Jun 13

Recension: Hjalmarsson, Åsa & Teeling, Emma (red); Det heliga jävla moderskapet; 2017

Det heliga jävla moderskapetJag fick tips på Facebook att läsa en nyutkommen bok om att vara mamma, Det heliga jävla moderskapet (Sjösala förlag) av Åsa Hjalmarsson och Emma Teeling (red). Det är feministiska berättelser om ett alternativt familjeliv och framförallt livet som mor och allt som det innebär.

I boken finns alla typer av mödrar; hon som blir stressad av alla normer, hon som skiter i alla normer, hon som fick barn trots att hon var missbrukare, hon som är mamma till två änglabarn och hon som inte ännu blivit mamma. Det var berättelser högt och lågt om allvarliga ämnen som psykisk ohälsa, förlossningsskador och död och mindre allvarliga ämnen som handlar mer om normer och hur du överlever i mammagrupper. Kort sagt täcker boken in de flesta saker du kan råka ut för som mamma.

Det är en viktig bok och det känns bra att den kommer i en tid då flera har uppmärksammat förlossningsskador och mammanormer (se Pernilla Alexanderssons Gravidilska). Flera av inläggen i boken var riktigt tunga och sorgliga. Kvinnan som gjort IVF, men ännu är barnlös gjorde lite extra ont. Kvinna som förlorat två barn såklart också. Men även de mindre tunga texterna var också viktiga. Det är bra att vi pratar om att bebisbubblan kanske aldrig inträffar och att alla inte strävar efter plastbantning och ekokläder, kanske för att det är för dyrt, kanske för att de helt enkelt inte vill. Vi är alla olika och måste få tillåtas vara det och det är nog den finaste kontentan av boken.

Det enda jag vill anmärka på är stilen. Trots att boken är skriven av mammor, så känner jag mig som en pensionär i jämförelse. Svordomar exempelvis. Måste man skriva en text med så mycket svordomar? Jag är inte rabiat på något sätt och titeln Det heliga jävla moderskapet tycker jag är klockren. Flera av texterna hade ett lite ungdomligt (eller vad det är) och rappt språk som jag har oerhört svårt för. Författaren Vanja Vinter säger att hon skriver så för att trotsa folks fördomar. Jag har inga fördomar om författarna i den här boken, för det är inget fel i övrigt på dessa mammors sätt att skriva. Jag är bara en språkgnällkärring 🙂

Läs mer: Adlibris, Bokus, UNT

Jun 12

Boktips till Kvinna till Kvinna

Världskarta

Idag fick jag ett mejl från en kompis som jobbar på Kvinna till Kvinna. Hon ville uppdatera organisationens utbud av böcker som talargåvor. Böckerna ska komma från alla världens hörn och vem är då inte bättre att fråga än mig? Jag är mycket smickrad över förfrågan! Jag tar såklart min uppgift på största allvar och har här tagit fram tips på böcker, som inte bara kommer från olika hörn i världen, utan också finns tillgängliga att köpa på Adlibris.

Alla böcker är på svenska och jag har blandat författare som bor och är verksamma i sina hemländer och författare som har flyttat till till ett nytt land. Alla böckerna skildrar livet i författarens hemlandet och i vissa fall flykten till ett nytt. Det är lite blandade genrer. Följ länken för mer information i min recension av boken.

Antigua och BarbudaAnnie John av Jamaica Kincaid (roman)

Brasilien: Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector (roman)

Guadeloupe: Desirada av Marysa Condé (roman)

IndienFlod av Ambai (novellsamling)

Iran: Persepolis av Marjane Satrapi (serieroman)

Kamerun: Sorgsna själar av Leonora Miano (roman)

Liberia: Tillsammans är vi starka av Leymah Gbowee (självbiografi)

Nigeria: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (roman)

Pakistan: Brända skuggor av Kamila Shamsie (roman)

Vietnam: Ru av Kim Thúy (roman)

Utöver dessa rekommenderar jag fem böcker om olika länder runt om i världen, men som är skriven av någon från Europa eller USA.

Afghanistan: De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg (reportagebok)

Bangladesh: Innan floden tar oss av Helena Thorfinn (roman)

Kuba: Mot kärleken har Fidel inte en chans av Kajsa Norman (reportagebok)

Nordkorea: Inget att avundas av Barbara Demick (reportagebok)

Sex olika länder: Qvinna i världen av Ingrid Frideborgsdotter (reportagebok)

Jun 11

Detta med feministiskt språk

ABC

Bland många feminister så är det populärt att lägga sig till med ett feministiskt språk. Hen var en början på det, men det finns flera nya feministiska ord. En istället för man är populärt*, men denna bloggpost ska främst handla om andra feministiska ord och omskrivningar. Jag har sett många fall när feministiska ord använts fel och då får de lite motsatt effekt än vad jag tror att syftet där.

Jag läser just nu en bok om moderskap som är skriven av feminister (Det heliga jävla moderskapet av Åsa Hjalmarsson, red). Där reagerade jag på ordet livmoderbärare, istället för kvinna. Jag antar att det är meningen ska inkludera alla med livmoder, även många transmän. Men ska ett sådant ord användas så är det ju viktigt att sammanhanget blir rätt. Att, som i ovan nämnda bok, använda det som synonym till kvinna, blir enligt mig lite fel. En författare sa att livmoderbärare brukar automatiskt få frågan om de vill hålla andras barn. Nej, kvinnor får det, inte transmän med livmödrar. Vill vi synliggöra hur kvinnor behandlas olika så måste vi fokusera på kvinnor och de som passerar som kvinnor. Dvs kvinnor kort och gott, inte livmoderbärare.

Två andra ord som jag ofta ser användas på ett märkligt sätt är snipp- och snoppbarn. Syftet är att försöka vara öppen för att barnen eventuellt kan vara trans och komma ifrån cis-normen, men kan felanvänt ge för mycket fokus på könsorganen samt få motsatt effekt. Att säga att man har ett snoppbarn när man diskuterar undersökningar av pojkars könsorgan är att använda det rätt. Att säga att mitt snippbarn/snoppbarn gillar My little pony, gör att fokuset flyttas från vilket kön barnet identifierar sig med till vad hen har mellan benen. Då används ju orden tvärtemot vad syftet är. En flicka som fötts med snopp hjälper du ju knappast om du kallar henne snoppbarn, eller hur?

Jag har inget emot nya feministiska ord och jag älskar exempelvis när engelskspråkiga feminister pratar om ”herstory”, men ska man leka med språket måste man ha lite språkkänsla. Att byta ut man mot en är ju ganska enkelt, men i de andra fallen behövs det lite eftertanke och fingertoppskänsla. Det skär sig lite i mina läsögon när jag ser feministiska ord användas fel. Men det kanske bara är jag. Var god halshugg mig bildligt för detta eventuellt enfaldiga språkinlägg!

*) Jag skriver inte en istället för man, för att jag helt enkelt inte gillar det och känner inte att texten får något flyt. Jag reagerar fortfarande på det i skriven text. Det är en smaksak men många feminister från höger till vänster, skriver så. Det är ett val man gör och jag har inga synpunkter på andras val i det här fallet, även om jag föredrar man.

Jun 10

En liten bokhylleenkät från Lyran

Vad ska jag blogga om idag?, tänkte jag och sedan hittade jag passande nog en liten bokhyllenkät hos Lyran. Det var en lagom nivå på bloggande för en hårt arbetande småbarnsmor som tillbringat en stor del av dagen med att transportera ett barn till och från ett lekland samt under tiden han var där underhålla det andra barnet och samtidigt uträtta lite ärenden. (Här pausar jag och andas lite). Jag fick i alla fall med mig fyra t-shirtar till sonen och två till mig från Nacka Forum.

1. Hur sorterar du böckerna i din bokhylla?

Enligt biblioteksordning. Fast inte strikt. I vissa kategorier har vi kanske bara en bok och i andra överdimensionerat mycket. Några egenkomponerade kategorier: Världen (reportageböcker från andra länder, ska ej blandas ihop med historiska böcker från andra länder), Liberalism (no comment) och Rättsfall (två hyllmeter Olof Palme och för alla er som inte vet vad min man har för intressen finns det en liten hint här).

2. Hur många språk finns i din bokhylla? Vilka?

Mycket svenska och engelska. Tyska, både gammal kurslitteratur och nyinköpta böcker. Italienska skulle jag tro (pluggade på gymnasiet) och ett isländskt lexikon. Och så danska och norska förstås! Vad blev det? Sju språk!

3. Vilket land kommer de flesta böckerna från?

Sverige om det menas var de är inköpta, men också innehållsmässigt är jag tämligen övertygad om.

4. Flest män eller kvinnor? Eller ungefär lika?

Förmodligen flest män. Annars skulle jag bli rejält förvånad. I Feministbiblioteket, som är en av många många hyllor, är det dock majoritet kvinnor!

5. Vilka genrer/kategorier har du i bokhyllan (deckare, dramatik, bilderböcker, reseskildringar o s v).

Typ allt. Mest skönlitterärt, historia och samhällsdebatt. Även en hel del biografier. En hyllmeter av varje i kategorierna lyrik, serier, sport och språk. Två hyllmeter kultur med konst till två tredjedelar. Och då är alla föräldraböcker flyttade till sonens bokhylla.

6. Visa gärna en shelfie!

Enligt biblioteksordning var det. Hm. Och jag var tvungen att flytta bort en mandolin som ska lämnas tillbaka till Clas Ohlson när jag tog bilden. Vi behöver ett hus för att kunna få plats med fler bokhyllor!

Shelfie

Tre av 9-12 bokhyllor, lite beroende på om man räknar de som står i källaren eller inte. Juni 2017.

Jun 08

Recension: Bjorvand, Anges-Margrethe & Aisato, Lisa; Astrid Lindgren; 2016

Astrid LindgrenModernistas julbasar förra året köpte jag barnboken Astrid Lindgren om författarinnans liv, beskrivet för barn. Jag läste den själv, men har planer på att läsa den för mitt stora barn eftersom vi ska åka till Astrid Lindgrens värld i sommar. Agnes-Margrethe Bjorvand har skrivit texten och Lisa Aisato har illustrerat.

Det är en mycket fin berättelse som fångar Astrids känsla för fantasi och pärlorna ur hennes liv. Det är på barnens nivå och med referenser till litteraturen som barnen såväl känner. Författaren visar hur Astrid fick idéer till sina böcker. Hon var en busig flicka precis som Pippi, hade ett gott hjärta som Madicken och hennes far växte upp i Bullerbyn. Allt är illustrerat med fina bilder som är mycket verklighetstrogna.

Jag älskade den här vackra bok, både utseendemässigt och innehållsmässigt. Jag kommer definitivt att läsa den för mitt stora barn så snart han vill. Den passar också bra för godnattsaga eftersom kapitlen är korta. Jag uppskattar det extra mycket efter att sonen ofta tröttnar när jag försöker läsa Emil eller Karlsson som har oändligt långa kapitel. Om du inte vet vad du ska ge ett barn i present, så ge den här!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Prickiga Paula

Jun 06

Efter studenten – kanske en resa jorden runt?

Studentmössa

Igår var det 21 år sedan jag tog studenten. Tiden flyger iväg, men samtidigt har ju mycket hänt sedan dess. Jättemycket faktiskt. Min dröm var att resa jorden runt, men hade inte råd direkt efter studenten och när jag väl fick pengar så fanns inte tiden. Nu har jag rest massor ändå, så jag sörjer inte den resan. Och tid finns ju när jag blir pensionär!

Jag såg att Linda Enligt O gav boktips från hela världen till nybakade studenter och nu tänkte jag göra det samma. Alla ni som ska ut och resa jorden runt samt alla er som vill, men inte har råd, får här en feministisk läsresa jorden runt. Varsågoda!

Första stoppet på en jorden runt-resa är ofta Thailand. Vill du ha något mer thailändskt än Alex Garlands Beach så är Sightseeing av Rattawut Lapcharoensap ett mycket bra alternativ. Översatta kvinnliga författare från Thailand är ganska sällsynta, men ungdomsboken The happiness of Kati av Jane Vejjajiva är fen fin bok om sorg och saknad.

Kambodja med dess kulturskatt Angkor Wat är ett vanligt stopp på en långresa till Asien och här tycker jag att du ska läsa om landets fruktansvärda historia. Om dessa tiga av Molyda Szymusiak handlar om hur befolkningen uppfattade övertagande av Röda Khmererna ur ett barns synvinkel. Szymusiak förlorade hela sin familj. Jag kan också rekommendera novellsamlingen Kambodja berättar från Tranans förlag men flera intressanta kvinnor.

Sedan tror jag att du vill besöka Vietnam och här finns den fantastiska novellförfattaren Phan Thi Vang Anh som bor och verkar i Vietnam. Kim Thúy som har utvandrat till Kanada har också skrivit fint om sitt förra hemland och kulturkrockarna i sitt nya. Härifrån finns också en fin novellsamling från Tranan, Vietnam berättar.

Singapore är en liten outsider, kanske lite dyrt för backpackers, men definitivt ett resmål många vill besöka. Härifrån kommer Hwee Hwee Tan och hennes bok Singapore mix är en spännande thriller med en fantastisk kvinnlig advokat som huvudperson.

Söderhavet lockar många och kanske framförallt Fiji. I den här regionen kryllar det inte direkt av översatta kvinnliga författare, men Célestine Vaites I kloka kvinnors sällskap är en fin feelgoodroman från Tahiti i Franska Polynesien.

Sedan brukar det flesta jorden runt-resenärer åka till Australien. Härifrån kommer mycket bra litteratur och jag tänkte lyfta fram en samtida. Liane Moriarty har skrivit någon blandning mellan chick lit och deckare och utspelar sig i snobbiga familjen där kvinnan inte alltför sällan är hemmafru. Jag tyckte bäst om Stora små lögner.

Och efter Australien kommer såklart Nya Zeeland. Här ifrån kommer novelldrottningen Katherine Mansfield. Många av hennes verk finns att läsa på engelska på nätet och några finns översatta till svenska. Min favorit är nog How Pearl Button was kidnapped som mixar feminism och rädsla för det okända, i detta fall ursprungsbefolkningen.

Sedan går resan vidare till USA och där stannar nog de flesta till i Kalifornien. Jag skulle då rekommendera den coola feministen och skådespelerska Carrie Fishers självbiografi, The princess diarist. Boken var det sista Fisher skulle gära. Några månader efter att den kommit ut var hon död. Det var i december 2016.

Denna låtsasresa runt gjorden slutar i New York. Då tycker jag att du ska läsa en av de bästa ungdomsromanerna jag läst. Låt vargarna komma av Carol Rifka Brunt utspelar sig i staden på 80-talet och kretsar kring aidssjuka homosexuella män och deras anhöriga.

Trevlig (läs)resa!

 

20 år sedan jag tog studenten igår. 20 år sedan studentbalen i övermorgon. #tb #student96

Ett inlägg delat av feministbrud (@feministbrud)

Instagram för ett år sedan. Det var således 21 år sedan jag tog studenten igår.

Jun 04

Recension: Ahrnstedt, Simona; En enda natt; 2014

En enda nattJag skrev för ett tag sedan att jag fått erbjudande att läsa Simona Ahrnstedt, Sveriges romancedrottning. Det var det den sista boken i en trilogi, En enda risk. Jag fick rådet att läsa dem i ordning och hittade En enda nattStorytel. Jag lyssnade på boken i en vecka på väg till och från jobbet och nu är frågan om jag kommer att läsa alla tre.

Natalia de la Grip är adelsflickan och karriärkvinnan som förälska sig i familjens värsta fiende – rikskapitalisten David Hammar. Det visar sig att det är än mer komplicerat än så. David planerar en kupp mot familjeföretaget Investum och samtidigt får vi veta att han har ett mycket ont öga till Investums kronprins och Natalias bror Peter. Kärleken är omöjlig, men det hindrar inte Natalia och David att ha hett och intensivt sex så ofta de kommer åt.

Nej, nej, nej. Jag blev så otroligt besviken. Ok, på slutet var det en riktig bladvändare, i stil med en deckare, men fram till dess var det en lång och ganska plågsam resa. Det började heller inte bra med först namnet, de la Grip, de la är franskt och Grip svenskt. Otroligt irriterande. Sedan åker överklassen inte till Almedalen. Det kallas Stockholmsveckan och är inte samma sak. Någonstans där började jag lyssna efter fler felaktigheter. Idet stora hela finns det också en del att anmärka på. Natalias pappa som den hänsynslösa rasistiska och sexistiska patriark som inte tvekar att förskjuta sin dotter, är inte trovärdig. Inte heller hans känslokalla fru och den smarta Natalias förhållande till dem.

Sedan sexet. Åh herregud sexet! Det måste ju finnas variation, men detonera är inget ord jag vill höra i samband med sex. Variationen på sexord var för stor, men samtidigt så sa Natalia ”Skit också” varje gång David uppenbarade sig. Ingen variation där alltså. Sedan kan jag inte heller låta bli att nämna att allt är mycket stereotypt. Visst, det är feministiskt och det är starka kvinnor, men precis som Stieg Larsson så är de onda otroligt onda och de goda genomgoda. Och sexet hade kunnat skildrats betydligt mer feministiskt.

Om min lässvacka håller i sig så kanske jag eventuellt läser en till i serien, men jag hoppas inte att det måste gå så långt.

Läs mer: Adlibris, Bokus, C R M Nilsson, Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna, Fiktiviteter

Jun 02

#backabirgitta #imwithher

Birgitta Ohlsson

Nu blir det partipolitik här igen, trots att jag lämnat den bakom mig,. Efter noga, men ganska kort övervägande gick jag med i Liberalerna. Anledningen är att jag vill #backabirgitta. Birgitta Ohlsson tillkännagav i Aktuellt igår att hon stället upp till partiordförande för Liberalerna. Jag skrek rakt ut av glädje.

Nu påbörjas för mig att göra vad jag kan, medan Jan Björklund och hans team gör vad de kan. Det är redan mycket smutsigt. Carl B Hamilton går ut och säger att Birgitta inte kan något om något annat än feminism och HBTQ och kallar sitt utspel för respektfullt.

Men det som gör mig allra mest upprörd är att bara minuter efter att Birgitta Ohlsson tillkännager att hon vill ta över partiledarposten, går Liberala Kvinnor ut och säger att de stödjer Jan Björklund. Det är inte själva ståndpunkten som stör mig utan vem och när utspelet görs. Ett kvinnoförbund är till för att stödja kvinnor. Det är därför de får stöd från staten. Det är en jämställdhetssatsning via partierna. Detta kan såklart ifrågasättas, men så är fallet.

Liberala Kvinnor ska vara en blåslampa på partiet i jämställdhetsfrågor, men också se till att det nomineras kvinnor till viktiga poster. Det kan såklart hända att den kvinna som kandiderar av någon anledning inte är lämplig att ta över en viss post, men det finns då alternativet att inte säga något eller att sitta still i båten. Att vara pådrivande för att nominera en man framför en av Sveriges mest kända och omtyckta liberala feminister är rent ut sagt obegripligt.

Det finns inget annat sätt att tolka Liberala kvinnors beslut än som en reaktion MOT Birgitta. De nominerar Jan utan att tala om varför han är bättre för kvinnor och för feminismen. Han sägs bara vara bättre för att ena partiet. Jag går så långt att jag påstår att detta är att gräva sin egen grav som kvinnoförbund. De har spelat ut sin roll om de på ett sådan uppenbart sätt går emot en kvinna och feminist som dessutom varit ordförande för samma organisation och varit den som gjort förbundet till det de är idag.

Eller vad tycker ni att kvinnoförbund ska göra? Jag driver en feministisk bokblogg. Börjar jag tipsa om manliga författare och sluta lyfta fram kvinnor så är det ju inte längre en nischad bokblogg, bara en bokblogg, Ett kvinnoförbund som inte verkar för kvinnor är bara ett förbund. Ska man välja en man före en kvinna måste man åtminstone kunna motivera det.

Maj 31

Majsummering

Selma med en födelsedagssked

Selma fyllde ett år i maj. Ett år har jag således varit tvåbarnsmamma.

Maj har varit jobbig. Det märks även här i min majsummering. Det började med snö som aldrig verkade sina men slutade tack och lov mer hoppfullt. På hemmafronten har det varit tufft med två ungar i olika faser, men också mycket skoj med ettårskalas och besök på Gröna Lund. Läsningen har legat i dvala och jag hoppar mellan olika böcker utan att läsa ut någon. Mitt träningsprojekt ligger lite efter, men där finns tack och lov en hel del ljusglimtar. Ljusglimtar som stavas cykel.

Läsning

120 böcker på ett år: Ligger efter. Har hamnat i en djup lässvacka. Är eventuellt på väg upp.

Trans: Jag tvekar lite om Susan Faludis bok om sin pappa räknas i och med att det är en anhörigskildring, men jag bestämmer att det gör det. Fyra lästa på temat i och med den.

Hyllvärmare: 4/12. +/- 0 från förra månaden, Lässvackan visar sig lite varstans.

Språkutmaningen: 5/12 1/4 1/2. Inga nya. Fast jag håller på med en bok på engelska. Alltid något.

Träning

Jag cyklar

Några träningsrundor på cykel har det blivit. Allt för att klara Vätternrundan på nio veckor.

Här har det gått bättre, även om utmaningen #hannablirstarkare100 inte riktigt är i fas. Jag borde nu har gjort 42 pass, men har endast gjort 39. Men jag vet inte hur jag ska hantera att jag numer cyklar 18 km om dagen. Jag har ju sagt att ett pass ska vara ombytt, och det är jag inte på väg till jobbet. Jag känner att jag inte riktigt orkar gå till gymmet i veckorna nu när jag cyklar så mycket. Gott så. Det handlar ju trots allt om hälsa, inte om en siffra. Men jag har anmält mig till Icaklassikern som innebär att cykla Vätternrundans 300 km på nio veckor enligt ett schema. Jag har till 13 juni på mig att klara det och har i skrivandets stund cyklat 181 km. Jag kommer att klara det om jag fortsätter att cykla till jobbet!

Maj 30

Recension: Shire, Warsan; Lära min mor att föda; 2011

Lära min mor att födaJag hade höga förväntningar på Warsan Shire, blanda annat för att Linda Enligt O skrivit så gott om henne vid flera tillfällen. Jag kände att det verkligen verkade vara en poet för mig.

Shires lyrik är modern och kretsar kring en kvinna som rör sig i gränslandet mellan två kulturer. Hennes teman är flykt och trauman. Shire är född i Kenya av somaliska föräldrar, men bor och verkar i Storbritannien.

Dikten Du blev till är kanske den mest gripande. Om en kvinna som gift sig med en man i hemlighet och sedan blivit påkommen av en förkrossad svärmor.

Jag visade henne min guldring,
jag stod framför henne naken,
vevade mina händer i hennes ansikte.
Hon sjönk ihop på golvet och grät.

Jag tyckte också mycket om Köket, som handlar om otrohet och utspelar sig i köket. Den kändes så målande för hur det är för många hemmafruar. Den börjar såhär och går sedan vidare i samma anda.

En halv papaya och en handfull sesamolja;
    den senaste tiden har din makes tankar varit någon annanstans.

Det var en mycket intressant och spännande diktsamling. Utöver de jag har citerat fanns det många gripande om flykt och utanförskap. Jag blev kanske inte rikgit så tagen som jag hade hoppats på, men Shire gav mig definitivt mersmak!

Läs mer: Adlibrs, Bokus

Tidigare inlägg «

» Senare inlägg