Recension: Morton, Kate; Den glömda trädgården; 2008

Den glömda trädgårdenEfter att jag läst Hemkomsten av Kate Morton fick jag tips om att Den glömda trädgården var bättre. Eftersom Hemkomsten var lättläst och spännande för sin genre, tänkte jag pröva på något mer av henne som ljudbok. Boken är utgiven på Forum. Jag lyssnade på den på Storytel inläst av My Holmsten.

Cassandra förlorar sin mormor Nell och får en chock när hon får veta att i arvet efter mormodern ingår ett hus i Cornwell. Cassandra bor i Brisbane i Australien och har aldrig varit i England. Hon visste inte att mormodern hade någon koppling dit. Samtidigt får vi läsa om en flicka som 1911 sätts ensam på en båt till Australien från England och som blir omhändertagen av en familj. Flickan är Nell och det är först i vuxen ålder som hon förstår att hennes familj egentligen inte är hennes egen. Efter hennes död försöker Cassandra ta reda på vem hennes mormor verkligen var. Hon förstår då att mormodern 1975 försökt att ta reda på samma sak.

Den glömda trädgården var bättre än Hemkomsten. De är ganska lika i sin ramberättelse om kvinna i 40-årsåldern som förlorar sin mormor som varit som en mor för henne. Skillnaden var att jag i den här boken inte störde mig på att det var mycket som var ologiskt. Det mesta verkade rimligt, utom möjligen varför Nell aldrig återvände till England efter 1975. Vi får veta varför hon inte åker tillbaka då, men det borde funnits massor av tid efter några år.

Om alla böcker är som Hemkomsten och Den glömda trädgården skriver Kate Morton lättlästa böcker om kvinnor i 40-årsåldern som kommer ett mysterium om sin egen släkt på spåren. Trevligt, men inte fantastiskt. Det passar mig som lyssnar på ljudböcker. Just nu läser jag en deckare av Peter Robinson som så många gånger förut. Nästa gång kanske jag klämmer en Kate Morton till. Eller så hoppar jag det.

20 år av kärlek – idag firar vi!

Jag och Andreas på Old Smokehouse 2024

Fredagen den 13:e februari 2004 träffades jag och Andreas för första gången på Medborgarplatsen i Stockholm. Vi gick först till Kvarnen och sen till Underbara bar. Det var vår första dejt och jag lär ha skickat ett sms till min vän med texten ”jag vill i alla fall hångla”. Det syftade till att jag visste på förhand att jag var förälskad i killen jag skulle träffa, men att jag trodde att man måste ses för att veta om man är attraherad.

Hångla gjorde vi först efter midnatt och därför är det alla hjärtans dag som är vår årsdag. Lite opraktiskt kan man tycka, eftersom alla andra ska fira samma dag. Men nu valde vi den dagen och efter 20 år tänker vi inte välja om. För tio år sedan firade vi i Barcelona och vår då två och ett halvåring var hemma i Stockholm med sin mormor och morfar som barnvakter.

Det är svårare att fira med barn som går i skolan (med höga räntor också för den delen) och ju längre tiden går, desto mindre viktigt är det att göra det på exakt rätt dag. Men ikväll har det blivit ett besök på finkrogen i närheten och sen får vi se om vi gör något extra i sommar. Det är fantastiskt att det blev vi och det är fantastiskt att vi blev fler. Hugo och Selma får också följa med och fira ikväll och vi har köpt både bubbel och godis (hjärtformat för alla smaker) så det blir festligt både för stora och små.

Jag och Andreas på Picassomuseet i Barcelona

I Barcelona för 10 år sedan

Hanna och Andreas i Riga

I kärleksgränden i Riga 2009

Hanna och Andreas bröllopskort

Bröllop 2008

I Marais

Barna i Paris 2023

Familjen utanför Munchmuseet i Oslo

Familjen lajvar Munch 2023

Berömda och glömda OS-kvinnor 2024

Olympiska flaggan

I sommar är det dags igen för olympiska spel, denna gång i Paris, och det betyder massor av berömda och glömda idrottskvinnor här på bloggen. Jag har mycket med jobbet eftersom jag skriver hela dagarna, men jag hoppas och tror att jag ska kunna ro projektet i land i år också. En olympisk kvinna om dagen i två veckor ska det bli och redan nu har tankarna på vilka jag ska ha med har börjat.

Jag har betat av många av de absolut största stjärnorna genom tiderna och här kan du läsa och söka efter personer som redan förekommit. Som vanligt söker jag en blandning mellan stora stjärnor och underdogs, mellan fantastiska karriärer och spännande historier. Det är inte alltid det är idrottspersoners guldmedaljer som är det mest intressanta att berätta om.

Tidigare har jag skrivit om kvinnor som varit gravida, som varit kontroversiella eller som helt enkelt bara har en fantastisk historia. En man ha fått vara med, för att han tävlat som kvinna, och han anser att det är den systematiska dopingen som fått honom att byta kön. Vissa tycker att jag har haft med för många dopade östeuropéer och andra har uppskattat bredden.

Nu pågår insamlingen av namn inför sommarens OS och har du tips är det välkommet. Gärna om någon med en spännande historia och/eller någon lite udda idrott. Friidrottarna har jag koll på och simmarna likaså. Men ett OS har många idrotter och flera historier att berätta än de mest uppenbara. Det är det som är det fina med den olympiska historien. Den innehåller så mycket från människor från alla jordens hörn.

Recension: Jónasson, Ragnar & Jakobsdóttir, Katrín; Reykjavík; 2022

Reykjavík
Jag älskar Ragnar Jónassons böcker och när jag hittade ReykjavíkStorytel åkte den rakt in på att-lyssna-listan. Boken har han skrivit tillsammans med Katrín Jakobsdóttir, Islands statsminister. Hon representerar Vänsterpartiet – De gröna. Reykjavík är Katrín Jakobsdóttirs debutroman. Boken är utgiven på svenska på Romanus och Selling.

En flicka försvann 1956 på en nästintill öde ö när hon jobbade som hembiträde hos öns enda bofasta.  Den unge polisen Kristján lyckas inte lösa fallet och det hemsöker honom genom hela hans karriär. På 80-talet tar journalisten Valur tag i fallet och börjar närma sig fallets lösning, men det hela visar sig bli alldeles för farligt. Historien kretsar kring en kompisgäng från 50-talet, där alla fortsätter att hålla varandra om ryggen, decennier senare.

Reykjavík är lite av en pusseldeckare och Ragnar Jónasson har översatt Agatha Christie till isländska. Både han och Katrín Jakobsdóttir säger att boken är en hyllning till pusseldeckarens drottning. Jag tyckte mycket om boken och tyckte att den stod sig väl gentemot Ragnar Jónassons tidigare böcker. Men det kanske ändå är så att han borde skriva böcker själv, för vissa scener i boken är inte så spännande och bra som jag har upplevt hans tidigare böcker.

Utmaning 2023: Omläsning av favoriter

Shelfie maj 2021

Så många böcker, så litet tid. Vem har tid till att läsa om böcker? Jag är inte en person som läser böcker igen och igen, men såklart händer det att jag läser om en bok. Böcker som varit favoriter vill jag ibland se om de håller än idag. Nu tänkte jag att 2024 ska bli året då jag kör några omläsningar, eller minst tre för att vara mer specifik.

De titlar som jag tänkt på att läsa om är för det första Elefantens öga av Inger Alfvén, som jag älskade när jag läste den i trean på gymnasiet. Jag skrev en analys om den och håll ett föredrag, minns jag. Sedan har jag aldrig läst om den.

Jag vill också läsa om Purpurfärgen av Alice Walker, men på originalspråk den här gången. The color purple står i bokhyllan, inhandlad för många år sedan för exakt det syftet. Nu borde jag få tummen ur.

Jag läser då och då om Mhairi McFarlanes fina feelgoodromaner och där kanske det finns någon mer jag vill ta tag i igen. Eller så läser jag någon annan kärleksroman som fastnat. Ibland behöver jag något riktigt romantiskt och finns det inget bra nytt, går det bra med något gammalt.

Tre böcker och det kanske inte blir de ovan, även om jag hoppas att jag läser de två förstnämnda. Allt räknas utom böcker jag läst för ena barnet och som nu läses för det andra. Isåfall blir det för lätt då de just nu gillar samma böcker och där jag har åkt på att läsa dem i båda fallen. Det ska vara böcker som jag vill läsa om för mitt höga nöjes skull.

10 veckor i januari med axelfraktur – januarisummering 2024

Kungsberget med skadad axel

Jag och barnen på Kungsberget och här åker jag med skadad axel. Januari 2024.

Januari började fint med skidåkning på Kungsberget. Sedan gick det snabbt utför, om man får dra ett pappaskämt. Jag föll illa i en backe och drog på mig en axelfraktur. Det är en ganska stor spricka för att vara en liten, för att citera en läkare som tittat på mina röntgenplåtar. Operation var lyckligtvis inte nödvändigt och innan en sjukgymnast ens haft tid, börjar jag bli mycket rörligare.

Jag bestämde mig för att 2024 skulle vara året då jag tränar varje dag. Minsta möjliga tärning är en kvarts rehab-träning och det har varit det jag ägnat den mesta tiden åt. Tack vare det, antar jag, har jag nu kunnat köra ett och annat mer normalt träningspass. Jag kan dock inte göra armhävningar eller lattja med kettlebells. Det är ärligt talat mer jag inte kan göra än kan göra, men det går framåt.

Nu är det äntligen februari efter tio långa veckor och till på köpet härliga plusgrader. Dock är det februari, årets kallaste månad, och snö och minusgrader kommer givetvis tillbaka. Jag försöker att inte tänka på slutet av mars förra året då snön låg tjock på gatorna. Vintern kom så tidigt förra året att jag är mer än trött på kylan.

Min läsning

På jobbet fick jag en rivstart 2024 och nästan allt som har med bloggen att göra har kommit i skymundan. jag har recenserat lite böcker och redovisat någon utmaning, men jag har varken haft kraft eller fantasi att hitta på nya utmaningar. Som vanligt ska jag läsa 40 länder per år, men i övrigt får tiden utvisa om det blir några fler utmaningar. Läsmålet för året är satt till 120 böcker och jag ligger lite efter redan nu, men det oroar mig inte det minsta.

Läsa jorden runt: Jag ska läsa från 40 länder och läste från fem länder i januari, vilket är lite lite, men lågt hängande frukter som Sverige och USA är inte med, så det ordnar nog upp sig snart. Länder lästa från i januari:

  • Australien
  • Finland
  • Norge
  • Storbritannien
  • Island

Norge på norska: Den avslutade jag och redovisade för här.

Bokcirkel: Vi har bokcirklat om Hemkomsten av Kate Morton från Australien i januari och nästa bok är Senseis portfölj av Hiromi Kawakami från Japan.

Recension: Morton, Kate; Hemkomsten; 2023

HemkomstenÅrets första träff med bokcirkeln Läsa jorden runt ska handla om Kate Mortons Hemkomsten. Kate Morton är från Australien och boken utspelar sig också där. Vi valde något lite mer lättsamt efter några, i gruppens tycke, lite knepigare böcker. Hemkomsten kom ut på svenska på Forum 2023 och jag lyssnade på den på Storytel, inläst av Katarina Ewerlöf.

Det är julafton 1959 i det lilla australiensiska samhället Tambilla. En fruktansvärd händelse skakar om hela samhället. En hel familj hittas dödad vid en flodstrand och trots polisinsatser, klaras mordet aldrig upp. eller var det ens mord? I nutid kommer Jess tillbaka till Sidney eftersom hennes mormor blivit sjuk. Hon kommer då historien på spåren och inser att de leder henne till hennes egen familj.

Hemkomsten är både en deckare och en relationsroman där vi genom det gamla mordfallet får följa Jess tillbaka genom hennes egen uppväxt. Hon har växt upp med sin mormor och har nästan ingen kontakt med sin mamma alls. Dessutom finns varken pappa eller morfar med i bilden. När mamman och hon möts igen i Sidney, börjar vi läsare förstå att allt inte är så enkelt, som de historia vi fått presenterad genom Jess ögon.

Jag tyckte att det var en spännande och lättläst bok, men att det fanns lite för många delar som inte kändes trovärdiga. Jag köpte helt enkelt inte stora delar av den, till exempel varför mor och dotter tappat kontakten och att alla män och fäder hade lyckats manövrerats ut ur historien. Hur kan en 40-årig kvinna inte velat veta vem som var hennes pappa?

Den typen av frågeställningar hade vi uppe på diskussionen om boken. Vi kunde nästan enas om att den var lite för lång och att författaren verkat fylla ut sina sidor, mer än jobbat på dess innehåll. Nu har jag hört att Kate Morton är en mycket bra författare för sin genre och att hon kanske tappat det lite på slutet. Jag ska därför ge henne en andra chans och ta en tidigare bok.

Utmaning: Norge på norska

Rådhuset i Oslo och familjen

Rådhuset i Oslo och familjen som poserar. Juli 2023.

Jag brukar vilja läsa böcker från det land jag ska åka på semester till, men när vi skulle till till Oslo förra sommaren, bestämde jag mig istället för att köpa böcker där och läsa sedan. Utmaningen kallade jag Norge på norska. Det blev dock inte bokhandlar besökta under vår enormt intensiva helg i Oslo, men skam den som ger upp en utmaning. Det går att få tag på böcker på norska i Sverige också.

Jag beställde två böcker på Adlibris, en digitalt till min Kindle och en lånade jag på biblioteket. Såklart var det prioriterat att läsa 2023 års nobelpristagare Jon Fosse på norska efter han han tillkännagivits i oktober. I och med att han skriver på nynorsk, täckte jag inte båda de norska skriftspråken i utmaningen.

Jag tycker verkligen om att läsa på norska och motståndet är litet. Därför är det oerhört tråkigt för mig att norska Storytel inte finns tillgängligt i Sverige, såsom engelska, danska och tyska (som jag också vill läsa och lyssna på). Jag ska försöka ha mer span på norska böcker och försöka att låna det som finns på bibblan och kanske köpa lite elektroniska böcker. Att köpa norska fysiska böcker är tyvärr inte ekonomiskt försvarbart om det sker i för stora mängder.

Det jag läste

Bokmål

Jeg er egentlig ikke sånn av Marie Aubert

Albertine av Christian Krohg

Vinternoveller av Ingvild H Rishøi 

Nynorsk

Hav av Jon Fosse

Recension: Krohg, Christian; Albertine; 1886

AlbertineI somras i Oslo såg jag en tavla jag fastnade för på Nasjonalmuseet. Det var Albertine i polisläkarens väntrum av  Christian Krohg (se nedan). Jag blev såklart intresserad när jag insåg att det även fanns en bok, för Krohg är inte bara konstnär, han är även journalist och författare. Jag hittade Albertine elektroniskt på norska på Amazon och slog till. Boken är från 1886.

Albertine lever i en extremt fattig familj i närheten av Karl Johan i Oslo och försörjer sig med hjälp av små sömnadsarbeten. Det går knappt runt. När hennes syster Oline ska gifta sig blir hon förundrad, eftersom systern har ett förflutet som prosituterad. Det är en väl respekterad man och Oline kommer att få det bättre i äktenskapet. Albertines liv förändras när hon blir våldtagen av polisläkaren Winter och därmed inte längre är en fin flicka. Hon går då i systerns fotspår. För Albertine kommer det dock inte att gå lika bra.

Albertine var kanske inte den mest spännande bok jag har läst, men intressant och den påminde lite om samtida författare i Norge och Sverige. på 1880-talet fanns det många radikala röster i Skandinavien som ifrågasatte rådande ideal. Det var tex en debatt om sex före äktenskapet där Bjørnstjerne Bjørnson slog mot moralismen att det bara gällde kvinnor i En handske. Liknande inställning hade Ann-Chrlotte Leffler och Alfhild Agrell. August Strindberg däremot, tyckte att alla kunde få ha sexuella erfarenheter innan de gifte sig.

I Albertine är ämnet prostitution som också var hett vid den här tiden. Som konstverket visar, lyfter Christian Krohg bland annat fram det förnedrande i de läkarbesök som de prostituerade var tvungna att göra för att inte sprida sjukdomar. De män som gick till prostituerade behövde inte gå igenom samma förnedrande procedur.

Boken var kontroversiell och beslagtogs av polis när den gavs ut. Det stoppade inte Christian Krohg från att ta prostituerade kvinnor i försvar. Året efter boken kom ut, målade han tavlan Albertine i polisläkarens väntrum.

Albertine i polisläkarens väntrum

Recension: Rishøi, Ingvild H; Vinternoveller; 2014

VinternovellerJag har hört så mycket bra om Ingvild H Rishøi och hennes böcker, kanske mest bra om Vinternoveller. Jag bestämde mig för att läsa den på norska och eftersom jag aldrig hann att handla i Oslo i somras, beställde jag den på Adlibris. Jag hann aldrig lyssna på författaren på bokmässan, men jag fick hennes autograf i min norska bok.

Tre noveller, vinter och tre ögonblick ur olika människors liv. En har inte råd att ta bussen och hennes dotter kissar på sig. En annan ska köpa en kudde till sin son. Det kärleksfulla berättelser med människor som på olika sätt har det tufft, som huvudpersoner. Kanske berörde det mig mest, den unga mamman som gick till HM för att köpa nya trosor till den blöta flickan, men väl i provhytten inser att hon inte har råd.

Jag tyckte att det var fina noveller och jag förstår att Ingvild H Rishøi är en hyllad författare. jag tyckte att hennes stil lite påminde om Marie Aubert, bara lite mer kärleksfull. Marie Aubert har mer osympatiska personer i sina böcker och här var det lite mer snällt, även om det inte var rakt igenom trevlig människor. Jag gillar Marie Aubert mycket och nu ska jag även läsa mer av Ingvild H Rishøi.