Feministbrud på kulturjakt i Laxå

Vi passerar alltid Laxå när vi åker till mina föräldrar i Lidköping. Varje gång spelar eller sjunger vi Towa Carsons och Mats Olsson cover på den amerikanska låten JacksonLaxå. Den här gången var vi inte panikhungriga när vi passerade orten så då passade vi på att köra förbi pizzeriorna och Burger King i centrum och åkte vidare till Borasjön och Ramundeboda klosterruin. Där  finns ett sommaröppet café där det serverar stora frasiga våfflor!

Borasjön

Bara att få rasta vid Borasjön är värt ett stopp!

Ramundeboda klosterruin

Ramundeboda Klosterruin är 110×70 meter och efter utgrävningar har några delar hittats och kan visas för allmänheten. Redan på 1100-talet omnämns Ramundeboda som en viktig rastplats och var en av stationerna vid kungarnas Eriksgata. I slutet på 1800-talet flyttades Ramundeboda kyrka till en mer central plats i Laxå.

Ramundeboda klosterruin

Detta är en ruin av dubbelkällaren, en medeltid källare som är byggd i sten. Ovanför källaren fanns ett hus i trä. Byggnaden var ovanligt påkostad och hade två välvda ta, varav vi fortfarande kan se det ena.

Ramundeboda klosterruin

Det här är resterna av en medeltida kalk- och tegelugn.

Slutligen vill jag att ni ska lyssna på en av den tidens mest fantastiska svenska covers. Vem blir inte lycklig av att höra Towa Carson sjunga om Laxå med samma frenesi som Nancy Sinatra sjöng om Jackson? Trexten är helt underbar. Det är spännande att höra att en av 60-talets självklara resmål verkar vara Jeriko samt att Laxå omnämns som eventuellt Nordens Le Havre.

Rastpunkt Laxå

Slutligen en  bild från Wikipedia Commons: Laxå som jag annars känner det, Rastpunkt Laxå.

Recension: Kwan, Kevin; Rich people problems; 2017

Rich people problemsJag läste nyligen ut andra delen i Kevin Kwans trilogi om snuskigt rika asiater. Jag gav mig sedan direkt på del tre, Rich people problems, för jag kände att jag ville veta hur hela cirkusen skulle sluta. De två första böckerna uppskattade jag mer än jag först trott, även om den första var bättre än den andra.

Rich people problems börjar med att Nicks farmor Su Yi ligger för döden. Nick vill träffa henne en gång till och åker till Singapore. Där blir han inte insläppt i det magnifika Tyersall park. Det är fler som kommit till Singapore och den ena är mer intresserad än den andra att få ta del av arvet och framför allt – få ärva Tyersall park. Det stora fokuset i boken är vad som ska hända med Tyersall park, men det är många fler intriger som ska få en upplösning. Astrid och Charlie har blivit ett par, men deras ex gör allt för att skilja dem åt. Kitty Pong, numera Bing, har flyttat fokus från att komma in i societeten i Hongkong till att smälla högre än svärdottern Colette. Den lite gala släktingen Oliver T’sien är också tillbaka och tar ganska stor plats.

Jag kan inte skriva för mycket om boken för att inte avslöja vem som får huset, men jag kan säga så mycket att alla blir överraskade och alla får något att tänka på. Kevin Kwan syr ihop berättelsen bra, men jag det var några negativa saker. Berättelsen om Rachel och hennes pappa försvann helt. Det fanns lösa knutar där i slutet av den andra boken med frun som inte accepterade henne, men av detta blev det ingenting i sista delen. Jag tyckte också att det var synd att hela biten med Colette bara blev till en fånig konkurrenstävling. Svartsjukedramat i Charlie-Astrid-fallet blev lite väl uppskruvat och avancerat.

Det som var spännande med boken var hur den ogifta mostern Victoria alltid känt sig undanskuffad och förfördelad för att hon förväntades ta hand om sin mamma, medan huset ska ärvas av den älska (i detta fallet enda) sonen. Sonen, Nicks pappa, fick välja vem han ville att gifta sig med, medan ingen man ansågs god nog åt Victoria. Vi får också veta om Su Yis historia och där fanns det mycket spännande!

Rich people problems är en värdig avslutning till trilogin. Precis som i de andra böckerna ger Kwan ett stort utrymme till att kvinnor förfördelas i de patriarkala miljöerna. Inslaget om Victoria var mycket välkommet i hela diskussionen om vem som skulle få huset. En annan sak, som jag inte ska skriva för mycket om, är hur han lyckas med att framställa Kitty Pong som oerhört fånig genom böckerna för att sedan förbereda hennes revansch i den sista boken.

Kwan gjorde en riktigt snygg vändning när det kommer till nya pengar och gamla (försvunna) pengar. Det handlade om vulgaritet vs traditionella värden. Jag kom på mig själv att hålla lite för mycket på familjen Young och gladde mig åt att författaren överraskade mig flera gånger med att försöka få mig att byta fokus. Rich people problems är en feelgood och det goda vinner över det onda, men jag tyckte att det gjordes med finess och inte bara var en uppradning i lyckade slut för alla.

Nu ska jag se filmen Crazy rich Asians, som baseras på första boken.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Enligt O

Semester och runtflängande i Sverige – julisummering 2019

Båt på spegelblankt hav sommaren 2019

Båt på spegelblankt hav med några extra ungar. Juli 2019.

N ska jag komma med min julisummering 2019. För första gången på länge har jag haft semester hela juli. Maken var i Almedalen ett par dagar och jag och ungarna åkte till Tallinn på kryssning. Det gick verkligen över förväntan. Sedan har vi flängt land och rike runt och besökt släkt i Norrland, mina föräldrar i Lidköping och sedan två härliga veckor på Landsort i Stockholms skärgård. Nu är det dags att åka en tur tillbaka till Lidköping innan semestern ska avslutas med en helg hemma i Stockholm.

Som vanligt har det inte blivit så mycket läst som jag trodde innan. Det verkar som om barn, aktiviteter och bara slappande gick före läsandet i år också.  Dessutom var jag inte supersugen på att läsa massa tung litteratur på engelska. Dock kastade jag mig över Kevin Kwans fotsättning på Crazy rich i Asien på engelska, eftersom de inte kommit ut på svenska (än?). Några recex har jag också betat av. Är inte så missnöjd med läsandet som jag kanske borde vara.

Månadens läsning

Månadens språk: Kurdiska var månadens språk och jag valde att stå över denna månad för att det inte fanns någon kvinnlig kurdisk författare att få tag på som jag inte redan läst. När jag kommer hem från landet läser jag nog ett par noveller av manliga författare från Kurdistan berättar.

Nobelpristagare 1:  I och med att jag läste Henryk Sienkiewicz Quo vadis? har jag läst alla nobelpristagare och inväntar höstens två nya.

Nobelpristagare 2: På den fronten intet nytt.

Jorden runt på 90 dagar: Det blev inte riktigt som jag tänkt mig med semesterläsningen, men ett par böcker läste jag som passar inom ramen för den här utmaningen: My sister, the serial killer av Oyinkan Braithwaite (Nigeria), China rich girfriend och Rich peoples problems av Kevin Kwan (Singapore). Har påbörjat en bok från Lesotho, men trodde jag hade glömt att ta med den till landet. Det visade sig idag att det hade jag inte.

Lyrik: Ingen lyrik i juli.

Recension: Hansson, Cecilia; Au pair; 2019

Au pairCecilia Hansson har varit au pair i Wien. Om det året handlar hennes bok Au pair (Natur och Kultur). Hon gör upp med det som tydligen i flera kretsar anses lite fult, att som tonåring åkt utomlands för att ta hand om andra människors barn. Hon försöker också reda ut sitt förhållande till sin gamla tyskalärare.

Cecilia har precis gått ut gymnasiet och åker som au pair till Wien. Hon hamnar i en mycket speciell familj i stadsdelen Hietzing, ungefär vid slottet Schönbrunn. Hon jobbar hårt för att byta familj och får göra det ett par gånger innan hon åker hem. Samtidigt som hon jobbar med barnen i familjerna får hon tyskalektioner i stan och där träffar hon Walter som hon blir oerhört kär i, men av någon anledning säger nej till att ligga med. Han är hennes lärare och de hänger ihop, utan att ha sex. Dagens Cecilia vill söka svar på denna kärlek och pluggar tyska i Wien igen och vandrar gatorna upp och ner ännu än gång.

Au pair var helt underbar för mig som bott tillfälligt i Wien. Det var därför jag valde att läsa den från början. Jag frossade i miljöbeskrivning och sög in varje liten detalj om uteställen och promenadstråk. Som roman var den också mycket bra. Jag föll för det lätt distanserande berättarstilen och att hon som vuxen själv deltar i berättelsen. Hon försöker göra upp med vad som hände det det där året i Wien och varför det betydde så mycket för henne.

Liten bonus för mig: I december åker jag till Wien. har inte återsett staden på över tio år. Jag är SÅ taggad! Jag åker dessutom utan familjen och kan bara ge mig hän.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Expressen, Hanneles bokparadis

Recension: Braithwaite, Oyinkan; My sister, the serial killer; 2018

My sister, the serial killerMy sister, the serial killer har en titel svår att motstå. Det är nigerianska Oyinkan Braithwaite som skrivit den och jag lyssnade på den på Storytel. Det är en debutroman och författaren är född 1988. Boken är inläst av Weruche Opia, en brittisk-nigeriansk skådespelare som läser med nigeriansk-engelsk accent. Det var inte helt lätt i början, men jag tyckte ändå att jag ville ge det en chans.

Korede är den fula systern. Hon är bokens jag-person och hon berättar om sin syster Ayoola, som hon ständigt och jämt måste rädda. Ayoolas tredje pojkvän är död och kroppen måste undanröjas och alla spår sopas igen. Femi är en läkare på sjukhuset där Korede är sjuksköterska. Korede är mycket kär i honom, men han har bara ögon för Ayoola. Tillslut finner hon inget råd än att berätta för honom om Ayoolas förmåga att ta död på sina älskare. Det faller såklart inte i god jord. Men hur mycket Korede än ogillar sin systers agerande och hur avundsjuk hon än är på henne, är hon den lojalaste av systrar. Men vad händer om hon måste välja mellan Femi och Ayoola?

My sister, the serial killer är, precis som det låter på titeln, en helt skruvad roman. Det finns ett stort underliggande allvar som handlar om lojalitet och inte bli tagen på allvar samt längtan efter kärlek. Jag kände verkligen Koredes smärta och längtan efter kärlek genom hela boken, Hon lever i skuggan av sin syster och samtidigt är det hon som är den smarta och den som är att räkna med. Systerns vackra yttre gör att alla ändå vill ha henne. Boken innehåller också en vacker vänskap mellan Korede och en patient.

Det var stundvis bara konstigt, men jag tyckte att det var en upplevelse att lyssna på boken uppläst med nigeriansk accent. Det var faktiskt också spännande att läsa en bok från Nigeria som inte handlade om landets historia, utan bara var ren underhållning.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Feministbrud på kulturjakt i Lidköping i kvällsljus

Nu har jag varit hemma i min hemstad Lidköping igen. Jag har inte sprungit omkring så mycket på stan, men jag fick en kväll ensam med maken på stan. Mellan drinkarna och pratet fotade jag. Min hemstad är så vacker, speciellt på sommaren. Den här kvällen var det dessutom ett extra fint ljus.

Hus längs Lidan i Lidköping

Vackra trähus längs med Lidans strand. Dessa är från efter den stora branden 1849, som förstörde större delen av Gamlestan. Det enda som finns kvar från före den tiden är ett kvarter som heter Limtorget samt en gammal prästgård.

Vackert hus vid Nya stadens torg

I Nyestan ligger detta fina hus vid Nya Stadens Torg. Det är bostadshus förutom i bottenvåningen. När jag bodde här var det bland annat en bokhandel och en herrekipering i det här huset. Nu ligger en av Lidköpings mest besökta krogar här.

Särnmarkska pumpen

Sitter man på Bakgår’n får man inte bara vinkeln på huset ovan, utan kan även få förmånen att kunna plåta Särnmarkska pumpen som ligger mitt emot. Brunnen är ett konstverk av Gunnar Nylund från 60-talet- Den ska symbolisera tiden då Lidköping fick rent vatten och fick bukt med koleran som härjade i staden. När jag var liten såg vi att det stod dricksvatten i brunnen längst ned och drack för glatta livet. Det var bara det att lite mossa eller lav hade täckt över ordet ”ej”.

Utställning på torgbron, Värdefulla vatten

Fotografen Johan Hammar har just nu en utställning på Torgbron, Värdefulla vatten. Jag upptäckte det först efter mörkrets inbrott, men det så mycket fint ut! Torgbron i sig är en sevärdhet, utställning eller inte. Den är bilfri och mycket vacker. En gång i tiden låg det kullersten över bron.

Hindens Rev av Johan Hammar

Här är ett underbart flygfoto av Hindens Rev, en kullerstensås som går rakt ut i Vänern. Foto av Johan Hammar.

Lidköpings Rådhus

Och så slutligen det fantastiskt vackra rådhuset (eller snarare toppen av det) i kvällsljus. En gång i tiden var det Magnus Gabriel de la Gardies jaktslott. Fram till 1960 var det gult. Sedan brann det och idag är det rött och i bottenvåningen ryms Rådhuscaféet och turistbyrån.

Recension: Moran, Caitlin; Konsten att bli känd; 2018

Konsten att bli kändCaitlin Moran är nu Sverigeaktuell med Konsten att bli känd. Hon kommer också till Bokmässan i september. Konsten att bli känd är en fristående fortsättning på Konsten att skapa en tjej (som jag ännu inte läst). Boken gavs ut på Albert Bonniers förlag i juni 2019.

Johanna är nu den tuffa och snacksaliga musikreportern Dolly Wilde. Hon umgås med olika människor i musikbranschen och när komikern Jerry Sharp stöter på henne tvekar hon inte att gå hem med honom. De har uruselt sex, men trots att hon blir filmad försöker Johanna allt vad hon kan för att få det att bli en rolig anekdot. Det slutar vara roligt när filmen sprids.

Konsten att bli känd är en feministisk bok om den orättvisa och dubbelmoral som drabbar tjejer som ligger med fel män. Det är också en bok om musikbranschen på 90-talet och om hur en ung kvinna formas. Jag föll för sättet att beskriva kaxigheten i kombination med osäkerheten hos en nittonåring. Johanna/Dolly säger vi något tillfälle att hon inte kunde klaga på sexet med Jerry eftersom hon legat med för få killar för att kunna avgöra vad som är normalt och inte.

För att tycka om Konsten att bli känd måste man klara av Caitlin Morans lite speciella stil och språk. Jag vande mig vid det men hade lite svårt för det i början av boken. Stilen går hand i hand med hur den offentliga Moran låter när hon håller föredrag, rolig och kaxig. En sak som jag tänkte speciellt mycket på var att när hon ska beskriva sex så blir det en skildring som inte liknar någon annan jag läst. Det är både konkret, sensuellt och roligt på samma gång. Det blir oerhört bra och effektfullt och inte alls så krystat som det kan bli i feelgoodböcker med erotiska inslag.

När jag läst ut boken tänkte jag att jag faktiskt måste läsa Konsten att skapa en tjej också. Den står till på köpet hemma i bokhyllan.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Möller, Cannie; Besökaren; 2019

BesökarenCannie Möller har skrivit en andra bok om illustratören Rebecka Gudner som vi första gången träffade i Lifterskan. I Besökaren har Östersundstrakten och vinter bytts mot Stockholmsförort och stundande midsommarhelg. Boken är utgiven på Hoi förlag.

Rebecka är mitt uppe i ett nytt arbete med en illustration och rör ihop fiktion och verklighet. Hennes största bekymmer är att barnen inte vill komma hem till midsommar samt att en gammal bekant verkar ge sig tillkänna igen via små meddelanden i deras brevlåda. En dag blir ”presenten” ett dött barn i en Icakasse och Rebecka slits mellan att berätta vad hon vet och att fortsätta sina fantasier om boken hon illustrerar. Besökaren som smyger i buskarna har en gång varit mycket nära Rebeckas familj och familjehemligheter kommer upp till ytan.

Besökaren är en fristående fortsättning på Lifterskan. Förutom någon blinkning här och där om att inte plocka upp liftare, så finns inga avslöjanden i boken med som spoilar den första boken. Besökaren var i samma anda som Lifterskan, med lite svävande gränser mellan dikt och verklighet. Denna gången var Rebecka mer insyltad och frågetecknen än mer vad som verkligen hade hänt. Det blev lite mer rörigt och lite mer invecklat.

Det jag gillade mycket med Besökaren var att vi fick veta mer om Rebeckas barn och familj. Det var en spännande beskrivning av en mamma och den lite komplicerade relationen man kan få till sina vuxna barn. Det jag ville veta mer av var om den psykiskt sjuka kvinnan som födde ett barn.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Månadens feminister: Emmeline, Syliva och Helen Pankhurst

Emmeline, Sylvia och Helen Pankhurst

Kort fakta

  • Levde 1858-1928 (Emmeline), 1882-1960 (Sylvia) och 1964- (Helen)
  • Har alla tre varit ledande i den brittiska rösträttsrörelsen och varit/är feministiska frontfigurer.
  • Är i rakt nedstigande led släkt med varandra; mormors mor, mormor och nu levande Helen.

Pankhursts feministiska gärning

Emmeline Pankhurst växte upp i en politisk medveten familj där hon tidigt uppmuntrades att engagera sig för kvinnors rösträtt. Hon blev ledare för den brittiska rösträttsrörelsen. Hon startade organisationen Women’s Suffrage Society tillsammans med sina döttrar 1898. Hennes ledord var Deeds not words, handling inte ord. Hon gifte sig med Richard Pankhurst som var känd för att stödja kvinnors rösträtt. De gifte sig för att Emmeline skulle bli respekterad i politiska kretsar, inte för att de ansåg att de behövde det.

Sylvia Pankhurst var den som var den mest radikala av systrarna. Hon tyckte, till skillnad från sin syster och mor, att den kvinnliga rösträtten skulle omfatta alla och inte bara medelklassen. Emmeline skulle senare bli konservativ politiker, medan Syliva drog längre vänster ut. Sylvia motsatte sig äktenskapets tvång och valde att leva tillsammans utan att vara gift. Med sin sambo fick hon en son, Richard, som senare skulle bli far åt Helen. Hon valde att engagera sig i den socialistiska rörelsen, vilket fick hennes mor att bryta med henne. Vänsterengagemanget ledde henne till Etiopien och hon blev sedermera rådgivare till Etiopiens kejsare Haile Selassie. Hon dog i Addis Abeba 1960.

Helen Pankhurst föddes i Etiopien och bodde där till hon var tolv år. Idag jobbar hon med hjälporganisationen CARE i både Storbritannien och Etiopien. Hon har förvaltat sitt arv från sina äldre släktingar och under OS i London 2012 gick hon in under invigningens avsnitt om suffragetterna tillsammans med sin dotter Laura. 2018 gav hon ut boken Deeds not words, som är en direkt koppling till hennes familjehistoria, tillika den brittiska feminismens historia.

Pankhursts och jag

Helen Pankhurst kommer att besöka bokmässan i år. Hon är inbjuden av Feministiskt Perspektiv och kommer att ha en del framträdanden. Jag ska givetvis lyssna på henne. För att vara väl förberedd läser jag just nu hennes bok Deeds not words. Sylvia och Emmeline har jag givetvis hört talas om och att läsa mer om de brittiska suffragetterna har länge stått på önskelistan. Jag köpte en bok när jag var i London senast (2015) och den är nog dags att plocka fram den!

Bok jag läser och snart ska recensera

Deeds not words av Helen Pankhurst

Dagens namn i fruntimmersveckan: Kristina och Kerstin

Dagens namn

Idag är det sista dagen i fruntimmersveckan och det är den sista dagen för den här gången som jag uppmärksammar Kulturkollos sommarserie dagens namn. Kerstin heter min (ingifta) faster och Kristina har jag många vänner som heter. Idag har jag valt ut två Kristinor och en Kerstin som vi firar lite extra. Imorgon blir det recensioner och annat som vanligt på bloggen!

Dagens tre namnsdagsbarn

Kristina från Duvemåla: En av mina absoluta favoritkaraktärer i svensk litteratur. Vilhelm Morbergs skildring av den känsliga Kristina, som älskade sin make och som uppskattade sex, är helt fantastisk. Hon trotsar dessutom alla sin egna fördomar och blir vän med Ulrika från Västergöl.

Kerstin Hesselgren: En av frontfigurerna inom den svenska rösträttsrörelsen och en av de första kvinnorna i Sveriges riksdag. Nu är det snart 100 år sedan hon fick rösta för första gången och som hon fick ta palts i riskdagens första kammare som första och enda kvinna.

Kristina Sandberg: Böckerna om Maj i Örnsköldsvik har blivit moderna klassiker. Jag blev så besviken nu när jag var uppe i Ö-vik och såg att jag skulle missa en stadsvandring i hennes fotspår. Samtidigt blev jag glad att den staden fått en ny turistattraktion!