Recension: Karolina, Anna; Försvararen; 2020

FörsvararenJag behövde en deckare och såg att Anna Karolina kommit u med en ny bok, Försvararen. Det var längesedan jag läste något av henne så jag satte i lurarna och lyssnade på den. I Försvararen får vi stifta bekantskap med Ebba Tapper, vilket jag förstår är första gången. Boken är utgiven på Bokfabriken och jag lyssnade på den inläst av Katarina Ewerlöf.

Nicholas och Jasmine Moretti firar jul ute på krogen och blir rejält fulla och höga. Dagen efter är det deras 30-årsdag och när Nicholas vaknar på natten i Jasmines soffa märker han att hans syster är död, mördad. Han förstår att han kommer att bli anklagad så han flyr i panik. Han åker fast och får försvararen Angela Köhler. Köhler vill se honom frikänd oavsett om han är skyldig eller inte. Till hjälp tar hon den före detta polisen Ebba Tapper.

Jag vet att jag tyckte om den andra boken jag läste av Anna Karolina, men nu var jag nog helt enkelt inte på rätt humör. Boken var lättläst och spännande, men jag har blivit mer och mer känslig för när saker är osannolika och jag ska inte berätta på vilket sätt den här var det, för då avslöjar jag för mycket. Sedan detta med en försupen fd polis som inte kan hålla sig ifrån pluntan i bilen – gah vi har hört det förut!

Försvararen fyllde sitt syfte med en lättsmält bladvändare, eller snarare sträcklyssningsbok, men den gav mig inte förnyad skjuts in i deckarvärlden. Sedan måste jag säga att jag förstår alla som inte gillar Katarina Ewerlöf som uppläsare. Det blev lite väl dramatiskt.

Hittat i hyllan: Homo Sapienne av Niviaq Korneliussen

Homo Sapienne

I min serie Hittat i hyllan vill jag lyfta fram den här pärlan. Homo Spaienne av grönländska Niviaq Korneliussen är en bok om att vara homosexuell, trans eller bara annorlunda på Grönland. Just mitt ex är på danska, men den finns översatt till svenska av Leopard förlag.

Det roligaste av allt var att jag inte bara läste och gillade boken, jag sprang också på Niviaq på bokmässan 2018 och kunde då inte låta bli att gå frma till henne. Det resulterade i att vi gick avsides och pratade böcker, Grönland och skrivprocess och jag fick veta mer om en spännande författare. Du kan läsa min intervju med henne här.

Boken är lättläst, men kan av vissa uppfattas som lite väl ungdomlig med sms-språk och slang och många svordomar. Jag tyckte att det var spännande och roligt att läsa något totalt annorlunda från en mycket annorlunda miljö.

Recension: Basri, Nuril; Love, lies and Indomee; 2019

Love, lies and IndomeeNuril Basri är man och uppvuxen i Indonesien. Han har skrivit boken Love, lies and Indomee om en kvinna i Jakartas dejtingdjungel. Basri har tidigare ha tagit sig an HBTQ-frågor och det sammanvägt med att han vill ge en kvinnas perspektiv på äktenskapshetsen gör att jag recenserar boken här.

Ruta är singel i Jakarta. Hon kobbar på sydkoreanska ambassaden, vilket är ett bra jobb men med en lite väl nitisk chef som ger henne arbetsuppgifter som även inkluderar att ta hans om hans familj. Ruta dejtar och hennes mamma hör ofta av sig och frågar om pojkvänner. En dag träffar Ruta Hans, en supersnygg kille som visar sig vara en player som bara vill åt Rutas pengar. Han passar på att förolämpa henne och kalla henne fet. När han visar sig jobba som chaufför åt Rutas chef, kan hon inte låta bli att håna honom tillbaka.

Relationen med Hans kommer mot förmodan att utvecklas till kärlek, men kanske mest kärlek från Rutas håll. När han släpper bomben att han ska gifta sig med en tjej han gjort på smällen blir Ruta förkrossad. Hon blir så arg att hon väljer att gifta sig med en man hennes föräldrar valt ut åt henne, Ino*. Hon gifter sig för att hämnas och det verkar funka. Hans kommer tillbaka till henne. Men är Hans med den gravida hustrun som bara vill ha pengar från Ruta ett bra kap? Eller är maken, som aldrig skulle skada eller tvinga sig på Ruta ett bättre kap?

Love, lies and Indomee är inte riktigt vad den utger sig för att vara, skulle jag säga. Inte så mycket om dejting, mer en bok om att vara tillsammans med en kille som är riktigt bad news och sedan gifta sig med en fin man, trots att äktenskapet är arrangerat. Jag måste erkänna att jag inte rikgit förstod sensmoralen i det. Sedan känns Ruta tämligen otrovärdig som är så elak mot alla som inte ger henne det hon vill ha, samtidigt som hon i nästa stund är beredd att lägga alla pengar hon har på Hans, som hon vet är en idiot.

Det var givetvis spännande att läsa en bok från det moderna Jakarta och få en inblick i hur livet är där för en singelkvinna i 30-årsåldern. Det var en feelgoodbok som följde mönstren från vilken feelgood som helst, från andra delar av världen, men om jag ska vara ärlig så var det inte den bästa i genren jag läst. Trots det blev jag nyfiken på vad Nuril Basri skrivit mer. Kanske är han bättre när han berör HBTQ?

*) Jag vet inte hur det stavas eftersom jag lyssnade på boken och inte kunnat hitta någon info när jag googlat.

Grattis till Nobelpriset, Louise Glück!

Louise Glück

Louise Glück.

Louise Glück tilldelades 2020 års Nobelpris i litteratur. Jag har hört hennes namn, men kan inte säga att jag visste något om henne på förhand. Ska man bli överraskad av en nobelpristagare så är det ju roligt om det är en spännande kvinnlig författare!

Motiveringen löd: ”för hennes omisskännliga poetiska röst, som med sträng skönhet gör den enskilda människans existens universell”

Louise Glück skriver poesi och ska enligt andras utsago vara vardaglig, men samtidigt djup. Hon ska vara lättillgänglig, men ganska svart. Det låter spännande och jag har redan ställt mig i kö för böckerna på svenska som ska ges ut på nytt så snabbt som bara går.

Extra roligt är det varje år något litet förlag får en nobelpristagare. I år blev det Rámus, som har gett ut många fina böcker, bland annat en av mina stora favoriter, tjeckiska Petra Hůlova. Nu ska jag läsa Glück och hoppas få en ny favorit.

Louise Glück

Louise Glück, som hon såg ut året då jag föddes, 1977.

Vem får nobelpriset i litteratur 2020?

Feministbiblioteket nobel

Idag klockan 13 tillkännages vem som får 2020 års nobelpris i litteratur. Jag tror på en stor besvikelse. Eller skulle jag satsa pengar på något så är ju en stor besvikelse ett säkert kort i alla fall. Hoppas gör jag på något annat. I år är det fem år sedan jag gissade rätt på Svetlana Aleksijevitj, men den bedriften lär jag inte göra om i år.

För två år sedan var min julkalender 24 kvinnor som skulle kunna få Nobelpriset i litteratur. Olga Tokarczuk var en av dem.  Jag skulle vilja lyfta fram några dem lite extra, för att jag tror att det kanske har störst chans.

Han Kang, den sydkoreanska författaren med det poetiska språket som kan få en bok om en kvinnas val att bli vegetarian att bli obehagligare än en bok om krig.

Jamaica Kincaid som skriver fantastiska romaner och dessutom är ohyggligt kunnig i botanik och trädgård.

Nina Bouraoui, som skriver feministiskt fantastiskt poetiskt om uppväxt och tonårsångest, såväl i Frankrike som i Algeriet.

Övriga från kalendern som inte redan fått priset eller är döda

Maryse Condé

Joyce Carol Oates 

Sofi Oksanen

Isabel Allende

Alice Walker

Hanna Krall 

Carol Ann Duffy

Chimamanda Ngozi Adichie

Elena Ferrante

Zadie Smith

Nawal El Saadawi 

Marilynne Robinson

Sonya Hartnett

Dubravka Ugresic

Ljudmila Ulitskaja

Margaret Atwood

Månadens skaraborgare: Anna Agriconia Åkerhielm

Anna Agriconia Åkerhielm

Jag byter blad till oktober i min kvinnokalender från Skaraborg. Månadens skaraborgare är Anna Agriconia Åkerhielm, en intelligent sällskapsdam som jobbade för Magnus Gabriel de la Gardie i Lidköping. Skaraborgs kvinnokalender är gjord av Maria Persson, @dagensdam på Instagram (bild) och Nils Hjort, @idagihistorien på Instagram (text). Min text bygger på Nils Hjorts och Wikipedia.

Anna Agriconia Åkerhielm föddes 1642 i Nyköping. Hennes far var präst och båda föräldrarna var mycket bildade. De gav alla sina barn samma utbildning, vilket inte var särskilt vanligt på 1600-talet. Föräldrarna dog när Anna vara var 16 år och 10 år senare fick hon anställning som hovdam hos Magnus Gabriel de la Gardie. Hon skulle egentligen vara sällskapsdam åt hustrun Maria Eufrosyne av Pfalz, men kom hela familjen nära. Speciellt nära kom hon dottern Catharina Charlotta. När dottern gifte sig med Otto Wilhelm Königsmarck, följde Anna med paret till Tyskland.

När Otto blev överbefälhavare för Venedigs styrkor mot ottomanerna i Grekland, följde Anna med. Hon skrev både dagbok och rapporter som skickades hem och förmodligen publicerades. Hennes texter ger en unik inblick i hur krig var för de medföljande. Man skulle eventuellt kunna kalla henne för Sveriges första krigskorrespondent. Hon har beskrivit hur Parthenon sprängdes 1687 och det är världens äldsta nedtecknade ögonvittnesskildring som finns bevarad.

Otto avled i pest och Anna och Catharina Charlotta återvände till Bremen. 1691 blev hon upptagen i sin brors adelskap vilket innebär att hon är den första kvinnan i svensk historia som adlades på egna meriter.

Sydafrikautmaningen: Så gick det

sydafrikas flagga

Nu är bokmässan över och Sydafrikautmaningen är utmaningen som kom av sig. Först var det utmaningen som tog en enorm fart, men sen kom corona och inget blev som det skulle bli. Men när jag sammanfattar min Sydafrikautmaning, ser jag att jag ändå hann att läsa en hel del, vilket är oerhört roligt. Såhär skrev jag om utmaningen i våras:

Jag efterlyste för några veckor sedan tips på Sydafrikansk litteratur. Förutom tips via Facebook från andra bokälskare, spred sig min vädjan direkt till sydafrikanska författare via ambassaden i Pretoria. Såklart helt fantastiskt roligt och överväldigande! Jag har haft direkt dialog med blanda andra Helen Muffett och Lebohang Masango. Detta i ett läge där jag inte haft vett att bli starstrucked.

Det har varit oerhört roligt att ha en gedigen läslista att gå efter, men trots att jag verkligen inte blockat av allt känner jag att det hela ju inte slutar nu för att jag avslutar utmaningen. De fetade böckerna har jag läst och de andra har jag kvar!

Skönlitteratur – samtida

A Fractured Land av Melissa A Volker

Hon går in på en bar och Hon går på bröllop av Helen S Paige (Paige Nick, Helen Moffett och Sarah Lotz)

Flickor som skimrar av Lauren Beukes

The Blessed Girl av Angela Makholwa

The Monster’s Daughter av Michelle Pretorius

The Son of the House av Cheluchi Onyemelukwe-Onuobia

The Woman Next Door av Yewande Omotoso

Agaat av Marlene Van Niekerk

Skönlitteratur – äldre

När regnmolnen hopas av Bessie Head

Begging to be black av Antjie Krog

Poesi

Waterfall of Moss and Sun av Ingrid Jonker och Simone Jonker

Fackböcker

Are you two sisters? av Hester van der Walt

In no uncertain terms av Helen Suzman

Barnbok

Mpumi’s Magic Beads av Lebohang Masango

Några manliga författare

På lösan sand av Alan Paton

En torr vit årstid av André Brink

Joburg Blues av Nthikeng Mohlele

Recension: Christie, Agatha; En dos stryknin; 1920

En dos stryknin2020 är det 100 år sedan som Agatha Christie släppte sin första deckare, En dos stryknin. I år uppmärksammar bokförlaget Bookmark författarens 100-årsjumbileum genom att åter ge ut ett par av henens böcker. En dos stryknin hade från början ett annat slut än det som förläggaren fick Christie att ändra till så för första gången på svenska ger Bookmark ut en volym med båda sluten.

Vem mördade Emily Inglethorp? Hon mördades med stryknin och rummet var låst från insidan. Hercule Poirot får sitt första fall och klurar så småningom ut vem av alla i den lilla byn som är skyldig. Det är en klassisk pusseldeckare där mer eller mindre alla är misstänkta för mordet – och har motiv.

Jag har inte läst så många Agatha Christie i mina dagar och när jag väl läste så valde jag alltid dem med Miss Marple i huvudrollen. Jag fick inte någon enorm längtan efter att läsa fler böcker i genren, men det var mycket roligt att läsa den här, hennes första. Dessutom tyckte jag det var spännande med två alternativa slut. Mycket roligt att Bookmark uppmärksammar 100-årsjubileet av Agatha Christie-deckare!

Recension: Lövestam, Sara; Handbok för språkpoliser; 2020

Handbok för språkpoliserSara Lövestam är inte bara författare och SFI-lärare – hon är även språkpolis. Hon bjuder in oss till språkpolishögskolan i boken Handbok för språkpoliser och presenterar en mängd olika grammatiska fel som vi svenskar gör och hur man kan bemöta dem – både som good cop och som bad cop. Boken lät för bra för att att inte kasta sig över, så det var precis det jag gjorde. Handbok för språkpoliser är utgiven på Piratförlaget, precis som Sara Lövestams alla andra grammatikböcker.

Handbok för språkpoliser ger dig svaret på allt som du kanske redan visste, eller så är det så att även solen har sina fläckar och du kanske lär dig något nytt. Det heter kommer att och inte bara kommer kramas, ”både och” stavas inte ”både ock” och efter förkortningen pga ska det inte komma något av. Boken innehåller både tyngre kriminalitet och lättare förbrytelser och ger dig råd om hur du fint säger till någon som gör fel eller hur du lättast kan tvåla till den som sagt något knasigt.

Sara Lövestam är som vanligt rolig när hon lär oss vad som är rätt och fel i svenska språket. Dessutom får vi i den här boken en gedigen lektion i vanliga fel som många gör. Varje exempel är illustrerat med fältstudier som kan vara allt från Familjeliv och Flashback till seriösa dagstidningsrubriker. Många av felen känns igen, några har jag nog gjort mig skyldig till själv och bara ett saknade jag – den förfärliga stavningen av prinsessa, som inte stavas princessa. Några av förbrytelserna var av den art att jag aldrig skulle påpeka det, andra skulle jag både kunna vara good cop och bad cop (ja, faktiskt).

Handbok för språkpoliser är visserligen en humoristisk bok, men precis som Sara Lövestams tidigare språkböcker är den oerhört användbar och funkar absolut att ha hemma i bokhyllan för att ta fram om du skulle vara osäker på något grammatiskt fenomen. Ska det vara ”dem som” eller ”de som”? Innan eller före? Sara Lövestam har definitivt svaret!

Litteratur och yttrandefrihet – intervju med Svetlana Aleksijevitj

Litteratur och yttrandefrihet – intervju med

Det var inte alldeles lätt att lyssna på intervjun med Svetlana Aleksijevitj, som avslutade bokmässan. Seminariet hette Litteratur och yttrandefrihet. Jag förstår att det förmodligen kostar för mycket att texta det i efterhand, men det hade helt klart varit lättare. Nu tolkas det av en simultantolk och det är alltid lite svårt att hänge med i. Men, ändå, det var otroligt roligt att lyssna på hennes ord om situationen i Vitryssland och om synen på demokrati och frihet. Jag har också läst DN:s tolkning av intervjun och tagit citat därifrån.

Med på seminariet var även min handledare från B-uppsatsen i statsvetenskap på Göteborgs universitet, Fredrika Lagergren. Lite extra roligt att lyssna på henne före intervjun.

Svetlana Aleksijevitj pratar om det som händer i Vitryssland här och nu och känner sig oerhört glad över att folket säger ifrån. Hon älskar sitt land, men det är svårt för henne att jobba där nu eftersom läget är så oroligt. Om att det är många kvinnor som demonstrerar och ibland endast kvinnor säger Aleksijevitj att det inte är ovanligt att kvinnor gett blommor till maskerade män som ibland tagit emot dem. Hon säger också:

– Kvinnorna är smartare än män. Flera av dem är i 50-, 60-årsåldern. Man ser kvinnor i alla åldrar protestera.

Aleksijevitj  pratar också om litteraturen och om att hennes skrivande är en väg ut ur isoleringen. Hon pratar också om att hon älskar rysk litteratur och moderna ryska tänkare. Men det finns två länder, ett Vitryssland som är en diktatur och ett annat med människorna som drömmer om frihet. Om frihet säger hon:

– Jag tror att människor i dag är mera beredda på frihet än vi var på 90-talet då vi tog till gatorna. Vi visste inte vad frihet var! Vi hade en mytisk bild av frihet och trodde att den fanns runt hörnet. Frihet är en lång, lång resa, det vet vi nu. I dag vet folk mer om detta. De har rest, de har tillgång till information och diskuterar detta med vänner i andra länder. De har kunskap, vi hade bara en dröm.

Vi kan bara hoppas att det vitryska folket får frihet efter så många år i en diktatur. Som jag skrivit tidigare ligger landet mig varmt om hjärtat eftersom jag varit där och bott hos en familj som tog väl hand om mig.