Krigs- och fredsminnen från andra världskriget

Kulturkollo uppmanade oss i tisdags att berätta om fredsminnen från andra världskrigets slut den åttonde maj 1945. De jag har pratat med mest om kriget och freden är mormor i första hand och farfar i andra. Farfar stred i finska vinterkriget och har berättat om alla ryssar som han inte behövde döda för att de redan frusit ihjäl. Min morfar låg vid norska gränsen under kriget men har aldrig velat prata om sina upplevelser (min mormor och morfar kände inte varandra vid den tiden). Av mina mor- och farföräldrar är det endast mormor som lever. Jag har inte pratat med henne inför den här utmaningen, men intervjuade henne på högstadiet inför en skoluppsats. Tyvärr vet jag inte var den är nu, men jag minns en del från den.

Jag vet inte om det var en händelse från 1945, men något som mormor berättade om i intervjun var att hon var glad över att hon fått tag på ett tyg som hon kunde sy en klänning av. Klänningen blev så fin att hon cyklade hem till en av sina systrar för att visa den. Hon ställde sig i klänningen framför den öppna spisen och när hon vände sig om hade hela ryggen smält bort. Så dålig kvalitet var det i tyget. Hon skrattade fortfarande åt anekdoten på nittiotalet.

När det kommer till själva freden så finns det en mycket gullig historia. Min mormor minns att hennes son, alltså min morbror, lyckligt utbrast på sin sjuårsdag den 5 maj 1945: Titta mamma, alla flaggar för mig! Eftersom Danmark befriats dagen före får vi anta att det var orsaken till att folk flaggade den dagen. Mormor bodde då som nu i Hjo i Västergötland.

Detta får bli mitt bidrag till högtidlighållandet av 70-årsminnet av andra världskrigets slut.