Recension: Noll, Ingrid; Die Sekretärin; 2000

Die SekretärinDie Sekretärin är en samling med tre noveller av Ingrid Noll. Boken är i mikroformat och jag köpte den när jag var på återbesök i Wien för att fira nyår 2000. Jag hade tidigare köpte flera andra Noll på tyska, men det har i alla dess år känts övermäktigt att läsa dem. Mikroboken på 87 sidor och tre noveller fick bli en början.

Det handlar om kvinnor, orättvisor och hämnd. Det är sexuella övergrepp, unga älskarinnor och kvinnor som ligger för döden. Det var en typisk Noll-bok med kvinnor som hämnas, men i den långa novellen tappade jag bort mig lite för många gånger så jag fick inget bra sammanhang. Jag gillade den flesta Die Sekretärin, bäst. Där är det en sekreterare som tvingas ligga med sin chef för att alla sekreterare före henne har gjort så. Hon låter honom inte komma undan med det.

Recension: Lövestam, Sara; Sanning med modifikation; 2015

Sanning med modifikationDå var det dags att recensera en av mina påsklovsläsningar. Jag glömde ju mina böcker hemma och mamma gav mig Sara Lövestams Sanning med modifikation att läsa. Inte så dumt, det var en bok jag tänkt läsa länge.

Kouplan lever glömd i Sverige hos en barnfamilj. För att försörja sig kommer han på att han ska ta uppdrag som privatdetektiv. Han får ett uppdrag av en kvinna vars dotter försvunnit och hon kan av en anledning inte gå till polisen. Kouplan hittar olika vägar att försöka hitta flickan. Samtidigt får vi läsa om e inlåst liten flicka, eventuellt i klorna på en traffickingliga.

Det var en trevlig bok med ett litet mysterium att lösa. Det var också spännande att se hur en papperslös tog sig fram och lyckades överleva från dag till dag. Det är mycket värme i karaktärerna och det blev därför en mysig bok, även om ämnet var allvarligt. Mellan de mysiga raderna ligger samhällskritik. En liten knorr i sista kapitlet blev pricken över i:et och jag kommer att läsa fler böcker om Kouplan!

Det ser ut som en vanlig deckarepå omslaget, men det är ingen vanlig deckare. Det ska vi vara glada för.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Stories from the city, Eli läser och skriver

Gotta Catch ‘Em All

Jag spelar Pokemon Go

Jag vet, ni alla slutade förrförra sommaren, men jag fortsätter. Fast det varit tråkigt långa perioder har jag aldrig lagt ner. Jag är en samlare. Jag tycker om att samla på diverse saker och Pokemon är en sak att samla på. Gotta Catch ‘Em All som det heter på Pokemon-språk.

Jag har gått med i en Pokemon Go-grupp i mitt närområde så att jag kan vara med och ”raida” så jag kan få de Pokemon som är svårast att fånga och som kräver att man är flera. (För er som inte vet, en raid pågår i ca 45 min och ska man vara flera måste detta samordnas då få orkar stå på ett ställe och vänta i 45 min på att någon ska komma.)

Sedan i höstas har jag varit aktiv i Pokemon go-gruppen i Hammarby Sjöstad och vid raider har jag stött på lite olika typer.  Den absoluta majoriteten spelare jag mött är vuxna. Eventuellt sexåringar med föräldrar, men oftast mest föräldrar. Jag har märkt ett antal olika spelartyper.

Pokemon Go-spelare

Nörden: Är på level 40 (den högsta), vet allt om spelet och har köpt tillbehör som gör att det går att fånga Pokemon även när hen inte själv är aktiv. Har inte sällan mer än ett konto och raidar med två händer. Kan uttala alla Pokemon korrekt och kallar Tyranitar för Tyra.

Nördparet: Paret som tillsammans har som hobby att spela. Dyker inte sällan upp med barnvagn. Ibland dyker bara en upp med två telefoner.

Den curlande föräldern 1: Barnet spelar, men är för liten för att förstå spelets regler. Föräldern dyker upp med barnen vid en raid men om ingen uppmärksammar dem missar de oftast att delta pga bristande kunskap. Denna förälder är inte sällan en mamma.

Den curlande föräldern 2: Barnet spelar, men föräldern vet allt om spelet och hur det funkar. Vid en raid tar föräldern kommandot och ätter igång ett eller flera barn så att de kan delta. Hen deltar även själv. Denna föräldern är inte sällan en pappa.

Den sjuka/arbetslösa/föräldralediga: Det finns ju inte jättemycket att göra så man kan ju vara med i ett par raider då och då. Deltar bara på dagtid i veckorna.

Den osynliga: Är med på alla raider men bor antingen ovanpå gymmet eller raidar från bilen. Man ser hen aldrig.

Den strikta samlaren: Dyker upp en gång i månaden på en raid, knyter näven i luften när hen fångat och återkommer nästa månad när en ny legendar finns att fånga.

Den förvirrade samlaren: Dyker upp på raider, främst i början av månaden men återkommer några gånger för att få poäng och annat bra att ha. Denna samlare kan även spottas mitt i natten då en ovanlig Pokémon visat sig i närområdet. Denna typ är jag

UPPDATERAT

Här fyller jag på med fler som jag får tips om.

Den spelande föräldern: Tar med ungarna, men spelar själv. Är helt inne i spelet, medan ungarna drar i jackan och undrar när det är dags att gå hem. Denna typ är jag ibland.

Levlaren: Raidar inte så ofta, samlar Pokemon och framförallt – ser till att leva upp snabbt. Det gör man genom att fånga massor av lättare Pokemon och drar in många poäng på att utveckla dem.

Samlarnörden: Kan allt om spelet, hänger med på alla event och hänger inte sällan på sajter som pekar ut var exakt man kan finna en Pokemon. Är inte riktigt lika intresserad av att levla upp som levlaren och nörden.

Den sporadiska: Går oftast bara in när det hänt något nytt och orkar inte spela när allt som går är fångat och utvecklat. Raidar oftast inte.

Den passiva: Tvingas spela genom andra. Denna vill helst inte veta något om spelet eller strategier, men kan ändå stolt visa upp en Taurus som fångats under en resa till New York.

Nybörjaren: Har läge gnällt över att barnen/partnern/kompisarna spelar och tillslut själv kladdat hem appen. Idag är hen helt besatt, levlar upp, har flera ägg på gång samtidigt och ägnar timmar åt alla hitta så många som möjligt.

Feministbiblioteket tipsar: ungdomsböcker

Tidningen NU april 2018

Nu har jag (nästan) fyllt en kultursida i Tidningen NU igen! Den här veckan var det ungdomsböcker som var temat. Ungdomsböcker som i unga vuxna och som passar vuxna precis lika bra. Det är tre fina kärlekshistorier, men där kärleken kanske inte alltid är det som står i centrum. För den som söker sig till chicklit för att få en kärlekshistoria, skulle också kunna söka sig till genren unga vuxna. Där är beskrivningen av kärlek ofta mer realistisk.

Mina boktips

The hate U give av Angie Thomas

Ljus, ljus, ljus av Vilja-Tuulia Houtarinen

M mer eller mindre av Petra Backström

Recension: Iuguanez, Simone; Water, fire, earth and I; 2005

Water, fire, earth and II min jorden runt-läsning har jag kommit i kontakt med likasinnad Jag fick tips om att det finns kvinnliga författare från Malta som faktiskt är utgivna på engelska. Simone Iuguanez är poet och hennes dikter i Water, fire, earth and I är översatta av den författare som tidigare var den enda jag läst från Malta, Maria Grech Ganado.

Med mig är det oftast så att jag antingen blir helt tagen av poesi eller så tar jag knappt in en rad. Den här boken tillhörde tyvärr kategori två. Det fanns rader här och där som jag gillade, men diktsamlingen lämnade inga djupa spår. Två rader ur en dikt som fastande för:

I don´t know where I’m from
but if you let me – I’ll stay

De flesta dikterna slutar med en en reserverad rad om att hon vill stanna, återkomma, komma om hen tillåter. Det är på så sätt en röd tråd genom hela boken och blir effektfullt om man läser allt på en gång. Boken är 30 sidor lång, så det är ingen omöjlighet att göra det.

Läs mer: Adlibris

Recension: Marquardt, Angela; Vater, Mutter, Stasi; 2015

Vater, Mutter, StasiDå har jag läst ut årets första bok på tyska! Angela Marquardt är en tysk politiker som skriver om sitt liv som inofficiell medarbetare till Stasi i boken Vater, Mutter, Stasi. Boken är spökskriven av Miriam Hollstein.

När Angela Marquardt var femton år värvades hon till Stasi som IM – Inoffizieller Mitarbeiter. Hon uppmanas att spionera på sina klasskompisar och hennes utbildningsbana är bestämd på förhand. Hon ska läsa teologi. Men muren hinner falla och Angela blir fri, precis som alla andra östtyskar. Hon glider in i politiken i det socialistiska vänsterpartiet. Karriären är spikrak upp i parlamentet på kort tid. Men så avslöjas hennes Stasi-akt och allt faller samman. Vater, Mutter, Stasi är en uppgörelse med sitt förflutna.

Jag visste egentligen inte var det var för en bok när jag började läsa. Jag visste inte vem Angela Marquardt var och jag kände inte till något om hennes historia. Jag har därför bara hennes ord att gå på och dessutom jag har läst på ett språk jag inte till fullo behärskar så det är troligt att jag har missat, inte bara detaljer, utan också nyanser. JAg vill ha det sagt innan jag gör mitt omdöme.

Hon skriver gripande om sin barndom med en frånvarande biologisk pappa och en styvpappa som förgrep sig på henne. Sedan var både styvpappan och mamman djupt insyltade i Stasi, något hon förstod först efteråt. Hon var bara ett barn när hon värvades och det ska hon såklart inte behöva stå till svars för, vilket hon själv påpekar gång på gång i boken.

Marquardt byter parti till Socialdemokraterna en tid efter att allt rasat i Vänsterpartiet pga Stasi-akten . Hon välkomnades i det nya partiet för att hon varit ett barn när hon var IM.  Själv blev inte fullt ut övertygad om att det socialistiska partiet hade fel förrän senare då hon läste Stasi-akter för de personer som fanns omkring henne.

Boken kändes lite väl mycket som en bok för att rentvå sig, mer än att vilja berätta hur fasansfulla Stasi var och vad de gjorde med människor i DDR. Jag drar alltid öronen åt mig när personer byter partier för att de blivit illa behandlade. Jag hade önskat mig en ideologisk vinkel på varför hon valde socialisterna från första början. I slutet knyter hon ihop säcken fint och hon räddar boken från att bli enbart ett försvarstal. En läsvärd bok, men eftersom den är skriven av en person som suttit i parlamentet för två olika partier hade jag önskat mig lite mer politik.

Läs mer: Adlibris, Bokus (bara på tyska)

Portugisisk vår 2018

Portugisiskspråkiga länder

Om en månad åker vi och storfamiljen på makens sida till Portugal. En sådan resa brukar generera i en läsutmaning från min sida, men eftersom jag gick igenom portugisisk litteratur i samband med EU-utmaningen (och jag då upptäckte att utbudet kvinnliga portugisiska författare var rätt så skralt), kände jag inte riktigt för det. Jag kommer istället att fokusera på det portugisiska språket.

Det kan ju kännas konstigt att jag skriver om Portugals kolonier, men även om det inte var särskilt trevligt så har det ju lett till fantastiska författare värden över som skriver på portugisiska. Månadens språk hos Ugglan och boken är portugisiska i april och det passar mig utmärkt. I det här inlägget tänkte jag skriva lite om vad jag har läst på portugisiska som originalspråk (jag läser alltså på svenska eller engelska) och vad jag tänkte läsa inom ramen för den här utmaningen.

Välkommen till portugisisk vår 2018!

Portugal

José Saramago fick nobelpriset i litteratur 1998 och hans bok Blindheten är en fantastisk roman. Utöver Saramago har jag inte läst så mycket från Portugal fler EU-utmaningen. Där läste jag bland annat den feministiska bibeln Nya portugisiska brev av tre Marior som kallades just det, Tres Marias. Jag läste även dikter av Sophia de Mello Breyner Andersen, som är en en stor poet i hemlandet.

Den här månaden tänkte jag läsa Walters dotter av Lídia Jorge.

Angola

När det kommer till Angola har jag läst och recenserat Ondjakis barnbok Ynari – flickan med de fem flätorna. Även om Ondjaki är en man tyckte jag att boken platsade fin här.

Jag har tänkt att läsa Salomes huvud av Ana Paula Tavares. Författaren är från Angola, men är idag verksam i Lissabon.

Brasilien

Jag har läst en hel del från Brasilien eftersom jag passade på när Brasilien var tema för Bokmässan. Jag söker mig inte direkt självmant till sydamerikansk litteratur på grund av den magiska realismen och att det ofta är ganska obegripligt för mig. Jag fick fördomarna lite krossade och läste bland annat den brasilianska En man som heter Ove, Salladsnätter av Vanessa Barbara. Jag läste också en bok som var just så obegriplig som jag fruktat, men som jag trots det älskade – Colombines kyss av Adriana Lisboa.

Jag tänkte inte läsa något nytt från Brasilien om jag inte dyker på något som jag blir riktigt sugen på.

Guinea-Bissau

Ett land jag har kvar att pricka av på jorden runt-listan. Amilcar Cabral verkar vara deras stora författare, men de böcker som finns på engelska verkar vara politiska skrifter. Jag tänkte därför läsa lite dikter som här och var finns översatta på nätet. När det inte finns så mycket med att tillgå så gör jag så.

Kap Verde

Germano Almeida verkar vara Kap Verdes stora författare.  Han är översatt till svenska och jag har läst Herr Napumoceno da Silva Araújos testamente  Salustio. Jag hittade en novell i en gammal Karavan av en kvinna från Kap Verde, Kreolskornas hämnd av Dina.

Det känns inte sannolikt att jag kommer att läsa något mer från Kap Verde, men vem vet?

Macao

Macao är ett ställe jag har besökt. Jag hittade en spännande kvinna, Deolinda da Conceição, som skrivit mycket om självständighet från Kina. Hon fanns med i en antologi som jag beställde från Abebooks. Jag återkommer!

Moçambique

Jag har läst noveller ur Moçambique berättar. Här på bloggen har jag recenserat två kvinnliga författare och deras noveller ur samlingen ovan, Paulina Chizianes Kärlekens ärr och Lilia Momplés Stress.

Jag vill läsa en av Moçambiques stora författare, Mia Couto. När jag hört mig för vad jag bör läsa av honom föll valet på Sjöjungfruns andra fot.

São Tomé och Príncipe

Här fanns det inte jättemycket så jag var riktigt glad när jag fann poeten  Conceição Lima.

Östtimor

Den lila östaten har en författare som är översatt till svenska. Tyvärr var Luis Cardosos Krönika om en överfart inte så bra.

Vinterhelvete men läsflow – marssummering 2018

Barnen skaffar sig nya hobbyer.

Hugo och Selma har varsin ny hobby.

Mars månad var en orgie i minusgrader och snöfall. Det har inte varit så jättekul om man är Hanna Lager och vill ha sol, ljus och värme. Vinterhelvete men läsflow är mitt mars, för läste gjorde jag mer än vanligt. Sena bussar och tunnelbaneseghet ligger nog bakom en del, men samtidigt har jag haft en lite lättare vardag. Barnen leker bättre och lämnar mig mer och mer ifred. Tillsammans kan vi leka och inte bara krishantera, Det ger mycket energi.

Månadens läsning

I mars har jag fokuserat mycket på mina utmaningar, även om det såklart blivit ett och annat recex också.

Månadens språk: Denna månad var det polska som stod i fokus och jag valde att läsa Daghus, natthus av Olga Tokarczuk. Den var inte så bra som jag hoppats.

Nobelpristagare: Eftersom ingen polsk författare fick nobelpriset på 50-talet (jag försöker att följa månadens språk för att fördela läsningen under året) passade jag på att läsa Bertrand Russell. Hans bok Äktenskap och moral var ett feministiskt fynd!

Jorden runt: Jag läste ett nytt land, Marshallöarna. Don’t ever whisper var visserligen skriven av en amerikansk man, men boken handlar om hans fru som är från Marshallöarna och den innehåller många texter från henne. Det hade inte dugt om det varit Ryssland eller Brasilien, men det fick duga nu.

Hyllvärmare: Jag läste en hyllvärmare, Trollvinter av Tove Jansson. Jag har länge tänkt att läsa Muminböckerna, men det blir liksom aldrig av. Har ju läst ett par i barndomen, men vill läsa om alla. Trollvinter passade väl in i den tid vi är nu samt var den som en finsk ambassadör rekommenderade. Jag är nu uppe i fem hyllvärmare.

Språkutmaningen: Förnyad energi! Jag har läst fyra böcker på engelska, varav två den här månaden, dikter av Emily Dickinson i den svenska utgåvan Min flod flyter mot dig samt boken från Marshallöarna ovan. Sedan har jag påbörjat två tyska böcker! Det ni! Målet om 12 böcker på engelska, fyra på tyska och en på vardera danska och norska språket ska nog gå i år.

Tema mansrollen: Jag lyssnade få fantastiska Hägring 38 av Kjell Westö och tyckte att den passade väl in i temat mansrollen och ifrågasättande av densamma. Här var det den manliga huvudpersonen som stod upp för demokratiska värderingar och som inte ville behandla kvinnor illa. Han säger inte heller upp sin sekreterare när att han fått veta att hon fått sparken tidigare för att hon blivit upprörd när arbetsgivaren tafsade på henne.

Påskfrid – men utan mina böcker

Påskpynt på Olofsbersgatan

Påskpynt på Olofsbersgatan i mitt föräldrahem. Mars 2018.

Alltså detta är sant. Jag åkte till mina föräldrar över påsk och glömde nästan det viktigaste – alla mina böcker! Nu är ju mina föräldrar personer som läser så det är ju egentligen inte någon panik. MEN ÄNDÅ! Jag får inte (helt) välja vad jag ska läsa. Påskfrid i all ära, men gärna tillsammans med mina böcker.

I förrgår gav jag er en att-läsa-lista inför påsken. Här kommer en reviderad sådan. Utbudet som finns nu är mina föräldrars hyllor, Storytel, Kindelappen samt en sketen mikrobok på tyska som legat i väskan i månader i hopp om att bli läst. Inte egentligt katastrofläge med andra ord.

Böckerna jag tänkte läsa, eller i alla fall påbörja under påskhelgen

Litet land av Gaël Faye: Om en uppväxt i Burundi. Jag har tänkt att läsa den och nu får jag ju ett bra tillfälle. Storytel.

The hotel Tito av Ivana Bodrozic: En bok jag började lyssna på när jag var sjuk. Ska sitta på träningscykeln någon dag här så då får jag lyssna vidare. Storytel.

Sanning med modifikation av Sara Lövestam: Jag har ju länge tänkt att läsa hennes böcker om Kouplan. Mammas bokhylla.

Voices: Short stories from the Seychelles Islands av Glynn Burridge: Om det är dags att pricka av Seychellerna. Kindlepappen.

Die Sekretärin av Ingrid Noll: Den där mikroboken i typ visitkortstorlek på 80 sidor som ska innehålla tre berättelser. Tja, läsa på tyska ska jag ju och denna är ju en lågt hängande frukt så borde väl läsa den. Den borde få fart på språkutmaningen. Rejält naggad i kanten är den trots att den inte är läst. Min handväska.

Det kommer inte att gå någon nöd på mig som ni ser. Återkommer i vanlig ordning med det jag hinner läsa ut.

Glad påsk!

Nyfiken gul – ett inlägg i påskens tecken

Gula böcker

Glad påsk alla kära läsare! Än så länge är det inte en så glad påsk för mig som ligger hemma i förkylning. Dessutom har mitt älskade öronbarn återigen fått problem (han har rör) och är också hemma. Lilla har fått ökad snorproduktion och för en gångs skull ser det ut som att pappan är den enda som inte lider. Dessutom är det svinkallt ute.

Men här kommer i vilket fall ett glatt påskinlägg! Kulturkollos tema den här veckan är nyfiken gul och eftersom är svårt att hitta böcker som utspelar sig på påsken så jag tipsar istället om tre gula böcker.

Tre gula böcker

En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie: En fantastisk bok om två kvinnor och kriget i Biafra.

Den gula tapeten av Charlotte Gilman Perkins: En krypande obehaglig feministisk novell om en kvinnas instängdhet.

Den gula väskan av Lygia Bojunga Nunes: En fin barnbok med magisk realism av en ALMA-pristagare från Brasilien.

Tre snabba om påsken från Kulturkollo

långfredagslugn eller påskaftonsfest: Det blir aldrig lugnt med barn och jag satsar därför på trevlig påskaftonskväll med god mat och vin. Så mycket fest är det väl inte, men ändå.

dragé-ägg eller mandelägg: Inga dragé-ägg för mig! Finns några nya ägg med både choklad och lakrits i. De var goda!

påskhare eller påskkärring: Vi har alltid klätt ut oss i vår familj, men vi får se i år.Hugo har pratat om påskharen som gömmer ägg så vi kanske gör det också.

picka ägg eller rulla ägg: Jag vet inte ens vad som åsyftas här 🙂 Äggröra är annars min specialitet! Och jag börjar få kläm på pocherade ägg. Friterade pocherade ägg är en delikatess i det här hemmet.

påskmust eller påsköl: Must är ingen favorit hos mig! Inte påsköl heller. Men gärna en ljus lager eller en burk pepsi max.

Min läslista inför påsken

Walters dotter av Lidia Jorges: Portugisiska är nästa månads språk och det passar utmärkt eftersom vi åker till Portugal i början på maj. Det här är en portugisisk bok jag missade när jag EU-läste.

Mother’s Beloved: Stories from Laos av Outhine Bounyavong. Om jag lyckas få ut den från stadsbiblioteket dit jag jag fjärrlånat den så ska jag läsa den här som Tusen tunnor rekommenderat i jorden runt-läsningen. Men det är ett mysterium, den är inte lånad med mitt lånekort (fast det är jag som gjort det) alltså hittades den inte när min man försökte låna den idag med mitt kort. Nytt försök imorgon, bibblan ringde och sa att den fanns.

Vater Mutter Stasi av Angela Marquardt: Jag läser på tyska igen! Och boken är relativt lättläst. En socialdemokratisk politiker från forna DDR berättar om hur hon blev Stasi-medarbetare.