Recension: Constantine, Barbara; Och sen Paulette; 2012

Och sen PauletteNär jag hörde om utmaningen månadens språk och att det i januari skulle vara franska, tänkte jag göra slag i saken och ta tag i en hyllvärmare. Och sen Paulette av Barbara Constantine köpte jag på Sekwas julmarknad 2014 och den har blivit stående. Varning för eventuell spoiler i sista stycket!

Ferdinand lever ensam på en stor gård. När hans granne Macelines tak blåser av och måste lagas, erbjuder han henne bo på hans gård. Hon blir förvånad först, men accepterar. Sedan flyttar fler in på gården och de bildar ett kollektiv. Samtidigt ligger Ferdinands son i skilsmässa och han tar hand om barnbarnen som ofta tillbringar helgerna på gården. Allt är fantastiskt mysigt och fint även om personerna bör på tunga bagage med svåra förluster. Det handlar också mycket om möten mellan unga och gamla.

Det var en varm berättelse om några äldre människor som trotsar ensamheten och väljer att leva tillsammans. De tar hand om varandra och trivs i varandras sällskap. Jag mös mig igenom hela boken och har egentligen inget negativt att säga om den, förutom titeln. Jag tycker inte om böcker där titeln och baksidestexten gör illusioner om att det ska handla om en Paulette och jag får vänta på henne lite för länge. Med det sagt var det en bok att längta efter att läsa och som fick mig att längta till Frankrike. Det var fina personporträtt och det var svårt att inte älska dem allihop!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Lottens bokblogg, Feelgoodbiblioteket, Ugglan och boken

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.