I lördags tog jag upp Pearl Harbour som startskott för kvinnor på arbetsmarknaden i USA. Efter Andra världskriget försökte samhället och media i landet med alla medel få tillbaka kvinnorna till hemmen. Betty Friedan var den första som uppmärksammade detta fenomen i bokform, med Den feminina mystiken. Titeln syftar på på den myt som författaren menar har skapats kring kvinnan för att hon ska förstå att hon är av en speciell natur som inte lämpas för hårt arbete. Hon skriver också att där den av media uppblåsta idyllen, där var kvinnan som mest deprimerad av ensamhet och av sysslolöshet.
Friedan har givetvis får kritik för boken och från feministiskt håll är kritiken att den bara belyser den rika vita befolkningen i landet. Svarta kvinnor hade inte råd att vara hemmafruar, men de levde för den skull inte jämställt.
Boken kom ut den 19 februari 1963 och den har blivit omnämnd av New York Times som en av de mest inflytelserika böckerna på 1900-talet. Den finns självklart med i Feministbibliotekets kanon! Har du inte läst boken rekommenderar jag den varmt. Den är både förfärande och rolig.
Betty Friedan var upprörd över hemmafruidealet.
