Aug 04

Europa runt genom litteraturen

Europas länder - politisk karta

Jag ska läsa mig runt jorden. Äntligen har jag lyckats med ett delmål – läsa mig genom Europa! Jag har prioriterat kvinnliga författare i min utmaning, med tanke på bloggens nisch, men det är inte alltid möjligt. När den enda kvinnan som står till buds är en hobbyöversatt poet, brukar jag försöka att komplettera med en roman av en manlig författare. Det beror lite på storlek på landet och tillgänglighet på bra litteratur.

Hur hittar jag böcker och andra verk, undrar många. Jag letar främst på Wikipedia, men så har jag också ett antal bloggare till hjälp. Bloggare som gjort eller gör samma resa som jag. Några av dem bloggar inte längre och har avslutat projektet mitt i, andra fortsätter och en är klar. Har ni tips på fler som läser sig runt jorden så hojta!

Ett urval av bloggare jag följer som läser sig jorden runt (även avslutade): En bok från alla världens länder, Bokhyllan i pepparkakshuset, Världsbokbloggen, A year of reding the world, Heraclitean Fire samt Världslitteratur som är en annan typ av sajt men som också ger mig bra tips.

Nu uppdaterad med Storbritannien som jag råkade glömma 🙂

Albanien: Det finns inte jättemycket översatt albansk litteratur, men jag har läst Albaniens mest kända författare Ismael Kadare och boken Aprils frusna blommor. För Feministbiblioteket har jag läst hans fru Helena Kadare och novellen Misunderstandning.

Andorra: Enligt andra bloggare som läser sig runt jorden verkar det finnas två andorranska författare där den ena finns översatt till tyska. Jag letade lite för att hitta den enda kvinna som nämnt på Wikipedia, Michèle Gazier, och skam den som ger sig. Jag fann henne i en antologi utgiven av Europarådet. Novellen Andorra, var extremt kort och eventuellt var det de mest onödiga 15 euro jag har spenderat på litteratur. Eller inte, jag kunde ju bocka av Andorra!

Belgien: Före mitt EU-projekt hade jag (nog) bara läst Hugo Claus från Belgien. Boken Skam var dock något av det tristaste jag läst. Jag tycker då att Amelie Nothomb och boken Antichrista var en bättre representant för Belgien.

Bosnien och Hercegovina: Jag har läst nobelpristagaren Ivo Andric och boken Bron över floden Drina som handlar om den bosniska historian. mer bosniskt än så blir det knappast. Jag har också läst klassikern Zlatas dagbok av Zlata Filipovic.

Cypern: Jag läste Nora Nadjarian, den kanske enda författare jag hittade från Cypern. Ledra Street fanns på engelska och är en novellsamling.

Danmark: Jag har läst mycket dansk litteratur och låter Lise Nørgaard och boken Volmer få representera Danmark i denna utmaning.

Estland: Viivi Luik är en författare som bor och verkar i Estland. Hon och hennes roman Historiens förfärande skönhet om Estland under kommunisttiden får bli Estlands bidrag i denna utmaning.

Finland: Jag har läst mycket finsk litteratur. Märta Tikkanen är en favorit och Århundradets Kärlekssaga är en av mina favoritböcker.

Frankrike: Jag har läst mycket fransk litteratur. Simone de Beauvior är den största från det landet. Romanen Mandarinerna få bli bidraget i den här utmaningen.

Grekland: Sapfo i all ära, men när jag ska välja ut ett verk här så väljer jag en modern författaren. Soti Triantafillou finns med i novellsamlingen Grekland berättar och Bebbas förlovning var bland det roligaste jag läst. Om du tycker att det är klent att bara välja en novell kan jag nämna att jag har läst Platons Staten.

Irland: Jag har läst mycket irländsk litteratur och mycket chicklit som sig bör. Jag låter därför Marian Keyes och Vattenmelonen bli det irländska bidraget.

Island: För några somrar sedan gjorde jag en rejäl Norden-utmaning och då fick jag bredda mina isländska vyer utanför Arnaldur Indriðason. Jag älskade Auður Ava Ólafsdóttirs Rosa Candida.

Kosovo: På samma sajt som jag hittade en novell av Helena Kandare hittade jag också dikter av kosovoalbanska Flora Brovina.

Kroatien: Från Kroatien kommer en av mina absoluta favoriter, Slavenka Drakulic. Balkan express är nog hennes bästa.

Lettland: Jag har läst flera riktigt bra lettiska romaner. Min favorit är Tennets skrik av Gundega Repse.

Liechtenstein: Såklart svårt att hitta böcker från Liechtenstein. Jag hittade en kvinna som skriver på tyska, Irene Nigg. Jag hittade Man wortet sich die Orte selbst på tyska bokbörsen och läste den.

Litauen: Från Litauen har jag läst en skandalomsusade boken Häxan och regnet av Jurga Ivanauskaitė. Det är en erotisk roman i klostermiljö som förbjöds en tid i hemlandet.

Luxemburg: Från Luxemburg finns inte mycket översatt litteratur. Den enda jag fann på svenska var Ansie Koltz diktsamling Ljudvallen.

Makedonien: När jag recenserade dikter av Lidija Dimkovska fick jag mejl från författaren själv. Vi träffades på bokmässan 2014, men tyvärr har ingen av hennes romaner översatts till ett för mig begripligt språk än.

Moldavien: Jag hittade inte mycket, men efter idogt sökande fann jag Dumitru Crudu på en sajt för Rotterdams internationella poesifestival. Där fanns flera dikter av honom publicerade på engelska.

Monaco: Fram till häromdagen hade jag letat förgäves efter något att läsa från Monaco. Sedan fann jag novellen Pythonesses av René Novella.

Montenegro: Jag hittade dikter av Pavle Goranovic i ett gammalt nummer av Ariel jag hade hemma.

Nederländerna: Av alla böcker från Nederländerna så väljer jag klassikern Anne Franks dagbok av Anne Frank. Den känns självklar.

Norge: Jag har såklart läst massa norsk litteratur, både på svenska och norska. Här väljer jag Kristin Lavransdotter av nobelpristagaren Sigrid Undset.

Polen: Den polska feministen och framstående författaren Zofia Nałkowska finns inte översatt till svenska. Jag läste boken The Romance of Teresa Hennert. i övrigt har jag läst nobelpristagaren Isaac Singer som var född i Polen.

Portugal: Jag har läst nobelpristagaren José Saramagos Blindheten som är en fantastisk bok. Att hitta kvinnliga författare från Portugal var knivigare, men de tre Mariorna; Barreno, Horta och Velho da Costas bok Nya Portugisiska brev är en fantastisk bok, nästan som ett feministiskt konstverk.

Rumänien: Feministen och författaren Gabriela Adameşteanu har översatts tills svenska. Jag läste hennes bok Wasted morning innan den kommit ut här.

San Marino: Var överlycklig när jag fann en dikt av Milena Ercolani och slapp läsa en tung, lång bok från 1800-talet vilket länge såg ut som det enda som publicerats och översatts från San Marino.

Schweiz: Melinda Nadj Abonji är en schweizisk författare som ursprungligen är ungersktalande minoritet från Vojvodina i Serbien. När duvor flyger handlar om flykten och det nya livet i Schweiz.

Serbien: Jag lyssnade på den serbiska konstnären Marina Abramovic när hon läste sin egen självbiografi Walk through walls.

Slovakien: Hittade en roman inför mitt EU-projekt. Margita Figulis Three chestnut horses ska vara en slovakisk klassiker så det är ju passande!

Slovenien: Goran Vojnović Blattejävlar är fantastiskt bra. För Feministbiblioteket har jag läst flera noveller, bland annat Polona Glavans Hansel and Gretel.

Spanien: Jag har läst flera spanska romaner i mitt liv. Mercé Rodoredas Diamanttorget är nog den bästa.

Storbritannien: Här har jag fkaitskt läst en bok från varje landsdel, vlket väl just nu ed brexit och så känns som om det skulle kunna vara bra för framtiden.
England: Doris LessingDen femte sanningen
Skottland: Carol Ann Duffy – Standing female nude
Wales: Sarah WatersHyresgästerna
Nordirland: Maggie O’Farrell – Sommaren utan regn

Sverige: Ja, vad ska jag skriva? Jag nämner Kejsarn av Portugallien av Selma Lagerlöf.

Tjeckien: Jag har läst Franz Kafka, men av moderna författare gillar jag verkligen Petra Hulova. För medborgarnas bästa var den första romanen jag läste av henne.

Turkiet: Jag tycker m nobelpristagaren Orhan Pamuk, men kanske ännu mer Elif Shafak. Bastarden från Istanbul är en riktigt bra roman.

Tyskland: Jag har läst flera tyska böcker både på tyska och svenska. Jag har läst Christa Wolfs Der geteilte Himmel bland andra.

Ukraina: Fältstudier i ukrainskt sex är en av mina favorittitlar alla kategorier! Boken är skriven av den ukrainska feministen Oksana Zabuzjko.

Ungern: Imre Kertez och Mannen utan öde är en riktigt bra författare och bok. För Feministbiblioteket läste jag mycket ungersk litteratur inför bokmässan 2015. Krisztina Tóths Pixel var den bästa.

Vatikanstaten: Jo, jag hittade en bok från Vatikanstaten! The Millenari är en pseudonym och det enda man vet är att det är någon som jobbar nära påven. Shroud of Secrecy handlar om korruption och skandaler i Vatikanen.

Österrike: Jag har läst österrikiska romaner på både tyska och svenska, men för denna lista väljer jag nobelpristagaren Elfriede Jelinek och hennes roman Älskarinnorna.

Det var Europa det! Nästa gång blir det sannolikt Sydamerika, då jag endast saknar en bok från Surinam. Nordamerika ligger också bra till för att snart bli färdigläst.

Aug 03

Recension: Thorfinn, Helena; Den som går på tigerstigar; 2017

Den som går på tigerstigarJag var i en lässvacka. Jag ville läsa någonting bra, men ändå inte helt svårläst. Då såg jag att Helena Thorfinns kommit med en uppföljare till Innan floden tar oss, Den som går på Tigerstigar (Norstedts). Den finns på Storytel så jag satta igång att läsa.

Sofia och Janne bor sitt andra år i Bangladesh. Sofia jobbar på ambassaden med bistånd och Janne hankar sig fram som hemmaman och får lite strötimmar som lärare på internationella skolan i Dhaka. Sofia är rastlös och jobbar mer och mer och har mindre och mindre tid för familjen. Janne känner sig alltmer uttråkad. En dag får Sofia möjlighet att följa med en amerikan ut i fält. Det kommer bort från radarn och det blir smått dramatiskt för alla utanför. Sofia och Collin tar det mer piano och har sex. Sedan ställs allt på ända. Collin visar sig vara någon annan än han utgivit sig för att vara och Sofia sätter mer än sitt äktenskap på spel. Sofia och Janne har en ny inneboende, Dipita, som gör en fruktansvärd upptäckt och som sent omsider kommer till värdarnas kännedom. Det ska visa sig vara värre än vad Sofia kunnat ana.

Det var en spännande roman i deckarstil. Jag tyckte att den höll samma klass som föregångaren. De avslutande delarna i den första boken var utbytta mot nya och de smälte in på ett bra sätt. Jag var faktiskt förvånad över att det gick att skriva en lika bra bok om i princip samma sak. Jag tyckte så mycket om den så att jag hoppas att det öppna slutet betyder att det kommer en tredje bok! Det jag gillade mest med denna var att hon balanserar bra den svenska idealismen med den amerikanska storpolitiken. Det blir en lektion i diplomati som ibland går tvärt emot den egna ideologin. Jag tyckte även att hon löste upplösningen bra. Jag gillade också delarna om Dipita och hennes vän Pinky som är uppvuxna i ett bordellområde utanför Dhaka. Möjligen var boken lite seg i början, men sedan tyckte jag att hon fick till ett bra högt tempo.

Jag varvade lite läsning och lyssning på ett sätt som jag inte gjort förut och kan även konstatera att det funkade bra. Ibland behövs det olika olika varianter när man är småbarnsförälder på semester.

Läs mer: Adlibris, Bokus, SvD

Aug 03

Boktips i Hertha från i våras

Hertha våren 2017

Jag har missat att redogöra för ett pressklipp från senaste numret av Hertha. Det kom ut i våras och jag berättar om fem böcker jag ser fram emot att läsa i vår. Det är tur att jag nu kan säga att jag läst allihop!

Duktiga flickors revansch av Birgitta Ohlsson

Mörkrummet av Susan Faludi

Endometrios av Hulda Andersson 

April av Angelika Klüssendorf

Ärren vi bär av Caroline Engvall

Aug 02

Recension: Kadare, Helena; Misunderstanding; 1997

Helena KadareHelena Kadare är en albansk författare och den enda kvinnliga författare från Albanien som jag funnit översatt till engelska. Kadare är gift med den kanske mer kända författaren Ismael Kadare. Misunderstanding är en novell som jag fann på nätet, översatt av Robert Elsie.

Martin och Vojsava lever ett tämligen traditionellt äktenskapligt liv i Tirana. När handlingen börjar sitter Martin och läser och Vojsava diskar. De får besök av två vänner som är ute på en promenad och som ger sken av att deras äktenskap är fantastiskt. Martin vet dock att mannen är ganska missnöjd och vet inte vad han ska göra för att göra sin fru glad. När det är ensamma och Martin kommer att tänka på kompisens tankar ber han sin fru lämna disken och gå ut med honom. Hon tvekar först, men tänker att hon måste tänka att hennes plats i livet faktiskt inte är med disken.

Jag hade svårt att se om detta var en beskrivning av (rika) albanska kvinnors liv, eller om det var en novell som visar på det orättvisa i könrollsfördelningen. Kadare var den första kvinna att ges ut i det kommunistiska Albanien (1970), men idag lever hon och hennes make sedan många år i Paris. Jag blev hur som helst sugen på att läsa mer av Helena Kadare, mest av allt romanen som var den första att ges ut av en kvinna i Albanien. Men den och andra av hennes romaner finns tyvärr inte på svenska eller engelska.

Aug 02

Jorden runt: Ett försök att pricka av hela Europa

Europas länder - politisk karta

Det är nog får av mina läsare som missat att jag försöker läsa mig runt jorden. Jag har inte haft tid och ork att göra en utmaning under sommaren för att pricka av några länder till för det finns inte den tiden eller orken med en ettåring som är otroligt mammig. Då kom jag på att jag åtminstone kan pricka av hela Europa!

Jag tog fram listan med länder som är kvar och såg att det var tre Europeiska länder kvar:

Moldavien

Monaco

San Marino

Inga lätta länder som ni ser. Nu är det ju så att jag är snäll mot mig själv i den här utmaningen och översatta dikter eller noveller på nätet räknas. Jag började med Monaco och ett napp var Charlotte Casiraghi, som inte är prinsessa men väl nummer fyra i den monegaskiska tronföljden. Hon är journalist, men jag lyckades inte hitta något skrift eller liknande som skulle kunna räknas till utmaningen. Ingen av mina källor på nätet, dvs personer som gör samma sak som jag, har hittat något tillfredsställande från Monaco. Men så dök det bara upp! En novell av René Novella, Pythonesses. Hela fanns att läsa och den var mycket kort. Monaco – check!

Det enda jag dittills hittat från San Marino är någon 1800-talsbok som fanns att ladda ner på nätet och som verkade oerhört tung och tråkig. Så många böcker så lite tid… Jag gav mig på jag efter något lättare! Jag fick faktiskt napp av hos Ann Morgan som läst sig runt hela jorden. Hon nämnde Milena Ercolani och att hon haft kontakt med henne för att få tips. Då fanns inget av henne översatt men nu hittade jag en dikt. San Marino – check!

Då kvarstår bara Moldavien, det land som jag från början trodde skulle vara det enklaste av de tre och här måste jag nog gräva lite till. Ann Morgan som jag nämnde ovan, ger mig ett tips. Jag får se om jag går på det. Någon annan som kan hjälpa mig?

När jag hittat något från Moldavien så tänkte jag redogöra lite för den litteratur jag läst från hela Europa (och inte bara EU, som jag läst tidigare).

(Och precis när detta ska publiceras hittar jag honom! Dumitru Crudu! Med dikter och allt här. Återkommer med det utlovande inlägget snart.)

Aug 01

På en strand i Sihanoukville – kapitel 6

Sydostasiatisk strand i solnedgång

Det har känt lite svårt att få ner detta kapitel i skrift, eftersom jag vet vad det ska mynna ut i, men inte exakt hur mycket jag ska berätta. Hur som helst, här är kapitel 6 i följetongen På en strand i Sihanoukville. Resumé: Nina och Calle har kommit fram till Sihanoukville där de bestämt sig för att öppna sig för varandra och berätta varför de reser ensamma. 

Nina vaknade i en varm stuga där AC:n fungerade hjälpligt. Hon var oerhört bakfull och upptäckte att hon var ensam. Ångesten kom över henne. De hade druckit på stranden och pratat om allt, nästan hela natten. Hon vågade knappt tänka på vad hon hade sagt.

– Shit alltså, då vinner du över mig med hästlängder, sa Calle när hon avslöjat vad som fått henne att fly.

– Alltså, nu överdrev jag, svarade Nina. Susanne var inte min bästa vän. Men just då var hon den tjej jag umgicks med mest. Mina vänner gillade inte min pojkvän så jag gled ifrån dem. Jag förstod dem ju egentligen hela tiden, Thomas är lite speciell och rätt så kontrollerande, men vi hade kul ihop.

Hon tystande och tittade ut över havet. Calle öppnade en öl och gav henne. Hon fortsatte:

– Jag förstod väl ganska snart att förhållandet med Thomas inte var superbra, men eftersom jag var bränd av en tidigare kille så var jag tacksam över att få total uppmärksamhet från en kille och ha en pojkvän någon som bara brydde sig om mig. På minussidan var att han ville att jag skulle göra avkall på vissa saker, men det kunde jag ta.

– Avkall på vad då, undrade Calle.

– Inte festa så mycket, stanna hemma hos honom. Osv. Han var sjuk, någon muskelsjukdom, jag fick aldrig veta närmare. Så han ville aldrig gå ut eller hitta på något. Innan honom var fester och sprit en ganska stor del av mitt liv.

Hon hade berättat vidare om hennes och Thomas rätt så stillsamma liv tillsammans och hon hade inte uteslutit det mest intima – att han varit helt urusel i sängen.

– Det var tillslut sexet som blev det största problemet. Han hade typ aldrig hört talas om klitoris och ännu mindre att det vore en god idé att pilla lite på den.

Calle skrattade. Inte på ett elakt eller hånfullt sätt, utan mer deltagande. Just där och då hade Nina inte ångrat att hon sagt något. Bakfull i deras primitiva stuga kände hon något helt annat. Prata sex med killen som hon nu helt plötsligt tydligen delade rum med på en resa var väl egentligen inget som hon hade tänkt sig och hon ville inte direkt att han skulle veta att hon haft ett kasst sexliv. Hon låg och vred sig i sin bakfylleångest och sträckte sig efter mobilen för att se vad klockan var. Den hade hunnit bli tio. De hade väl kommit i säng vid femtiden och ingen människa i hela Sihanoukville kunde spottas från stranden där de satt. Ingen av dem hade märkt att allt hade stängt ner bakom dem under natten. De fick använda mobillamporna för att hitta tillbaka till stugan.

Nina undrade var Calle hade tagit vägen och det var inte utan att hon kände en viss oro. Inte för att hon inte var kapabel att fortsätta resan på egen hand, men hon hade verkligen ingen lust till det. Dessutom visste hon att hon skulle börja grubbla på varför han försvunnit. Hon lugnade sig när hon såg hans ryggsäck och tänkte att han inte var så angelägen om att fly från henne att han skulle lämna sina tillhörigheter i en avkrok i Kambodja.

Det var inte bara Nina som hade pratat under natten. Calle hade berättat om sitt ex som inte verkade veta vilket ben hon skulle stå på. Ena dagen var hon himlastormande kär och allt var bra och andra dagen orkade hon inte med ett förhållande. Calle berättade att han hade haft ett stort tålamod med henne för att hon mådde dåligt, men att han nu hade insett att hon tog mer än hon gav. Han hade gjort slut, dragit till Asien och hoppats att han skulle finna sig själv igen.

Plötsligt knarrade det till i den gamla dörren till stugan och Calle kom in.

– Leden att inte kunna fixa en decent frulle, men du sa ju att du förut hade kunnat leva på cola zero och snickers.

Han kastade varorna på henne och hon åt tacksamt. Han hade även köpt en liten påse chips. Han hade kommit ihåg vad hon gillade. Denna lilla gest gjorde henne så tacksam att hon nästan rodnade.

– Vi har ett stort problem! Det verkar vara något slags oväder på väg hit från södraVietnam, berättade Calle. Jag tog mig frihet att köpa en bussbiljett till oss båda till Saigon i kväll. Det tar 15 timmar, men vi är väl rikliga backpackers?

Calle blinkade åt Nina som slängde sig på sängen med ett stön. Hon hade jobbat hårt för att få råd med en resa till Asien och råd med lite extravaganser. Dvs slippa långa bussresor och bo på råtthål till hotell. Hon förstod att Calle hade en än större budget och det passade henne för det mesta bra.

– Jag träffade en svensk tjej, sa Calle. Jag frågade om det gick att få tag på flygbiljetter. Hon förklarade för mig att här flyger ingen. Vi får vara goda backpackers och ta bussen härifrån.

Han skrattade.

– Eller ärligt talat var jag orolig att inte få biljetter. Det var rätt hysteriskt när ryktet om ovädret gick. Jag vet inte om det stämmer, men kände att vi kanske inte heller så jättegärna stannar i detta ruckel en natt till.

Nej, Nina var nöjd med beslutet och började packa ihop sina saker. Hon var dessutom mycket nöjd med att de nu var ett ”vi” som skulle resa vidare.

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Aug 01

Julisummering

Hugo och Selma

Ungarna. Som jag älskar, men som gör att jag inte hinner att läsa. Landsort, juli 2017.

Nu är juli slut och det är dags för julisummering. Jag kan konstatera att min lässvacka bytts ut mot nästintill obefintligt med lästid. 120 böcker på ett år kommer vara en omöjlighet. Lite trist att inte hinna allt roligt som jag normalt skulle hinna, nu när jag verkligen är sugen, men sådant är livet med en ettåring. Mitt projekt att skriva en följetong framför era ögon har naturligtvis också tagit tid från läsningen.

Läsning

120 böcker på ett år: Kommer att ge upp och ändra till 100. Sorgligt men sant.

Feministsommar: Det har inte alls blivit så mycket som jag velat pga av skäl jag angåav ovan. Men två böcker är lästa och en på gång. Det var jag nog tyvärr se som ganska så bra.

Maria Lang: Jag glömde alla Lang-deckare hemma när jag åkte ut till landet #fail. Men på fredag åker vi hem och tvättar lite och rensar posten osv. Påminn mig så att jag inte glömmer igen!

Hyllvärmare: 4/12. +/- 0 från förrförra månaden. Vad ska jags äga? Läser en hyllvärmare nu. Alltid något.

Språkutmaningen: 6/12 1/4 1/2. Inget nytt under solen. Läser en på engelska och en på danska. En på norska är med till landet och den på danska glömde jag hemma. #failigen

Träning

Det har gått sådär med träningen i juli, inte alls som jag tänkt mig. Först var det Almedalen och efter det roadtrip och då fanns det inga som helst luckor till tärning. Sedan kom vi till Lidköping och då var jag sjuk. Efter det var det lugn och ro på Landsort och då var jag äntligen  frisk. Dags för dagliga powerwalks med Selma i vagnen! Men då dök nästa ”problem” upp. Hon måste börja sova bara en gång om dagen och då funkar det inte att jag drar henne i vagn på förmiddagen för då hinner hon somna ändå. På eftermiddagen somnar hon efter tre meter och då vill jag inte slösa den lila dyrbara sovtiden till att träna. All vakentid ägnar hon åt att vara i min famn och då är jag lite noggrannare med vad jag gör när hon sover.

Sedan vill jag simma inför Vansbrosimningen på sex veckor i Icaklassikern. Jag har mätt upp en sträcka som är ca 65 meter och simmat 250 meter en gång och 500 meter en gång. När det väl var dags att satsa på kilometern började det halvt storma och enorma vågor hindrar mig från att simma. Idag ska jag dock välja bort att sova efter att maken kommit upp (hans sovmorgon och Selma sköte sig fint, sov till åtta!!!) och då blir det simning – oavsett vågor!

Jul 31

Recension: Ercolani, Milena; The tram journey; 2012

Milena ErcolaniIdag sov min lilla helt plötsligt i flera timmar mitt på dagen. Vad passar då inte bättre än att söka efter författare från länder jag inte läst? Jag höll nästan på att ge upp San Marino när jag dök på Milena Ercolani. Hon finns inte översatt från italienska än, men någon hade översatt hennes dikt The tram journey på nätet. Fantastiskt!

The tram journey är en ögonblicksskildring från en spårvagn, förmodligen i San Marino (om det nu finns svårvägar där). Någon kliver på och en annan analyserar mötet. Det slutar med ett leende.

You got on the same tram
only to get off before me,
your steps were slow,
your hand shook slightly,
your gaze was lit by nostalgia…

Det var en fin dikt i all sin enkelhet och jag skulle gärna läsa mer av Ercolani. I min strävan efter att hitta något mer översatt, hittade jag ett klipp då hon läser sin egen dikt. Tyvärr är det på italienska, men det var ändå roligt att höra. Min italienska är inte obefintlig, även om jag inte på länge vägar förstår helheten. ”Una donna e una donna”, betyder som de flesta nog för står, ”en kvinna är en kvinna”. Jag blir allt lite nyfiken på vad resten av dikten betyder.

Milena Ercolani är lärare och hon representerar San Marino på olika bokmässor och litterära evenemang runt om i världen. Så en dikt till trots så är det en helt kok representant för San Marino i min Jorden runt-utmaning.

Jul 29

Recension: Engvall, Caroline; Ärren vi bär; 2017

Ärren vi bärCaroline Engvall har skrivit flera böcker om unga flickor och sexuella övergrepp. Jag har läst 14 år till salu och Skuggbarn. Engvall har ett stort engagemang för utsatta flickor och jag har lyssnat på henne mer än en gång och alltid imponerats. Därför var det spännande att läsa hennes skönlitterära debut. Ärren vi bär (Kalla kulor) är en deckare med utsatta flickor i centrum.

Vi får följa olika personer som alla har en koppling till pedofili, en som vill komma in i en pedofilrings innersta krets, en som verkar vara mycket erfaren och en flicka som brännmärks på ett hotellrum. Sedan får vi träffa en polis och en journalist som båda två är engagerade för utsatta flickor och som båda tar två unga flickors självmord på största allvar. Kan det röra sig om något värre?

Ärren vi bär var en ganska rörig deckare. Till en början höll jag inte reda på vem som var vem och tappade nästan intresset ett tag. Så småningom förstod jag att det nog var meningen att vissa personer skulle flyta ihop, men ungefär då började jag förstå lite hur det hängde ihop och sånt är ju aldrig kul när man läser en deckare.

Ärren vi bär är inte en dålig deckardebut. Den tar upp viktiga ämnen och den bygger på saker som Engvall fått veta när hon skrivit om sexuella övergrepp opch prostitution bland barn. Hon har en gedigen kunskap och engagemang, men för mig räcker inte det just nu. Jag hade svårt att ta till mig boken, främst för att allt var så eländigt. Inte nog med det tunga temat, polisens fyraåring var död och journalisten har själv ett tungt förflutet. Sedan har jag svårt för när politiker och poliser är inblandade och det ska ge sken av att de finns överallt. Visst, det finns pedofiler i olika samhällsklasser och yrken, men som stoff i en deckare blir det nästan övertydligt och överdrivet att låta ett sådant nätverk sträcka sig över hela skalan. Allt händer ihop och du är inte fredad någonstans, inte ens dina egna föräldrar kan du lita på. Riktigt så känns ju inte verkligheten. (Se punkt 1 på min lista över vad jag inte gillar med deckare.)

Nej Caroline Engvall, det är kanske inte du. Det är nog jag. Jag har tröttnat på deckare för att mina krav på verklighetsförankring blir bara större och större med åren. Om det inte är Maria Lang, för då är det mer kult än verklighet. Och sen behöver jag i min livssituation just nu lite mer ljus. Huvudpersoner i jobbiga böcker bör inte ha egna kämpiga vardagsliv med död och missbruk. Temat var dock viktigt och det är bra att det skrivs böcker för att lyfta ungas utsatthet!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Johannas deckarhörna, Boktokig, Lottens bokblogg

Jul 28

Feministbrud på kulturjakt i Tylösand

Sista kulturjakten är från Tylösand, ett ställe där jag inte sökte kultur, men där kulturen kom över mig. Vi var där för att träffa Hugos bästis, som tillbringar somrarna i Halmstad, och han saknade henne så mycket. Henne mamma är supertrevlig och jag fick till ett möte som blev kort men intensivt.

Jag fick tips om att äta lunch på hotellet eftersom vi hade tämligen bråttom därifrån för att träffa mina kusiner utanför Kungsbacka redan vid tre (däremellan är det inte tio minuter om man säger så), så vi slog till på tipset. Det tog oss överdrivet lång tid att hitta något ätbart eftersom alla vi frågade hänvisade oss hit och dit. Det visade sig såklart att restaurangen i från första början hade varit alldeles runt hörnet.

Hotell Tylösand Är Per Gessles hotell. Där är det han och Roxette som står i centrum. Roxette är vårt absolut största band efter ABBA och förtjänar all uppmärksamhet. Här kommer hur som helst min kulturjakt från Tylösand – Roxette och Gyllene Tider-land.

Hotell Tylösand

Det var fantastisk utsikt när vi väl hittat rätt och beställt en Juni, Juli, Augusti-pizza. Servitrisen som inte var mer än 19, informerade oss om att många inte fattade pizzanamnen. Jag förstod, såklart.

Per Gessle priser

På hotellet fanns hur många priser och guldskivor som helst. Jag hade inte sinnesnärvaro nog att få fram kameran, men här är en illustration snodd från internet. Tylösand

Det var kanske inte värdens vackraste strand, som de gärna vill vara. För mycket folk och för hög musik är mitt omdöme. Men när man slutar lyssna och titta i sidled, så är det magiskt. Faktiskt. Jag förstår varför Tylösand lyckte att de var bäst från början.

I ett inlägg som detta måste jag avsluta med mina Per Gessle-favoriter. Jag väljer en Gyllene Tider och en Roxette-låt. Båda ohotade. Vilka är dina favvisar?

Det är oerhört tråkigt att det bara är Per som är fit for fight. Marie verkar tyvärr vara oerhört sjuk. Jag hoppas att hon tar sig igenom sin sjukdom helskinnad. Läs mer om hennes kamp här. 

Tidigare inlägg «

» Senare inlägg