Som jag skrivit tidigare har den sydkoreanska barnboksförfattaren Baek Heena (eller Heena Baek om man skriver som de gör i Sydkorea) blivit en favorit hemma hos oss. Magiska godiskulor kommer nog på en mycket hedrande andraplats efter Molnbullar. Boken är utgiven på svenska på Trasten.
I Magiska godiskulor får vi möta en pojke som äter godis och hör röster. Soffan pratar med honom, sedan hunden, pappan och den (förmodligen avlidna) mormodern. På bokens första uppslag säger pojken att han leker själv, för att han vill det, men när godiskulorna är slut går han ut i parken och hittar ett annat barn att leka med.
Magiska godiskulor är illustrerad med fotade lerfigurer som är lite lagom fula människor. Det är en fantasifull bok, som Selma uppskattar mycket. Det är inget läskigt i den här boken, som hon tyckte om En fe på badhuset, så vi återkommer ofta till den. Jag tyckte mycket om att pojken först leker själv, för att han vill, och sedan på slutet hittar en vän. Det signalerar att det är ok både att vara själv ibland och att vara tillsammans med andra ibland.
