Igår var Hugo på bio för första gången när bion riktade sig till honom (han och jag var på barnvagnsbio och såg Margaret Thatcher-filmen när han var ett halvår). Vi såg Bamse och Tjuvstaden. Jag oroade mig lite innan för hur det skulle gå och trots att han satt bredvid en kompis så höll han sig lugn nästan hela filmen, eller så långt popcornen räckte.
I Bamse och Tjuvstaden är allt en idyll och alla tjuvar är snälla. Knocke och Smocke jobbar som bilskollärare och sjörövarna som trädgårdsmästare. Allt är fint ända till Reinard Räv kommer till staden och får alla tjuvar att tro att Bamse inte är deras vän på riktigt. De rånar en godistransport, kidnappar Farmor och åker till Tjuvstaden. Bamse, Lille Skutt och Skalman ger sig i väg för att rädda Farmor, trots att tjuvarna tagit all dunderhonung. Men Katten Jansson och Husmusen hittar en glömd honungsburk och ger sig iväg tillsammans med Nallemaja. Det är Nallemaja som tillsammans med Vargen får bli hjältarna på slutet.
Nu såg jag inte filmen för att jag trodde att den skulle vara normkritisk. För Bamse är Bamse och där är det killarna som är hjältar, som i de flesta andra sagor. Men Nallemajas storartade insats i filmen var helt klart ett stort plus. Hon är modig, tuff och cool och en bra förebild. Knocke eller om det var Smocke får utgöra filmens andra glada överraskning. Efter att ha klätt ut sig i kvinnokläder som förklädnad vill han inte byta om efteråt. Han går i klänning hela filmen igenom och till och med pratar om sina vackra örhängen med tindrande ögon.
Det är en bra film som blivit moderniserad så att den känns rätt i tiden. Det är också fina bilder från deras lilla stad med ny bra teknik. Filmen har fortfarande en sensmoral om att alla är snälla innerst inne och att man bara är dum om man inte har några vänner. Men utan den hade det inte känts som en Bamse-film.
Hugo tyckte att det var spännande, men det var lite läskigt på slutet.
2 kommentarer
Den ska jag gå och se med Lillan 🙂
Författare
Gör det, ni får garanterat kul 🙂