Jag har drabbats av kristallsjukan. För en vecka sedan visste jag inte vad det var. Men nu vet jag, och det är ingen rolig vetskap.
Visst det är såklart en lättnad att det hela är helt ofarligt, men det är lik förbaskat bland det mest obehagliga jag har upplevt. Jag är yr i huvudet. Så yr att jag inte kan stå på benen. Så yr att jag mår illa. Så yr att jag spyr.
Igår var ingen bra dag. Idag är det bättre. Det finns hjälp att få och övningar man kan göra själv. I eftermiddag ska jag besöka en sjukgymnast och det är dem man ska kontakta om man får sjukdomen. Så det är egentligen inte så synd om mig, jag behövde bara gnälla av mig lite. Jag får för andra gången på en vecka ställa in en öl med en kompis jag inte träffat på länge och jag måste låta min man både hämta och lämna på dagis och kan inte själv lyfta upp mitt barn när han gråter. Men idag kan jag sitta upp och skriva det här samt äta, vilket var en omöjlighet igår. Så jag ser ljuset i tunneln.
Sådär, gnäll gnäll, nu ska jag återgå till att ligga i horisontalläge och beställa en taxi till senare som ska ta mig till sjukgymnasten.
8 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Usch, verkar väldigt obehagligt! Krya på dig, hoppas tillfriskningen går riktigt snabbt!
Det verkar den ha gjort, tack! Jag mår inte bra nu men så otroligt mycket bättre än igår så jag nästan känner mig frisk 🙂
Krya på dig! Hade något liknande för några år sedan, men det gick över på ett par timmar. Hade nog blivit galen annars…
Jag förstår det. Jag mår som sagt bättre nu, men denna gång höll det i sig i ett kvarts dygn. Inte kul.
Jag hade det för 2 år sedan. Jag uppsökte aldrig läkare men efter ca tre månader gick det över. Det var jobbigt framförallt på morgnarna då jag fick resa mig i slowmotion och avsätta några minuter för att sitta på sängkanten innan uppstigning. Det var också bra att vara långsam och gärna hålla i mig när jag ex. skulle ställa mig på en stol eller vända mig om, särskilt i duschen. Helt plötsligt så var dock symptomen borta och kristallerna hade väl trillat på plats igen. Jag lider med dig och hoppas för både dig och mig att det är en engångssläng!
Tre månader???? Hur stod du ut?? Mitt har börjat klinga av nu och jag fick det igår morse. Jag skulle bli tokig om jag fick gå med det i flera månader 🙁
Fast jag var inte konstant yr utan de jobbiga faserna var just när jag reste mig upp, vände mig om och dylikt. Om jag bara tog det lugnt så gick det ganska bra även om jag såklart var sjukt less på det!
Ok, då förstår jag hur du kunde leva med det. Jag var konstant yr och spydde av illamåendet. Kan inte tänka mig att leva med det 😀