«

»

Sep 07

På en strand i Sihanoukville – kapitel 10

Hotell i en trädtopp i Malaysia

Hotell i en trädtopp på Langkawi i Malaysia.

Här är den 10:e kapitlet i min följetong På en strand i Sihanoukville. Resumé: Nina och Calle befinner sig på ett lyxhotell i Malaysia efter att ha överraskats av oväder i Vietnam. De har firat Ninas födelsedag och avslutat dagen med en kyss.

Nina vaknade i den fantastiskt rena och bekväma sängen på Berjaya Langkawi Resort. Calle sov fortfarande. Hon smög ut på altanen utanför och njöt av utsikten, havet och värmen. Kontrasten mot AC:n i deras stuga var stor. De hade småhånglat på piren, men sedan hade Calle dragit sig tillbaka och de blev återigen vännerna eller resekamraterna Nina och Calle och gick och la sig med kläder på. Nina var besviken.

Hon loggade in på facebook och fick se att Calle lagt upp en bild av henne.

Firar finaste 25-åringen – med Nina Berglund.

Det var en fin bild av henne, hon var solbränd och hade sin snygga röda klänning på sig och så glad ut. Finaste. Det värmde att han lagt upp bilden och velat visa för sina vänner att han var ute och reste med henne. Finaste. Det gjorde henne varm. Många likes, både från hans och hennes vänner.

Calle kom ut och satte sig bredvid henne utanför stugan. De tittade varandra länge i ögonen och Nina kände att de var nära en kyss till, när Calle plötsligt utbrast lite överdrivet glättigt:

– Nej, vad säger du? Frukost?

Besvikelse igen, men Nina gick tillbaka in och drog på sig en kjol. De hade bestämt sig för att utnyttja dagen till max. Efter ett dopp i havet gick de in och packade ihop. Sedan låg de vid poolen. Nina slogs av att hon inte hade en aning om vad de skulle göra sedan och frågade Calle.

– Jag funderade på hur länge det skulle dröja innan du frågade, sa han med ett skratt.

Hon skämdes lite. Osjälvständigheten som hon odlat med Thomas började synas igen. Det var inte det som var syftet med den här resan och hon förbannade sig själv över att ha förlorat kontrollen så totalt.

– Jag har fixat ett hotell som har rum i en trädtopp, fortsatte Calle obekymrat. Jag har ju en kompis här på Langkawi som jag nämnt. Han fixade så att vi kunde bo där.

Just det, Nina drog sig till minnes den där kompisen som jobbade på Langkawi. Hon hade inte direkt lust med att dela Calles uppmärksamhet med någon kompis i det här läget. Calle fortsatte.

– Han har för övrigt bjudit oss till sin pub ikväll. Det skulle tydligen komma lite roligt folk.

Ok, ännu fler dåliga nyheter. Det sista Nina kände för var att gå på fest med Calle. Hon ville att de skulle hitta tillbaka till känslan från gårdagen och kyssas igen, inte gå på nån jäkla fest med nån jäkla barndomskompis brorsa.

– Det låter kul, sa Nina utan att låtsas vara entusiastisk. Calle verkade inte bry sig.

– Bra, då går vi på den, sa han bara.

Vi. Det var i alla fall något, tänkte Nina. Sedan pratade de inte så mycket med varandra. De läste och solade. Nina tyckte stämningen var tryckt, men Calle verkade helt oberörd. Hon höll på att bli galen på det nya läget. Gårdagen hade varit en underbar dag som slutade med lite hångel och nu dagen efteråt agerade Calle som om det aldrig hänt. Hon kunde inte låta bli att tänka på natten på stranden i Sihanoukville. Det var då de verkligen blev vänner och det var där som grunden lades för de känslor som de senaste dagarna bubblat upp inom Nina. Men dagens stämning kändes som att de backade till baks ungefär tio steg i sin lära-känna-process. Eller var det helt enkelt så att Calle ångrade sig?

Det plingade till i telefonen. Thomas. ”Vem fan är Carl Wallin?” Nina vägrade att svara. Varför skulle hon berätta något för Thomas över huvud taget? Nej, låt honom fantisera, tänkte hon. Den konstiga känslan hon hade inom sig gjorde att hon inte kunde låta bli att tänka på Pontus. Det var hennes första stora kärlek, den hon haft sex med för första gången och han som gjort henne mer förkrossad än någon annan. Han låg med henne när han kände för det. Han ringde när han ville ligga, men för det mesta svarade han inte på mess. I alla fall inte när hon tog initiativet. Hon visste att hennes insikt om Pontus och vad han gjort mot henne gick genom ett Thomas-filter, men troligtvis hade han lite rätt i att Pontus hade varit en skitstövel. Ninas tankar snurrade runt och då och då spanade hon på Calle som låg och sov på en solstod bredvid henne. Hon reste till Asien för att visa Thomas att hon minsann kunde själv. Att hon var självständig och att det inte alls var han som räddat henne från Pontus. Hon hade valt själv. Så sitter hon här på ett lyxhotell i Malaysia som en annan man betalat utan att ha en aning om vart hon ska ta vägen på natten. Hon litade tydligen blint på Calle och insikten gjorde henne förbannad.

Hon bestämde sig för att inte göra något förhastat. Hennes tanke var att hennes och Calles vägar skulle skiljas i Kuala Lumpur. Nina hade inte råd att glassa runt i Singapore, utan skulle ta sig tillbaka till Thailand igen där priserna var lägre. Det sista som fick hända var att hon gjorde sig beroende av Calle. Hon tittade på kockan och såg att den började närma sig fem. Det fanns någon slags skamgräns för hur länge de skulle kunna utnyttja hotellets faciliteter utan att ha bokat ytterligare en natt och ungefär vid fem tyckte Nina att den gick. Hon väckte Calle och efter ett dopp i poolen hämtade de ut väskorna och ringer efter en taxi. Nina hittade inga rena kläder i sin väska så Calle kastade generöst en ren t-shirt till henne. Hon tog tacksamt emot en grå tröja med texten ”Believe in yourself”. Hon log åt budskapet. Hon orkade inte ta av sig bikinin så den färjade snabbt t-shirten svart vid brösten.

Hotellet i trädtoppen var såklart inte av samma standard som lyxhotellet, men utsikten var lika underbar. Nina satte sig på balkongen och messade med Malin. Hon hade också sett Facebook-bilden. Finaste. De pratade fortfarande inte med varandra mer än nödvändigt, men när hon suttit en stund på balkongen stack Calle ut huvudet.

– Vill du ha öl? Jag kan gå och köpa!

– Gärna, svarade Nina och var glad över ett eventuellt nytt läge. Alkohol kanske kunde ändra på stämningen.

Ninas telefon ringde. Det var Anders, hennes bror. Han hade ringt henne på födelsedagen, men nu också sett bilden och undrade om hon var ok. När han ringde och grattade kände hon att det var genuint han som ville gratta. Nu kände hon att han var utsänd av deras mamma. Dessutom kostade varje samtal pengar och det tänkte Anders garanterat på. Mamman skulle aldrig själv visa att hon oroades så Anders fick alltid göra det. Nina försäkrade honom om att hon hade det bra och att Calle var snäll. Sofie tog telefonen och Nina andades ut. Sofie var Anders fru och hon och Nina hade en fin relation. Anders var mer överbeskyddande mot sin syster och Sofie var den som drev på att hon skulle våga. Sofie fnittrade och bedyrade att det var ptroligt roligt att hon reste med en så trevlig – och snygg! – kille. När det la på fortsatte hon att messa med Malin.

Calle kom tillbaka efter en stund, gav henne en öl och satte sig bredvid henne.

– Vem messar du med? Eller jag har ju inte med det att göra, avbröt han sig.

– Min kompis Malin. Hon undrar vem du är, svarade Nina och skrattade.

– Antar att jag inte ska förhöra mig om vad du svarade, log Calle tillbaka.

De skrattade lite, sedan sa Nina:

– Innan den där festen måste vi väl käka något? Indiern bredvid hotellet?

Hon ville återta någon slags initiativ, om det så bara var att välja restaurang. Indisk mat var hennes favoritmat. Hon hade älskat det från att hon var barn men det var först som hon kom till Stockholm som hon hade kunnas äta mer av det. I hennes hemstad fanns det inte mycket indisk mat. Det fanns inte så mycket mer än pizza och kebab av utländsk mat, om man nu kan alla det utländsk. Nu fanns det även en thai. När de kom restaurangen hade alkoholen definitivt lättat upp stämningen. De pratad obehindrat igen och skrattade och skämtade mycket. Men de rörde fortfarande inte händelserna från gårdagen. När klockan var nio sökte de upp Calles kompis pub. Den låg en bit ner på gatan. Calle hälsade på sin kompis i baren och presenterade Nina som sin ”reskompis”. Det var ju inte som om hon kunde göra anspråk på att hon var något mer så hon försökte att inte känna besvikelse. De fick varsin öl som kompisen, Robin, insisterade på att bjuda på. Nina såg att de hade mycket att prata om så hon trädde lite motvilligt tillbaka. En amerikan uppfattade att hon nu var ensam och började prata.

Nina svarade tålmodigt på frågor om sitt singelskap och sitt ickeförhållande till Calle och tänkte att det skulle bli en lång kväll.

Kapitel 1

Kapitel 2

Kapitel 3

Kapitel 4

Kapitel 5

Kapitel 6

Kapitel 7

Kapitel 8

Kapitel 9

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.