Mitt politiska liv: ”Folk gillar inte dig!”

Liberal Radikal Feminist

Häromdagen skrev jag om en kvinna som var arg på mig i flera år. idag ska jag skriva ett inlägg som kommer att bli det svåraste att skriva och det handlar om en ”kompis” från LUF som utnyttjade denna kvinnas vrede mot mig.

Jag minns att vi satt i en bil; Axel, jag och vi kan kalla honom John. Vi var på väg från en studentmottagning i en annan stad och därför vet jag att det var i juni 2001. Vi började prata och då tog John upp min konflikt med Monica som han hade fått veta allt om i en bilresa från en konferens. Det hade nu gått två år sedan hon blev arg och jag la väl inte så stor vikt vid det till en början.

Samtalet gled över till listorna som skulle sättas under det kommande året. Det var val 2002 och innan dess skulle det ha avgjorts om vi fått några bra placeringar. Jag hade ambitioner och vill såklart ha en eftertraktad placering högt upp på riksdagslistan. Det visste jag att John och ville, men jag hade fördel av att ha varit aktiv längre än honom.

Men så börjar John prata. Han hade minsann hört att jag inte var särskilt populär i partiet. Det var många som tyckte som Monica att jag aldrig borde få någon betydande post i partiet. Han, som ganska ofta kom med ”goda råd”, rekommenderade mig att fjäska lite för att bättra på mitt rykte.

Jag minns inte så mycket av samtalet, men jag minns att Axel gjorde sitt bästa med att få mig att förstå att han inte hade rätt, men John hade sått ett frö. När det således var dags för listorna att sättas och jag fick ett telefonsamtal från mamma att det fanns påtryckningar i Skaraborg att de ville han en kvinna som ny listetta, tänkte jag fuck Göteborg och go Skaraborg!

Jag hamnade tillslut trea på listan i Skaraborg och slogs om en riksdagsplats med minst två andra. På Göteborgslistan blev det plats 17 eftersom jag valt att vara topplacerad på annat håll. Det var ingenting konstigt med det. Axel hamnade på fjärde plats i Göteborg. Den som minns hur det gick vet att det blev fyra riksdagsledamöter från Göteborg och Axel 20 år kom in i riksdagen.

Efter valet var jag kvar i LUF som ombudsman i Göteborg och jag pratade ofta med partister. Jag fick höra att jag absolut inte varit impopulär, tvärt om. Jag var aktuell för en topplacering på listan! Då kunde jag ju inte låta bli att tänka, skulle jag egentligen fått Axels plats? Skulle jag kunnat suttit i riksdagen istället för att harva som ombudsman i ungdomsförbundet? Jag får aldrig veta om det var så, men jag är tämligen övertygad om att Axel fick platsen på listan för att han förtjänande den mer än jag. Det hade jag kanske inte accepterat då, men det är självklart för mig idag. Då tänkte jag mest på att jag hade drivit en hård personvalskampanj, men jag glömde bort allt viktigt förarbete som Axel gjort med att sitta i trista möten (som han nog uppskattade mer än jag och antagligen inte såg som förarbete).

Jag är glad för det som skedde, men jag tycker att det är så hemskt att jag lät en sådan människa som John få en så stor makt över mig. Jag hade vänner i partiet som jag kunde prata med och alla sa att John hade fel. Det hjälpte dock inte och beslutet var fattat, jag satsade på ett annat kort. En sak som spelar in här är att jag tycker att det är oerhört jobbigt om folk tycker illa om mig (vem gör inte det?) och jag ville helst inte veta vilka av alla människor jag gillade och respekterade som egentligen tyckte illa om mig. Jag tror det är därför som jag inte grävde i det.

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.