Nobelfest 2019: Onödig fakta om Nobelpristagarna i litteratur

Feministbiblioteket nobel

Nu startar nobelveckan och nu ska det firas lite extra att jag har läst alla nobelpristagare i litteratur. Imorgon är det Nobeldagen och då ska det inte bara tittas på festligheterna, utan det kommer också spännande inlägg här på bloggen. I ett inlägg om dagen ska jag stöta och blöta nobelpristagarna från olika håll. Idag startar vi med lite onödigt vetande och eventuellt lite småkul fakta om pristagarna.

En lite annorlunda tidslinje

1901 Första nobelpriset, Sully Prudhomme

1907 Yngsta personen, Rudyard Kipling (41)

1909 Första kvinnan, Selma Lagerlöf

1913 Första ickeeuropé och första asiat, Rabindranath Tagore (Indien)

1930 Första amerikan, Sinclair Lewis

1931 Första (och hittills enda) postuma pris, Erik Axel Karlfeldt

1933 Första ryss, Ivan Bunin

1945 Första sydamerikan, Gabriela Mistral

1955 Första person född på 1900-talet, Halldór Laxness

1973 Första (och hittills enda) från Oceanien, Patrick White (Australien)

1977 Den sista född på 1800-talet, Vicente Aleixandre

1986 Den första nu levande samt första afrikan och svarta person, Wole Soyinka (Nigeria)

1993 Första svarta kvinnan, Toni Morrison

2007 Äldsta personen, Doris Lessing (88)

1919 Senaste personen, Peter Handke

Topp fem populära språk

  1. Engelska 28
  2. Franska 15
  3. Tyska 14
  4. Spanska 11
  5. Svenska 7

Topp fem populära länder

  1. Frankrike 14*
  2. Tyskland 9**
  3. USA 9
  4. Storbritannien 8
  5. Sverige 7**

*) Inklusive Jean-Marie Gustave Le Clézio
**) Nelly Sachs räknas som tysk

Lucka 9: Elisaveta Bagrjana

Elisaveta Bagrjana

Elisaveta Bagrjana var en av Bulgariens främsta poeter, mest känd för sina kärleksdikter. Hon nominerades tre gånger till nobelpriset i litteratur, 1943. 1944 och 1945. 1969 fick hon internationellt erkännande i och med en guldmedalj av National Association of Poets i Rom.

Bagrjana anses var den första kvinnliga poeten i Bulgarien, vilket hon väl förmodligen inte var. Den första att nå en bred publik, kan tänkas. Hon började sin författarbana som barnboksförfattare och gick sedan vidare till poesi för vuxna. I hemlandet har hon varit omåttligt populär. Hennes dikter håller hög klass, definitivt nobelprisklass.

Elisaveta Bagrjana blev 98 år och dog 1991.

Ur hennes dikt årstider

(…)
Det finns smekningar
hetare än den brännheta sanden
vid våra stränder om sommaren.
Det finns ord
som ger solsting
som Trakiens brännheta sol
under heta julidagar…
Det finns somrar i mitt liv
som mognat och rödbränt
min erfarenhets vrede.
(…)

Att läsa

Livet jag ville göra till dikt 1970

Lucka 8: Eileen Chang

Eileen Chang

Eileen Chang föddes som Ailing Zhang i Shanghai. Hon studerade i Storbritannien och där ändrades hennes namn för att vara mer gångbart. Hennes föräldrar skildes för att pappan var opiumberoende och tagit sig en konkubin. Detta har påverkat hennes författarskap. Hon romandebuterade 1948 i sitt hemland, där hon skulle bli omåttligt populär som författare.

Chang emigrerade till USA 1956 efter att ha bott några år i Hongkong, men hennes böcker på engelska blev aldrig lika populära som dem hon skrivit på kinesiska. Flera av hennes böcker har blivit film. Det är de tidigare böckerna som hon är mest känd för, men novellen Lust, försakelse är den som finns översatt till svenska och som efter hennes död gett henne erkännande i och med att den också filmats.

Enligt Dominic Cheung, poet och professor i Asienstudier, i den här artikeln från New York Times, skulle Eileen Chang säkert kunnat få nobelpriset i litteratur om det inte varit för de politiska motsättningarna i Kina. Två av hennes med kända böcker är skoningslösa i sin kritik mot kommunismen.

Att läsa

Love in a fallen city

The Rice Sprout Song 1954

Naked Earth 1956

Little reuinons

Lust, försakelse 1975

Lucka 7: Ingeborg Bachmann

Ingeborg Bachmann

Ingeborg Bachmann var en österrikisk poet och författare. Hon nominerades till nobelpriset i litteratur 1963, men mig veterligen har hon aldrig varit på tapeten. Det borde hon dock ha varit. Bachmann är kanske ingen lättillgänglig författare, hennes verk har ofta filosofiska inslag. Hon var inspirerad av Ludwig Wittgenstein och hade ofta teman med jaget och jagets existens.

Ingeborg Bachmann ingick i en litterär krets som kallades Gruppe 47, där de senare nobelpristagarna Heinrich Böll, Günter Grass och Peter Handke också ingick. Hon är en av Österrikes stora författare och hade absolut kunnat vara aktuell nu, när Handke fick det. Men hon dog tyvärr redan 1973, endast 47 år gammal.

Att läsa

Ungdomen i en österrikisk stad (ur Österrike berättar) 1959

Simultan 1968-72

Malina 1971

Lucka 6: Buchi Emecheta

Buchi Emecheta

När jag försökte leta efter kvinnor utanför västvärlden som skulle kunnat få nobelpriset i litteratur fick jag tips om Buchi Emecheta. Hon kom från Nigeria och är en föregångare till författare som Chimamanda Ngozi Adichie (som såklart borde få nobelpriset en vacker dag).

Buchi Emecheta har inte blivit nominerad till något pris, men hon har skrivit viktiga och älskade böcker om sitt hemland Nigeria och om hur det är att leva som invandrare och i et utanförskap i ett rikt land som Storbritannien. Hon hade kvinnor och kvinnors situation i fokus.

Att läsa

Andra klassens medborgare 1974

En kvinna, en mor 1979

Lucka 5: Edith Wharton

Edith Wharton

Den amerikanska författaren Edith Wharton var nominerad till Nobelpriset i litteratur tre gånger mellan 1927 och 1930. Då hade priset aldrig gått till någon amerikan, men den första amerikanen som skulle få det blev inte Edith Wharton. Det blev Sinclair Lewis som fick det 1930.

Wharton var den första kvinna att tilldelas Pulitzerpriset. Hon fick det 1921 för sin roman Oskuldens tid. Akademien gav henne alltså inget nobelpris och ledamoten Per Hallström skrev som motivering att hon var ”en av de mest bildade och mångsidiga [författare] som Amerika äger”, men att hon saknade ”sådana mått som diktare, att hon kan anses representativ för romanens kraftigaste och högsta utveckling, vare sig i hennes fosterland eller i tävlan med den samtida alstringen överlag”.

Att läsa

Kvicksand 1902

Oskuldens tid 1920

Lycksökerskorna 1938 (färdigställdes efter hennes död av Marion Mainwaring)

Lucka 4: Karin Boye

Karin Boye

Karin Boye är en av vårt lands största poeter och hon var verksam efter att nobelpriset i litteratur började delas ut. Således borde hon ha varit aktuell för priset mer än en gång, men hon kanske var för ung. Nu är det många svenskar som fått priset, några för många än vad som känns bekvämt med vår befolkningsmängd, men i den här julkalendern tar jag inte sådana hänsyn.

Karin Boye levde ett kort liv och valde själv att avsluta det. Hennes mest hända dikt är förmodligen Ja, visst gör det ont när knoppar brister. Hon har också skrivit den fantastiska dikten I rörelse, som svenska fotbollslandslagets förbundskapten Tommy Svensson läste upp när sverige skulle möta Rumänien i fotbolls-VM 1994.

Den mätta dagen, den är aldrig störst.
Den bästa dagen är en dag av törst.

Nog finns det mål och mening i vår färd –
men det är vägen, som är mödan värd.

Det bästa målet är en nattlång rast,
där elden tänds och brödet bryts i hast.

På ställen, där man sover blott en gång,
blir sömnen trygg och drömmen full av sång.

Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr.
Oändligt är vårt stora äventyr.

Boye skrev också romanen Kallocain som var en föregångare till George Orwells 1984. Hon var före sin tid på många sätt.

Att läsa

Härdarna 1927

Kris 1934

För trädets skull 1935

Kallocain 1940

Lucka 3: Katherine Mansfield

Katherine Mansfield

Tillsammans med Janet Frame anses Katherine Mansfield vara Nya Zeelands bästa författare genom tiderna. Katherine Mansfield är känd för sina noveller och hon var nyskapande i sitt sätt att skriva noveller. Istället för att bygga berättelserna på handling så byggde hon dem på stämningar och impulser.

Mansfield har inte varit aktuell för nobelpriset i litteratur, så vitt jag vet, men hon borde varit det. Hon tillhörde sin tid stora författare och umgicks i kretsar med D. H. Lawrence och Virginia Woolf. Det tråkiga är att hon fick tuberkulos och avled endast 34 år gammal. Vem vet hur stor hon hade blivit om hon hade fått leva längre?

Att läsa

Bliss 1920

Den nya Isabel 1921

Trädgårdsfesten 1922

Lucka 2: Marina Tsvetajeva

Marina Tsvetajeva

Marina Tsvetajeva anses vara en av Rysslands främsta poeter på 1900-talet. Hon fick visserligen störst erkännande först efter sin död, men en progressiv Nobelkommitté hade absolut kunnat se till hennes verk och gett henne nobelpriset i litteratur. Hon levde ett hårt liv för att komma undan regimen i Sovjetunionen efter revolutionen och levde flera år i exil i Europa. Där skrev hon många dikter och pjäser.

Tsvetajeva är känd för sina passionerade dikter. Hon har också porträtterat kvinnors situation under den ryska revolutionen och tiden och kaoset efter den. Hennes dikter följer en ganska ovanlig syntax och hon har stora influenser från gamla folkvisor.

Tsvetajevas verk gillades inte av Stalin och kunde därför inte nå stor uppmärksamhet i hemlandet. När hon och hennes son återvände till Sovjetunionen efter flera år utomlands, såg Stalin inte med blida ögon på folk som tillhörde intelligentsian. Vid den tiden satt både hennes make och dotter fängslade. Staten ville göra Tsvetajeva till informatör och hon såg sig tvungen att ta sitt liv.

Att läsa

Med gröna ögon

Slutdikt

Lucka 1: Karen Blixen

Karen Blixen

Karen Blixen har varit nominerad till nobelpriset i litteratur flera gånger, men aldrig fått priset. Hon nominerades första gången 1950, men var närmast att få det 1959. Då var hon Nobelkommitténs förstahandsval, men Eyvind Johnson ansåg att det varit för många nordiska pristagare den senaste tiden, speciellt då Halldór Laxness fått det 1955.

Karen Blixens mest kända verk är Den afrikanska farmen (1937), som boken heter. Den är också känd under filmtiteln Mitt Afrika (1985). Blixen bodde i många år i Kenya och drev en kaffeplantage tillsammans med sin make. Det är den tiden som ligger till grund för innehållet i Den afrikanska farmen.

Kritik mot Karen Blixen som kommit efter hennes död var att hon var rasistisk i sin skildring av Afrika och kolonialismen. Hennes försvarare menar att boken måste läsas i sin kontext. Blixen själv har sagt innan hon dog att boken var daterad.

Att läsa

Den afrikanska farmen 1937

Vintersagor 1942

Ödes lekar 1958