ut på Pagina förlag. Det är böcker om små människor med stora drömmar och de handlar om fyra kvinnor; Coco Chanel, Marie Curie, Amelia Earhart och Ella Fitzgerald.

Böckerna är i tur och ordning illustrerade av Ana Albero, Frau Isa, Mariadiamantes och Bàrbara Alca.

Böcker om fyra kvinnor som verkligen gjort avtryck i historien, men som av barn och de flesta vuxna, är tämligen okända. Eller inte personerna i sig, utan deras liv och livsöden. De är enkelt berättande med barnens perspektiv. Barn är så oförstörda och har inte full koll på att kvinnor och män behandlas olika och därför fyller dessa en bra funktion som bara beskriver hur olika kvinnor lyckats med något de drömt om, trots enkla medel i barndomen. De är i mångt och mycket feministiska böcker som trycker på att det inte är prinsessor dessa kvinnor drömde om att bli, utan något anant, exempelvis forskare.

Jag läste dem för mina två och den stora blev oerhört fascinerad. Han är sex och intresserad av ”saker som hände förr i tiden” och ville att jag skulle läsa alla i ett svep. Den lilla, som är två, tyckte mest om bilderna i boken om Amelia Earhart. Hon älskar att peka på flygplan och bilar och sådant fanns det av förklarliga skäl gott om i den.

Otippad sak ett att göra efter att jag läst dem: googla Pierre Curies död och förklara att det visst var ganska hemskt att ramla och bli överkörd av en höstdroska. Otippad sak två: Lyssna när dottern springer omkring och ropar Coco, Coco! Otippad dag tre: diskutera var Amelia Earharts medaljer kan tänkas finnas idag. Det underbara med litteratur och barn, det väcker så många oväntade infallsvinklar!

Jag hoppas att få läsa böckerna fler gånger och jag hoppas att de kan bidra till att min dotters eventuella framtida prinsessfas blir kort. Jag tyckte mycket om dem och de är lagom långa att läsa för en 3-4-åring. En sexåring kan definitivt också uppskatta den.

Läs mer

Adlibris: Coco Chanel, Marie Curie, Amelia Earhart, Ella Fitzgerald

Bokus: Coco Chanel, Marie Curie, Amelia Earhart, Ella Fitzgerald

Ja till abort på Irland – så ofattbart skönt!

Together for Yes

Det är Trump och det är kristen höger och det verkar som om abort blir mer otillgängligt för många kvinnor. Det kanske inte är så, men vindarna blåser inte precis åt rätt håll nu. Men så kom folkomröstningen på Irland och det verkar bli en jordskredsseger för ja-sidan som vill göra det lättare för kvinnor att göra abort i hemlandet.

Jag förstår att abort inte är en enkel fråga. Gränsdragningar och antal veckor etc är svåra saker eftersom det handlar om något som kan bli ett barn. Men när det kommer till totalförbud mot abort eller på olika sätt försvårande omständigheter, såsom påtvingad terapi eller krav på en tillfredsställande motivering, är det alltid till för att begränsa kvinnors frihet.

Pro-life-rörelsen vill alltid hävda att det handlar om det ofödda barnens rättigheter, men det är knappast ofödda barn som värnas när det ofödda barnet aldrig kan leva utanför kvinnans kropp. Det är bara grymt och dessutom kan det innebära fara för kvinnans liv att tvingas fullfölja varje graviditet.

För mig är det också självklart att alla embryon som inte kan leva utanför kvinnan är kvinnans eget ansvar. Om det inte är det leder det till att kvinnan alltid är den som måste leva med risken att bli mamma för tidigt. Preventivmedel och abort är nödvändiga saker för ett mer jämställt samhälle och utan det har männen enormt mycket mer makt över kvinnor och över det sexuella samspelet.

Om dem som vill inskränka aborträtten ville ha bättre preventivmedel, hade jag tyckt att de var en mer värdig motståndare i debatten. De flesta vill även förbjuda preventivmedel och då är det bara rent och skärt kvinnoförakt. Kvinnan ska hållas i tyglar och det görs bäst genom att kontrollera hennes kropp.

Nu har det gått åt rätt håll. De irländska kvinnorna fick rätt och de många kvinnor och män som tillsammans jobbat för ett ja är hjältar. Det verkar som om irländare inte kan rösta på ambassader eller per brev så många var de som flög över hela världen för att komma hem och rösta. Läs under hashtagen #hometovote och se engagemanget. Filmen nedan visar hur hemvändande kvinnor tas emot på flygplatsen i Dublin. Se och gråt.

Ett boktips om abort, Irland och EU (även Polen och Malta) är Anna Dahlqvists bok I det tysta från 2012.