Nyårslistor 2023: Årets bästa kulturupplevelser

Eiffeltornet

Igår presenterade jag 2023 års bästa böcker. Nu är det dags för de bästa kulturupplevelserna. Kulturåret 2023 präglas av två resor, Paris och Oslo och där konsumerades mycket kultur. Mina barn är nu tillräckligt stora för att uppskatta både konst och museum och det är så fantastiskt att jag nästan inte kan hantera det. Någonting gjorde vi rätt i vår uppfostran!

I Marais

Marais: Den underbara stadsdelen i Paris besökte vi flera gånger under få långweekend i Paris. Vi promenerade, vi hängde på uteserveringar (när vädret tillät) och åt gott. Dessutom handlade vi julpynt – och inte att förglömma, vi blev attackerade av tårgas mitt i ett polisingripande mot en demonstration. Allt var kanske inte roligt där och då, men vi skapade minnen för livet.

Edward Munch på Nasjonalgalleriet

Munchmuseet: Äntligen fick jag se det nya museet över en av mina absoluta favoritkonstnärer! Jag har varit flera gånger på Munchmuseet där där låg förut, i en förort till Oslo. Nu är det ett storslaget, fantastiskt museum och barnen sa imponerat ”har samma person målat allt detta?”. Vi kompletterade besöket med ett besök på Nasjonalmuseet, där flera originalmålningarna finns. Alla tavlor är såklart original, men Edward Munch målade ofta flera versioner av varje verk. Bilden ovan är från Najsonalmuseet.

Jag och Abdellah Taïa

Bokmässan: Självklart är bokmässan en av årets kulturella höjdpunkter. förra årets bokmässa avbröts tyvärr i förtid för att jag blev sjuk. Jag han dock träffa Abdellah Taïa, får en signerad bok av Ingvild H Rishøi och prata strunt och vettigheter med mina underbara bokbloggarkollegor.

Guidad tur på Louvren

Louvren: Det var inget optimalt besök och jag fick inte se min favorittavla Magdalena med nattlampan, men det var ändå bra. Hugo ville se Mona Lisa och att se hans blick när han fick det var oslagbart. Sedan var det spännande att få en guidning genom museet av en entusiastisk konststudent och jag fick uppleva saker på museet jag inte fått uppleva innan.

Eurovisiontrofén

Eurovisiontrofén

Eurovision-intervjuer: I mitt nya jobb som journalist har oändliga möjligheter möjligheter öppnat sig. en personlig höjdpunkt under året var när jag skrev en artikel om Eurovision och intervjuade både den svenska schlagerlegendaren Svante Stockselius och den australiensiska schlagerexperten och schlagerforskaren Dean Vuletic.

Nyårslistor 2023: Årets bästa böcker

Det har varit en sjukt hektisk start på 2024. På jobbet har vi lanserat en ny webb och gjort om vår veckoutgivning till en daglig utgivning på nätet. Samtidigt har jag gjort det med skadad axel och ständiga besök på röntgen och ortoped (den sistnämnda så långt bort från mitt hem man kan komma i Stockholm, kändes det som). Det blev alltså inga nyårslistor. Men de kommer nu!

Här kommer mina tio främsta läsupplevelser. jag har rensat för helt fantastiska handböcker, som mest är fantastiska för att de bekräftar mina åsikter och inte är en läsupplevelse i egentlig mening. Jag har även rensat för omläsningar. Jag presenterar dem rangordnade, men i grupper eftersom det såklart är lite flytande.

Zatopek av Jan Novák och Jaromir 99 (Tjeckien)

Tiken av Pilar Quintana (Colombia)

Jugoslavien, mitt hemland av Goran Vojnovic (Slovenien)

 

Framtidens arab 6 av Riad Satouff (Frankrike)

Där askan blommar av Nguyễn Phan Quế Mai (Vietnam)

Putins Ryssland av Darryl Cunningham (Storbritannien)

 

Fri av Lea Ypi (Albanien)

Din Margot av Meri Valkama (Finland)

Trilogin av Jon Fosse (Norge)

Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv av Herta Müller (Rumänien)

 

Recension. Mäki, Merja; Innan fåglarna vänder åter; 2023

Innan fåglarna vänder återMerja Mäki är en finsk författare som debuterat med romanen Innan fåglarna vänder åter, om de människor i finska Karelen som tvingades evakueras 1940. Boken kom på svenska i höstas på Historiska Media och jag lyssnade på den på Storytel, inläst av finlandssvenska Stina Ekblad. Den här texten är en omarbetad text av den jag skrev för tidningen NU.

Alli är en ung kvinna som växer upp på en ö i Ladoga i finska Karelen. Hon drömmer om att bli fiskare som sin far och vet att hon inte vill leva sitt liv enbart som mor och maka. När boken börjar är det 1940 och Allis familj inser att freden med Sovjetunionen innebär att de tvingas flytta från sitt älskade hem. De evakueras till faderns släkt i Österbotten.

Från att ha levt på Ladogas stränder med havet ständigt närvarande, tvingas de nu leva i ett flackt landskap där det enda vattnet är smutsiga åar. Alli längtar hem. Men livet tvingar henne att ta ansvar när hennes gravida svägerska blir svårt sjuk. Hennes relation till svägerskan var först frostigt, då Alli upplevde att svägerskan tog hennes plats, men blev bättre med tiden. Svägerskan hjälper henne att förstå sitt eget värde.

Alli tvingas fly från sina hemtrakter och hon kan inte återvända, ens om hon skulle vilja. I Österbotten tänker många att människor från Karelen är precis som ryssar från Sovjetunionen och dem tycker man ju inte om. Alli får uppleva ett enormt utanförskap vart hon än kommer. Hon är dessutom grekisk ortodoxt troende när alla andra är lutheraner och hon har lärt sig läkekonst med örter, som alla andra tycker är hokus pokus.

Jag visste inte så mycket om Karelens historia innan jag läste boken och det är en del av historien som vi borde prata mer om. I en tid där många tvingas fly från sina hem runt om i världen, är det fint och nyttigt att påminnas om att det hänt människor mycket närmre oss, inte så långt tillbaka i tiden.

Hela boken präglas av längtan över att få återvända hem och vi som sitter med historieböckerna i handen vet att Alli inte kommer att få leva resten av sitt liv i Karelen. Vi vet att hon kommer att tvingas anpassa sig till ett liv i Finland på rätt sida gränsen. Men det vet inte Alli och det smärtar mig som läsare att följa henne.

Innan fåglarna vänder åter är trots det allvarsamma temat och trots många skildringar om flykt, såriga hälar och iskyla, inte en tung och alltigenom sorglig bok. Det finns hopp och Alli kommer snart att finna nya mål i livet och hon behöver också själv bestämma sig för hur hon ska förhålla sig till den dåliga relationen hon har med sin mamma. Boken handlar också om relationer och att bryta sig loss från gamla mönster och strukturer.

Det är en mycket feministiskt inriktad bok, då det stora temat är att klara sig själv och inte vara beroende av någon man. Alli drömmer dessutom om det mycket manliga yrket fiskare. Nu kommer hennes dröm inte att kunna uppfyllas, men hon kommer att få många ny drömmar, både realistiska och orealistiska.

Det är en helt fantastisk debutbok som lär oss något om den finska historien och dessutom fokuserar på kvinnor. Merja Mäki är född 1983 och har själv rötterna i Karelen. Hon har studerat i finsk historia och särskilt finska vinterkriget och att studierna har lett henne till att skriva denna fina roman, tackar jag henne för.

Recension: Olerot, Ann; Jag är en fuckin’ queen; 2023

Jag är en fuckin' queenJag och Hugo har blivit oerhört förtjusta i Ann Olerots böcker om Felicia som har det lite tufft både hemma och i skolan. Jag är en fuckin’ queen är den tredje boken i serien och den är utgiven på Ordaglaget. Jag och Hugo har läst denna, precis som de andra i serien, tillsammans eftersom det finns mycket viktiga frågor att prata om.

En svimningslek sprider sig på sociala medier och Felicia är givetvis bra på leken. Rektorn kallar in Felicia och ber henne få ett slut på lekarna, då de kan sluta illa. Hon vill att hon ger förslag på hur skolan kan förbättras, men Felicia ä tveksam. Hon vill inte hamna i något töntfack. När hon ser en yngre pojke bli mobbad i skolan tar hon honom i försvar. efter det börjar hon så småningom förstå att hon är en förebild för många.

Den stora handlingen i boken är att Felicia och hennes kompisar från en ny vän, som verkar vara villig att sälja knark för den ökända Sillen. Det blir en dramatisk och farligt äventyr att hjälpa henne. Samtidigt är hennes hemmaförhållanden hemska. Mammans pojkvän Henrik äter upp all mat i kylen och har alltid massa kompisar över när mamman jobbar kväll.

Jag var från början rädd att Felicia, som brukar utsätta sig själv för extrema risker, skulle dra kvävningsleken lite för långt, men den här boken har en lite annan inrikting. Det kändes bra, i alla fall för mig som vuxen läsare, att det varierar lite. I fokus står som vanligt Felicia och hennes situation, även om vi mest från glimtar ur den. Det går att lägga ihop ett plus ett och får den ganska hemska bilden av hennes hemförhållanden. något som även rektorn har förstått, då Felicia kommer på henne med att skicka in en orosanmälan.

Jag började också fundera på om Felicia har ADHD och jag och Hugo diskuterade det mycket under läsningens gång, då han själv har ADD. hon har många drag som liknar hans, men samtidigt också många som är väsensskilda och det var spännande att diskutera vad han tyckte och tänkte.

Recension: Aubert, Marie; Jeg er egentlig ikke sånn; 2022

Jeg er egentlig ikke sånnMarie Aubert är en författare jag läst tidigare och uppskattat mycket. Det var därför ett självklart  val att läsa Jeg er egentlig ikke sånn inom ramen för min utmaning Norge på norska. Marie Auberts tidigare böcker har jag också läst på norska.

Det är konfirmation för Linnea och vi får följa hennes våndor. Hon har haft en bästa van, som nu fått en ny bästa vän. De två ska servera på konfirmationen och det är det enda som betyder något i Linneas värld. Samtidigt är hennes pappa otrogen och hennes faster, som har blivit smal, har ångest över sin nya flickvän som följt med för att gå på konfirmationen. Vi får också följa Linneas morfar, som är rädd att han son gått i hans fotspår och träffar andra kvinnor.

En stor festlighet är på gång och det är ett drama i ångest från alla möjliga håll. Marie har ett alldeles särskilt sätt att beskriva ångest och människor som tänker alldeles för mycket. Jag ville bara ta alla karaktärerna och krama om dem och säga att allt skulle bli bra, bara de slutade bete sig som idioter.

När jag läser Jeg er egentlig ikke sånn kommer jag att tänka på det här med om det finns en viss berättarstil från olika länder. om det är något i kulturen som gör att många skriver på loknande sätt. Jag tycker att Marie Aubert påminner om Erlend Loe och Ingvild H. Rishøi (som jag ska skriva om senare) skriver också lite i samma andra. Mycket bra böcker hursomhelst!

Recension: Rudberg, Denise; Dancing queen; 2023

Dancing queen Denise Rudberg har inte kommit ut med någon ny bok i serien Kontrahenterna, istället har hon skrivit Dancing queen, en deckare i 70-talsmiljö. Jag läste boken strax före jul, men det var då så mycket annat att jag skriver om den först nu. Boken är utgiven på Norstedts.

Karin och Agneta är poliser som båda får möta fördomar i sin vardag. Karin har jobbat länge och utreder mord. Agnetas karriär var kort eftersom hon fick en hörselskada efter att hon närvarat vid Västtyska ambassaden 1975.  Den enda tjänst hon kan få är i arkivet. Karin och Agnetas världar korsas vid en fysträning, men annars har de inte så mycket med varandra att göra. Karin har hamnat på en farlig väg och misstänker att hennes vän från sedlighetsroteln, Mollan, har dödats. Ju mer hon försöker ta reda på, desto farligare blir det.

Agneta är ensamstående mamma och flyttar med sitt barn till Stockholm från sina föräldrar. Hon har svårt att få livet att gå ihop och det blir än svårare när dottern inte vill vara på förskolan och hos dagmamman. Dessutom verkar pappan till dottern vara dem på spåren, något vi förstår skrämmer Agneta mycket. Ska hon lyckas få ihop vardagen som ensamstående mamma?

Det händer egentligen inte så mycket i boken. Det är tydligt att det är karaktärerna som ska bära boken och att det öppnar för att flera böcker ska komma i serien. Det är precis som min upplevelse av Kontrahenterna, bara det att karaktärerna inte riktigt håller för bristen på handling. I Kontrahenterna är det precis tvärt om och jag bara längtar efter att läsa mer om personerna och deras öden.

Dancing queen har det jag trodde att jag skulle älska med en deckare; förfluten tid (inget googlande och inga övervakningskameror), kvinnliga pionjärer och sexualbrottstema. Ändå håller det inte för mig. Det blir liksom aldrig så att jag inte kan lägga boken ifrån mig. Jag la den ifrån mig en hel vecka, innan jag läste vidare. Jag hoppas på mer spännande andra del, men framförallt fler delar i Kontrahenterna.

Feministbibliotekets lässtatistik för 2023

Kungsberget 2024

Då är jag äntligen klar med årets läsarstatistik. Jag har varit och åkt skidor de första dagarna på 2024 och dessutom skadat höger axel, så det är inte helt lätt för mig att skriva och fixa. Men så var jag såklart själv nyfiken på årets statistik. varje år har ju något unikt i läsningen och i år har det varit att fullkomligt sluka korta historieböcker under en månads tid. Det ger såklart utslag i statistiken. Nytt jobb med recex och böcker att recensera i tidningen gör ju också sitt till.

Lässtatistiken på Goodreads säger att jag läst 118 av 100 böcker, som var mitt mål. Jag tror nog att det är något över 120 då det varit ovanligt många böcker som inte funnits på Goodreads och änglarna i bokbloggarmaffian som har möjlighet att lägga till böcker har inte hunnit med. Det var lättare när man kunde göra det själv. en uppmaning till alla förlag och författare: se till att era böcker finns korrekt inlagda på Goodreads! Där finns många läsare och potentiella köpare av era böcker.

Här hittar du statistik för tidigare år. 

Kön

Kön 2023

Det var ett otroligt uppsving för manliga författare 2023 och delvis kan det förklaras i att jag läser mycket i jobbet och att det inte alltid är kvinnor. Men sen är det förstås min maratonläsning av Historiska Medias Världens dramatiska historia, som syns här. Jag läste kanske en bok om dagen hela september och det var enbart manliga författare (vilket ju är intressant, om en av en helt annan anledning).

Världsdelar

Världsdelar 2023

I vanlig ordning sorterar jag ut Sverige här, eftersom jag tycker att det är naturligt att man läser mycket från sitt eget land. Europa är stort i år tack vare EU-läsningen. Mycket förvånande är endast två böcker från Nordamerika.  Det brukar alltid bli några ströböcker från USA, men tydligen bara två stycken 2023. 2024 får jag väl ha någon form av världsutmaning igen, som är lika roliga och engagerande som EU-läsningen. Jag får fundera på det.

Språk

Språk 2023

Läste inte så mycket på andra språk. Det är främst engelskan som dragit ner lite. Jag brukar läsa mer på engelska. En ljudbok på tyska är jag stolt över. Sedan ser ni den pågående utmaningen Norge på norska. Det verkar som att jag väljer att läsa antingen på norska eller på danska under ett år. Förhoppningsvis blir det ändring på det 2024.

Genre

Genre 2023

I år är det mycket facklitteratur och det beror nog på att jag läser mycket i jobbet, men såklart också på Historiska Medias ljudböcker. Förra året var det endast 9% och året dessförinnan 7%. Mitt intresse för grafiska romaner syns, men här ska sägas att två böcker kan ha hamnat i fel kategori. Jag läste två Tintin-album och de syns i statistiken under grafiska romaner, men skulle ju också kunna platsa i barn- och ungdomslitteratur. Drama är Jon Fosse och jag tycker att det är lite dåligt med drama och lyrik.

Varifrån kommer boken?

Typ av bok 2023

Trots maratonlyssning av böcker som är som poddar, läser jag ändå i särklass mest fysiska böcker. Det är till och med en liten ökning från förra året. Och med den lyssningstakten jag har haft 2023 är det nästan så att jag reagerar på att det inte är mer procentuellt. För mig är det roligt att se att jag fortfarande läser så många fysiska böcker.

Varifrån 2023

Här är varifrån mina böcker kommer. Bokhyllan innehåller såklart böcker jag en gång köpt till mig själv, men skillnaden mellan de två är att de jag köpt, har jag köpt i närtid. Det känns lite återbruk att jag plockat så många böcker från min egen bokhylla och jag vet att EU-läsningen har stor del i det.

Storytel går ner lite från förra året och jag verkar ha lånat mer böcker på bibblan i år. Det kan nog förklaras till stor del av EU-läsningen och det känns roligt att jag har hittat tillbaka till bibblan. Dessutom jobbar jag nära Kulturbiblioteket på Sergels torg så jag har ett bra bibliotek smidigt nära. Jag köper också endel böcker och det är mycket från Tranans prenumeration. De blir inte liggande, utan läses i stor utsträckning, om än inte med en gång.

Storytel lönar sig fortfarande, trots ökade priser. Dessutom är det bra för att snabbt hitta böcker att läsa för barnen där.

Mitt feministiska litteratur- och kulturår 2023

Oslo 2023

Den första januari är dagen då jag sammanfattar året som gått. Det är en tradition som jag nu fått till även om jag är rätt trött av gårdagens firande. Ovanligt trött för att jag varit sjuk sedan annandagen och gårdagen var den första dagen då jag verkligen kände att ett firande var aktuellt. Imorgon är det dags för skidåkning i fyra dagar och det kommer att bli speciellt i år när vi inte är helt friska och det dessutom spås bli dunderkallt.

2023 har för mig präglats av mitt nya jobb som chefredaktör på tidningen NU, ett jobb jag älskar. Det är så underbart att jobbet är en så viktig del av mitt liv igen. Det är ok att ha ett jobb att gå till och släppa när man kommer hem, men att få ynnesten att jobba med något jag brinner för är för mig så mycket bättre.

Annars har vi såklart också känt av alla dåliga tider och det finns inte möjlighet att göra storslagna resor och unna sig guldkant i tillvaron. Mitt meningsfulla jobb och lyxen av att ha tillgång till en sommarstuga, har gjort det kämpandet lättare. Krig i världen har gjort att jag har fått mer perspektiv. Vad är lite ekonomiska problem med att leva i krig?

Januari

I januari började jag på NU och mitt nya äventyr var påbörjat.

Jag bestämde mig för att läsa en bok från varje EU-land under Sveriges ordförandeskap i EU. Jag har gjort en EU-läsning tidigare, men det här skulle vara en minivariant. Precis lagom för min läsmotivation.

I bokcirkel Läsa jorden runt läste vi Härkomst av Saša Stanišić från Tyskland/Bosnien.

Februari

Ett budskap från Ukraina

På årsdagen av Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina sammanfattade jag utmaningen Röster från Ukraina. Jag läste en hel del böcker därifrån, alltså från skönlitteratur och lyrik till Volodymyr Zelenskyjs tal.

Jag fyllde 46 år och firade med pubbesök och Pinchos i Hammarby Sjöstad.

Mars

Elsa "Necke" Svensson på Vänermuseet

Elsa ”Necke” Svensson på Vänermuseet

Vi åkte en sväng till Lidköping på sportlovet och besökte Vänermuseet.

På kvinnodagen den åttonde mars blev det en liten demonstration med bara en skylt.

Kira Rudik i Linköping. Foto Fia Björklund.

Kira Rudik i Linköping. Foto Fia Björklund.

I mars höll Liberalerna riksmöte i Linköping och den ukrainska parlamentarikern Kira Rudik kom dit. Jag fick förmånen att träffa henne och intervjua henne. Det var fantastiskt stort och gripande.

April

Glad påsk 2023

Det var en ganska tidig påsk och trots snö bara dagarna innan, blev det en vårlik påsk där vi hade förmånen att få bjuda hela närsläkten på påskbord. Det var roligt.

Familjen i Paris

En av årets absoluta höjdpunkter var vår resa till Paris med svärfar, kusin med familj. När jag på nyårsafton sammanfattade mina höjdpunkter från året så var det att se barnens glädje när de fick se Eiffeltornet för första gången. De har så mycket fantastiskt kvar att upptäcka och att få upptäcka världen genom deras ögon, är att få uppleva allt en gång till. Vi åkte både upp i Eiffeltornet och besökte Louvren och lyckades utöver det hamna mitt i en tårgasattack i Marais.

Maj

Eurovisiontrofén

Eurovisiontrofén

Under våren hade jag en följetong i NU om mello och Eurovision. Höjdpunkten var att jag fick möjlighet att intervjua Svante Stockselius och Eurovisionexperten Dean Vuletic. Vi såg såklart Eurovision här hemma och jag tyckte att Finland borde vunnit.

Jag skrev även om postkommunistisk litteratur i NU och vi bokcirklade både Fri av Lea Ypi och Adjö cowboy av Olja Savičević från Albanien, respektive Kroatien.

Selma sju år

Selma fyllde sju år och vi firade det med pizza och besök av kusinen (vars mamma också fyller år den 18 maj).

Juni

Jag kickstartade sommarläsningen med utmaningen jorden runt på 80 dagar och släpade med mig en massa böcker ut till landsort på midsommar.

I Almedalen 2023

Jag besökte Almedalen för första gången på många, många år.

Juli

Bokhög på köksbordet

För att ha något roligt åt NU:s alla sommarläsare valde jag att ha en serie om världslitteratur. Jag började med att intervjua Johannes Holmqvist på Tranan och sen skrev jag ett nummer om nordisk litteratur och ett om nordafrikansk litteratur, bland annat.

Vi planerade en reda till Oslo och jag initierade utmaningen Norge på norska. Det blev dock inga böcker inhandlade i Norge, så jag gjorde om utmaningen lite och den kommer att redovisas i början av 2024.

Norge-Sverige

Hugo fick en önskan uppfylld, att stå med ett ben i två olika länder.

Familjen utanför Munchmuseet i Oslo

Vi åkte till Oslo och gick all in på precis allt i kulturell väg. Vi såg Munch-museet, Nasjonalmuseet, frammuseet, Kon Tikimuseet och mycket mer. Barnen var med på noterna hela tiden och det var jätteroligt för hela familjen. Jag älskar att ha fått lite större barn!

Jag passade på att köra lite berömda och glömda idrottskvinnor eftersom fotbolls-VM drog igång.

Augusti

Blåst på Landsort

Vi blev inblåsta på Landsort i början av augusti och jag passade då på att något försenat ro EU-läsningen i hamn. Sista land var Rumänien och jag återupptäckte Herta Müller. Jag och var mycket glad för det.

Vi avslutade augusti med att bokcirkla serieboken Persepolis av Marjane Satrapi från Iran.

September

Hugo 12 år

Hugo fyllde 12 år och overklighetskänslorna kommer över mig när jag inser att han kommer att bli tonåring nästa gång.

Ukrainsk mat i tidningen NU

Jag och riksdagsledamoten Joar Forssell lajvade matskribenter i NU och lagade Ukrainsk mat. Det var otroligt roligt och jag skrev om mästerkocksdeltagaren Anja Allvins bok Cmak.

Den allra första tidningen NU

Tidningen NU fyllde 40 år och jag intervjuade Lars Leijonborg, tidningens grundare.

Jag och Abdellah Taïa

Slutet på september betyder bokmässa och det är såklart höjdpunkten på mitt bloggår. i å blev det en dag kortare pga sjukdom, men jag hann med mycket skoj både på och utanför mässan. Jag fick en selfie med Abdellah Taïa, se ovan. Jag lyssnade också på ett seminarium om tysk litteratur på tyska – något som jag absolut måste göra till en tradition! Skrev mycket om mässan i NU som går att läsa även på bloggen. 

Oktober

I Jorden runt-bokcirkeln läste vi Bille av den lettiska författaren Vizma Belševica. Det var inte en av våra mest populära böcker, av samtalet att döma.

Jon Fosse

Nobelpriset i litteratur gick till den norska dramatikern Jon Fosse och jag passade på att läsa även på nynorsk, i min norskautmaning.

Matthew Perry

Jag nåddes av beskedet att Vänner-stjärnan Matthew Perry avlidit i sitt hem alldeles för tidigt. Det var en död som tog hårt och som lett till att jag tittar om hela serien.

Halloween 2023

Vi firade Halloween, även om det stora barnet nu känner sig lite för stor för bus eller godis.

November

Comicon 2023

Pappan var konvalescent, men resten av familjen tog sig till Comicon, i år i Älvsjö. Det stora barnet hängde med kompisar och den lilla med en kompis och medföljande föräldrar (inklusive mig). Det var en rolig dag.

Meri Valkama

Jag fick möjlighet att träffa den finska författaren Meri Valkama. Tyvärr gick inte logistiken att få ihop och jag fick göra intervjun digitalt. Det var ett intressant samtal och hennes bok Din Margot var mycket bra.

December

Vi bokcirklade om Kärlek i Seoul av Sang Young Park från Sydkorea.

Stolthet och fördom

Jag fick till en julkalender i år också och temat var kärlek. Avslutade året traditionsenligt med julboksmaraton.

Gott nytt år alla kära läsare!

Recension: Morgan, Sarah; Insnöade till jul; 2022

Insnöade till julJag hittade ingen mer bok, men hade ett par resor att lyssna på julböcker kvar, så mitt val föll på Sarah Morgans Insnöade till jul. Jag har läst Sarah Morgan förut och hon är oerhört produktiv i genren julromantik. Jag har tyckt att hon är helt ok, men inte så mycket mer än så. På svenska ges hon ut på HarperCollins Nordic.

Lucy är ensam i världen och vill inte tränga sig på sina vänner för att fira jul. Istället bestämmer hon sig för att ägna julen åt att jobba.  I det ingår det att komma med ett affärsförslag till en ung man med ett stort företag, för att rädda den reklambyrå hon jobbar på.

Ägaren, Ross Miller, är ung och snygg och firar jul med sin familj i Skottland. För att slippa frågor om flickvänner hittar hans systrar på att han har en flickvän. De väljer ut Lucy åt honom, en kvinna på en reklambyrå som de råkar se på ett tidningsomslag. Lägg till ett stort snöoväder så förstår ni vartåt detta barkar. Lucy kommer inte ont anandes till familjens julfirande och mottas som en flickvän.

Det här är inte en historia om bara Lucy och Ross, utan om alla i familjen Miller. Det är många hemligheter och många undertryckta känslor som ska upp till ytan innan den här boken är slut. Huvudtemat är familjegemenskap och kärlek mellan släkt och vänner. Varje kapitel handlar om olika personer och det blir lite väl många lösa trådar. Allt löser sig också genom alla enormt kloka samtal karaktärerna har med nana Jean och ibland också Lucy.

Det är inte dåligt, det är bara lite för mycket. Sarah Morgan är fortfarande ok, men det märks att hon främst är produktiv.

Recension: Thomas, Jo; Julhälsningar från ett slott i Normandie; 2018

Julhälsningar från ett slott i NormandieJag tänkte testa något nytt och Jo Thomas, en brittisk författare, har flugit förbi så många gånger i feelgoodflödet att jag tog tag i hennes Julhälsningar från ett slott i Normandie. Om du scrollar hennes titlar så ser du att just gods utomlands är ett återkommande tema. Boken är utgiven på svenska 2022 på Polaris.

Fliss och hennes systrar ärver ett slott i Normandie mycket överraskande efter farfaderns död. Det visar sig att slottet kommer med en inneboende som måste bli försörjd livet ut annars går arvet tillbaka till henne. Fliss som varken har pojkvän eller arbete bestämmer sig för att försöka sig på ett bed and breakfast. För att kunna göra det behöver hon borgmästarens godkännande och han är inte alls med på noterna. Han är nämligen son till den tidigare slottsfrun och anser slottet vara hans. Hela byn är på hans sida.

Vad ska jag säga? Ett helt orealistiskt affärsprojekt som naturligtvis bara kantas av små problem, såsom trasiga värmepumpar och ovilliga bybor. En sur borgmästare som naturligtvis är otroligt snygg. Två problem, som egentligen är ett gemensamt, att hålla igång slottet så att mamman kan bo kvar (hon har inte råd att behålla slottet om arvet går tillbaka). Såklart ordnar sig allt, dessutom utan så mycket problem.

Det finns ett argt ex, som gärna sett sig själv som blivande slottsfru, men henne tycker inte ens hennes egen dotter om. Så mycket för den konflikten. Just det, även ett ex till Fliss finns. Men att han är dum i huvudet har läsarna redan förstått på sida ett. Så nej, det finns inget som står i vägen för Fliss och hennes sura granne. Kysser gör han som en gud också. Förstås.