”Nej, det är för flickor!”

”Nej, det är för flickor, jag är en pojke!”

Han är bara tre och ett halvt och jag hade trott att det skulle dröja mycket längre innan jag fick höra dessa ord.

Min son har långt hår. Nu har förskolepersonalen hintat att han antigen behöver klippa lugg eller så får vi skaffa hårspänne. Idag på kalas hos en liten flicka fick vi ett hårspänne för att testa om han skulle acceptera det. Det var då han sa att det bara var för flickor. Jag sa såklart att både flickor och pojkar visst kan ha hårspännen och han nöjde sig med det, lät mig sätta på honom det och bar det sedan med stolthet och blev lite rädd varje gång han trodde att det hade trillat av.

Det gick förvånansvärt lätt att avstyra det hela, men jag blev ändå lite irriterad av händelsen. Det som stör mig är ju att jag aldrig skulle kunnat övertyga honom om att killar kan ha hårspännen om det inte var så att bara mina ord räckte. Verkligheten skulle avslöja att jag har fel.

Det skedde samma dag som jag hade kommit på honom med att titta på ett tv-program på Barnkanalen som handlade om vad som bara är för tjejer och vad som bara är för killar. Sensmoralen var att allt är för alla, men tankarna sätter ju ändå igång på de små barnen. Kan saker bara vara för ett av könen? Min son har precis sett ett mönster i vilka som har snippa och vilka som har snopp samt vilka som har livmoder och vilka som inte har (vi läser mycket om hur barn blir till just nu). Jag tror att han är mycket mottaglig för andra saker som är reserverade för det ena eller det andra könet.

Jag har inga bättre idéer än att vi ska stötta våra barn i sina val och hela tiden påpeka att allt är för alla och allt annat är absurt, samt föra en dialog med förskolepersonalen. Jo, det finns en grej till. Sluta att berätta om könsroller för de små barnen! Så länge allt är självklart och ingenting konstigt kan det väl få vara det? Idag kom sonen och sa att hårspännen är för alla. Det gick lätt den här gången och jag önskar att det alltid skulle göra det. Han behöver inte veta att resten av världen tycker annorlunda, i alla fall inte än.

Innan mitt barn är helt förstörd av samhällets normer kommer jag därför att bojkotta alla böcker som handlar om att tjejer eller killar minsann kan. Detta inkluderar Kalle med klänning, Kenta och barbisarna och Vem är söt?. De har alla goda intentioner, men jag vill faktiskt inte sätta griller i huvudet på mitt barn riktigt än.

Hugo med hårspänne

Den enda bild jag har på Hugo med hårspännet. Det döljs av en hårlock.

4 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

  1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435
    • sven erik hansson on 18 januari, 2015 at 04:50
    • Svara

    Hade det varit en flicka så hade det inte varit några problem. Men en pojke föds inte till pojke han måste göras till pojke. Eftersom han föds av en kvinna så måste han ta avstånd från det kvinnliga könet för att göras till pojke, man.
    En flicka har ju inte det bekymret. Hon kan ha på sig pojkkläder och göra aktiviteter som man förknippar med pojkar för hon har ju sin flickiga kropp född av en kvinna.Alltså av samma kön.
    Det problemet följer mannen livet ut. T.ex det är känsligt om mannen läser böcker skrivna av kvinnor som handlar om kvinnor.

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

      Jag tror alla könas, män som kvinnor. Jag tror att det har mindre att göra med könet på mamman.

  2. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

    Det där har jag också tänkt på, hur det kan bli helt fel när man vill för väl, pekpinneböckerna ser ju barn igenom ändå och så har man fått bakvänd effekt än vad som var meningen. Jag tror det måste presenteras som något självklart och naturligt, inte som något att ha allvarliga samtal om. Men usch vad svårt när omgivningen inte spelar med – någonstans har han ju fått höra det där om att hårspännen är för tjejer. Svårt att styra över allt informationsflöde de får i sig.

    1. Notice: get_user_by_email har upphört sedan version 3.3.0! Använd get_user_by('email') istället. in /customers/3/5/e/feministbiblioteket.se/httpd.www/wp-includes/functions.php on line 4435

      Eftersom han nu är så otroligt välvilligt inställd till hårspännet, så undrar jag om det kanske inte bara var så att han aldrig hade sett en pojke ha det. Men det kommer ju komma en dag när någon talar om för honom att det inte är för pojkar, alternativt beter sig onaturligt. Barn känner ju direkt på sig om något är fel eller lite knasigt.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.