Feministbiblioteket tipsar: Fattigdom och klasskillnader

Fattigdom och klasskillander i Tidningen Nu

Idag har Jan Björklund avgått och jag ska inte skriva någonting om det här och nu, men jag passar på att skriva om mina boktips i senaste numret av Tidningen Nu. Eftersom det var fattigjanuari fortfarande skrev jag om böcker som berör fattigdom och klasskillnader. För vissa är januari en hemsk månad rent ekonomiskt, medan andra inte ens märker någon skillnad. Det finns ekonomiska skillnader i vårt samhälle också. Böckerna jag skrev om är böcker som tar upp en annan tid, en tid så klasskillnaderna var större. I en av böckerna var fattigdomen, eller kanske snarare sparsamheten, något mer eller mindre självvalt.

Mina boktips

Mor gifter sig av Moa Martinsson

Neapelkvartetten av Elena Ferrante

Gå genom väggar av Marina Abramovic

Recension: Grede, Klara; Det vi glömde säga; 2019

Det vi glömde sägaJag läste Klara Gredes Det vi glömde säga för ett tag sedan och har sedan bokcirklat om sedan dess. Jag harinte varit så aktiv i diskussionerna för jag kom av någon anledning av mig lite. Men nu tänkte jag att jag skulle skriva om boken, som är en svensk feelgood. Boken är utgiven på Albert Bonniers förlag.

Ella är nyskild, men har inte gått vidare. När hennes exman sticker med sin nya fru och de gemensamma barnen till Thailand i oktober för att vara där till över julen, bryter hon ihop. Hennes syster fångar upp henne och efter ett besök på akuten, tar hon henne till deras farmor. Farmodern är 95 år och sover mest, men Ella känner sig trygg i den stora villan på Stora Essingen. När hon ser en man flytta in i huset mitt emot och helt odramatiskt säger att han ska blåsa ut allt och renovera, skäller hon ut honom efter noter. Trots det blir det början på en märklig vänskap. Samtidigt blir Ella målmedveten och bestämmer sig för att få tillbaka sin man och för att få det måste hon bli den han vill att hon ska vara. För att öva sig hittar hon en kille via Tinder. Med honom är hon den nya EllaElla. Det hela är upplagt för ett totalt haveri.

Min första känsla när jag läste boken var: så gör man inte! Man åker inte till Thailand i tre månader med gemensamma barn när man lämnat sin fru och hon är förkrossad över det havererade äktenskapet. Man tar inte barnen från den övergivna partnern! Känslan när jag läste vidare var att det nog trots allt var barnen som Ella sörjde mest. Barnen och det trygga liv som livet i det dåliga äktenskapet ändå var. Det är en bok om att komma över och gå vidare, men också en bok om att hitta rätt igen. Förutom det havererande äktenskapet är relationen till systern, den forna bästa vännen och i viss mån även föräldrarna, i centrum.

Ella var en trevlig bekantskap och även om hon då och då verkade vara lite väl trygghetssökande så var hon ändå trovärdig. Feelgood är något jag läser ibland och har rätt så höga krav på. Det vi glömde säga var inte en av de bästa jag läst i genren, men långt ifrån den sämsta också. Jag tycker att det är en fin debut och jag gillar faktiskt att författaren pratar med läsaren över huvudet på själva historien ibland. Det användes ibland och var effektfull, men det överanvändes inte. Jag har förstått att detta störde många läsare, men det störde inte mig. Det gjorde att boken blev lite rolig, mitt i allt det eländiga.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Läshelg i Varberg med mer boksnack än läsning

Nej, jag läste inte jättemycket i Varberg. För det är jag alldeles för social. Jag tog faktiskt lite tid för mig själv och slappade på mitt rum och bloggade. Och jag läste lite. Men främst har jag pratat, om livet, böcker politiken och allt möjligt annat. Bokbloggarna är inte bara mina kollegor i bokbloggosfären, de är också mina vänner. Helgen i Varberg var alldeles alldeles underbar!

Bokbloggarmaffian på Gästis

Här är det härliga gänget som gästade Gästs i helgen.

Leninbadet

Jag började lördagen med ett bad i Leninbadet. Det ingick ett besök i hotellpriset och jag och två till la oss där efter frukost. Det var otroligt mysigt, varmt och härligt. Men som den viking jag är, klarade jag inte av att basta efteråt. Nej ett snabbt bad i kallbadet och sedan i en snabbis igen och sen fick det vara bra. Resten av dagen dagen fram till nästa aktivitet tillbringade jag på stan och på rummet med sushi och godis. Jag trodde att jag skulle känna mig ensam, men jag valde faktiskt själv att avboka lunchen till förmån för att få vara lite själv. Det var lite nytt för mig!

Bokbytartajm på Gästis i Varberg

En av de organiserade aktiviteterna var en bokbytarstunden. Här är de böcker som folk tagit med. Jag bidrog med Trädet och vinrankan av Dola de Jong och jag fick Tidens larm av Julian Barnes. Boken jag fick skulle handla om förföljelse i Sovjetunionen och det tyckte jag lät väldigt spännande!

Fin inför middag på Gästis i Varberg

Camilla, bokbloggarmaffians egen smyckesdesigner, hade passat på att ta med sig lite för försäljning. Jag fastnade för detta underbara rosa smycke, gjort av nagellacksrester. Dressad i min nya klänning och mitt nya halsband gick jag på middag med efterföljande bokquiz. Jag visade gamla festartakter och stängde baren (inte så svårt, den stängde tolv) och tillhörde gänget som gick och la sig sist båda kvällarna.

Böcker från Gästis i Varberg

Det fanns mängder med bokhyllor på Gästis och vi som valt bokälskarpaketet fick ta med oss fem böcker hem. Jag hade inte tänkt att göra det, men så hittade jag en Ulla Trenter. Henne hade jag inte läst och hann inte heller läsa ut, så hon fick följa med hem. Riikka Pulkkinens Sanningen tänkte jag inför finskan i utmaningen månadens språk, likaså Eeva Kilpi som jag verkligen gillar. Edwidge Danticat som är från Haiti har jag tidigare bara läst en novell från, så hon fick också åka med hem. Starka kvinnor, däremot, läste jag ut och lämnade kvar. I min hylla hittade jag tre nobelpristagare och en kirgisisk författare (som jag redan läst), men ingen världsomläsare som saknade Kirgizistan anmälde sig. En var spekulant på nobelpristagarna, men var som jag en person med alldeles för mycket böcker hemma.

På söndagen var vi ett gäng som gick ut och raidade (tog en speciell pokémon tillsammans, för den som inte fattar). Vi slog oss ihop med ett lokalt raidgäng och fick en trevlig nördstund tillsammans. Efter helgen i Varberg är det lättare att ta sig an vardagen med alldeles för mycket snö och ungar som inte vill somna på kvällarna.

Feministbrud på kommunistkramande kulturjakt i Varberg

Jag är i Varberg på läsretreat. Det är fantastisk och underbart skönt och vi bor på det supermysiga Hotell Gästis. Det är bara en sak som skaver lite. Det är liksom inte bara det att de gjort en replika av Lenins bad i St Petersburg, det har helt anammat kommunistkulturen. Gästis och systerhotellet Havanna är fullt med kommunistiska diktatorer och propagandaaffischer. Jag har lite svårt att de hur de kommer igenom med det. Men jag bor ju här, så jag antar att mysigheten med det fina badet och alla bokhyllorna på hotellet väger upp att allt är någon slags hyllning till förtryckarregimer, både historiska och sådana som fortfarande är diktaturer.

Jag badade på Leninbadet som en del av min spahelg och det var fantastiskt fint, men också helt absurt. När jag läser om hotellets ägare sedan 25 år tillbaka, Lasse Diding, ser jag att han är en övertygad kommunist och använt sina pengar till att sprida kommunismens budskap i bild och ord. Det handlar alltså inte om aningslöshet, utan snarare om något extremt genomtänkt. Och då blir det ju ännu värre. Frågan är varför så många köper kulten. Nedan kan ni se bilder från Leninbadet.

Leninbadet

Leninbadet

Men det är inte bara Leninbadet som är insett i kommunismens täcken, utan även resten av hotellet går i den andan.

Ingång till röksalongen på Gästis

Eftersom cigarrökande är stort på Kuba, eller jag antar att det är därför, finns det röksalonger både på Gästis och på Havanna. Här vid ingången till röksalongen på Gästis kan vi bland annat se en bild på en rökande Che. Coola killar detta, eller hur?

Propagandaaffisch på Gästis

Jag ser inte riktigt kopplingen mellan litteratur och kommunism, eftersom just kommunistiska stater tycker att begränsning av folks läsande är en prioriterad fråga. Hotellet är fyllda av kommunistiska propagandaaffischer på rummen, som även är fyllda med böcker. Här är affischen från mitt rum.

Av alla kommunistiska diktatorer så är det väl Stalin, Pol Pot, Kim Il Sung och möjligen Honecker som inte glorifieras i alltför stora kretsar. Lenin, Che Gevara , Castro och Mao kan man däremot hylla utan kritik. Ja kände att det var lite symptomatiskt för detta kommunisthotell. Jag hade en supermysig helg och helgen var fint ordnad av kära bokbloggare. All heder till dem! Hotellet hade också trevlig personal med bra service. Trots det lämnade hotellet en vis fadd eftersmak. Det är oerhört osmakligt att hylla massmördare och andra diktatorer på det här sättet. Med det sagt ska jag gå vidare och prata om vad mer jag har fått uppleva den här helgen!

Recension: Nordli, Katarina och Harald (red); Starka kvinnor; 2002

Starka kvinnorJag är på läsretreat i Varberg på Hotell Gästis. VI är tjugo bokbloggare som tagit hotellets bokälskarpaket och bor här hela helgen. I bokälskarpaketet ingår det fem böcker från deras bokhyllor och det finns verkligen många bokhyllor här. Starka kvinnor av Katarina och Harald Nordli hittade jag i en av hyllorna och den gick fort att läsa så den kommer att få åka tillbaka in i en igen efter den här recensionen. Det var en liten skrift på några få sidor, men jag kunde inte låta bli den eftersom den liksom talade just till mig som bloggare på Feministbiblioteket.

Boken är från 2002 och den tar upp starka och modiga kvinnor som gått emot strömmen. Jag antar att debatten om starka kvinnor, det vill säga om det är ok att kalla framgångsrika kvinnor för starka, inte var jättehet 2002. Nu känns titeln lite platt. Den första kvinnan som nämns är Fadime Shaindal och eftersom hon dog just 2002 kan jag tänka mig att hon var den författarna ville bygga upp boken kring.

Det är ytterst korta texter och det är en blandning av kvinnor som brukar förekomma i den här typen av böcker och kvinnor som man inte läser så ofta om. Bland kvinnorna finner du Drottning Kristina, den engelska drottningmodern, Zara Leander och Greta Garbo. Och Pippi Långstrump. Eftersom Astrid Lindgren själv dog 2002 hade jag kanske tyckt att det vore mer passande att skriva om henne än om en fiktiv karaktär, men det valde inte redaktörerna.

Förutom det märkliga med Pippi var det en fin liten skrift, men jag är nyfiken på vad den använts som. Den är inte större än en pixibok, men den har hårda pärmar. Har det varit utdelningsmaterial? Har den kommit ut i samband med något event? Ibland kan sådana tankar vara roligare än själva boken var att läsa.

Recension: Novellix (red); Fyra Astrid Lindgren-noveller; 2015

Fyra Astrid Lindgren-novellerDå har jag äntligen läst Novellix-asken jag köpte på bokmässan 2015! Fyra noveller av Astrid Lindgren innehöll den, som alla är skrivna för barn. Det fanns även en vuxennovell, men den återkommer jag till i en separat recension. Novellerna som jag läst:

Märit
Tu tu tu!
Prinsessan som inte ville leka
I skymningslandet 

Alla novellerna är oerhört sorgliga och handlar om barn som på något sätt bär på en sorg. I Märit är det en flicka som dör för att hon räddar livet på en kille som en gång varit snäll mot henne. Ingen, allra minst killen själv, förstår att hon dog för hans skull. Tu tu tu! handlar om en fattig flicka som kommer till de underjordiska och återförenas med sina döda får. Prinsessan som inte ville leka är en novell om ett barns ensamhet. Utan lekkamrater är massor av leksaker inget roligt. I skymningslandet handlar om en pojke som snart kommer att bli lam i benen och som får åka med på en flygtur över Stockholms takåsar.

Det var så sorgliga berättelser att jag fick läsa dem en i taget och med minst ett dygn emellan. Jag påmindes om hur sorglig Astrid Lindgren faktiskt kan vara. Jag tyckte mest om sagan om prinsessan som inte ville leka och som fick en lekkamrat tillslut och blev lycklig. Mest drabbande var Märit med sitt undergivna sätt och sin önskan om att få en vän, och som fick betala för den önskan med sitt liv. Jag gråter bara jag skriver detta. Jag får se när jag känner att min känsliga sjuåring är redo för att höra dem. Som det känns nu dröjer det. Han skulle gråta en vecka om han fick höra alla eller bara en av dem.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Cooper, Sarah; 100 tricks to appear smart in meetings; 2016

100 tricks to appear smart in meetingsFörr ett tag sedan recenserade jag komikern Sarah Coopers bok om hur du gör karriär utan att trampa män på tårna. Nu ska jag skriva om hennes första bok, 100 tricks to appear smart in meetings. Det hade kanske varit bättre att läsa denna först, men nu blev det inte så.

100 tricks to appear smart in meetings handlar föga förvånande om möten. På många arbetsplatser drunknar man i till synes meningslösa möten. Jag är lyckligt lottad över att inte vara på en sådan arbetsplats just nu, men har stor erfarenhet av det. Alla som suttit i ett möte med människor som bara verkar sitta på mötet för mötets skull kommer att känna igen sig väl i den här boken. Den är skriven som en självhjälpsbok om hur du klarar att verka smart utan att ens anstränga sig, emn är en bok om att känna igen sig i andra. Om du inte själv gör som någon nedan, vill säga.

HUr man verkar smart på möten

Här har du nio tips på hur du verkar smart på möten och i andra jobbsammanhang. Den första bilden tycker jag symboliserar alla dem som ska ställa frågor utstuderat för att verka smarta och som ingen egentligen kan säga något om. De som alltid verkar anteckna känner väl alla igen, samt dem som lämnar rummet för att ta ett viktigt samtal. Jag älskar också tipset om att säga ”vi” fast man själv inte har något med saken att göra.

Viktigpellen som fortsätter titta in i sin skärm har jag mött många gånger och det är ju inte en riktig konferens om en föredragshållare in ber någon annan sköta slidesen! De tre nedersta rutorna handlar om kickoffer och andra träffar för att mingla med sina kollegor. Jag har jobbat på ett arbetsplats där den tjoande inspiratören jobbade och skrattade gott åt honom här. Sedan har vi två tips på att säga totalt klyschiga och meningslösa saker för att verka spännande. Som en bonus har jag också sagt skål på ungerska, men det var på en fest och på uppmaning om att säga skål på andra språk. Jag hoppas inte att jag skulle säga det som en kul grej för en kollega, men gör jag det så säg att jag är pinsam!

Det var många skratt och igenkänningar i den här boken och jag förstår att författaren har blivit besatt av möten och hur vi agerar för att låtsas vara sådant i inte är.  Det är roligt, rappt och inte utan skämskudde och sekundärskam. Jag tänker tillbaka på ett jobb jag haft där vi hade stående möten som tog upp i princip en hel dag i veckan och jag önskar faktiskt att jag haft den här boken till hands då. Många kollegor hade kunna avslöjas med sina tricks!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Jag ska åka på läsretreat i Varberg!

Varbergs kallbadhus

Varbergs kallbadhus. Jag kommer förmodligen inte att bada, även om det är en av aktiviteterna som står på den fullspäckade agendan. Men dop i poolen på hotellet blir det garanterat!

I helgen ska jag åka på läsretreat till ett spahotell i Varberg. Jag ska möta upp ungefär tjugo andra bokbloggare och prata böcker, politik och strunt i en hel helg. Det ska blir helt, helt underbart! Även om det finns lite men som skaver. Men mennen ska jag mota bort!

Varbergsresan i början av februari har blivit lite av en tradition i bokbloggarmaffian, men har jag aldrig tidigare haft möjlighet att följa med. Det är ju inte helt billigt att bo på spahotell, så det har prioriterats bort. Nu kände jag att jag verkligen ville komma iväg.

Men längtar jag? Nja, tyvärr inte så mycket som jag önskar. Jag är en sådan mamma att jag inte klarar av att längta efter saker jag ska göra på egen hand utan att först tänka in hur resten av familjen ska klara sig. Såklart gör de det, annars skulle jag ju aldrig övervägt att åka från första början. Men barnen är inte helt enkla just nu och jag är rädd att lillas mammighet helt och hållet ska ta över hela helgen och förgöra maken.

Som tur är har jag en make som tittar snett på mig när jag frågar om de klarar sig och framförallt har jag en make som jag vet är fantastisk med barnen och som varit ensam med dem förut. Nu ska jag lägga allt sådant åt sidan och bara njuta av att jag ska få en helg för mig själv där jag bestämmer vilka aktiviteter jag ska vara med på och när jag vill vara social. Eftersom jag är en extrovert person kommer jag förmodligen vila mindre och prata mer.

Recension: Wennstam, Katarina; Pojken under bron; 2018

Pojken under bronAndra boken av Katarina Wennstams ungdomsdeckare om Alex Skarp heter Pojken under bron. Precis som med Flickan på hotellet, lyssnade jag på boken på Storytel. Alexandra Rapaport var inläsare. För tillfället i mitt liv har jag inte så mycket plats för ljudböcker, men i veckan när jag var helt däckad i halsfluss utan mediciner hemma var lyssna det enda jag orkade med.

Alex är på fest med sin nya pojkvän Noah och sin kompis Charlie. Hon och Noah blir osams efter att han blivit svartsjuk när hon dansade salsa med Charlie. De går ifrån festen. Efteråt får de veta att en pojke blivit mördad utanför festen och Charlie går inte att få tag på. Samtidigt som Alex försöker nysta i vad som har hänt tillsammans med sin hemmasittande vän Bianca, kämpar hon mot sin svartsjuka pojkvän. Men det värsta av allt är att Alex inte kan släppa att Charlie har något med mordet att göra.

Det var en bra uppföljare till Flickan på hotellet och författaren har varierat temat lite. I förra boken var det Alex som nystade i ett mordfall och i denna är hennes vän direkt inblandad. I den här var själva polis- och rättsarbetet något nedtonat, även om Alex sjuka mormor är med även i denna. Det finns många övertydliga feministiska passager, men jag tror att det funkar just för att det är en ungdomsbok. Pojkvännen Noah blir tex arg när Alex får en dickpick och undrar varför hon flirtar med andra. Här gäller det för Alex att stå upp för sig själv, vilket hon nästan gör lite väl enkelt. Vänskapen med Charlie och om det är kompatibelt med att ha en pojkvän står också i fokus.

Det var en spännande deckarhistoria och Alex Skarp är en trevlig bekantskap. Jag hoppas att det går hem hos ungdomar för Alex är precis en sådan förebild som många unga tjejer skulle behöva.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Eli läser och skriver, Barnboksbloggen

Jag har läst alla nobelpristagare sedan 1950

Nobelpeng

Idag läste jag ut Salka Valka av Haldor Laxness, en bok jag dragit mig för i många år för att jag haft fördomar om att den skulle vara så fruktansvärt seg och jobbig. Jag klarade inte utmaningen att läsa alla nobelpristagare på femtiotalet förra året, men är nu klar. Jag tänkte läsa de kvarvarande på 40-talet i år också och dem ska jag redovisa som vanligt på Nobeldagen. Därför får ni detta inlägg redan idag! Eftersom det var ett par år sedan jag läste nobelpristagare fanns det ju också ett par nya att läsa ikapp, men den delen av utmaningen är ju oftast den roligaste.

2017 Kazuo Ishiguro: Jag lyssnade på Återstoden av dagen på Storytel med uppläsning av Reine Brynolfsson. Det var förra årets absolut bästa läslyssningsupplevelse. Vilken bok!

2016 Bob Dylan, USA: Jag har bestämt att det räcker med att ha lyssnat på honom. Det är inte mitt fel att akademien valde att utse en ickeförfattare som nobelpristagare.

2015 Svetlana Aleksijevitj, Vitryssland: En författare jag läst före hon fick priset och som jag dessutom prickade in i min gissning 2015! Jag har läst Bön för Tjernobyl och Kriget har inget kvinnligt ansikte. Jag tycker att hon är en fantastisk författare!

1959 Salvatore Quasimodo, Italien: Poet som inte lämnade några djupare spår. Läste Poesie.

1958 Boris Pasternak, Sovjetunionen: Jag orkade inte ta tag i Doktor Zjivago, utan läste Försök till självbiografi. En intressant liten bok om en intressant författare i en spännande tid och land.

1957 Albert Camus, Frankrike: En gigant jag inte läst innan utmaningen. Läste Pesten och det var en av de bättre nobelpristagarböcker jag läst på senare tid.

1956 Juan Ramón Jiménez, Spanien: Jag läste novellen Månen ur Fler nobeller och även om det var rät så nyligen så minns jag ingenting av den.

1955 Halldór Kiljan Laxness, Island: Vilken överraskning! Hade förväntat mig kargt och isländskt och dödens tråkigt. Läste Salka Valka och det var kargt och isländskt, men allt annat än tråkigt! Det var varmt, kärleksfullt och också överraskande feministiskt.

1954 Ernest Hemingway, USA: Jag läste Den gamle och havet för ganska många år sedan och gillade ganska mycket. men det kändes inte då som att jag hade hittat en ny favoritförfattare som jag ville läsa mycket mer av.

1953 Winston Churchill, Storbritannien: Vi har hans andra världskriget-verk i sex band hemma, men nej det kommer inte att hända. Jag valde istället hans enda roman, Savrola, som var någon slags kärlekshistoria bland diktatorer och rebeller. Verkligen inte bra, men roligt att ha läst den. Han skrev den 1897 som följetong i en tidning.

1952 François Mauriac, Frankrike: Läste Den fariseiska kvinnan som jag tyckte kändes svårläst och obegriplig och även om jag minns lite vad den handlade om lämnade den inga djupare spår.

1951 Pär Lagerkvist, Sverige: Jag läste Bödeln för flera år sedan och tyckte om. Men mest av allt gillade jag en novell som en vän visade för mig för massor av år sedan som handlade om människor från en diktatur som kom på besök till en demokrati. Minns inte vad den hette, men minns att det var Lagerkvist och att den var fantastisk!

1950 Bertrand Russell, Storbritannien: En överraskning! Orkade inte med något av alla hans filosofiska verk, men så hittade jag Äktenskap och moral och den visade sig vara feministisk. Mycket bra val!

Nedan kan ni se mina sammanfattningar på tidigare lästa nobelpristagare. I år kommer jag att läsa de tre författare jag har kvar på 40-talet och förhoppningsvis kan jag redovisa dem på Nobeldagen som det är tänkt. Jag ska i år även läsa Elias Canetti, nobelpristagare 1981, som ska vara en bra författare och som jag endast läst en två sidor lång novell av. Det har skavt lite.

Eftersom jag är i ett nobelpristagare-flow just nu, så är det bäst att smida medan järnet är varmt. När jag är klar med 40-.talet kommer jag inte att fortsätta med 30-talet, utan tänker läsa lite mer utspritt så att jag får det lättare när det väl är dags för det årtiondet. Jag läste exempelvis idag dikter av den första pristagaren Sully Prudomme, som jag fann på Projekt Runeberg, ett ställe jag lär återkomma till. De tidiga nobelpristagarna är inte helt enkla att få tag på har jag märkt.

2000-2010

1990-1999

1980-1989

1970-1979

1960-1969