Recension: Hällen, Ylva; Ylvania – Sagan om ljusbäraren; 2016

Ylvania - sagan om ljusbärarenJag har haft svårt att hitta böcker att läsa för min åttaåriga son. Han gillar fantasy så vi gjorde ett försök med barnprogramledaren Ylva Hällens bok Ylvania – Sagan om ljusbäraren. Hugo tycker om Ylva Hällens program och jag tänkte att boken kunde vara lite enklare än Harry Potter och lite med avancerad än Musse och Helium.

Alba är uppvuxen i ett fosterhem där hon aldrig riktigt känt sig som en i familjen. En dag kommer en fågel med ett budskap om att hon ska åka till Ylvania. Det visar sig vara hennes hem och inte bara det, hon är en av fyra väktare som kallats dit för att rädda Ylvania från den onda Masters återkomst. Nu ska Alba inte bara slåss för landets överlevnad, utan också få en inblick i det land hon egentligen kommer ifrån. Tillsammans med de nyfunna vännerna och tillika väktarna Jiro, Stella och Adrian, ska hon rädda Ylvania. Hon är ljusbäraren, den viktigaste av de fyra väktarna.

Det är en mycket fin bok om vikten av att hålla ihop för att nå ett högre mål. Det som blir den största sprickan mellan dem är alltid kopplat till familjen. Främst är det Adrian, vars pappa en gång valde Master framför Ylvania, som dras mellan hans döda pappas önskan och hans nya vänners. Det är riktigt bra och det känns verkligen som att Ylva Hällen trycker på barnens ömmaste punkter. Alla vill ha vänner, men föräldrar är ändå viktigast. Men tillslut är det godheten, eller ljuset, som segrar.

Tyvärr föll detta inte min åttaåring i smaken. Men jag tyckte att boken var så bra att jag vägrade låta honom sluta. Så vi läste klart. Det blev eventuellt en pyrrhusseger för mig, det återstår att se när vi ska hitta något nytt att läsa. Nu tror jag inte att Hugo nödvändigtvis är representativ för alla åttaåringar, så om du har någon som gillar fantasy, så kan du absolut läsa den för hen. Den är fantastiskt bra, så du som förälder har också något att se frma emot!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Recension: Wirsén, Stina; Vem finns?; 2019

Vem finns?Jag har den senaste tiden uppmärksammat Stina Wirsén lite extra. Hon är en av mina absoluta favoriter när det kommer till barnböcker och jag har en dotter som just nu är i åldern då hon älskar Vem-böckerna. Förra året kom Vem finns? och den är lite mer allvarlig än de flesta andra tidigare böckerna i samma serie.

I Vem finns? får vi träffa gula katten som nu är vuxen och tillsammans med en duva. De har två barn och berättar för dem om hur det var när de skulle kläckas, Det fanns tre ägg, men ett var tomt. I det låg det bara en blå fjäder. Gula katten och Duvamamman blir så ledsna, men samtidigt måste de åka hem och ta hand om de barnen som finns. Duna är nu en stjärna på himlen och barnen undrar om hon funnits. Föräldrarna menar att hon har det, men har mormor funnits mer för att hon fanns jättelänge?

Det är en mycket fin bok om missfall och förlusten av någon man hoppades på och längtade efter. Det är lagom sorgligt eftersom det var trillingar som blev tvillingar och jag tror att det gör att det blir betydligt lättare för barnen att ta in. Det är tillräckligt sorgligt att mormodern visar sig vara död. Boken slutar med att barnen börjar bråka om vem Duna skulle tyckt mest och om då går de ut och köper glass, fast det är läggdags.

Stina Wirsén kan som inga annan förklara det svåra och tunga på ett sätt som får barnen att förstå och tänka efter utan att det blir för hemskt. Jag älskar också att det är jämställdhetstänk bakom illustrationer och text och att detta kommer med av bara farten, inte som en särskild poäng.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Mumintrollen – en tröst i coronamörkret

Muminmuggar

Mina Muminmuggar. Inte alla, men alldeles för många av dem om man får tro min man, som tyckte att bara någon enstaka skulle få följa med till andrahandsboendet. Jag har dessutom lyckats utöka samlingen under tiden här.

När jag frågade efter böcker att läsa i coronamörkret tipsade Giedre aka adjunktyra mig på Twitter om Tove Jansson och vi och flera andra om vilka böcker som skulle passa bäst. Adjunktyra twittrar varje dag citat från olika muminböcker att pigga upp oss andra med under coronakrisen. En annan twittrare sa att det är ironiskt att det just är hon, som själv mist ett barn, som ska bära oss andra genom krisen.

Jag tycker att det hjälper. En daglig dos av Tove Jansson och muminkaraktärerna gör livet lite lättare att leva just nu. Det här är några fina citat som vi blivit serverade de senaste dagarna:

Nu visste de ingenting, men de hoppades. Hade de inte varit intrasslade i värre underligheter än någon annan familj de kände till, och hade det inte alltid gått bra? Lilla My är van att ta hand om sig själv, sa Mymlans dotter. Jag är mer orolig för den som råkar ut för henne!

Misan klädde sig i svart. Hon satte sig i ett hörn och grät hjärtligt för sig själ. Sörjer du verkligen så där förfärligt efter dem? frågade Homsan medlidsamt. Nej, bara lite, svarade Misan. Men jag passar på och gråter för allting nu när jag har anledning!

Han vände sig om och tittade på skogsungarna som sov i mossan. Nu får de väl snuva av regnet också, sa han dystert sig själv. Och det är ändå inte det värsta. Jag kan inte hitta på nånting mer att roa dem med. Röka vill de inte. Mina historier skrämmer dem.

Jag började att läsa Kometen kommer, för att den kändes riktigt aktuell och samtidigt är det den första Muminboken efter Småtrollen och den stora översvämningen. Boken är inläst av självaste Tove Jansson och eftersom jag tydligen lagt mina Muminböcker i att magasin tänkte jag att jag skulle lyssna på författarinläsningarna på Storytel. Det är verkligen helt magiskt!

Anna Ekberg – varför utge sig för att vara en kvinna?

Anna Ekberg

Anna Ekberg. Foto Massolit.

Jag har precis läst ut (lyssnat på) den för mig okända deckarförfattaren Anna Ekberg. Den hemliga kvinnan var en helt ok och spännande deckare som fyllde sina syften för mig just nu. När jag googlade Anna Ekberg så inser jag att det inte är en kvinna som ligger bakom det namnen, utan två män, Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich.

Det är inte så att jag känner mig lurad eller något sånt, jag blev mer riktigt intresserad. Historiskt sett har kvinnor använt sig av manliga pseudonymer för att kunna bli utgiven i en mansdominerad värld. Är det så att deckardrottningarna säljer sig själva numer så att män känner sig nödgade att ta sig ett kvinnonamn? Jag har ingen aning, men finner detta ytterst intressant. Det verkar inte heller, som i fallet Lars Kepler, att de gjort någon hemlighet av namnet. Så något experiment är det nog knappast tal om.

Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich har tidigare gett ut deckare tillsammans, men det var först när de skrev under Anna Ekberg som de fick stora framgångar. Har detta något att göra med namnet eller är det bara så att de har blivit bättre? Det kan ju vara en slump eller att de helt enkelt blivit bättre när de började kalla sig Anna Ekberg, men intressant är det!

Den hemliga kvinnan då? Ja, det var verkligen inte dålig och jag sträcklyssnade här hemma i karantänen. Mot slutet blev den dock lite väl brutal för min smak. Handlingen var spännande, en kvinna får reda på att hon egentligen är någon annan och har en annan man och till och med barn. Hon återvänder till sin gamla familj, men minns fortfarande ingenting. När hon börjar minnas, blir det inte trevligt. Hon misstänker att hon inte alls kan lita på sin egen man. Samtidigt gör hennes nya man allt för att få veta sanningen om vad som hänt. Mitt i allt blir kvinnan misstänkt för mordet på den kvinna vars identitet hon tagit.

Bra deckare och jag läser nog mer av Anna Ekberg, eller Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich.

Eurovision Song Contest är inställd

Eurovision Song Contest

Ja, de har ställt in Eurovision Song Contest i år på grund av corona. Jag blev oerhört besviken, inte för att jag tycker att det är lämpligt att deltagare och besökare ska flyga till Holland och riktigt gotta sig med varandra, utan för att en sångtävling om något väl borde väl kunna ordnats ändå? Eller spelas det inte ens in enkla TV-program längre utöver de mest nödvändiga?

Jag tänker mig en enkel produktion med en programledare eller två i Holland, som visar videos från alla deltagarländer. De ringer upp en person i varje land, precis som vanligt. Alla låtar har ju en video eller ett scenframträdande att visa upp, så där behöver ju inget nytt göras. Men det kanske är så att det helt enkelt är så pass osäkert var vi kommer att vara i mitten på maj att man ändå inte vill chansa. Fast skjuta på det? Göra enkel produktion i juli? Det känns som att någon inte tänkt färdigt här, eller är det bara jag som är överdrivet positiv?

Jag är ingen expert och ska inte uttala mig om ifall beslutet är rätt eller fel, men tycker att detta verkligen är tråkigt. Nu när européerna behöver det som mest hade denna tävling behövts, i någon form. Men mest synd av allt är att Island nu går miste om sin första seger, för såklart hade det vunnit!

Bredvidläsning: Mannen i bilen av Ilmar Taska

Mannen i bilenHistoriska media har i år gett ut Mannen i bilen av Ilmar Taska som 2018 utsågs till årets bok av Times Literary Supplement. Taska är estnisk filmregissör och Mannen i bilen är hans debutroman. Den utspelar sig i Estland precis efter Sovjetunionens maktövertagande 1946. Jag är mycket intresserad av Estland och Estlands historia och ville därför läsa boken, även om den kanske inte helt platsar i min feministbibliotek.

En liten pojke bor med sin mamma och pappa i Tallinn. En dag möter han en man med en häftig bil, en Podeba (bil som tillverkades i Sovjetunionen vid den här tiden). Pojken och mannen blir vänner, men mannen har inte ärliga avsikter. Plötsligt försvinner pojkens far och kort därefter även hans mor. Pojken får då bo hos sin moster Johanna, som är operasångerska. Men så försvinner även pojken och sätts i uppfostringsläger. Han får dock komma tillbaka till Tallinn när mannen behöver information om Johanna. Pojken blir då mannens spion, men pojken blir alltmer förvirrad över vad som är rätt och fel och framförallt vem som har rätt och fel.

Mannen i bilen är en brutal skildring om hur det gick till i Estland efter kriget. En ny tid tog vid, och Sovjetunionen tänkte inte lämna några regimkritiker i fred. Det så otroligt cyniska att använda sig av en liten pojke som en bricka i sitt eget spel, är så fruktansvärd att det knappt år att ta in. Barnets förtroende används för att komma åt dem barnet älskar mest. Mycket bra och brutalt skildrat av Ilmar Taska.

Mannen i bilen är en spännande bok och samtidigt så krypande hemsk. Att jag har vänner som är uppvuxna i Estland och vars föräldrar varit en del av detta samhälle (och de själva också, fast en kortare tid) är nästan ofattbart i dag. Jag är glad att jag läste boken och tycker att det är extra roligt när det kommer så bra litteratur från Estland och att det översätts till svenska. Hatten av till Historiska media för det!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Lite dystopiska boktips när vi ska bekämpa corona

Coronavirus

Vi lever just nu i en absurd tillvaro. Corona-viruset är här för att stanna ett tag, men vi vet ännu inte hur allvarligt det kommer att bli just här. Jag pendlar mellan hopp och förtvivlan flera gånger om dagen och tänker ofta att jag borda logga ut från Twitter tills det här är över.

Jag är inte så orolig för egen del, utan mer för samhället och vilka konsekvenser det kommer få ekonomiskt och politiskt. Själv har jag kanske till och med redan smittan. Är i vilket fall som helst hemma och tar hand om mina influensaliknande symptom (dock ingen feber!). Jag har nog inte corona, men det spelar ju mindre roll. Jag utsätter inte andra för risker.

Annars inser jag att vår planerade resa till Malta i maj inte kommer att bli av och att vi inte ska boka någon resa till England i sommar som tänkt. Det svider dock inte lika mycket som att vi kanske inte kan åka hem till Lidköping och mina föräldrar i påsk. Om barnen är potentiella smittbärare utan att det märks på dem, vill jag inte att min diabetessjuka mamma ska träffa dem.

Läsa under coronakarantän eller frivillig isolering

En kompis till mig startade en lista på Facebook med böcker att läsa i denna pestens tid. Jag har verifierat lite och ger er – och mig själv – tips på böcker att läsa. Det första jag slogs av när jag satte ihop listan,v ar att det verkar vara en manlig grej att skriva den här typen av böcker.

Albert Camus Pesten känns självklar. Jag läste den för ett år sedan och tyckte mycket om den. Den passar verkligen in i den situation vi är i nu.

En bok som är på nästan samma tema är Blindheten av en annan nobelpristagare, José Saramago. Den handlar om ett samhälle där alla – utom en – blir blinda och vad som händer då. Inte riktigt jämförbart med cororna, men likväl en fantastisk bok!

Jag är inget riktigt fan av Stephen King, men om man gillar honom så rekommenderar jag att nu läsa Pestens tid. Det var en bok som stod i min bokhylla innan 90% av mitt bohag magasinerades, men jag sörjer inte. Jag skulle i ärlighetens namn inte läsa den ändå.

Just nu läser jag den sydafrikanska författaren André Brink och boken En torr vit årstid. Han har tydligen också skrivit en om med ordet pest i – Pestmuren. Vi får se om jag även tar mig tid att läsa den.

Per T Ohlsson har skrivit en bok som skildrar spanska sjukan, 1918.

Men var är brudarna?

Få kvinnor bland alla boktips så jag frågade specifikt efter det på Twitter. Jag fick många bra svar och här kommer ett urval.

Hanne-Vibeke Holsts bok Som pesten är såklart given. Den finns på bokrean just nu och jag har köpt den. Ska börja läsa nu med en gång.

Margaret Atwood är bra på framtidsdystopier och jag har läst Oryx och Crake, vilket är första delen i en Maddaddam-trilogin om en man som överlever ett fruktansvärt experiment.

Marlen Haushofers Väggen är en bra bok på temat isolering om vi nu ska tänka åt det hållet istället.

Jag fick också tips om att Tove Jansson skrivit bra om katastrofer och isolering. Kometen kommer, Pappan och havet och Farlig midsommar är väl dem som passar bäst in. Mina böcker ligger tydligen – tvärtemot vad jag trodde – i ett magasin. Så fick jag tips om att de finns inlästa av Tove Jansson själv på Storytel. Win!

Tiden är inte än av Elin Boardy, har många tipsat om. Den tror jag också stod i min hylla och numer ligger i ett magasin. Får kolla det om vi någonsin flyttar till ett hus.

Noveller av Alice B Sheldon (eller noveller skrivna under någon av hennes pseudonymer) rekommenderas av flera. Jag har läst Parasitflugelösningen, som andra rekommenderat på corona-temat. När jag läste den förstod jag tydligen inte ett dugg, men det kanske någon annan mer van sci-fi-läsare gör!

Mary Shelly har skrivit en bok på det extrema dystopitemat, Den sista människan. Det tipset får avsluta det här inlägget.

Tvätta händerna, håll socialt avstånd och krama bara närmsta familjen så har du gjort en liten, men ack så viktig insats! Själv ska jag nu isolera mig som om jag hade corona. Finns inget annat sätt att hantera en sjukdom i det här läget, även om den är lindrig.

Recension: Andersen, Vita; Håll käften och var söt; 1978

Håll käften och var sötJag är medlem i en virtuell bokklubb som heter Kollektivet. Vi är över 2000 medlemmar. Till nästa gång ska vi läsa Vita Andersens Håll käften och var söt och jag tänkte passa på att vara med. Nu har jag läst boken och här kommer mina tanker kring den innan diskussionerna i gruppen har börjat. Håll käften och var söt ges ut på nytt nu 2020 av det nystartade bokförlaget Romanus och Selling.

Håll käften och var söt är en novellsamling om maskrosbarn och kvinnor som aldrig tycks hitta rätt i livet. Det handlar om sexuella övergrepp, allmänt trista förhållanden, missbruk och kvinnor som lever efter en mans nycker. Kvinnor ska inte leva för sig själva, de ska leva för en man, och om de lever själva, låter de all sin sorg över ensamlivet gå ut över sina döttrar. Ungefär det täcker in de flesta novellerna i boken.

Vita Andersen har ett helt fantastiskt språk. Hon har också förmåga att skapa stor litteratur av det lilla, de små jobbiga sakerna i vardagen. Jag förundrades över hur hon kunde skriva som fängslande om inredningen i en fattig inredningsintresserads hem och om funderingarna i huvudet på ett barn som inte är älskat av sin mor. Det är fantastiskt bra!

Samtidigt som jag inser att Håll käften och var söt är stor litteratur och att det säkerligen var en banbrytande bok när den kom första gången 1978. För mig är det lite för socialrealistisk för att jag ska njuta av det. Jag läste Handbok för städerskor av Lucia Berlin nyss och jag kände lite samma sak där. För mig blir det för mycket elände. I Vita Andersens noveller finns inget hopp. En flicka skiter i allt när hennes mamma super bort myskvällen, men annars är det totalt mörker.

Nu ska det bli spännande att diskutera den här boken i Kollektivet och se vad andra tycker om den! Jag återkommer med tankar kring diskussionerna i gruppen.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Månadens feminist: Stina Wirsén

Stina Wirsén

Kort fakta

  • Född 1968 i Stockholm.
  • Dotter till barnboksförfattaren och ofta medförfattaren Carin Wirsén.
  • Är mest känd för karaktärerna Nalle, Nallegrisen Gula katten och de andra i Vem-böckerna.

Stina Wirséns feministiska gärning

Stina Wirsén är född 1968 i Älvsjö i Stockholm. Hon utbildade sig på Konstfack och har sedan arbetat som illustratör och författare. Hon har flera uppdrag internationellt som handlar om barn mellan 2 och sex år. Men hon gör inte bara illustrationer för barn, hon har även haft många utställningar och uppdrag som är riktade till en vuxen publik. Senast i Lidköping där hon hade ett samarbete med konstnären Bea Szenfeld om papper. 

Stina Wirsén har skapat barnböcker tillsammans med sin mamma Carin Wirsén. Bland annat böckern om Liten Skär och alla små brokiga och böckerna om Rut och Knut. Till sitt förlag Bonnier Carlsen har Wirsén sagt om samarbetet:

– Ofta börjar det med att Carin har en idé och så börjar jag skissa, Carin skriver vidare med utgångspunkt från skissen och så vidare. Det är alltid Carin som börjar, men sen tar texten andra vändningar. Det är ett prestigelöst och roligt sätt att jobba.

Mest känd är Wirsén för sina Vem-böcker, barnböcker som riktar sig till de minsta och med de androgyna djuren Nalle, Nallegrisen, Fågel, Katten och Kanin. Wirsén har smugit in många könsrollsöverskridande saker i böckerna utan att kommentera det. pappor i förkläde och stekspade i högsta hugg och oformliga läkare som tituleras hon. Om detta har hon sagt till Sydsvenskan:

– Det är ett medvetet val. Jag är ju feminist och låter nalle snickra och pappa gå i förkläde.

Vem-böckerna har översatts till 15 språk och har även filmats. På senare år har Nalle och henne kompisar växt upp och fått egna barn. nu följer vi istället Knatt, Gnis, Lilla hund och andra. Alla böckerna tar upp vardagliga problem som att inte ha någon att leka med, att behöva åka till sjukhuset och att bästa kompisen ska sova över, men kanske inte vågar.

Som sagt så tecknar Stina Wirsén inte bara för barn. Utställningen Papier på Lidköpings konsthall var tänkt till en vuxen publik och hon har haft flera liknande utställningar. På Bokmässan 2018 hade hon en utställning i foajén på Svenska Mässan med kända författare.

Stina Wirsén och jag

Vi fick Vem är arg? av mina föräldrar när Hugo var nästan nyfödd. Vi läste den om och om igen och sedan har den hängt med. Alla i familjen fullkomligt älskar Vem-böckerna! Vi hade en lite paus från dem när Hugo blev för gammal och Selma inte kommit ut än, och det sammanföll ungefär med Stinas uppehåll från böckerna. Med Selma har vi gått vidare till nästa generation oformliga djur. Det roliga var att jag alltid trott att Nallegrisen är en han. Vet egentligen inte varför och tror aldrig att hennes kön nämnts i någon av böckerna (men kan ha fel).

Det jag tycker mest om med Vem-böckerna är att de blandar det vardagliga med figurer som manar till barnens fantasi. Stina Wirsén har förmågan att skriva om viktiga ämnen för barn utan att skiva dem på näsan.

Jag var också såg hennes och Bea Szenfelds utställning på  Lidköpings konsthall i somras och det var en riktigt fin upplevelse. Har även sett hennes porträtt av kända författare på Svenska mässan under bokmässan 2018. Hennes porträtt av Chimamanda Ngozi Adichie och Sofi Oksanen var mina favoriter – såklart eftersom de ÄR mina favoriter.

Stina Wirsén tecknar feminister

Böcker av Stina Wirsén som jag läst och recenserat

Vem är arg? 2005

Vem bestämmer? 2006

Vem är ensam? 2007

Vem sover inte? 2009

Vems kompis? 2010

Vem är var? 2012

Vem är sjuk? 2012

Vem är stor? 2015

Liten 2014

Med Carin Wirsén

En liten skär och många små brokiga 2006

Var är liten skär och alla små brokiga? 2007

Illustrerat

Historien om Bodri av Hedi Fried 2019

Recension: Novellix (red); Fyra kärleksnoveller II; 2020

Fyra noveller om kärlek IIFörra året gav Novellix ut en novellsamling med fyra kärleksnoveller lagom till Alla hjärtans dag. Samma sak gjorde de i år och nu är det fyra nya noveller av fyra andra författare som får vara med i asken. Jag hade tänkt läsa dem direkt och recensera dem den 14:e februari, men annat kom emellan.

De fyra novellerna i samlingen:

Jag läste böckerna i den ordning som de är listade ovan och Sally Rooneys novell knockade mig direkt. Lite roligt eftersom jag hittills inte klarat av att läsa ur hennes Samtal med vänner. Mr Högavlönad är omöjlig kärlek i modern tappning som är riktigt, riktigt bra.

Raymond Carvers Vad vi pratar om när vi pratar om kärlek var jag inte alls lika imponerad av. Den handlade om en gäng vänner som pratar om kärleken. Men vad pratar de egentligen om? Inte så intressant novell, även om temat lät lite spännande.

Suzanne Brøgger är en intressant författare som jag läst mycket av. Det skulle vara förbjudet att finna sig handlar om en mogen kvinnas syn på kärlek och sex. Det kändes mycket Kerstin Thorvall över den och det  i positiv mening. Känns för övrigt mycket Brøggerskt också över det, ska tilläggas.

Slutligen läste jag Annie Proloux Brokeback Mountain som ligger till grund för filmen med samma namn. Jag har sett filmen om de två killarna på den amerikanska landsbygden som faller för varandra och tyckte att det skulle vara intressant att läsa bokversionen. Den var dock exakt samma som filmen, bra med andra ord.

Det var en fin samling noveller. Jag tyckte om mixen mellan gammalt och nytt, landsbygd och storstad. Bäst var helt klart Sally Rooney. Det var också spännande att få läsa Brøgger igen och en novell jag inte läst förut. Novellix levererar som alltid!

Läs mer: Adlibris, Bokus