Födelsedagsfriande, flyttförberedande och bokmässa – septembersummering 2019

Selfie med Helen Pankhurst på bokmässan 2019

Coolaste mötet ever, jag och Helen Pankhurst. September 2019.

September har varit en helt hysterisk månad för mig. Först bestämde vi oss för att sälja lägenheten och den som gjort det vet att det betyder att forsla bort typ halva ditt bohag. Sedan fyllde Hugo år, som alltid den 4 september. Barnkalas och släktkalas följde på det. Allt toppades med bokmässan och visningshelg som sammanföll. Jag höll på att kollapsa efter att försäljningen var påskriven tidigare i veckan, påfrestningen innan var enorm.

Månaden avslutades med bokmässan och den var ovanligt intensiv i år. Men jag hade det mycket trevligt och roligt som vanligt. Jag var nog på fler seminarium än vanligt och jag hade två viktiga intervjuer inbokade så det var minst sagt fullt upp. Sedan hann jag med att träffa vänner, äta räkmacka och – faktiskt – sjunga karaoke.

Jag har inte läst så mycket, det säger sig själv. jag ligger efter mitt läsmål och allt jag har läst har varit böcker kopplade till mina åtaganden på bokmässan. Men utmaningarna är antingen slutförda eller så känns de inte längre relevanta. Jag får kanske ta mig en funderare på om jag ska starta någon ny utmaning eller hur jag vill göra resten av året.

Instagram

En stor nyhet i augusti var att jag skapade ett Instagramkonto för Feministbiblioteket och därmed renodlar det till litteratur och kultur-relaterade bilder.

Feministbiblioteket på Instagram

Gå in och följ om du inte redan gör det! Över 250 följare och det krävs ju lite fler för att kalla sig en influencer 🙂

Månadens läsning

Månadens språk: Jag tror att jag har hoppat av denna utmaning.

Nobelpristagare: Nu ska jag återgå till att förbereda nobelfest!

Lyrik: Inget nytt. Jag skulle läsa sydkoreansk lyrik, men glömde min nyinköpta 10-tal på tåget.

Recension: Shalmiyev, Sophia; Mother winter; 2019

Mother winterFöre bokmässan lyssnade jag färdigt på boken Mother winter av Sophia Shalmiyev på Storytel. Jag fick tips om hennes uppväxtskildring på Twitter och blev intresserade av temat flykt från Sovjet och alkoholism i familjen. Mother winter är inläst av författaren själv.

Sophia är född och växer upp i Leningrad med sin pappa och sin alkoholiserade mamma. När pappan känner att de borde lämna landet, vill mormodern ta hand om Sophia. Flickan måste välja mellan sin mormor och sin pappa och hon väljer väl egentligen inte, men följer med sin pappa. Sin mormor återser hon aldrig. Sophia, hennes far och styvmor hamnar i Wien  och senare i Italien i väntan på att få visum till USA. När de aldrig tycks få åka till USA får Sophia gå på middag ensam hos en betydelsefull person. Hon är fortfarande ett barn och hon ligger med mannen. Sedan får de åka till USA.

Familjen startar ett nytt liv och Sophia blir väl integrerad i det amerikanska samhället. Det enda som tynger henne är minnet av en mor som blev kvar. Modern valde spriten framför henne, men Sophia kan inte glömma sin mamma. Hon har få bilder av henne kvar och minnena är fragmentariska. Hon åker tillbaka till Ryssland flera, flera år senare, men hittar inte sin mamma. Det är när hon själv blir mamma som minnena väcks och hon börjar fundera mer över modern, alkoholen och saknaden.

Mother winter var en fin, men sorglig bok om saknaden efter en mor. Saknaden både som boende tillsammans med henne och som skild från henne. Sophia går genom livet och är tacksam för att hennes far tog henne från Sovjetunionen till USA, men samtidigt kan hon inte riktigt förlåta honom för det våld han utsätter henne för samt för händelsen med mannen hon kände sig tvungen att ligga med. Saknaden efter mamman finns också alltid där under ytan.

Det var en vacker bok och som vanligt njuter jag extra mycket av att läsa böcker som läses av författaren själv. Sophia Shalmiyevs memoarer är inget undantag.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Bokmässan 2019: Lördag med Kate Davies och massa seminarier

Lördagen på bokmässan var min mest intensiva dag någonsin på bokmässan, skulle jag tro. Det var massor av seminarier jag inte ville missa och massor av krockar. Det som svider mest var nog att jag fick välja bort Joumana Haddad till förmån för Jamaica Kinkaid. Han Kang vs Caitlin Moran var inte heller att leka med, men det seminariet missade jag tyvärr nästan helt ändå. Nåväl, nedan ser du min lördag i text och bild.

Bookfluencerfrukost på bokmässan 2019

På morgonen var jag inbjuden på en bookfluencerfrukost med en panel av fem författare; Jenny Jägefeldt, Mats Strandberg, Jessica Frej, Malin Karim och Alexander Karim. De berättade om sina böcker och deras relation till sociala medier. Vi fick veta hur en process med en bok går till, inklusive hybris och självhat. Vi fick också veta hur de interagerar med sina läsare.

Yukiko, Jamaica och Gunnar på bokmässan 2019!

Jag missade Jamaica Kincaid på fredagen så jag fick gå på seminariet med henne och Gunnar Broberg där de diskuterade Linné och botanik. Det var väl inte helt mitt ämne, men jag tyckte det var underbart att få lyssna på Jamaica! Hon älskar Linné, men hon gillar inte att han namngivit växter som redan hade ett namn där de växte. Ett typiskt kolonialt beteende.

Jamaica Kincaids autograf på bokmässan 2019

Jamaica Kincaids autograf på bokmässan 2019

Jag fick hennes autograf! Har jag fått en bok signerad av en nobelpristagare, tro? Jag skulle tro att om hon får det så får hon det i år (eller förra året, vilket tillkännages i år).

Kate Davies och Caitlin Moran på bokmässan 2019

Dagens andra seminarium handlade om sex, London och feminism. Kate Davies, som är Sverigeaktuell med På djupet, och Caitlin Moran, som har kommit på svenska med Konsten av bli känd, pratade med Bianca Kronlöf som var rotroligt startrucked. Lite roligt var att båda författarna påstod att de gett ut sina böcker som romaner för att slippa eventuella stämningar.

Sydkoreansk feminism på bokmässan 2019

Ett samtal om sydkoreansk feminism såg jag otroligt mycket fram emot. Forskaren på området, Dongshik Kim, tog dock över lite mycket och visade, förmodligen totalt omedvetet, hur de patriarkala strukturerna lever kvar i Sydkorea. Poeten Keum Hee Kim hade jag gärna lyssnat mer till, men hon fick inte lika mycket plats och sedan strulade nästan alltid tolkningen när hon skulle prata så jag missade en hel del. Jag köpte sedan ett nummer av 10-tal med Sydkorea som tema, men jag glömde den tyvärr på tåget (jag har bitit i det sura ekonomiäpplet och beställt en ny).

Han Kang på bokmässan 2019

Han Kang ville jag verkligen lyssna på. Jag fick höra henne läsa ett stycke ur sin bok, Den vita boken, som precis kommit på svenska på Natur och Kultur (recension på den kommer inom kort). Sedan var jag tvungen att gå från seminariet för att hinna möta upp Kate Davies som jag skulle träffa och intervjua.

Selfie med Kate Davies på bokmässan 2019

Efter intervjun, som kommer på bloggen i dagarna, tog jag en selfie med Kate Davies. Hon var så sympatisk och det var riktigt roligt att få intervjua henne. Tack Norstedts för den möjligheten!

Bokmässan 2019: Fredag med Helen Pankhurst och Årets bok

Den andra dagen på bokmässan präglades av en massa strul på hemmaplan och meck med att rodda det via telefon. Allt löste sig tillslut, men när dagen var över var jag helt slut. Men precis när jag är som mest svimfärdig träffar jag en kompis jag inte sett på 20 år. Det blev en underbar återförening som slutade med en fin stund i Gothias bar.

I litteraturväg var det firandet av rösträtten som stod i centrum och höjdpunkten var såklart mitt samtal med Helen Pankhurst. Hela min artikel om mötet med henne kan du läsa här.

Metoo-seminarium på bokmässan 2019

Dagens första seminarium var om metoo. Panelen bestod av Shiori Ito från Japan, Katarina Wennstam och Ebba Witt-Brattström. Shiori Ito är journalist och hon har anklagat en chef för våldtäkt. Det fanns ett vittne som sett henne sett henne släpas ut ur en taxi, förmodligen inte vid medvetande. Trots detta lades åtalet ner. Shiori får inga jobb i Japan efter detta, utan bor idag och verkar i London. Hon har gett ut en bok om våldtäkten, Black box, som har kommit på svenska på det lilla förlaget Syskonkonspirationen.

Anna-Klara Bratt på bokmässan 2019

Finaste Anna-Klara Bratt från Feministiskt Perspektiv är tagen av det högtidliga friande av rösträtten som fyller 100 år i Sverige. Hon ska snart skåla i äppelcider med oss andra.

Årets bok 2019

Årets bok brukar vara en höjdpunkt på bokmässan de senaste åren. Tyvärr var jag tvungen att sticka från minglet för att intervjua Helen Pankhurst. Jag kom tillbaka till prisutdelningen som som vanligt hölls av Titti Schultz.

Stina Jackson på Årets bok 2019

Stina Jacksons bok Silvervägen vann Årets bok 2019 och det var den jag röstade på. Den var tyvärr den enda boken jag läst av de nominerade i år, men den var bra så Stina är en värdig vinnare!

Kvällen avslutades med bokbloggarmiddag och det var som vanligt mycket trevligt! Det är ju någonstans mötena med mina bokvänner som är den stora behållningen med bokmässan.

Hallå där: Helen Pankhurst

Helen Pankhurst på bokmässan 2019

Jag fick möjligheten att träffa Helen Pankhurst på bokmässan. Helen är i rakt nedstigande led släkt med Emmeline och Sylvia Pankhurst. Feministiskt perspektiv hade bjudit henne till bokmässan och chefredaktör Anna-Klara Bratt gav mig möjlighet att prata enskilt med Helen för att kunna ställa några frågor. Det var en fantastisk möjlighet som jag är otroligt tacksam för!

Seminarium för att fira 100 år av rösträtt i Sverige

Rösträtten i Sverige 100 år på bokmässan 2019

Först var det ett seminarium i Feministiskt Perspektivs och Rosa Guidens monter där vi firade att rösträtten i Sverige fyller 100 år. Där deltog Helen Pankhurst i en paneldiskussion där hon pratade tillsammans med Anne Atambo, Somar al Naher och Anna-Klara Bratt. Helen frågade bland annat publiken om vi visste i vilken världsdel det parlamentet med flest kvinnor finns. Hon konstaterade med förtjusning att publiken var oerhört påläst och större delen visste att det var i Afrika. Landet är Rwanda där 64% av parlamentsledamöterna är kvinnor.

I samband med seminariet skålade vi i äppelcider och det var festligt och högtidligt. Dagen till ära bar Helen en scarf i lila, grönt och vitt som var suffragetternas färger.

Deeds not words

Helen Pankhurst gav ut boken Deeds not words i Storbritannien förra året. Deeds not words, handling inte ord, var Emmeline Pankhursts slagord i rösträttsrörelsen på 1800-talet. Boken är en historia över viktiga feministiska frågor över 100 år. I slutet av varje kapitel avslutar hon med ett betyg om hur det har gått och var vi står idag.

– Anledningen till att jag satte betyg var att jag undrade om det var så att det område som fått lägst betyg var det område där vi behöver lägga mest krut, säger Helen till mig. Hon fortsätter:

– Tänker vi så är det sexuellt våld som är den absolut viktigaste feministiska frågan just nu. Men sedan kände jag att allt hänger ihop. Våld påverkar allt; politik, hemmet, arbetsplatsen, kulturen osv. Det är bara att titta på metoo.  Så mitt svar är att alla av oss måste se till det vi brinner för. Är vi unga mammor behöver vi fokusera på hur vi uppfostrar våra barn. Är vi chefer måste vi se till hur vi styr arbetsplatsen. Alla kan finna ett ställe där de kan göra något. Du vet aldrig var och när saker saker kan hända. Metoo-kampanjen kom från till exempel från ingenstans.

Hon återkommer ofta till metoo eftersom det är ett så bra exempel på när kvinnor gjort en gemensam sak och kunnat göra skillnad. Hon nämner också klimatrörelsen som blivit global och som startades av en ensam ung tjej som gjorde det hon brann för.

Skillnaderna inom den feministiska rörelsen

Det är stora skillnader mellan höger och vänster, mellan gamla och unga och ibland kan feminister mer skälla ut varandra istället för att ge oss på den verkliga fienden. Jag undrade om det var så att vi blivit mer splittrade med tiden.

– Vi har genom den feministiska historien inte alltid varit eniga och det bra. Det är viktigt att förstå att vi är oeniga och att vi har olika åsikter och strategier. Att diskutera olikheter och hitta lösningar har varit en framgång för feminismen.

Hon anser att det är i olikheterna som vi kan skapa magi och att det finns en fara i att vi att vi nu ibland bråkar mer med varandra än med våra fiender. Det är ändå oerhört viktigt att vi är olika, att vi har olika bakgrund och tänker på olika sätt.

– Jag tittar på detta nu för olika styrelser. Den mest effektiva styrelsen är den med störst olikheter; olika sätt att tänka, olika åldrar, olika bakgrund. Vi måste kunna förena människor som kommer från olika ställen, tex politiker, idrottskvinnor och ekonomer.

Feminister finns på nästan hela den politiska skalan och vi är av naturliga skäl inte alltid sams.

– Även om vi är på vänsterkanten eller högerkanten måste vi fortfarande vara feminister, slår Helen fast.

Att heta Pankhurst

Något många ville veta när jag berättade att jag skulle få intervjua Helen Pankhurst var om det kändes som att hennes namn förpliktigade till feministisk kamp. Det var uppenbart att hon kände så.

– Jag har ett namn som ger mig makt och jag kan välja att ignorera det, men varför skulle jag? Jag kände att jag hade en skyldighet att använda mitt namn för att prata om feminismens historia.

Hennes bok Deeds not words är en historieexposé över den feministiska kampen under 100 år. Det är också en bok om var vi står idag och vad vi måste göra i framtiden. För Helen är det viktigt att inte bara se till en del av den feministiska kampen. Feminismen ska ses som en helhet och inte valda delar.

– Många är intresserade av historia, men det är också viktigt att koppla samman det med nutiden. Vissa är bara intresserad av historien, andra bara om samtiden. Vissa är intresserad av lokala frågor och andra om globala. Jag är intresserad av att koppla samman alla komponenter.

Efternamn

Vi pratade om detta med efternamn. Helens farmors mor hette Pankhurst i efternamn, hennes farmor hette det, liksom hennes far. Nu heter Helens barn Pankhurst. Hon tycker att det är viktigt för kvinnor att behålla sitt efternamn för att värna om sin historia.

– Hur många kvinnor av samma efternamn som sin farmors mor? Det är inte så många för att så många kvinnor ändrar sitt efternamn när de gifter sig. Jag brukar fråga när jag pratar hur många kvinnor som har behållit sitt efternamn efter de gifte sig. Jag frågar dem också vad deras barn heter i efternamn.

Frågan om att behålla sitt efternamn är stor i Storbritannien, men även i USA. Helen frågar mig hur det ser ut i Sverige och om det är vanligt att kvinnor behåller sitt efternamn. Jag berättar att det är ganska vanligt att man behåller sitt namn och att det inte alltid är så att familjen tar mannens namn, utan ibland kvinnans. Det är inte en stor feministisk fråga i Sverige och jag får tänka till lite, men tror att det beror på dels att våra son-namn är en rest från en svunnen tid som många gärna vill bli av med och dels att vi inte använde titlar.

Jag fick också frågan hur många barn som bara bär sin mammas efternamn. Jag blev tveksam och visste inte riktigt, men sa att det inte var helt ovanligt. I efterhand kom jag på att det förmodligen beror på att barnen automatiskt får mammans namn om föräldrarna inte är gifta. Det borde nog glatt Helen en smula att det fungerar så här. Hon tyckte i alla fall att det var bra att mina barn bär mitt namn och att jag har behållit mitt flicknamn.

Selfie med Helen Pankhurst på bokmässan 2019

Bokmässan 2019: Torsdag med grammatik, mingel och karaoke

Bokmässan är över och jag är fylld med minnen. Förutom alla fina möten med vänner och författare har jag spottat kändisar och ätit gott. Jag har även lyckats åka hiss och ibland även småpratat med Maria Sveland, Mats Strandberg och Markus Zusak. Jag har inte heller missat Jan Guillou eller Björn Hellberg på golvet. Bonus för i år var att jag spottade Magnus Uggla ett flertal gånger.

Nu är jag hemma igen. Eller inte hemma, jag befinner mig i min förenings övernattningslägenhet för att min egen lägenhet visas idag och imorgon. Jag har träffat så många av mina bokbloggarvänner och jag vill be alla kollektivt om ursäkt för att snack om denna försäljning under helgen. man kan saga som så att det strulade lite till sig under fredagen. men nu är det söndag och jag vet var jag ska sova i natt, även om det inte är i min egen säng.

Bokmässan har varit stressig, svettig och alldeles, alldeles underbar. Som vanligt. Och som vanligt har jag med mig för många böcker hem. Jag lyckades också med konststycket att glömma den jag helst ville läsa nu på tåget. Det var 10-tals senaste nummer om Sydkoreansk poesi, prosa och konst. Vi får se om jag får tillbaka den, annars får jag väl beställa en ny på deras hemsida. Förargligt i vilket fall.

Jag tänkte lägga upp saker från bokmässan under veckan som kommer och hoppas att ni inte tycker att jag är inaktuell. Jag har så svårt för att liveskriva direkt till bloggen från seminarierna,men vill ändå dela med mig av vad jag varit med om. Som den bookfluencer jag är har jag såklart redan delat med mig på mitt Instagramkonto.

Min torsdag i bilder

Jag kom till mässan och var rätt trött. Först lunchade jag med en kompis och sedan irrade jag mest runt. Sedan sprang jag på samma kompis igen och gick och fikade med henne istället för med talman Andreas Norlén som var tänkt. Men det var nog roligare i vilket fall.

Sara Lövestam pratar grammatik på bokmässan 2019

Ett seminarium hann jag med och det var Sara Lövestams Sagor om grammatik. Det var en helt fantastisk enmansshow som verkligen handlade om grammatik. För en språknörd som jag, som av en händelse också var särskilt bra på satsdelar i skolan, var det en underbar upplevelse! Nu ska jag läsa hennes bok Riddar Kasus hjärta och andra sagor om grammatik.

.Mingel-groupie med delar av bokbloggarmaffian

Sedan var det dags för mingel och här har vi gett upp gratisdrickandet och ställt oss i Gothia Towers bar. Det var roligt att träffa många av bokbloggarna igen och att prata och skratta med dem är halva nöjet på bokmässan!

Bibliotekskatten och hennes bror sjunger karaoke

Roligare skulle det bli. Kvällen avslutades med att Annette Bibliotekskatten, som fyllde år dagen till ära, bjöd på ett fint karaokenummer tillsammans med sin bror. Karaoketältet fanns i Gothias lobby och hade ställts dit – får man förmoda – för att vara extra välkomnande mot de sydkoreanska gästerna. Tyvärr gick jag själv upp och ”sjöng” eftersom det ändå inte var någon som lyssnade. Jag stötte på Jens Liljestrand vid frukosten dagen efter som kunde konstatera att jo, det var någon annan än vi närmast sörjande som hörde. Hjälp!

Bokmässan 2019: Imorgon smäller det!

Guldkortet

Som jag hintat tidigare håller vi på att sälja vår lägenhet. På söndag är det visning och ikväll har vi ställt i ordning så mycket vi kan inför städning imorgon och pynt på fredag. Jag drar till bokmässan imorgon och maken till landet med barnen på fredag. Jag har mad andra ord inte haft den bästa uppladdningen inför bokmässan, även om jag gjort mitt bästa här på Feministbiblioteket.

Jag ÄR superpepp och jag kommer få så kul, men just nu är jag bara helt utmattad. Varvar ner framför Bonde söker fru med en burk pepsi max och lite popcorn. Imorgon på tåget till Göteborg kommer jag att vara megataggad! Detta har jag gjort:

  • Fått mejl om var jag hämtar mitt guldkort.
  • Packat ner två klänningar per dygn.
  • Inte glömt nattlinne då jag nu ska dela rum på Gothia Towers.
  • Valt ut EN bok att ha med mig.
  • Förberett mina intervjuer så pass mycket att jag kan göra det sista på tåget. (Eller det är inte check på detta, jag är fortfarande skitskraj!)

Nej, nu måste jag snart sova för att jag ska orka upp normal tid och få iväg ungarna till förskola/skola. Håll tummarna för att lilla inte bryter ihop för att jag tar med mig en resväska när jag lämnar henne.

Månadens feminist: Jamaica Kincaid

Jamaica Kincaid

Kort fakta

  • Född som Elaine Potter Richardson 1949 i St. John’s på Antigua
  • Bytte namn för att hennes föräldrar inte gillade att hon skrev.
  • Debuterade med novellsamlingen På flodens botten 1983.

Jamaica Kincaids feministisk gärning

Jamaica Kincaid, eller Elaine Potter Richardson som hon hette då, växte upp i St. John’s, huvudstaden i Antigua och Barbuda i Västindien. Hennes familj var relativt fattiga och redan som 16-åring flyttade Kincaid till New York för att jobba som au-pair. Innan flytten till USA gick hon på brittiska kolonialskolan i Antigua, eftersom landet inte var självständigt än. När hon var 16 var hon tvungen att sluta skolan för att hjälpa till hemma. Då flyttade hon till USA istället.

I USA började pluggade hon på kvällstid som tidigt som hon jobbade som au-pair. Hon slutade sedan jobbet för att gå på college i New Hampshire, men slutade efter ett år och började skriva för ungdomsmagasin i New York. När hon publicerades förstas gången bytte hon namn till Jamaica Kincaid, då familjen inte tyckte om att hon skrev.

Hon kom i kontakt med The New Yorker och blev medarbetare på tidningen. Hon skrev kolumnen Talk of the Town i nio år. Hon slutade på tidningen när hon ansåg att den blev mer fokuserade på kändisar och mindre på litterära kvaliteter. Hon har sagt att hon under sina år på tidningen ofta ifrågasattes av kvinnor att hon kunde stanna där så länge. Hon var trots allt en svart kvinna utan vare sig kontakter eller pengar.

Hon slutade på The New Yorker 1983 och samma år kom hon ut med sin debutbok, en novellsamling som på svenska heter På flodens botten. Hennes första roman kom två år senare, Annie John. Hon har skrivit om kvinnor, sin mor, sin far och livet i Karibien. Kvinnor och kvinnors situation är viktiga teman i hennes böcker.

Sedan en tid har hon figurerat i nobelprissammanhang och hon är Sverigeaktuell med boken om sin far, Mr Potter, som kommer på Tranan nu i september. I samband med lanseringen kommer hon till bokmässan och och frågan är nu om hon kommer att få ett av två nobelpris litteratur som ska delas ut om några veckor.

Idag bor Jamaica Kincaid i Vermont på somrarna och i Boston under vintrarna då hon undervisar på Harvard i Afrikastudier.

(Källa: Wikipedia)

Jamaica Kincaid och jag

Jag upptäckte Jamiaca Kincaid när jag letade efter författare från Karibien. Min läsning jorden runt var alltså det som gjorde att jag läste henne, även om jag nog hade stött på henne ändå med tiden. Jag läste först Min mor, men gick vidare till Annie John eftersom Min mor inte utspelar sig på Antigua och Barbuda. Sedan har jag gått vidare och läst fler böcker av henne. Hon är en fantastisk författare som förtjänar ett nobelpris i litteratur. På bokmässan kommer jag att lyssna på henne!

Böcker av Jamaica Kincaid som jag läst och recenserat

På flodens botten 1983

Annie John 1985

Min mor 1996

Filmen Crazy rich Asians – bra, men något grund

Crazy rich Asians

Då har jag sett filmatiseringen av Kevin Kwans första bok om de galet rika asiaterna, Crazy Rich Asians. Jag ser ganska lite film och det var längesedan jag såg en filmatiserad bok. Men Crazy Rich Asians hade något och sedan tyckte jag att det skulle bli kul att se en film där mer eller mindre alla skådespelare var asiater. Filmen finns att hyra på Viaplay för 49 kr eller köpa på samma ställe för 99 kr.

Boken eller böckerna är på ett sätt ytliga, men har också ett djup. De ifrågasätter gamla strukturer och könsroller och låter karaktärerna våndas över dilemman om frihet vs familjen. Filmen är mer en kärlekshistoria mellan Rachel och Nick. Som sådan är den bra. Det är en fin film om kärlek. Men jag saknade djupet. Enligt O skrev att hon tyckte att det var synd att hennes favoritkaraktär i böckerna, Astrid Leong, gavs så lite utrymme. Jag skulle snarare säga att alla gavs för lite utrymme. Alla utom möjligtvis Rachel, Nick och Peik Lin. Astrids dåliga äktenskap fick vi en glimt av och något sa mig att det utlovades mer i nästa film.

Jag är glad att jag såg filmen och som sagt var det en bra film. Det är svårt att fånga det djupare och mer komplexa som boken erbjuder och min största kritik är väl att de inte ens verkar ha försökt. Som tur är har inte Rachel förvandlats till ett kärlekskrankt våp, utan i en inledningsscen ser vi att hon är en mycket uppskattad professor och hon säger också att hon är professor i ekonomi ett par gånger i filmen. Nick är alltigenom en snäll person, men han beskrivs inte alls. Han är bara snygg och god. Även han har ju en akademisk karriär.

Det bästa med filmen var att de förenade det galna och det romantiska på ett bra sätt, utan att göra karikatyr av karaktärerna (några karikatyrer finns dock, men i det stora hela var det bra). Det var också mycket roligt för mig som varit i Singapore att få se många härliga vyer därifrån. Det ska bli spännande att se fler filmer, för det hoppas jag att det blir!

Bokmässan 2019: Mitt schema!

Bokmässan logga

Nu lägger mina bokblogarkollegor upp sina planeringar inför bokmässan och det är hög tid att jag gör detsamma. I det här inlägget kommer jag med en grov skiss över mina planer. Det kommer att bli tufft att få ihop allt och som vanligt kommer jag säkert att stryka flera punkter som jag nu tycker är livsviktiga. Jag vill hinna med att umgås, bara gå på golvet och småsnacka med bokfolk också!

Torsdag

Här ska jag försöka lyssna på min kompis från sociala medier, Brita Planck, som skrivit en mycket intressant bok om kärlek arrangerade äktenskap.

13:00 – 13:15
Historisk kärlek i monter B09:70
Medverkande: Brita Planck, Stefan Högberg

Klockan fem på torsdagen kommer mässans första krock. Det lutar nog åt att jag lyssnar på Sara Lövestam om grammatik, eftersom jag älskar hennes böcker. Men att höra talmannen prata om regeringsbildningen lockar en politiknörd som mig. Fast om jag fikar med honom först, kanske jag har fått nog av talmannen.

15:15 – 16:30 i monter C02:42
Fika med talman Andreas Norlén
Medverkande: Andreas Norlén

17:00 – 17:45
Sara Lövestam – sagor om grammatik i K2
Medverkande: Sara Lövestam

17:00 – 17:45
Regeringsbildningen – Processen, ideologierna och resultatet i F2
MedverkandeAndreas Norlén, Daniel Suhonen, Karin Svanborg-Sjövall

Efter mässan blir det mingel och after work och så får vi se vad som händer sen!

Fredag

Först tänkte jag lyssna på ett samtal om metoo med ett japanskt perspektiv. Det tyckte jag lät spännande.

11:00 – 11:45
Nästa steg för metoo i K3
Medverkande: Ebba Witt-Brattström, Johan Åsard, Katarina Wennstam, Shiori Ito

Jag kommer antagligen att missa Han Kang (har inte bestämt mig än) och då finns ett annat seminarium med henne och Sydkoreas historia. Seminariet utgår från Han Kangs roman Levande och döda.

13:00 – 13:45
Kollektivt trauma i J2
Medverkande: Athena Farrokhzad, Eun-young Jin, Han Kang, Mats Almegård

Två favoritförfattare efter varandra. Jag är glad att det är efter varandra och inte samtidigt. Ibland har man tur!

14:30 – 14:50
Silvia Avallone i J2
Medverkande: Pontus Kipowski, Silvia Avallone

15:00 – 15:45
Jamaica Kincaid – En stor författare från en liten plats i H1
Medverkande: Jamaica Kincaid, Jenny Tunedal

Jag fick inte vara glad länge när jag skrev det ovan, för i min kalender står:

15:00-16:30 på Mat- och Livsstilsscenen
Prisutdelning Årets Bok

Bokmässans första megakrock för mig är att välja mellan kvinnliga nobelpristagare och könsroller i tysk litteratur. Varför ligger dessa samtidigt? Två mycket nördiga specialintressen för mig och jag skulle verkligen vilja klona mig här. Men valet kommer att falla på nobelpristagarna. Jag har min kommande nobelfest på bloggen att tänka på och det känns som ett bredare och aksnke mer angeläget ämne (även om jag älskar att vara smal!).

17:00 – 17:45
Könsroller i tyskspråkig litteratur i J2
Medverkande: Andrea Grill, Irina Hron, Peter Stamm, Sarah Berger

17:00 – 18:00
Kvinnliga Nobelpristagare i H1
Medverkande: Agnes Lidbeck, Angela Kovács, Anna-Karin Palm, Mikael van Reis, Stefan Eklund, Vigdis Hjorth, Åsa Beckman

Dagen avslutas med middag med mina kära bokbloggarkollegor och det kan vara något av höjdpunkter på mässan!

Lördag

Lördagen börjar med en bookfluencerfrukost. Den ser jag otroligt mycket fram emot. Jag är så glad och stolt över att vara inbjuden till mässan som bookfluencer, även om det känns lite märkligt att jag skulle vara någon slags influenser.

Efter frukosten är det krock direkt. Jag vill verkligen lyssna på Helen Pankhurst, så jag får skippa Joumana Haddad. Det är verkligen synd, men denna mässa funkar det inte. Hon har ett framträdande till, men det krockar med annat.

11:00 – 11:45 i K3
Från suffragetterna till metoo
Medverkande: Alexandra Pascalidou, Helen Pankhurst, Ida Östensson, Joy Ada Onyesoh

11:00 – 11:45 i R2
Till frihetens försvar
Medverkande: Devrim Mavi, Joumana Haddad

Lördag klockan tolv ska jag äta lunch med två kompisar och det ser jag verkligen fram emot. Det betyder att jag missar följande seminarier:

12:00 – 12:45 i J2
Italienska familjeband
Medverkande: Donatella di Pietrantonio, Emma Piazza, Kristina Kappelin, Marie Jansen, Silvia Avallone, Viola Ardone

12:00 – 12:45 i K3
Feminismens vågor
Medverkande: Amie Bramme Sey, Ida Östensson, Katrine Marçal, Nina Björk, Yvonne Hirdman

12:00 – 12:45 i H1
Behöver vi fortfarande feminismen i Europa?
Medverkande: Laura Grünberg, Mats Kempe, Peter Stamm, Petra Hulova, Sarah Berger

När jag kastat i mig en räkmacka är det dags för nästa krock. Jag ska träffa Kate Davies senare under dagen så jag måste välja det seminariet. Det är hemskt att se vad jag missar samtidigt.

13:00 – 13:45 i F3
Gemma Hartley – Om feminismens nya frontlinje
Medverkande: Gemma Hartley, Lina Thomsgård

13:00 – 13:45 i K1
Förtryckets olika ansikten
Medverkande: Ebba Witt-Brattström, Helena Axelsson Fisk, Madelaine Levy, Samar Yazbek, Tammam Hunaydi

13:00 – 13:45 i R2
När gammalt möter nytt
Medverkande: Anneli Dufva, Auður Ava Ólafsdóttir, Dörte Hansen, Elin Olofsson

13:00 – 13:45 i K2
Det hårda livet i London
Medverkande: Bianca Kronlöf, Caitlin Moran, Kate Davies

Eftermiddagen löper vidare med krockar som gör att jag skulle vilja kunna klona mig. Av dessa kommer jag förmodligen att välja feminismen i Sydkorea.

14:00 – 14:45 i F2
18 år i fångenskap
Medverkande: Fikru Maru, Ingrid Betancourt, Judith Kiros, KG Hammar, Martin Schibbye, Peter Alestig

14:00 – 14:45 i K2
Siri Hustvedt – En resa i det förflutna
Medverkande: Björn Wiman, Siri Hustvedt

14:00 – 14:45 i J2
Sydkoreansk feminism och dess framtid
Medverkande: Aase Berg, Dongshik Kim, Elisabeth Hjorth, Keum Hee Kim, Mats Almegård

Som om detta inte vore nog så går dagen vidare med mässans megakrock alla kategorier. Ska jag välja Han Kang eller Caitlin Moran? Seminarierna är bredvid varandra så kan kan springa emellan. Men hur kul är det? Just nu lutar det åt Moran, men jag bestämmer mig först på mässan.

15:00 – 15:45 i K1
Han Kang – Om tingen som en vit tråd genom livet
Medverkande: Patrik Lindenfors, Yukiko Duke

15:00 – 15:45 i K2
Caitlin Moran – Kärlek och vuxenblivande i britpopens tidevarv
Medverkande: Caitlin Moran, Parisa Amiri

Efter seminariet jag väljer ovan kommer jag att träffa Kate Davies och sedan ska jag bara njuta och hänga med folk innan det är dags för nostalgimiddag på Den lilla Tavernan.

Söndag

Jag måste boka om min hemresa till tidig morgon då vi har lägenhetsvisning på eftermiddagen och det känns tryggt att komma hem och fixa det sista.