Recension: Lövestam, Sara; Luften är fri; 2016

Luften är friJag har läst den tredje boken och den papperslösa detektiven Kouplan av Sara Lövestam. Hennes två första, Sanning med modifikation och Önska kostar ingenting, älskade jag och jag vill verkligen veta hur det går för Kouplan så jag sträckläser dem.

Nu är Kouplan hemlös. Hans hyresvärdinna behövde rummet till sin son och Kouplan tänker att det ju ändå är sommar så han kan sova utomhus ett par veckor. Det är nämligen bara några veckor kvar tills han får söka uppehållstillstånd på nytt och därmed inte längre behöver hålla sig gömd. Under bron bland de hemlösa narkomanerna jobbar Kouplan på sitt tredje fall. Han följer efter en man som frun tror är otrogen. Det Kouplan ganska tidigt börjar misstänka är att det är något mycket värre än otrohet han är på spåren.

Det känns som att Lövestam blir mer och mer politisk i varje bok. I den här handlar det om, förutom om papperslösas situation och transpersoner som det ju gör i varje bok, så också om fattiga och rika och missbrukare och hemlöshet. Hon tar tydligt ställning för de svagare i samhället och slår uppåt. Men framförallt ser hon varje människa och ger alla, oavsett plats i samhället, en historia.

Kanske kan man invända mot att det ibland blir lite enkelt. Kouplan är från en rik familj med starka demokratiska idéer och lever nu som hemlös. Den nyrika mannen med den rika, men MS-sjuka frun, gör bokstavligt talat vad som helst för att upprätthålla fasaden. Det skrupelfria kommunalrådet är moderat. Allt detta är exempel på saker som gör att det blir lite svartvitt. Men jag tycker faktiskt inte att det gör så mycket. Det positiva överväger. Lövestam utmanar normerna hela tiden och detta helt utan att det påverkar spänningen. Ingen känns påklistrat eller märkligt. Sedan är det en spännande deckarhistoria som är svår att lägga ifrån sig. Jag har redan kastat mig över den sista boken.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.