Recension: Karapanou, Margarita; Sömngångaren; 1985

SömngångarenMånadens språk var i juni grekiska och då valde jag ut Sömngångaren av Margarita Karapanou. Den blev dock aldrig läst då, så jag tog tag i den nu på Landsort när det dessutom var dåligt väder. Med andra ord mindre tid till bad och mer tid till läsning. Årets utländska roman i Frankrike 1988 lät lockande.

Sömngångaren är en konstnärlig bok om ett konstnärskollektiv i Grekland. Flera av huvudpersonerna kommer från andra länder än Grekland och alla har lite av ett dysfunktionellt förflutet och nu. Manolis, någon form av väsen, kommer dit för att styra upp. Hen misslyckas kapitalt och saker blir bara värre och värre. De som inte super för mycket, våldtar eller beter sig svinaktigt på annat sätt.

Jag förstod inte detta alls. Vet inte mer vad jag ska skriva. Det är verkligen inte min typ av bok och jag uppskattade ingenting med den. Jag försökte verkligen och en och annan historia var lite spännande, men helheten var totalt ointressant. Känslan av ”för vem gör jag detta” återkom flera gånger under läsningens gång. Som tur var, var boken bara 188 sidor lång.

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.