Recension: Lessing, Doris; Gräset sjunger; 1950

Gräset sjungerJag läste Doris Lessings debutroman Gräset sjunger för några år sedan, men eftersom jag tidigare hade högre krav för att boken skulle platsa här så har jag aldrig recenserat den tidigare.

Boken börjar med en artikel om den mördade vita kvinnan Mary Thurner. Hon mördades av sin svarta tjänare Moses. Sedan fortsätter boken med en tillbakablick över Marys liv. Hon lever ett gott liv som vit singelkvinna i Rhodesia, men livet förändras när hon gifter sig med den fattiga bonden Dick. Hon vill tjäna pengar, medan Dick är idealist och äktenskapet blir inte lyckligt. Det enda som förenar dem är att båda är rasister och tror på den vita rasens överlägsenhet. Mary lyckas en dag få farmen på fötter efter att hon tar över när maken blivit sjuk. Med mer pengar har de möjligheter till tjänstefolk och  Marys liv förändras än en gång när tjänaren Moses kommer till deras hem.

Det är en helt fantastisk thriller där du redan vet slutet. Det är intressant hur jag som läsare fastnar i berättelsen trots den så osympatiska Mary i centrum. Jag tycker om när jag i litteraturen inte riktigt vet om jag ska ”heja” på huvudpersonen eller inte. Mary är visserligen osympatisk och rasist, men hon är också offer för rådande kvinnoroll. Hon är inte så handlingskraftig vom Våldets barnseriens Martha, som lämnade sin man, men hon tar tillslut tag i sin situation och får farmen att gå bättre. Riktigt spännande blir romanen när Mary träffar tjänaren Moses och inte vet hur hon ska förhålla sig till honom.

Mitt korta omdöme på min förra blogg, strax efter att jag hade läst boken:

Åh så bra! En psykologisk thriller som man redan från början vet slutar med ett mord. Otroligt spännande trots att det egentligen inte händer så mycket.

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.